All aktivitet

just nu 1600 big blinds under ev denna månad 4 bb/100 adj = 18.96 / 10 tusen händer bara men ändå

2 händer: Syn eller fold mot push? Hand 1: Svenska Spel – NL 0.25/0.50 kr (6 max) – Holdem Spelare: SB (Hero): (100.51 kr) BB: (28.75 kr) UTG: (100 kr) MP: (130.41 kr) CO: (89.54 kr) BTN: (108.59 kr) Posts: SB posts 0.25 kr BB posts 0.50 kr Hålkort: Hero: Preflop: UTG : fold MP : call 0.50 kr CO : check BTN : call 0.50 kr SB (Hero) : raise 4 kr BB : fold MP : call 3.50 kr CO : call 3.50 kr BTN : fold Flop (3 players) – Pot: 13 kr: SB (Hero) : bet 8.50 kr MP : fold CO : raise 85.54 kr (all-in) SB (Hero) : call 77.04 kr Turn (2 players) – Pot: 184.08 kr: River (2 players) – Pot: 184.08 kr: Showdown: SB (Hero) shows: CO shows: Result: Hero wins 179.08 kr with tvåpar (Ess och åttor) Rake: 5 kr Board: Ofta har de två par när de trycker in degen så här, inte så ofta set. En del överspelar Ax, och någon gillar att pusha drag. Jag var sugen på att folda, men handen drogs till syn-knappen. Hand 2: Svenska Spel – NL 0.25/0.50 kr (6 max) – Holdem Spelare: SB (Hero): (226.64 kr) BB: (100 kr) UTG: (100 kr) MP: (12.62 kr) Posts: SB posts 0.25 kr BB posts 0.50 kr Hålkort: Hero: Preflop: UTG : fold MP : call 0.50 kr SB (Hero) : call 0.25 kr BB : check Flop (3 players) – Pot: 1.50 kr: SB (Hero) : bet 0.50 kr BB : call 0.50 kr MP : fold Turn (2 players) – Pot: 2.50 kr: SB (Hero) : bet 2.50 kr BB : raise 99 kr (all-in) Hero : fold Result: BB wins 7.20 kr Rake: 0.30 kr Detta var mot en Villain med vpip/pf/3bet: 25-1-0, AF: 10, cbet: 11%, fold to cbet: 50% Jag kan inte tänka mig att en spelare med sådana stats någonsin pushar här utan stål?

Jag tror mycket har att göra med att han alltid tar ut pengarna han vinner, så varje hand känns så viktig och han har liksom typ inte råd att torska några inköp. Varje pott är på liv och död, typ.

Ha ha, jag noterade inte den andra meningen! 😎

😎

Är Milady Josselyn verkligen en hingst?

Det var en bra tid. Och jag borde skrivit "med flera", efter namnlistan. Du är, även om tiden gått sedan vi senast sågs, också en av de människor som betydde och betyder mycket för mig, och som var en av de stora vinsterna jag fick från min resa i pokervärlden.

Friskusen Lutfi Kolgjini har som bekant lagt körhandskarna på hyllan, men har fortfarande några hästar i sin träning. Vi som följer travet någorlunda såg hur bra Milady Josselyn var när hann vann uttagningsloppet till Drottnings Silvia Pokal. Dante Kolgjini körde helt sonika upp i dödens efter c:a 800 meter och satt sen bara och tittade på sina konkurrenter, och vann mer eller mindre okörd. Att hon dessutom bara var streckad på 1 % gör ju inte saken sämre. https://www.atg.se/video/archive/2550189125036/vinnare_2026-04-24_6_4 Kan det vara så att Lufti får lite mer tid till finlir, även om han fortfarande är del av hela Kolgjini-stallet? Idag startar Barack Face och Ludde står som tränare. Det ska bli intressant att följa den under året. Liksom jag, tror Ludde att han behöver loppet. Han tror desto mer på Salahdin i V86-5 som körs av en annan legend, nämligen Johnny Takter.

