Poker Magazine

Vi har nått år 2008 i min krönikeserie kring Pokerforums återpublicering av Poker Magazine. Att sätta sig och läsa igenom tidningen från det året väckte en hel del minnen hos mig. I synnerhet när det både var året då pokerboomen stod mitt i sin egen självbild, och jag blev mer och mer uppslukad av pokerscenen som skribent. När jag bläddrar igenom Poker Magazine från året möts jag av stora turneringar, stora profiler och ständiga resor. Las Vegas, Aruba, London, Warszawa, Budapest. Pokerkryssningar. Reportage från världens alla hörn. Pokern var fortfarande något som öppnade dörrar och lockade läsarna om platser de aldrig hade besökt. Det känns symptomatiskt att min första egna publicerade text i tidningen handlade om just en pokerkryssning från 2008. Det var ingen av mina bättre texter, men jag är fortfarande ganska nöjd med formuleringen om spelare som "kastar cashgamemarker omkring sig vid växlingskontoret och leker pushig dollarmiljardär bara för att man vunnit några tusenlappar på Finlandsbåten". Samtidigt är det inte den bild jag bär med mig av pokersverige som jag lärt känna den, och som blev mitt andra hem under så många år. Tvärtom. Under alla år jag varit en del av den här världen har jag mött betydligt fler varma, generösa och sociala människor än douchebags och självutnämnda stjärnor. Sportsligt blev 2008 något av ett år av andraplatser för svensk livepoker. De stora titlarna uteblev, men flera spelare kom snubblande nära. Michael Tureniec blev tvåa i EPT London, fortfarande den största livecashen i hans karriär. Christer Johansson Storåker kom tvåa i Aruba Poker Classic, även det hans största liveresultat. Stefan Mattsson slutade tvåa i WPT Barcelona och Gustav Ekerot blev tvåa i Master Classics, där Daniel Möller dessutom slutade trea och Nikolas Liakos fyra. Samtidigt fortsatte de svenska resultaten att rada upp sig. Martin Jacobson blev trea i EPT Budapest. Mathias Wiberg tog en tredjeplats i Warszawa. William Thorson slutade som trettonde man i WSOP Main Event. Christer Björin finalbordade två WSOP-turneringar. Per Sonnert blev fyra i World Series of Poker Europe. Simon Johansson vann Unibet Open och Mattias Jörbeck tog hem Late Night Poker. Det är egentligen ganska talande för svensk poker vid den här tiden. I en tid då de svenskarna hade börjat presentera sig på allvar på den internationella scenen blev nog många av oss en smula bortskämda med blågula titlar. Och vi hade ju ändå fog för det. Något annat som slår mig när jag läser de gamla numren är hur mycket som fortfarande var oklart, saker som ändå klarnat mer, på gott och ont kanske. Skattefrågan diskuterades ständigt. Reglerna kring livepoker var långt ifrån självklara. Till och med homegames befann sig i en juridisk gråzon som få riktigt verkade förstå. Pokerboomen var redan ett faktum, men lagstiftningen hade inte hunnit ikapp verkligheten. Det är lätt att glömma idag hur mycket energi som lades på att försöka förstå vad som faktiskt gällde. Kanske är det ändå personerna som tydligast placerar 2008 i en annan tid. Många av namnen som förekommer i tidningen var då självklara profiler. Jonas "Nebuchad" Danielsson. Robert "Dödarn" Lux. Dan Glimne. Spelare, skribenter och personligheter som ständigt dök upp i spalterna. Idag är många av dem borta från pokerscenen. Några har lämnat pokern. Några har lämnat offentligheten. Några har lämnat oss helt och hållet. Ikoner som Doyle Brunson och Thor Hansen finns inte längre kvar. Igår nåddes jag dessutom av det mycket sorgliga beskedet att norske Andreas Høivold gått bort. Jag hade inte nöjet att få lära känna honom, men den lilla kontakt vi haft genom året gav mig bilden av en varm och ödmjuk person. När man läser Poker Magazine från 2008 känns det inte bara som att öppna ett gammalt magasin. Det känns som att öppna ett fotoalbum från en tid då svensk poker fortfarande växte, fortfarande upptäckte sig själv och fortfarande levde på att nästa stora framgång alltid väntade runt hörnet. Och med facit hand så gjorde de ju det. Under många år framöver fortsatte titlarna och resultaten att radas upp, både live och online. För mig fångar 2008 i mångt och mycket ögonblicket precis innan vi visste vilka historier som skulle bli de stora berättelserna. Och ett år som för mig var precis i början av en resa in i en värld som blev stora delar av min värld under de följande tio åren. Erik “Valterego” Rosenberg

Lina Olofsson har satt outplånliga spår i den svenska pokerhistorien. Kombinationen av att själv vara en passionerad spelare, en osviklig förmåga att beskriva världen kring pokerborden i ord så det kom till liv även för läsaren, och ett nätverkande med de allra största under många år, placerade henne på en unik position.Välförtjänt har hon valts in i Svensk Pokers Hall of Fame, och vem är bättre lämpad än henne på att ge en bild av pokerboomen när vi nu ska uppmärksamma historien, människorna och händelserna i samband med återpubliceringen Poker Magazine? Den här intervjun handlar dock inte bara om det, utan om Linas resa genom pokerns värld och historia. Hej Lina! Hur kom du in på pokerjournalistik från början? "Jag har alltid skrivit, så länge jag kan minnas. Noveller, sångtexter, dikter i tidiga tonåren, men första gången jag faktiskt började drömma om att bli journalist var när jag som 14-åring vann pris för bästa artikel i bulletinen under SM-veckan i bridge. Jag har fortfarande den artikeln kvar som ett minne att ta fram när jag ibland tvivlar på om jag valt rätt yrke. Jag må vara 45 år men funderar fortfarande på vad jag ska bli när jag blir stor. Trots den drömmen pluggade jag aldrig journalistik och hamnade egentligen på den här vägen helt av en slump. Hela mitt liv har varit ett enda långt bananskal, och en hunger efter att lära mig nya saker. 