Gå till innehåll

Pengar=tabu - hur fan kan det bli så jobbigt?


Beachkung

Recommended Posts

  • Svars 106
  • Created
  • Senaste svar

Top Posters In This Topic

1. Pokerspelare är lågt värderade i andra människors socioekonomiska hierarki. Har man inte universitetsexamen, fast jobb (alternativt fast 3-skiftsjobb i bruksort) etc ingår man inte i alfahannegruppen, som enligt den egna livslögnen regerar världen. När det då dyker upp en slacker som drar in tio månadslöner på en bra kväll blir det problem för många knegare som inte kan acceptera att de inte platser i elitserien.

Samma sak gäller för pizzabagare och andra "invandrarjobb". Det verkar vara otroligt jobbigt för etniskt svenska män att acceptera att invandrare kan tjäna mycket pengar. Därför påpekar man gärna att de livnär sig på skattesmitning samtidigt som varor som dessa invandrargrupper konsumerar nedvärderas av de svenska männen (BMW (aka pizzaracer), rolex submariner osv). Fenomenet är rätt lustigt och tragiskt på samma gång.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Och som Hjort säger så bör OP tänka över för vems skull han egentligen vill ge dyra gåvor.

 

(f.ö. anser jag att "och" i början av en mening fyller en viktig språklig funktion, varför jag inte anser det vara fel, oavsett vad grammatikböckerna stipulerar. Fredrik Lindström står bakom mig och nickar medhållande.)

 

Problemet är väl mest att "och" är ett ord som bör falla bort ur din mening. Din mening bör och skall börja med "Som", då och i meningen är ett tilläggsord utan syfte.

 

I övrigt finner jag denna tråd högst intressant. Mina egna tankar är att dels får man akta sig för att skryta, och dels dumpa de vänner som helt enkelt inte kan hantera att man drar in flera gånger deras lön i månaden. Även om man inte talar om det ofta, eller att det kanske t.o.m. är helt outtalat, måste de klara av att det är underförstått.

 

Annars blir det som några sagt, och så som OP säger sig ha bekanta som gjort, att man får skaffa sig nya pokerrelaterade eller på annat sätt rikare och framgångsrika människor.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Problemet är väl mest att "och" är ett ord som bör falla bort ur din mening. Din mening bör och skall börja med "Som", då och i meningen är ett tilläggsord utan syfte.

 

Det har ett syfte. I det sammanhanget fyller det ungefär samma funktion som "för övrigt" eller nån liknande konstruktion. Testa att läsa meningen med och utan ordet. Du måste se nyansskillnaden.

 

Edit: Jag ser en OT-tråd växa fram. Om det blir fortsatt diskussion kring detta så avdelar vi, no biggie.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Nej, lottovinnare råkar ut för ungefär samma problem som alla andra som plötsligt får mycket mer pengar än sina bekanta. Rimligen så är ju de dessutom bland de som vanligast är i din situation.

 

Det är lika illa det, om du ändå insisterar på att ge folk saker de aldrig kan, eller vill, återgälda.

 

Och jag förstår inte din småperversa önskan att ge folk dyra presenter. Om man inte ger till barn, för vilka presenter en av få inkomster, så är ju poängen med presenter att visa att man bryr sig, inte att visa att man har mycket pengar. Vilket gör dyra presenter från en rik person rätt malplacerade.

 

Enda sättet det är rimligt på är om du faktiskt njuter lite av att visa att du har pengar. Vilket är helt förståeligt, men det hjälper verkligen inte dina kompisar och kommer göra dem lite sårade och kränkta.

 

Om du vill göra något som faktiskt gör dem glada så gör du ju det genom att ge dem något som visar att du verkligen känner dem och du inte har någon nytta av samt verkligen kostar dig lite grann i tid och ansträngning. Exempelvis leta rätt på en bra utgåva av någons favoritfilm eller skiva, baka kakor, bjuda på lite hemlagad mat, eller liknande.

 

Och det är ju lite extra vanskligt att sprida pengar omkring dig eftersom det inte är säkert att du kommer ha din höga inkomst för evigt. Det är ju inte direkt så att du har färdigheter med garanterat högt marknadsvärde. Vore ju lite snopet om du gett bort projektorer och lagt tiotusentals kronor på hotell och resor åt dina vänner ena året och nästa år "bara" drar in 10-20 papp i månaden. Särskilt som du då blir dubbelknullad av att de har vant sig vid dyra presenter och att du är rik och då istället börjar tycka att du är snål och lite misslyckad.