Alla är väl olika, och framförallt på lägre nivåer kanske det går att spela med positiv röd line och blå linje och vara världsbäst på allt men personligen så ser jag inte mina bluffar som profit per se, utan bara något jag gör för att kunna få betalt med mina värdehänder, helt enkelt ett måsteslitgöra för att vara balanserad och med det i åtanke så är det inte direkt något jag blir upprörd över om han har en nötig hand som jag barrelade in i. Hittar han en omöjlig syn ja, då måste jag fundera på varför han fick för sig det,är det jag eller han som är cp?

Han har ju sprungit extremt bra, utan att veta det. https://www.philgalfond.com/variance

att busig ens erbjuder dig hans expertis är amazing. ta vara på det! det kostar oftast mycket pengar. vi vill dig väl

Videon = tips no 1 , du blir otroligt upprörd över random händer som är så sjukt whatever. Senast jag skrev råd om ngn hand så fick jag nog inget svar så sparar den delen den här gången. Det man läser mellan raderna är att du tycker alla dina bluffar ska fungera, folk ska aldrig få dra ut och alla dina händer ska alltid få stå. Så fruktansvärt orealistisk syn på poker, om du inte kan förstå det tror jag det är bättre att du bara slutar spela poker. Måste vara så otroligt dåligt för ens välmående att spela om en beter sig som himlen faller när du har en 10 till 20bb/100 månad. Du kan ju göra i princip vilket skitjobb som helst för samma / bättre hourly. Du verkar tro att om man inte springer top 5% varje månad så ska man få ett utbrott. Tips no 2, försök bara ha roligt och sluta bry dig om allting.

Det gör majoriteten av regsen upp till åtminstone 100NL så det behöver du inte skämmas för. Att skjuta ut sig 3 gator några gånger kan löna sig när du sedan börjar hitta till river med värde

Jag minns med glädje tillbaka på "pokerforumtiden" Den brokiga samling riktigt goda vänner man skaffade sig består än idag. Faktum är att "gänget" ska samlas om någon helg för att fira en 50-åring

Det känns ju fett vekt att hela tiden bara double barella och ge upp river, men det är fan så man måste spela på /0,5. Synar de flopp och turn kan du ge dig fan på att de synar river liksom. Hade fan behövt 550 kr till resan ... Jaja, nu har jag gråtit klart. Ska packa.

Undrar hur mycket jag har förlorat på att försöka få folds denna månad ... Det är säkert typ 3-4k. Så frustrerande när jag spelade större delen av sessionen lugnt och fint. Jag var bara tvungen att kvadda allting. Jag vet ju att det inte går att få folds där och ändå betar jag. "Jag kan inte vinna handen om jag checkar", tänker man. Ja, du kan inte heller vinna handen om du betar, ditt tröga jävla inavel. TTTTTTTTTTTIIIIIIIIIIIIIIIILLLLLLLLLLLLLLTTTTTTTTTTT. Var så nära på att få avsluta månaden med en ordentlig plössdag i alla fall. Aja. Nästa månad ska jag inte göra ett piss på helgerna eller slösa pengar på att åka iväg på äventyr, så då ska jag fan spela mycket mer än vad jag har gjort denna månad. Och jag ska fan spela bättre. Denna månad har varit katastrof. Katastrofmånaden:

Asså FFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFF, blir så jävla lack på mig själv. Var +550 kr efter en timme. Sen torska ett flipp ... idiotbög öppnar 88 utg +1, btn 3b, jag 4b m AKo och idiotbög degar - han fattar ju inte att han bara har tur som får in det som ett flipp. Sen en KK vs AA. Och sen precis innan jag är sitting out, så är jag tillbaka till mitt vanliga jag den här månaden. Jag försökte bluffa igen och slösade bort 200bb. Det går ALDRIG att skjuta tredje kulan. Fan lär jag mig aldrig detta för. Palla. Han tänkte inte ens utan snapcallade. För jag kan ju inte ha AK, AQ, AT, QJ, T9 etc. Det är ju ett missat fd också, så då har jag har exakt 0 fold equity. Fiskarna tror alltid man har ett missat fd i såna där spots. Hade säkert blivit synad av A3o. 30/13/0, så tänkte det kanske fanns chans att få honom att folda ... så jävla korkat, alltid så jävla korkat allting är. Om man bara har tålamod och värdebetar vinner man ju skitmycket. Jag ska aldrig igen i hela mitt liv skjuta en tredje kula eller bluffa en river. DET GÅR INTE. Fan få in detta i din tröga jävla hjärna nu. Önskade att jag bara hade klivit efter en timme ... Här får ni mer spew från vem som antagligen har varit den sämsta regen på /0,5 denna månad. Efter GalnaAnlag då. Skulle inte kunna spela sämre än honom om jag ens försökte.