2005 var jag programmerare, byggde hemsidor och bloggade. Men det var innan det ens fanns något som kallades blogg. Det var i slutet av IT-boomen och jag var trött på att det bara fanns ett fåtal färdiga mallar när jag skulle dokumentera min första graviditet, så min dåvarande sambo gav mig en HTML-bibel och öppnade Notepad på min laptop. Sedan satt jag i nio månader och knackade kod, och på den vägen blev det. Jag skrev och skrev, började bygga liknande sidor åt andra som ville göra samma sak, tills Blogg.se lanserades. 2005 var jag webbmaster för Svenska Backgammonförbundet och fick frågan av en av spelarna om jag kunde tänka mig att ta över som webbredaktör för den då nystartade Poker Magazine, där han hade gått in som delägare. Jag kände Martin De Knijff sedan vi båda var juniorer i bridgen, men hade inte träffat honom på tio år. Det kändes lite läskigt eftersom jag inte kunde ett skvatt om poker egentligen, men jag är inte den som säger nej till en utmaning, och jösses så glad jag är för det i backspegeln. Jag minns första dagen på Poker Magazines kontor som om det vore igår. De gav mig en laptop och inloggning till backoffice, men det fanns ingen plan alls, jag fick helt fria tyglar. Hemsidan var supersnygg men helt statisk, så jag började bygga om den för att lägga till nyhetsrapportering och intervjuer. Det första jag publicerade var en artikel där jag presenterade mig själv, sedan satte jag mig i ett konferensrum och började ringa runt till pokerspelare jag aldrig ens träffat och gjorde intervjuer med dem. Några månader senare tog jag även över Martins Pokers hemsida, vilket jag tror ledde till att 24hPoker fick upp ögonen för mig. Jag jobbade också lite parallellt på poker.se i samband med det enda SM som hållits på svensk mark, och därifrån gjorde jag min första liverapportering någonsin. Jag blev senare erbjuden jobb på 24hPoker och fick även där fria händer. Jag började med att bygga en liknande nyhetssida som sedan rullades ut till alla skins på B2B-nätverket, och bestämde mig för att börja följa svenska spelare på EPT-touren, för den typen av rapportering fanns helt enkelt inte. Under det året fick jag så många förfrågningar om att göra samma sak för andra pokersajter, och det var svårt att få livet att gå ihop med så mycket resor, ett 9-till-5-jobb och småbarn. Så jag startade eget för att kunna erbjuda mina tjänster till fler och styra över min tid på ett bättre sätt. PokerStars blev min första uppdragsgivare som egenföretagare. De hade redan en blogg på engelska men ville starta ett pilotprojekt på andra språk, och jag fick erbjudandet om att starta en skandinavisk. Sedan fick jag ett erbjudande av Aftonbladet att blogga där också, med en lite mer personlig touch. Samtidigt hörde några av sig som precis startat en sajt som hette PokerNews och undrade om jag kunde göra samma sak som för PokerStars, fast på engelska. Men det var fortfarande så tidigt, sidan var knappt färdig, och i takt med att jag fick mer och mer att göra för andra fick jag avsäga mig dem som uppdragsgivare, jag fick inte ihop det logistiskt att bolla tre bloggar. Det är nästan lite surrealistiskt att tänka på i dag, med tanke på att de nu är världens största pokersajt med liverapportering från jordens alla hörn. I samband med att jag började blogga från turneringar började jag också fotografera, eftersom jag ledsnade på att jaga fotografen, när denne väl dök upp var ögonblicket alltid borta. Jobbet som fotograf blev med tiden också en bra inkomstkälla, eftersom jag kunde sälja mina bilder till tidningar både i Sverige och internationellt." Vilken period i pokern upplevde du personligen som roligast? "Jag älskade pokern som den var mellan ungefär 2005 och 2010. Det var en helt annan tid. Även jag som bara spelat poker som hobby, om än en väldigt lukrativ sådan, fullkomligt badade i pengar. Man behövde inte vara särskilt bra för att tjäna bra online, och det märktes på hur avslappnat allt var på touren. I kombination med att så många hade sponsorskontrakt spelade det ingen roll om man åkte ur en turnering, alla var glada ändå. Den lättsamma stämningen, både vid och utanför pokerborden, gav mig otroligt mycket att skriva om. Jag har alltid älskat att förmedla historier och aldrig riktigt tokälskat den ganska statiska hand-för-hand-rapporteringen, som jag känner "dör" när turneringen är slut, medan historierna lever vidare. Det fanns förstås många oseriösa aktörer på marknaden under de åren, och jag var glad när de försvann. Poker ska vara underhållande men också tas på allvar. De vinnande spelarna på sikt är som vilka idrottsmän som helst, de lägger otroligt mycket tid och energi på att ständigt utvecklas, och det är ingen slump att det är samma namn som gör det bra i längden. Jag har enorm respekt för spelare som år ut och år in kan försörja sig på sin talang. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte önskar att det fanns ett mellanting. Jag saknar att bolagen slutat ha så många färgstarka ambassadörer, de är viktiga för att pokern ska växa och frodas. Stora turneringar har blivit vansinnigt tråkiga att rapportera från om man inte nöjer sig med att skriva några rader om hur Negreanus AK vann en coinflip mot Iveys par åttor. Nu var Negreanu ett dåligt exempel, för han representerar fortfarande den del av poker som kittlar min journalistiska ådra. Han bjuder på sig själv, skrattar och väsnas, och älskar att vara ambassadör för spelet. Och det är just ur den aspekten jag tror att avsaknaden av det sociala på sikt kan skada pokerns tillväxt. Många vill ha båda delarna, och det ena behöver inte utesluta det andra, men det känns som att många glömt bort det i en värld av handanalyser, strategier och GTO. Poker ska inte bara handla om att fatta exakt rätt matematiskt beslut hela tiden. Det ska handla om att kunna läsa av sina motståndare. Annette Obrestad är ett klockrent exempel, hon spelade och vann en onlineturnering utan att titta på sina kort en enda gång, förutom vid enstaka tillfällen på finalbordet." Vilka är dina bästa minnen från din pokerkarriär? Vad sticker ut mest? "Av så många anledningar måste jag säga hela 2014. Dels för att jag vann en stor turnering på Aria den sommaren, men kanske främst för allt som ledde fram till den vinsten. Jag hade gått en kurs på Choice Center i sex månader och pendlat mellan EPT, Vegas och Stockholm för att vara med mina barn. Daniel hade gett mig den som julklapp, han hade själv gått den, liksom många andra framgångsrika pokerspelare, även om kursen inte alls handlar om poker utan om personlig utveckling. Hela mitt liv hade förändrats under den perioden, på så många plan, och även hur jag spelade poker. Jag visste redan när jag köpte in mig till turneringen på Aria att jag skulle vinna. Jag skrev det till och med i bilen på vägen in till Strippen, när jag satt i köerna och inte visste om jag skulle hinna innan late reg stängde. Det var en ganska sjuk känsla, men den var härlig, och visar hur kraftfull hjärnan kan vara med rätt förutsättningar. Samma år hade Daniel satt som mål att vinna ett WSOP-bracelet, väljas in i Hall of Fame och komma etta på GPI. Något han också gjorde. Eftersom jag bodde hos honom varje gång jag var i Vegas hade vi mycket att fira, och vi tömde hans vinkyl med Napa Valley Silver Oak gång på gång. Dagen efter jag vann på Aria kom Daniel tvåa i Big One for One Drop, och man kan se mig skrika mig hes på railen. Den andraplatsen säkrade hans förstaplats på GPI, och efteråt gick vi ut ett gäng för att fira med en helkväll på Steve Wynns veganska Michelinrestaurang och nattklubben XS. Hela den upplevelsen finns att läsa i Poker Magazine, jag minns inte vilket nummer, men det borde vara från slutet av 2014. Men om jag ser det ur ett pokerjournalistiskt perspektiv är nog mitt allra varmaste minne natten då Martin Jacobson vann WSOP Main Event. Lustigt nog var det samma år som mitt personliga pokerminne. Jag satt uppe hela natten och följde varenda hand. Dagen efter var jag den som fick uttala mig i allt från radio till tv om hur stor hans prestation egentligen var. Jag hade följt Martin sedan han kom som kvalspelare till EPT Budapest och skrivit mycket om honom genom åren. Den enda negativa artikel jag någonsin skrivit om honom var när jag utnämnde honom till Sveriges sämst klädda pokerspelare, på grund av den Adidas-overall han bar på finalbordet i Budapest. I övrigt har jag aldrig haft något negativt att skriva. En mer ödmjuk och sympatisk person är svår att finna. Något år efter att jag började skriva om Martin hade han med sig sin mamma och syster till ett EPT-stopp. De kom fram, gav mig en stor kram och tackade mig för att jag skrev så fint om "deras Martin". Just de orden har jag burit med mig sedan dess, för de sammanfattar egentligen precis vad jag vill åstadkomma med mitt skrivande. Jag vill skildra pokern på ett sätt som gör att man kan följa sina nära och kära hemifrån, även om man aldrig själv har hållit i två hålkort. Jag älskar att förmedla känslan när någon lyckas, när allt slit till slut ger utdelning. Under åren har jag haft många vänner som vunnit stora titlar, och flera av de artiklarna har jag skrivit med gråten i halsen av ren glädje. Ofta har jag nog varit mer nervös än spelarna själva när jag stått och rapporterat. Men att få möjligheten att berätta de här historierna på ett sätt som berör, och som får även en oinvigd läsare att fascineras av spelet, den känslan är oslagbar. Det är nog också det som fortfarande är min största drivkraft. Att det dessutom var just Martin som vann VM gjorde allt ännu mer speciellt. Dels för att jag tycker så mycket om Martin, men också om hela hans familj. Jag grät när jag såg Eva och Hanna på railen, för jag kände verkligen samma glädje och stolthet som de gjorde i den stunden. På sätt och vis knöts cirkeln ihop där, för det var ju just Eva som en gång fick mig att fortsätta skriva om poker på det sätt som jag sedan har gjort." Vad har du för relation till poker i dag? "Jag tänkte egentligen sluta jobba med poker helt när jag valdes in i Hall of Fame. Jag var lite trött på branschen där och då, om jag ska vara ärlig. Men nomineringen gav mig en gnista, och när jag sedan fick några förfrågningar tog jag några jobb här och var. De senaste åren har jag studerat podcastproduktion, med inriktning på sociala medier. Jag har en masterexamen i det, men jag har också skrivit artiklar och gjort livekommentering, vilket är otroligt roligt. Jag har verkligen valt att bara tacka ja till de jobb jag känt att jag brunnit för, och där får jag tacka Teresa Nouisainen och Christer Larsson för att de skapat så magiska turneringar i Tallinn, med ett team bakom som gör det för svårt att säga nej. Jag är också med på ett litet hörn med No Filter Poker, som står för ett sätt att se på poker som jag verkligen brinner för, att ta tillbaka det sociala och roliga. Många tror att det handlar om att inte ha några filter och kunna bete sig hur man vill, men det kunde inte vara mer fel. Det handlar om att