 

Framgår inte direkt hur mycket pengar du har, men om det bara är ett par miljoner så är det ju inte direkt så att du garanterat har råd att bränna 10-30k i månaden på nöjesutgifter för evigt. Så även rent ekonomiskt så är det ju bättre att spendera de där pengarna på sparande åt dina framtida barn och ditt pensionärssjälv.

 

Ödmjukhet är liksom en rätt bra egenskap, både för en själv och andra.

 

Jag har haft precis samma tankar, jag och tjejen har tänkt köpa en resa i julklapp till hennes familj och oss själva.

Det kanske går lös på 20ksek det gör vi för att vi gärna vill åka utomlands och det skulle vara roligt att ha med sig lite folk och inte för att visa att jag tjänar mycket pengar.

Jag utgår från att dom blir glada, tycker det verkar sjukt om folk ska reagera på det sätt som många skriver i den här tråden.

Det kommer självklart vara roligare att åka på en resa än att inte göra det för alla inblandade, varför ska man då inte kunna köpa en resa om man har råd med det.

Till saken hör också att vi bott en hel del hemma hos dom över sommrar och vid andra tidpunkter, så det är lite som ett tack för gästvänligheten.

 

Jag har inte tjänat några miljoner på min poker ännu men jag har väll plussat ca 100000kr i månaden dom senaste 3 månaderna och en del dessförinnan.

Varför inte då kunna lägga 20kkr på någonting som alla vi firarar jul med kommer ha glädje av?

 

/Hampulito

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Jag håller med Hjort om att ödmjukheten är nyckeln, men tycker att den mycket väl gå hand i hand med pengarna.

 

Om jag var du, skulle jag uttrycka det som att det just nu råkar gå bra för dig och medan det gör det, vill du dela med dig. Säg att du vet att dina vänner hade gjort samma sak för dig.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Det är ju inte så mkt vad man gör som hur man gör det.

 

"Jag har fått loss lite pengar och JAG skulle verkligen vilja spendera lite mer tid med er under avslappnade former. Så mitt förslag är att istället för att spendera för mkt pengar i jul vill jag hellre bjuda med er till xxxx. Prata igenom saken och återkom när ni vill, men jag och min fru skulle verkligen vilja göra så"

 

Viss skillnad mot:

 

"Jag är pokerproffs och tjänar skitmycket cash, eftersom ni inte har råd själva vill jag gärna förnedra er med en resa"

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Mina åsikter är:

 

Var bara tyst om det.

Ta aldrig upp poker med ickepokerspelare.

Frågar nån du inte känner vad du jobbar med så dra till med nåt typ:

"Egenföretagare", "inom spelbranschen" eller min personliga favorit:

"Jag jobbar för SÄPO och är här på ett uppdrag. Jag behöver din hjälp".

 

Rad 1-4 är allvarliga, rad 5 försöker jag vara rolig på.

 

om du hälsar på de och de frågar säg bara typ: "Det går okej". Sedan byter du ämne. Fortsätter de undra så säg att du inte vill prata om det. Då antar de det går dåligt. Då blir de glada. Vill du enbart ge bort grejer för att göra andra glada så gör det i skymundan.Vill du ge nåt över jul, ge det innan julafton och köp sen nåt litet och lägg under granen typ chokladkartong.

 

Försök umgås med både pokervänner och "vanliga". Jag tycker det ofta är bra att ha kvar fötterna på jorden.

 

my 2 cents.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Mina åsikter är:

 

"Egenföretagare", "inom spelbranschen" eller min personliga favorit:

"Jag jobbar för SÄPO och är här på ett uppdrag. Jag behöver din hjälp".

 

De 2 första har jag ju såklart kört en del gånger. Men det känns lite trist att behöva smyga med sitt riktiga "kneg". SÄPO måste jag ju bara testa - även om jag kan tänka mej att är roligare för lite yngre pokerspelare som är ute på krogen typ. När nån semi-avlägsen släkting frågar på släktkalaset kanske det inte helt går hem...

 

 

om du hälsar på de och de frågar säg bara typ: "Det går okej". Sedan byter du ämne. Fortsätter de undra så säg att du inte vill prata om det. Då antar de det går dåligt. Då blir de glada. Vill du enbart ge bort grejer för att göra andra glada så gör det i skymundan.Vill du ge nåt över jul, ge det innan julafton och köp sen nåt litet och lägg under granen typ chokladkartong.