Kanonsvar allt ihop, på tal om att göra karriär så tycker jag du har en imponerande resumé både framgångsmässigt och hur du tillsynes under alla är aldrig gjort någon form av sell out / givit upp integritet. Vilket ändå är en stor merit i sig. Sen får man inte glömma att likt krig så är poker ett yrke där folk dör unga. En våldsamt stor del av folk som varit spelare eller engagerade i sites antingen begått brott eller gulat. Detta lär nog vara min sista seriösa. Något jag försökt diskutera med siterna. Men har inte riktigt kommit på något förslag mer än att jag hade velat ha ett våldsammare rakeback system likt pvi (gg metoden) på steroider. Hur stor är skillnaden mellan proffs som startar bord respektive extrembumhuntar i form av värde för en site? Det kanske inte är i någons bästa intresse att jag nämner namn här men bland professionella spelare på höga nivåer framförallt har du i princip två spektrum. Spelare A : startar bord. Opensitter, spelar mycket mot proffs och en hög volym / table count. Dessa spelare givet ovan kräver oftast en stor summa pengar på kontot för att ens kunna opensitta (spelare med hög likviditet = bra för siten?) . Sen uppenbarligen swingsen som ingår. (Logiskt sätt mycket mer värdefull för en site, no?) Spelare Ö : bumhuntar enbart, skulle aldrig spela mot proffs och opensitter generellt inte. Detta kräver inte en så hög balans och de tenderar att ha minimum på många nätverk och de generar generellt en väldigt hög usd/hand och denna approachen blir uppenbarligen inte mycket rejkande. Personligen kanske jag är biased att de kan tjäna såpass mycket pengar som de gör och hade velat se de bli rejkade till döden. I vilket fall stänga gapet i lönsamhet mellan dessa grupper. Håller du med mig personligen / är det något siterna håller med om och diskuterar? Kräver det en lösning? Känner mig en aning offended att du jämför london med malta. Men kan förstå det då jag upplevde london som väldigt otrevligt innan jag flyttade hit. Kontrasten mellan att hänga på turistiga platser och gå på turistiga aktiviteter är dag och natt IMO mot att bo i ett lite rimligare område och göra saker vi lokalbor gör. Media skildrar också en dålig bild just nu även om Åland låter kanon. Min poäng är mer att det finns trevliga delar. Skulle du dyka upp så får du gärna höra av dig om du vill. Kan bjuda på guinness och en biobiljett som du tydligen var så jävla fascinerad av medan årets forumit fanns!

Förut kunde man spela anonyma bord med tre identiteter per dag. Nu har det tydligen ändrats till tre per vecka. Det är ju väldigt litet. Jag skulle vilja påstå att anonyma bord inte längre finns på Unibet. Det är nog färdigspelat för min del. 🙁