göra pokern rolig igen. Tänk på hur det var när man satte sig och tittade på High Stakes Poker och liknande produktioner förr, det var lika stora delar underhållning som spel i världsklass. Jag är enormt stolt över det event vi hade i oktober, dit Michael Mizrachi och Scotty Nguyen kom enbart för att de dels älskar grundaren Mounir, dels älskar allt som No Filter står för. Jag rekommenderar verkligen dokumentären på YouTube till den som inte sett den." Vilka personer inom svensk respektive utländsk poker har gjort störst intryck på dig? "Jag har haft ynnesten att träffa så många otroliga människor genom pokern, och vi har skapat minnen för livet. Men jag måste lyfta fram de två mentorer som betytt extremt mycket för mig, både professionellt och privat, ända från dag ett. I Sverige är det utan konkurrens Christer "Crippo" Larsson. Inte bara för att han, tillsammans med Magnus Betnér, lärde mig att spela poker från grunden, utan framför allt för att han har varit en ovärderlig mentor genom hela min karriär. Oavsett vilket bolag han drivit eller arbetat för har han alltid stått upp för spelarna och för det som är rätt. Integritet är ett ord som ofta används slentrianmässigt, men i Christers fall är det helt berättigat. Han har alltid varit beredd att ta strid för sina principer, även när det inte varit den enklaste vägen. För mig personifierar han hur poker bör bedrivas ur ett professionellt perspektiv, att det går att kombinera affärsmässighet med omtanke om spelarna och en genuin kärlek till spelet. Tillsammans med Crippo har Thor Hansen varit min klippa. Thor blev som en extra pappa på touren när jag kom dit som en ganska naiv 25-åring. Han tog mig under sina vingar från dag ett och gav dem som försökte stöta på mig onda ögat. Men framför allt öppnade han så många dörrar. Jag minns speciellt året när Annette Obrestad vann WSOPE. Under en av de första dagarna skulle jag göra en intervju med Doyle Brunson. Jag var otroligt nervös, men Thor peppade mig och gav mig också tips på frågor jag borde ställa. Dagen efter satt jag i en soffa på hotellet mitt emot Hippodrome med Doyle och började ställa frågorna Thor tipsat om, och jag såg hur chockad han blev. Han började le och sken upp som en sol. "Vem är din källa? Hur kan du veta det här?" skrattade han. Doyle berättade saker under den intervjun som jag än i dag inte tror han berättat för någon annan journalist. Och sedan den dagen glömde han aldrig mitt namn, varje gång vi råkades sken han upp på samma sätt som den där dagen i London. Det var inte bara Doyle som Thor introducerade mig för. Han såg alltid till att jag, till skillnad från de flesta andra journalister, alltid blev varmt välkomnad oavsett sammanhang. Det är känsligt att som journalist skriva om spelarna och samtidigt umgås med dem privat, men Thor visste att jag aldrig skulle hänga ut någon, och därför bjöds jag alltid med i sällskap och på middagar eller fester som de flesta andra bara kunnat drömma om. Han presenterade mig personligen för Ben Affleck, Matt Damon och Adam Sandler, som visade sig spela privata homegames i LA. Han var också nära vän med René, Celine Dions man, och fixade VIP-biljetter till mig när hon uppträdde i Vegas. Alla älskade Thor, och jag saknar honom otroligt mycket." Vad tror du Poker Magazine har haft för betydelse för svensk poker? "Poker Magazine har inte bara haft betydelse för den boom som svensk poker fick, tidningen blev även banbrytande internationellt. Flera andra försökte göra något liknande men lyckades aldrig, och det berodde på att Poker Magazine förstod hur de skulle nischa sig och aldrig tummade på kvaliteten, vare sig i intervjuerna eller i sättet tidningen gjordes på. Det var alltid professionella bilder och genomtänkta intervjuer, vilket gav en kvalitetskänsla som i sin tur gav tidningen en status som gjorde att det kändes viktigt att vara med, oavsett om du var svensk eller internationell spelare." Vad har pokern betytt för dig? "Poker är inte bara en hobby. Det har blivit en del av mitt DNA. Den har gett mig vänner för livet och minnen som jag skulle kunna skriva tio böcker om. Flera av mina bästa vänner hade jag aldrig träffat om det inte vore för pokern, och många av dem är inte ens pokerspelare själva, men pokern och pokerspelarna har på ett eller annat sätt sammanfört oss. Pokern har även gett mig två av tre barn. Jag spelar en del själv då och då och älskar det sociala och människorna man träffar. Det är så många jag aldrig hade mött om det inte vore för vårt gemensamma intresse, och det är därför jag fortfarande brinner så starkt för frågan om licenssystemet och gräsrotsrörelsen inom pokern. Jag har alltid varit en eldsjäl, ända sedan jag spelade bridge och vann stipendier just för det engagemanget, och den glöden har jag fortfarande när det gäller att legalisera de små klubbarna där människor samlas för att utöva sin sport. Jag ser ingen skillnad mellan det och bridge, backgammon eller schack. Det är samma sak och mer eller mindre samma människor. Jag kommer från en familj där alla spelade bridge utom mamma. Min farmor och farfar, pappa, farbror och faster var alla ideellt engagerade i bridgen, och det är nog därifrån mitt driv i den här frågan kommer. Farmor gick som tävlingsledare på dagbridgen två gånger i veckan tills hon var 85 år. Farfar lade bridgebrickor tills bara några månader innan han dog. Jag vill springa runt som farmor när jag är 85, i fina dräkter, med ett socialt sammanhang. Varför ska staten bestämma om det är i en pokerturnering eller en bridgetävling när det är exakt samma sak på exakt samma villkor? Jag är