 

Försök umgås med både pokervänner och "vanliga". Jag tycker det ofta är bra att ha kvar fötterna på jorden.

 

my 2 cents.

 

Då blir de glada. LOL. Eller inte lol egentligen, snarare huvudet på spiken för en relativt stor del!?

 

Jag gillade dina 2 cent. Tack.

 

:-)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Beachkung,

 

jag känner själv igen mig i vad du skriver och tror att det är varje framgångsrik pokerspelares dilemma. Om man inte agerar rätt blir det fort ett moment22 där vad man än gör uppfattas som ett hån av den svenska jantelagen. Ger man en present för 15 000 kronor uppfattas det som bräsch och skryt och ger en underton av att man tror sig vara större, starkare och bättre än mottagaren. Ger man å andra sidan en grytlapp i julklapp när man håvar in miljoner om året uppfattas man som en sniken, snål, egoistisk jävel som inget annat tänker på än sig själv och sitt eget välbefinnande. Balansgången behöve inte vara svår. Köp presenter för en tusing per skalle. Det är varken snålt eller overkill, utan snarare normalt idag.

 

Jag har själv tappat kontakten med en del gamla kompisar, mycket på grund av pokern. Sen får inte heller glömmas att man tappar kontakten med många gamla nära vänner oavsett. En stor del av livet handlar ju trotsallt om möten och farväl. Ibland växer man ifrån varandra, poker involverat eller inte. Jag hängde mycket med en nära vän när jag ännu var färsk yrkesspelare. Jag hade just gått upp på 5-10 och svägningarna kändes brutala, även om jag vid den tiden spelade ganska tight. En dag hade jag tagit ett morgonpass och förlorat 20 000 kronor. Min vän och jag träffades vid lunch och han frågade hur morgonpasset hade gått och jag svarade. "Jaha, synd" sa han samtidigt som hela hans ansikte sken upp och han hade svårt att dölja sin belåtenhet och smile. Jag ville testa honom var han verkligen stod och svarade med munter ton: "Skadeglädjen är den enda sanna glädjen". Hade jag blivit sur eller upprörd hade jag inte gett honom en chans att bekräfta, men om jag istället gjorde sken av att det var ok att roas av att det gick kass så kanske han skulle ge sina känslor till känna. "Ja, det är ju så" svarade han och vi pratade inte mer om det.

 

Givetvis kan det vara påfrestande när någon håvar in en massa pengar medan andra sliter och släpar för sina kronor, men att inte kunna glädjas med sina närmsta vänners framgångar är enligt mitt tycke uselt.

 

Min filosofi har alltid varit enkel när det kommer till hur man ska tackla omvärlden. Med pokervänner är det enkelt. Där är det rak pengakommunikation. Där är ingenting tabu eftersom hela yrket bygger just på pengar och de är kollegor. Inom närmsta familj-, släkt- och vänkretsen är det heller inga problem. Men just när det kommer till folk man känner, vet vilka de är, eller flickvännens, föräldrarnas eller min systers vänner så tar jag själv aldrig upp några summor. Jag nämnder aldrig ens pokern överhuvudtaget så vida ingen själv tar upp det. Då svarar jag gärna på frågor. Frågar någon hur det går svarar jag: "Jo tack, det går mycket bra överlag". Blir de nyfikna i en burk och börjar att fråga om summor svarar jag ärligt vilka summor det rör sig om. Om de tar illa upp eller blir sura är det deras problem, eftersom det är de som bett mig om svar. Jag nämner aldrig några pengar om ingen frågar. Detta har funkat väldigt bra och är en kommunikation som lägger över ansvarsbördan på den frågeställande.

 

Men en sak rekommenderas att aldrig prata om och det är vad saker kostat som man köpt. Jag spenderar själv gärna mycket pengar på onödiga prylar men jag berättar väldigt ogärna vad de kostar. Det har ingen med att göra. Har du köpt en Hästen-säng behöver du inte berätta att den kostat 40 lakan. Folk fattar att det inte rör sig om 3 795 kronor. Har du köpt dig en Breitling behöver du inte berätta att den kostat 40 lakan. Folk fattar att man inte får en Breitling för 3 795 kronor. Genom att visa dig ovillig att berätta om saker du köpt och vad de kostat visar du också att du köpt dem för att du blir glad av dem och inte för att skryta för andra hur du står ekonomiskt. Sen är det alltid kul när någon kommenterar ens bil, klädesplagg eller annan pryl, men låt dem ta första steget. Glöm inte heller bort att du själv måste ge för att kunna få. Var inte sparsam med komplimanger mot andra. Saker måste inte vara dyra för att vara bra och fina.