När Pokerforum nu återpublicerar årgång 2007 av Poker Magazine riktas blicken mot en spelare som under den tiden befann sig mitt i sin karriär, men som samtidigt alltid rört sig vid sidan av rampljuset. Mats Gavatin är ett namn som för de insatta är förknippat med djup förståelse för spelet, snarare än stora rubriker. Han är högt respekterad inom spelteoretiska kretsar i Sverige, och var tidigt ute med den typen av resonemang inom pokern. Genombrottet kom 2005 när han vann EPT i Dublin, en seger som placerade honom bland de första svenska EPT-vinnarna och gav honom en självklar plats i den svenska pokerhistorien. Därefter följde flera djupa placeringar i stora turneringar både i Sverige och internationellt däribland en andraplats i WSOP Europe 2009 samt tredje- och fjärdeplatser i Nordic Masters 2010 och 2012. Samtidigt har han genom hela sin karriär valt en låg profil och varit sparsam med intervjuer. Jag passade på att höra av mig till Mats för att kolla hur hans liv ser ut idag, och hur han ser på sin pokerkarriär. Hej Mats, hur ser din vardag ut idag, och på vilket sätt skiljer den sig från hur livet såg ut under din mest aktiva period som pokerspelare? ”Hej! Jag arbetar som ST-läkare på en vårdcentral. Det är på gott och ont, men mestadels gott, en betydligt mer inrutad tillvaro än vad jag hade under pokertiden. Hur ofta tänker du på segern i Dublin 2005, och i vilka sammanhang dyker den upp för dig? ”Det är sällan jag tänker på den spontant, men däremot kommer den upp i samtal då och då, till exempel när någon frågar vad min största vinst i karriären varit. I sådana sammanhang nämner jag den.” Vilken betydelse kom segern att få för dig, både i ett större livsperspektiv och för din fortsatta pokerkarriär? ”Den fick nog mindre betydelse än man kanske skulle kunna tro. Det var väldigt roligt att vinna, inte minst eftersom det var min första egentliga turneringsseger och dessutom mitt första finalbord i en större turnering, vilket gav ett stärkt självförtroende. Samtidigt fortsatte jag att spela på ungefär samma nivåer som tidigare, och redan efter någon vecka hade livet i stort sett återgått till hur det såg ut innan, om än med en större bankrulle.” Mats seger kom ett drygt år efter att Alexander Stevic skrivit historia genom att vinna den allra första EPT-turneringen, då i Barcelona. Turneringen i Dublin hade även namnet Irish Masters, och förstapriset uppgick till €317 000 i ett startfält på omkring 250 spelare. Finalen fick dessutom en tydlig svensk prägel, då Gavatin ställdes mot Henrik Olander i heads up-spelet, medan Jonas Molander slutade på nionde plats. Att vara Sveriges andra EPT-vinnare någonsin innebär en särskild plats i pokerhistorien. Var det något du reflekterade över då eller är det något som har fått betydelse i efterhand? ”Nej, det har faktiskt inte haft så stor betydelse. Kanske hade det kanske varit bättre att vara den första vinnaren.” Hur upplevde du pokerscenen på den här tiden, både internationellt och i Sverige? ”Det här var 2005 och före den stora uppdelningen mellan GTO och explo, eftersom det i princip bara fanns explo. GTO som koncept var fortfarande mycket otydligt för de flesta, inklusive mig själv. På ett sätt var det en roligare tid, i och med att den psykologiska dimensionen fick så stort utrymme. Kändisarna inom poker var nästan uteslutande livespelare från den gamla skolan, och många av dem började nu bli omsprungna av onlinespelare.” GTO, eller Game Theory Optimal, handlar om att spela på ett sätt som i teorin inte går att exploatera, där besluten balanseras så att motståndaren inte kan tjäna på att anpassa sig. Explo, eller exploativt spel, är motsatsen, där man i stället medvetet avviker från balans för att utnyttja specifika svagheter hos motståndaren. I praktiken rör sig spelare med förståelse för spelteori på en skala mellan dessa två poler, men i mitten av 2000-talet var spelet i stor utsträckning rent exploativt, eftersom verktyg och förståelse för GTO ännu inte hade fått genomslag. När du ser tillbaka på din pokerkarriär, vilka minnen är det som står kvar som mest betydelsefulla för dig? ”EPT-segern ligger högt, men det som verkligen etsar sig fast är känslan av att gå djupt i stora turneringar. Samtidigt finns det något särskilt med den tidiga perioden, när allt fortfarande var nytt och oförutsägbart. Jag minns till exempel en promotion på UB runt 2001, där det handlade om att samla så mycket rewardpoäng som möjligt för att vinna en resa till Aruba. Jag bodde i studentkorridor i Uppsala vid den tiden, och vi var tre korridorskamrater som spelade dygnet runt i treskift, åtta timmar per pass, under flera dagar i sträck. Vi vann visserligen inte, men det är ändå ett minne som stannat kvar. Även min första resa till Las Vegas var väldigt rolig. Innan dess hade jag knappt spelat live alls, bortsett från något enstaka besök på Kortoxen och spel med vänner.” Hur ser din relation till poker ut idag, och vilken roll har spelet i ditt liv jämfört med tidigare? ”Den är fortfarande varm, men mer distanserad än tidigare och något som kommer i perioder. Jag tycker fortfarande om att spela och åker då och då iväg för att spela live under några veckor, oftast i USA. När jag spelade på heltid kunde jag bli fruktansvärt trött på poker, något jag mer sällan upplever i dag när mitt spelande är mer begränsat. Det händer också att jag tittar på pokervideor och leker lite med solvers i perioder.” Jag tackar Mats Gavatin för ett fint samtal. Hans namn är ett av dem som alltid kommer att finnas kvar i den svenska pokerhistorien. Han var där när det hände, när allt tog fart, och var med och satte tonen tillsammans med andra från samma generation. Det är lätt att i efterhand bara se resultaten, men det som blir tydligt när man pratar med honom och andra som var med är allt runt omkring, hur det faktiskt var då, när mycket av det som vi idag tycker är självklart med poker inte hade satt sig än. Och att det som var välbekant då var nytt och spännande. För mig är det lätt att glömma bort, men det är fint att känna att jag bara är ett samtal ifrån att påminnas om den tiden. /Erik “Valterego” Rosenberg (april 2026)