stolt över att vårt stenhårda arbete fick bort monopolet, men tyvärr glömdes gräsrotsrörelsen bort när licenssystemet infördes, och jag hoppas att Niklas Wykman står för sitt ord när han säger att det ska ses över och ändras." Finns det något kvar på din personliga poker-bucketlist som ännu inte checkats av? "Just nu skriver jag slutet på min bok, som heter "Pokerface och alla mina andra masker". Det har varit ett mål under väldigt lång tid, men jag har haft det tufft med hälsan, mängder av operationer och mycket annat som kommit emellan. Jag har också en annan bok som handlar om poker, men som inte är en självbiografi, den är halvklar. Jag började skriva den 2012, men livet kom emellan. Det är definitivt på listan att få dem båda klara och utgivna av ett stort förlag. Jag kanske borde ha att vinna en riktigt stor turnering på bucketlistan, med tanke på hur nära jag varit att vinna livsavgörande pengar under åren. Men det har aldrig riktigt varit min drivkraft som spelare att vinna storkovan, konstigt nog. Jag drivs mer av själva triumfen, av att göra avtryck och göra skillnad. Så jag skulle nog säga att ett internationellt pris från GPI eller liknande för min pokerjournalistik vore det ultimata. Planen är att den bok som nästan är klar ska översättas till engelska, och Negreanu har sagt att han kommer att läsa den om han så måste använda Google Translate. Så jag får väl hoppas att den ger tillräckligt stort avtryck för att jag ens ska hamna på radarn för en sådan nominering." Vi tackar Lina Olofsson för en väldigt intressant intervju, och en unik inblick i pokervärlden från någon som levt mitt i den under många år. Liksom för det ovärderliga arbetet för svenska pokern. Lina är en av de eldsjälar som verkligen visat att poker handlar om så mycket mer än själva spelet, eller ens människorna som spelar det. Det handlar om relationer och passionen för hela subkulturen. Och för Lina är resan inte över. Om några veckor checkar hon av ännu en punkt på sin bucketlist, då hennes nya pokerpodcast lanseras. Jag är inte förvånad, och jag tror det kommer att bli ett riktigt bra och spännade projekt. Om det är någon som har många historier kvar att berätta för pokercommunityt är det Lina Olofsson. Erik “Valterego” Rosenberg (Juni 2026)

När Pokerforum nu återpublicerar årgång 2007 av Poker Magazine riktas blicken mot en spelare som under den tiden befann sig mitt i sin karriär, men som samtidigt alltid rört sig vid sidan av rampljuset. Mats Gavatin är ett namn som för de insatta är förknippat med djup förståelse för spelet, snarare än stora rubriker. Han är högt respekterad inom spelteoretiska kretsar i Sverige, och var tidigt ute med den typen av resonemang inom pokern. Genombrottet kom 2005 när han vann EPT i Dublin, en seger som placerade honom bland de första svenska EPT-vinnarna och gav honom en självklar plats i den svenska pokerhistorien. Därefter följde flera djupa placeringar i stora turneringar både i Sverige och internationellt däribland en andraplats i WSOP Europe 2009 samt tredje- och fjärdeplatser i Nordic Masters 2010 och 2012. Samtidigt har han genom hela sin karriär valt en låg profil och varit sparsam med intervjuer. Jag passade på att höra av mig till Mats för att kolla hur hans liv ser ut idag, och hur han ser på sin pokerkarriär. Hej Mats, hur ser din vardag ut idag, och på vilket sätt skiljer den sig från hur livet såg ut under din mest aktiva period som pokerspelare? ”Hej! Jag arbetar som ST-läkare på en vårdcentral. Det är på gott och ont, men mestadels gott, en betydligt mer inrutad tillvaro än vad jag hade under pokertiden. Hur ofta tänker du på segern i Dublin 2005, och i vilka sammanhang dyker den upp för dig? ”Det är sällan jag tänker på den spontant, men däremot kommer den upp i samtal då och då, till exempel när någon frågar vad min största vinst i karriären varit. I sådana sammanhang nämner jag den.” Vilken betydelse kom segern att få för dig, både i ett större livsperspektiv och för din fortsatta pokerkarriär? ”Den fick nog mindre betydelse än man kanske skulle kunna tro. Det var väldigt roligt att vinna, inte minst eftersom det var min första egentliga turneringsseger och dessutom mitt första finalbord i en större turnering, vilket gav ett stärkt självförtroende. Samtidigt fortsatte jag att spela på ungefär samma nivåer som tidigare, och redan efter någon vecka hade livet i stort sett återgått till hur det såg ut innan, om än med en större bankrulle.” Mats seger kom ett drygt år efter att Alexander Stevic skrivit historia genom att vinna den allra första EPT-turneringen, då i Barcelona. Turneringen i Dublin hade även namnet Irish Masters, och förstapriset uppgick till €317 000 i ett startfält på omkring 250 spelare. Finalen fick dessutom en tydlig svensk prägel, då Gavatin ställdes mot Henrik Olander i heads up-spelet, medan Jonas Molander slutade på nionde plats. Att vara Sveriges andra EPT-vinnare någonsin innebär en särskild plats i pokerhistorien. Var det något du reflekterade över då eller är det något som har fått betydelse i efterhand? ”Nej, det har faktiskt inte haft så stor betydelse. Kanske hade det kanske varit bättre att vara den första vinnaren.” Hur upplevde du pokerscenen på den här tiden, både internationellt och i Sverige? ”Det här var 2005 och före den stora uppdelningen mellan GTO och explo, eftersom det i princip bara fanns explo. GTO som koncept var fortfarande mycket otydligt för de flesta, inklusive mig själv. På ett sätt var det en roligare tid, i och med att den psykologiska dimensionen fick så stort utrymme. Kändisarna inom poker var nästan