 

Jag brukar själv ge mina vänner och nära komplimanger för deras personligheter och berätta att jag värdesätter deras vänskap, för det gör jag verkligen. Man är ingenting om man inte har en bra omgivning, familj och vänner, men låt dem få höra det nån gång då och då med. Då visar du att pengar är sekundärt och att du uppskattar dem för dem de är. Först då kommer de att respektera dig för det du är.

 

Sen har vi problemet med när man ska bjuda och betala och när man inte ska göra det. Jag tycker själv om att bjuda mina vänner på en fika, lunch eller liknande, men jag gör det inte varje gång. Gör man det alltid förväntar sig folk att man betalar, om så än undermedvetet, och uppskattar det inte längre. Är jag på lunch med en kompis och denne tar upp plånboken när notan kommer in är detta ett tecken på att han/hon är beredd att betala. Men sitter de bara kvar och inte bryr sig när notan kommer så vägrar jag att betala för dem. Jag är inte deras farsa. Jag behöver inte betala för dem, men jag gör det gärna som en trevlig gest. Folk som en gång tagit för givet att bli bjudna bjuder jag aldrig mer igen. Då har de missbrukat situationen och jag känner mig bara utnyttjad.

 

Flickvänsproblemet tycks också vara vanligt för pokerspelare. Den utomordentligt vassa pokerteoretikern Björn Isberg sa en gång till mig: "Hittar du en tjej som respekterar att du spelar poker och är helt ok med det på alla sätt och vis så håll hårt fast vid henne." Folk ställer sig frågande varför det skulle vara ett problem för flickvännen att man spelar poker som yrke, men jag lovar, det har många baksidor. Här är några faktorer som gäller för många pokerspelare som har flickvän/sambo/fru:

 

Man har ingen regelbunden inkomst.

 

Humöret går ut över henne när pokern går kass.

 

Man tjänar 20 gånger så mycket som hon gör, vilket får henne att känna sig misslyckad och att hon lever på en.

 

Man har annan dygnsrytm (gäller för de flesta pokerspelare i alla fall).

 

Man har betydligt mycket mer fritid, frihet och är alltid utvilad till skillnad från en kanske 9-5-slitande partner.

 

Jag har själv haft många poker- och pengarelaterade tjafs med min flickvän. Men jag har turen att ha en mycket förstående och underbar flickvän och vi är numera samförstådda med allt. Men det är viktigt att lyssna och höra hur de känner men också få dem att förstå att poker inte är ett glidarjobb och en dans på rosor. Min flickvän vet hur dåligt jag mår under långa, tunga perioder och har man inte en förstående partner blir dessa långa, dåliga perioder dubbelt så långa och dubbelt sämre. Det sista man behöver då är kaka på kaka. Hon har själv börjat att spela lite på låga bord. Häromveckan hade hon åkt på en bad beat där hon hade tvåpar och motståndaren drog in en runnerrunnerfärg. Hon var jätteupprörd och jag sa till henne: "Tänk när det där sker tio gånger om dagen när pengarna åkt in i tre raka veckor." Hon svarade: "Jag tror jag börjar förstå på riktigt hur det känns för dig när det går dåligt länge, de summor du förlorar och hur det måste tära mentalt."

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Hahah, kul för dig att det har gått bra.

Men fan du blivit precis som alla fattiga som blir nyrika. Du har gjort en klassresa rent ekonomiskt men du har inte följt med på resan och kommer inte att göra det.

 

De sägs att bland de värsta människorna är de som blir nyrika, d.v.s de har ingen klass, smak, hyfs men en jäkla massa pengar och den kombinationen är dålig.

 

De föds med pengar lär sig hantera detta från barnsben och har en naturlig inställning till pengar. Förstår dess värde och kan hantera alla situationer som du beskriver. De räknar inte, wtf det är det kostar ju bara en måndadslön att köpa detta, de agerar helt naturligt efter behov. De kan hantera kompisar som har dåligt med pengar osv.

 

Pssssssstt, nu har du råd att anlita en psykolog, de flesta rika har en egen psykolog. Dags för det nu! :mrgreen: :mrgreen: :mrgreen:

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Skapa nytt...