2007 var året då allt började på riktigt, även om jag själv inte riktigt förstod det då. Jag klev in i det svenska pokercommunityt genom att börja blogga på Prosharks, ett onlinecommunity som tillsammans med WSOP.info och pokerforum.nu utgjorde navet för en hel generation svenska pokerspelare. Det var där allt hände. Diskussionerna, drömmarna, positioneringarna. Alla var där, som man säger. I dag återstår egentligen bara pokerforum.nu, och resten har antingen försvunnit eller lösts upp i det som kom att bli nästa fas, sociala medier. Men det där är också en sanning med modifikation. Forumen var aldrig avgörande för alla. Många spelade, vann och byggde sina karriärer helt utan att vara särskilt aktiva i de digitala mötesplatserna. Det är viktigt att säga. Men för oss som var där, som skrev, läste, diskuterade och tog plats, kändes det som att det var där allting utspelade sig. Och på ett sätt var det sant. Inte för hela pokersverige, men för oss som var där. Den delen kom att betyda mer för mig än vad jag förstod då. Det finns en linje från det jag gjorde då till var jag är nu. Jag bloggade, diskuterade och stod i. Med facit i hand finns det delar av den perioden som framkallar en del skamsköljningar. En brist på självinsikt, en övertro på den egna förståelsen, både av spelet och av branschen. Det är svårt att värja sig mot den där känslan när man ser tillbaka. Samtidigt var det också en läroperiod, och en rolig sådan. Misstagen var en del av processen, även om man inte alltid förstod det då. Det som i efterhand framstår som kanske mest värdefullt var tillgången. Att få ha en direktlina till svenska pokerprofiler i en tid när avståndet mellan etablerade namn och nya röster var förhållandevis kort. Det gick att ställa frågor, få svar, bli tillrättavisad och ibland till och med tagen på allvar. Det var en miljö som både kunde vara hård och generös på samma gång. Men det var inte bara en plats för spelteori och resultatdiskussioner. Det var också en social struktur, en gemenskap som växte fram. Flera av de relationer som för mig började på forumen blev bestående. Ola Brandborn, Olof Haglund, Ludwig Pettersson, Adrian Bussman. Bekantskaper som med åren har fördjupats till vänskapsrelationer jag håller nära. Det är sådana saker som inte syns i resultatlistor eller rubriker, men som i längden betyder mer än det mesta annat. Och det stannar inte där. Både min karriär som pokerskribent och det jag arbetar med i dag är, i praktiken, direkta följder av de kontakterna. Av forumen. Av att jag råkade kliva in där just då, och stanna kvar tillräckligt länge för att bli en del av det. Det var också där någonstans min betalda karriär som skribent tog sin början. Jag hade åsikter, ibland fler än vad jag hade fog för, men det fanns också ett behov av innehåll. Och i den situationen blev jag, mer eller mindre, tvingad att höja min verkshöjd. Att lära mig. Att lyssna. Att försöka sortera bland röster som ofta pekade åt olika håll. Det var långt ifrån en rak resa. Tvärtom handlade mycket om att lyssna på fel personer, dra fel slutsatser och i efterhand inse att man borde ha förstått bättre. Men det fanns också en utveckling där någon form av känsla började växa fram. En intuition kring vad som var relevant, vad som höll, och vad som mest var brus. Med tiden blev jag bättre på att lita på mig själv, och kanske ännu viktigare, att lyssna lagom mycket. Det där speglade också hur pokern såg ut just då. Väldigt lite var hugget i sten. Strategier utvecklades i realtid, idéer testades och övergavs, och communityt i sig var fortfarande i rörelse. Även livearrangemangen bar på den där känslan av experiment. Nya koncept dök upp, testades, justerades eller försvann. Mitt i allt det där kom också en första form av erkännande. Jag nominerades till Årets pokerskribent 2007 på galan Svenska pokerakademien, arrangerad av Svenska Spel. Det var stort, även om jag nog inte riktigt kunde sätta ord på varför just då. Priset gick till Johan “Indiscreet” Kretz, fullt välförtjänt. Han var, och är fortfarande, en av de skarpaste skribenter svensk poker har haft. Samtidigt började nästa kapitel ta form. Jag började blogga på Poker.se, utan att riktigt veta vad det skulle leda till. Det som då bara var ytterligare en plattform kom med tiden att bli något helt annat. En relation som sträckte sig över tolv år, och som i förlängningen gjorde mig till det som många i pokersverige kanske främst förknippar mig med, ansiktet för Poker.se. När jag ser tillbaka på 2007 är det lätt att fastna i strukturerna. Forumen, sajterna, resultaten, namnen. Men det som stannar kvar är något annat. En känsla av att vara i början av något, i ett sammanhang som ännu inte hade stelnat i form. Det var stökigt, motsägelsefullt och ibland ganska naivt, men det var också där det började på riktigt för mig. /Erik “Valterego” Rosenberg