uteslutande livespelare från den gamla skolan, och många av dem började nu bli omsprungna av onlinespelare.” GTO, eller Game Theory Optimal, handlar om att spela på ett sätt som i teorin inte går att exploatera, där besluten balanseras så att motståndaren inte kan tjäna på att anpassa sig. Explo, eller exploativt spel, är motsatsen, där man i stället medvetet avviker från balans för att utnyttja specifika svagheter hos motståndaren. I praktiken rör sig spelare med förståelse för spelteori på en skala mellan dessa två poler, men i mitten av 2000-talet var spelet i stor utsträckning rent exploativt, eftersom verktyg och förståelse för GTO ännu inte hade fått genomslag. När du ser tillbaka på din pokerkarriär, vilka minnen är det som står kvar som mest betydelsefulla för dig? ”EPT-segern ligger högt, men det som verkligen etsar sig fast är känslan av att gå djupt i stora turneringar. Samtidigt finns det något särskilt med den tidiga perioden, när allt fortfarande var nytt och oförutsägbart. Jag minns till exempel en promotion på UB runt 2001, där det handlade om att samla så mycket rewardpoäng som möjligt för att vinna en resa till Aruba. Jag bodde i studentkorridor i Uppsala vid den tiden, och vi var tre korridorskamrater som spelade dygnet runt i treskift, åtta timmar per pass, under flera dagar i sträck. Vi vann visserligen inte, men det är ändå ett minne som stannat kvar. Även min första resa till Las Vegas var väldigt rolig. Innan dess hade jag knappt spelat live alls, bortsett från något enstaka besök på Kortoxen och spel med vänner.” Hur ser din relation till poker ut idag, och vilken roll har spelet i ditt liv jämfört med tidigare? ”Den är fortfarande varm, men mer distanserad än tidigare och något som kommer i perioder. Jag tycker fortfarande om att spela och åker då och då iväg för att spela live under några veckor, oftast i USA. När jag spelade på heltid kunde jag bli fruktansvärt trött på poker, något jag mer sällan upplever i dag när mitt spelande är mer begränsat. Det händer också att jag tittar på pokervideor och leker lite med solvers i perioder.” Jag tackar Mats Gavatin för ett fint samtal. Hans namn är ett av dem som alltid kommer att finnas kvar i den svenska pokerhistorien. Han var där när det hände, när allt tog fart, och var med och satte tonen tillsammans med andra från samma generation. Det är lätt att i efterhand bara se resultaten, men det som blir tydligt när man pratar med honom och andra som var med är allt runt omkring, hur det faktiskt var då, när mycket av det som vi idag tycker är självklart med poker inte hade satt sig än. Och att det som var välbekant då var nytt och spännande. För mig är det lätt att glömma bort, men det är fint att känna att jag bara är ett samtal ifrån att påminnas om den tiden. /Erik “Valterego” Rosenberg (april 2026)

2007 var året då allt började på riktigt, även om jag själv inte riktigt förstod det då. Jag klev in i det svenska pokercommunityt genom att börja blogga på Prosharks, ett onlinecommunity som tillsammans med WSOP.info och pokerforum.nu utgjorde navet för en hel generation svenska pokerspelare. Det var där allt hände. Diskussionerna, drömmarna, positioneringarna. Alla var där, som man säger. I dag återstår egentligen bara pokerforum.nu, och resten har antingen försvunnit eller lösts upp i det som kom att bli nästa fas, sociala medier. Men det där är också en sanning med modifikation. Forumen var aldrig avgörande för alla. Många spelade, vann och byggde sina karriärer helt utan att vara särskilt aktiva i de digitala mötesplatserna. Det är viktigt att säga. Men för oss som var där, som skrev, läste, diskuterade och tog plats, kändes det som att det var där allting utspelade sig. Och på ett sätt var det sant. Inte för hela pokersverige, men för oss som var där. Den delen kom att betyda mer för mig än vad jag förstod då. Det finns en linje från det jag gjorde då till var jag är nu. Jag bloggade, diskuterade och stod i. Med facit i hand finns det delar av den perioden som framkallar en del skamsköljningar. En brist på självinsikt, en övertro på den egna förståelsen, både av spelet och av branschen. Det är svårt att värja sig mot den där känslan när man ser tillbaka. Samtidigt var det också en läroperiod, och en rolig sådan. Misstagen var en del av processen, även om man inte alltid förstod det då. Det som i efterhand framstår som kanske mest värdefullt var tillgången. Att få ha en direktlina till svenska pokerprofiler i en tid när avståndet mellan etablerade namn och nya röster var förhållandevis kort. Det gick att ställa frågor, få svar, bli tillrättavisad och ibland till och med tagen på allvar. Det var en miljö som både kunde vara hård och generös på samma gång. Men det var inte bara en plats för spelteori och resultatdiskussioner. Det var också en social struktur, en gemenskap som växte fram. Flera av de relationer som för mig började på forumen blev bestående. Ola Brandborn, Olof Haglund, Ludwig Pettersson, Adrian Bussman. Bekantskaper som med åren har fördjupats till vänskapsrelationer jag håller nära. Det är sådana saker som inte syns i resultatlistor eller rubriker, men som i längden betyder mer än det mesta annat. Och det stannar inte där. Både min karriär som pokerskribent och det jag arbetar med i dag är, i praktiken, direkta följder av de kontakterna. Av forumen. Av att jag råkade kliva in där just då, och stanna kvar tillräckligt länge för att bli en del av det. Det var också där någonstans min betalda karriär som skribent tog sin början. Jag hade åsikter, ibland fler än vad jag hade fog för, men det fanns också ett behov av innehåll. Och i den situationen blev jag, mer eller mindre, tvingad att höja min verkshöjd. Att lära mig. Att lyssna. Att försöka sortera bland röster som ofta pekade åt olika håll. Det var långt ifrån en rak resa. Tvärtom handlade mycket om att lyssna på fel personer, dra fel slutsatser och i efterhand inse att man borde ha förstått bättre. Men det fanns också en utveckling där någon form av känsla började växa fram. En intuition kring vad som var relevant, vad som höll, och vad som mest var brus. Med tiden blev jag bättre på att lita på mig själv, och kanske ännu viktigare, att lyssna lagom mycket. Det där speglade också hur pokern såg ut just då. Väldigt lite var hugget i sten. Strategier utvecklades i realtid, idéer testades och övergavs, och communityt i sig var fortfarande i rörelse. Även livearrangemangen bar på den där känslan av experiment. Nya koncept dök upp, testades, justerades eller försvann. Mitt i allt det där kom också en första form av erkännande. Jag nominerades till Årets pokerskribent 2007 på galan Svenska pokerakademien, arrangerad av Svenska Spel. Det var stort, även om jag nog inte riktigt kunde sätta ord på varför just då. Priset gick till Johan “Indiscreet” Kretz, fullt välförtjänt. Han var, och är fortfarande, en av de skarpaste skribenter svensk poker har haft. Samtidigt började nästa kapitel ta form. Jag började blogga på Poker.se, utan att riktigt veta vad det skulle leda till. Det som då bara var ytterligare en plattform kom med tiden att bli något helt annat. En relation som sträckte sig över tolv år, och som i förlängningen gjorde mig till det som många i pokersverige kanske främst förknippar mig med, ansiktet för Poker.se. När jag ser tillbaka på 2007 är det lätt att fastna i strukturerna. Forumen, sajterna, resultaten, namnen. Men det som stannar kvar är något annat. En känsla av att vara i början av något, i ett sammanhang som ännu inte hade stelnat i form. Det var stökigt, motsägelsefullt och ibland ganska naivt, men det var också där det började på riktigt för mig. /Erik “Valterego” Rosenberg

REDAKTIONELLT 14 REDAKTIONEN 20 LEDARE 22 BREV PORTRÄTT 44 PHIL GORDON Möt den amerikanska mångsysslaren och pokerentreprenören 94 JONAS ”NEBUCHAD” DANIELSSON TerribleTurk utmanar den unga supertalangen REPORTAGE 30 WPT I BARCELONA Christer Johanssons berättelse från Europas WPT 84 POKER I AFRIKA Pokerresan — Tanzania 92 SWEDISH OPEN Johan Storåkers tog ny titel ARTIKLAR 26 INTERNETDAGBOKEN Följ ”Dödarns” dagar på nätet 43 EN TURK I VEGAS TerribleTurk i nya besvär 56 EPT BADEN Äntligen seger för Julian Thew 58 EPT DUBLIN Ingen tv-sändning från Irland 62 BEING PATRIK ANTONIUS Finske stjärnan berättar om sitt liv 64 SPELPSYKOLOGI Är vi smartare tillsammans 68 FUSKARE OCH GAMBLERS Dan Glimnes berättelse — del 2 108 GRAND FINAL Purple Lounge avslutade sin turné i exklusiv miljö 110 NÄR RÄVEN VAKTAR HÖNSHUSET Här är turerna kring Absolute Poker STRATEGISPEL 66 FRÅGA EXPERTEN TerribleTurk reder ut dina problem 76 MATTHEW HILGER Att spela skithander i limit 78 TODD BRUNSON Slowspel, hur slow ar slow? 80 ANALYS HIGH STAKES POKER KRÖNIKOR 24 ANDERS JONASSON 28 BIRGITTA LÄNDIN 40 MARTIN BRÄNDSTRÖM 42 PETER SWARTLING 60 PETTER KARLSSON MATNYTTIGT 104 NALLES LISTA Vad är hett och vad är kallt? Nalle reder ut 106 SPELBEROENDE Thomas Nilsson ger svar på dina frågor om spelmissbruk 112 IQ-POKER Sveriges smartaste man lär dig poker 114 SVENSKA POKERFÖRBUNDET

REDAKTIONELLT 14 REDAKTIONEN 20 LEDARE 22 BREV PORTRÄTT 46 ANNETTE OBRESTAD 18-åringen som snuvade alla på segern i WSOP EUROPE 98 DAVID SKLANSKY Pokervärldens mest kände teoretiker och författare REPORTAGE 30 WSOP EUROPE Världseliten samlad på europeisk mark 58 EPT BARCELONA Dansk vinst i premiären 60 EPT LONDON Fullt drag på Victoria Casino 90 POKERÄVENTYR I SYDAFRIKA Oskar Silow berättar om den första pokertävlingen ARTIKLAR 26 INTERNETDAGBOKEN Följ ”Dödarns” dagar på nätet 64 BEING PATRIK ANTONIUS Finske stjärnan berättar om sitt liv 66 SPELPSYKOLOGI Att vinna en förlust 70 EN TURK I VEGAS TerribleTurk i knipa — igen 72 FUSKARE OCH GAMBLERS Dan Glimne berättar om världshistoriens alla bedragare 84 ONLINE-VM Skandinaviska framgången under 16 VM-dagar 110 POKERKRYSSNINGEN Höga blinds och höga vågor STRATEGISPEL 68 FRÅGA EXPERTEN Terribleturk reder ut dina problem 82 MARC KARAM Hur löst spel kan leda till en större bankrulle 86 ANALYS HIGH STAKES POKER KRÖNIKOR 24 ANDERS JONASSON 28 BIRGITTA LÄNDIN 42 MARTIN BRÄNDSTRÖM 62 PETTER KARLSSON 112 PETER SWARTLING MATNYTTIGT 44 RECENSIONEN Spela for att vinna 106 NALLES LISTA Vad är hett och vad är kallt? Nalle reder ut 106 LIKA SOM POKERBÄR ”Nalles” speciallista 108 SPELBEROENDE Thomas Nilsson ger svar på dina frågor om spelmissbruk 109 POKERMAGAZINE.SE 113 VINN RESA TILL EPT | KÖPENHAMN 114 SVENSKA POKERFÖRBUNDET

REDAKTIONELLT 10 REDAKTIONEN 16 LEDARE 18 BREV PORTRÄTT 42 DANIEL NEGREANU Poker Magazine följde med hem till ”Kid Poker” 96 MIKAEL THURITZ Sveriges ”skarpaste” spelare flyttade västerut REPORTAGE 26 THE GAME I LONDON Bakom kulisserna på det nya tunga cashgame-programmet 68 RYSSLAND - FÖRR OCH NU Vi tar tempen på den ryska spelmarknaden 86 POKERRESAN: SAN REMO Birgitta Ländin och Ludde Holm om den italienska pokern ARTIKLAR 22 INTERNETDAGBOKEN Följ ”Dödarns” dagar på nätet 60 BEING PATRIK ANTONIUS Finske stjärnan berättar om sitt liv 62 SPELPSYKOLOGI Med självförtroende genom dimman 66 EN TURK I VEGAS TerribleTurk i nya bekymmer 110 EPT, SÄSONG 4 Fler tävlingar och stora förhoppningar STRATEGISPEL 64 FRÅGA EXPERTEN TerribleTurk reder ut dina problem 76 TODD ARNOLD Hur man tacklar aggressiva spelare 78 PHIL HELLMUTH Säsongens sämsta spel 80 BARRY TANENBAUM När ska man inte gå all-in 82 ANALYS HIGH STAKES POKER 94 TORE LAGERBORG Svårt att nå den högsta nivån KRÖNIKOR 20 ANDERS JONASSON 24 BIRGITTA LÄNDIN 38 MARTIN BRÄNDSTRÖM 56 PETTER KARLSSON 58 DOYLE BRUNSON MATNYTTIGT 40 RECENSIONEN The Evolution of a Poker Player 66 NALLES LISTA Vad ar hett och vad är kallt? Nalle reder ut 108 SPELBEROENDE Thomas Nilsson ger svar på viktiga frågor 110 POKERMAGAZINE.SE Nu startar vi pokerradio 114 SVENSKA POKERFORBUNDET