Leverantören skriver väl avtal med ATG, och där finns säkert ett svar. Något som kan vara intressant är att man kan spela med dolt saldo (som killerwolf2 är inne på) hos ATG, det skulle kunna ligga dom i fatet.

Hur ser juridiken ut om ett bolag med svensk licens köper en tjänst av ett bolag på t.ex. Malta? Om det maltesiska bolaget i sin programvara har en bugg som gör att bolaget med svensk licens förlorar en massa pengar till sina spelare, är verkligen det maltesiska bolaget utan ansvar? Kanske Ola Brandborn vet?

Jag får ett erbjudande varje år att byta jobb ungefär. Det bygger alltid på att flytta till antingen Malta, London eller USA. Det finns tre ställen jag verkligen inte skulle kunna tänka mig att bo: Malta, London eller USA. Dessutom har jag absolut inga som helst ambitioner att "göra karriär". Konsulta åt andra sajter kan jag såklart inte göra. Byta arbetsgivare kan jag såklart göra, men jag kommer inte göra det. Vill Paf bli av med mig så får de skjuta mig. Jag har hittat mitt himmelrike på jorden. Åland är som Sverige var när Sverige fortfarande var Sverige. Men det är klart, ringer ett fysiskt kasino från Nya Zeeland så kan vi kanske ta ett snack.

Lärdom tre: Poker är en svår produkt att marknadsföra Hinner inte ta denna nu. Återkommer!