REDAKTIONELLT 12 REDAKTIONEN 18 LEDARE 20 BREV PORTRÄTT 60 KASSEM ”FREDDY” DEEB H.O.R.S.E-vinnaren i exklusiv intervju 80 ALEX DALAKLIS 21-åringen som skrämde slag pa pokereliten REPORTAGE 26 WSOP 2007 Allt från den stora festen i Las Vegas 96 CASINO DE MONTE CARLO Historien om kasinot som blev spelmecka 106 POKERMILJONEN Sällskapsresan pa Cypern ARTIKLAR 33 EN TURK I VEGAS TerribleTurk om vistelsen under WSOP, del 1 54 STEFAN MATTSSONS WSOP-ÄVENTYR Svensken berättar om vägen till 22:a platsen 70 BEING PATRIK ANTONIUS Finske stjärnan berättar om sitt liv 76 SPELPSYKOLOGI Poker och krigskonsten 78 INTERNETDAGBOKEN Följ ”Dödarns” dagar på nätet STRATEGISPEL 78 FRÅGA EXPERTEN TerribleTurk reder ut dina problem 90 ANALYS HIGH STAKES POKER 104 TORE LAGERBORG Delad glädje är dubbel glädje KRÖNIKOR 22 ANDERS JONASSON 24 BIRGITTA LÄNDIN 56 MARTIN BRÄNDSTRÖM 72 PETTER KARLSSON 74 DOYLE BRUNSON MATNYTTIGT 58 RECENSIONEN TerribleTurk om Oceans 13 79 NALLES LISTA Vad är hett och vad är kallt? Nalle reder ut 104 LIKA SOM POKERBÄR Vem är lik vem i poker och kändisvärlden 114 SVENSKA POKERFÖRBUNDET

REDAKTIONELLT 14 REDAKTIONEN 20 LEDARE 22 BREV PORTRÄTT 50 WILLIAM THORSON Möt Varbergskillen som har blivit en av Europas hetaste spelare 80 ANDY BLACK Från misär till succé via buddhismen REPORTAGE 30 EPT I KÖPENHAMN Svensk seger i Nordens största tävling 66 AUSSIE MILLIONS Gus Hansen vann titeln down under ARTIKLAR 24 INTERNETDAGBOKEN Följ ”Dödarns” dagar på nätet 28 DET JURIDISKA LÄGET I USA Så kan amerikanerna spela vidare 44 POKER MILLION En pionjär inom pokern 62 WSOP 2006 William Thorson om sitt spel 64 BEING PATRIK ANTONIUS Finske stjärnan berättar om sitt liv 88 SPELPSYKOLOGI Ologisk — då blir du bättre 92 TURKEN UTMANAR Terribleturk möter SM-vinnaren Henrik Josefsson 106 ANEKDOTEN Hånad — och blåst på jackpotten 108 SHORTHANDED Välj rätt bord STRATEGISPEL 74 ANALYS HIGH STAKES POKER 91 JAMIE GOLD Spela motståndarna, inte korten 98 FRÅGA EXPERTEN TerribleTurk reder ut dina problem 100 ANALYSEN Vi analyserar en svårspelad hand och ger tips KRÖNIKOR 24 ANDERS JONASSON 26 BIRGITTA LÄNDIN 42 PETTER KARLSSON 48 DOYLE BRUNSON 90 MARTIN BRÄNDSTRÖM MATNYTTIGT 107 NALLES LISTA Vad är hett och vad är kallt. Nalle reder ut 112 SPELBEROENDE Thomas Nilsson ger svar på viktiga frågor 114 SVENSKA POKERFÖRBUNDET

REDAKTIONELLT 12 REDAKTIONEN 18 LEDARE 20 BREV PORTRÄTT 42 PATRIK ANTONIUS Historien om den finske världsstjärnan 94 RAM VASWANI Poker Magazine åkte hem till "Crazy Horse” i London REPORTAGE 28 WPT-CHAMPIONSHIP ”El Matador” glänste i Vegas 62 SVENSKA MÄSTERSKAPEN Historiken, anekdoterna och årets upplaga i Tallinn 78 POKER PÅ PYAS PALACE Historien om ett homegame ARTIKLAR 24 INTERNETDAGBOKEN Följ ”Dödarns” dagar pa nätet 54 BEING PATRIK ANTONIUS Finske stjärnan berättar om sitt liv 70 SPELPSYKOLOGI Det hägrande ögonblicket 86 WSOP-GUIDEN Allt inför den stora festen i Las Vegas 104 LIMIT-POKER Vikten av tuffhet vid bordet 109 POKER HOS HUGH HEFNER Mats Rahmn blev inbjuden till Playboy Mansion STRATEGISPEL 72 FRÅGA EXPERTEN TerribleTurk reder ut dina problem 74 H.O.R.S.E. Del 2 i Matt Matros artikelserie 90 ANALYS HIGH STAKES POKER KRÖNIKOR 22 ANDERS JONASSON 26 BIRGITTA LÄNDIN 40 MARTIN BRÄNDSTRÖM 56 PETTER KARLSSON 58 DOYLE BRUNSON MATNYTTIGT 38 RECENSIONEN TerribleTurk om nya filmen ”Lucky You” 105 POKERMAGAZINE.SE Nyheter från vår websida 106 LIKA SOM POKERBÄR Vem är lik vem i poker och kändisvärlden 108 NALLES LISTA Vad är hett och vad är kallt? Nalle reder ut 112 SPELBEROENDE Thomas Nilsson ger svar på viktiga frågor 114 SVENSKA POKERFÖRBUNDET

REDAKTIONELLT 14 REDAKTIONEN 20 LEDARE 22 BREV PORTRÄTT 58 PHIL HELLMUTH Möt ”Poker Brat” i en exklusiv intervju 76 THOMAS KREMSER Europas turneringsledare nummer 1 REPORTAGE 30 EPT DORTMUND Norsk seger bland tyska ruiner 32 EPT WARSAWA Polen in på pokerkartan & svensk segerkyss 34 EPT MONTE CARLO Amerikan blev mångmiljonär på rivieran 98 NATIONAL HEADS-UP CHAMPIONSHIP Tyngsta startfältet genom tiderna ARTIKLAR 26 INTERNETDAGBOKEN Följ ”Dödarns” dagar på nätet 52 POKERFINNKAMPEN Prestige och underhållning 72 SPELPSYKOLOGI Spelteori är strategins vetenskap 84 BEING PATRIK ANTONIUS Finske stjärnan berättar om sitt liv 88 NETELLERS SAMMANBROTT Problematiken och framtiden 94 HALMSTAD OCH GREBBESTAD Två juridiska mål — vår expert reder ut 108 SHORTHANDED Moral och etik 111 NORDIC MASTERS Lars Kjestrup tog hem segern på Casino Cosmopol STRATEGISPEL 86 FRÅGA EXPERTEN TerribleTurk reder ut dina problem 90 ANALYS HIGH STAKES POKER 104 HUR SPELAR MAN HÄR Analys av en svårspelad hand 106 H.O.R.S.E. Matt Matros lär dig tungviktarnas favoritspel KRÖNIKOR 24 ANDERS JONASSON 28 BIRGITTA LÄNDIN 54 MARTIN BRÄNDSTRÖM 56 DOYLE BRUNSON 70 PETTER KARLSSON MATNYTTIGT 20 LIKA SOM POKERBÄR Vem är lik vem i poker och kändisvärlden 110 POKERMAGAZINE.SE Nytt utseende på nya hemsidan 111 NALLES LISTA Vad är hett och vad är kallt? Nalle reder ut 113 SPELBEROENDE Thomas Nilsson ger svar på viktiga frågor 114 SVENSKA POKERFÖRBUNDET

REDAKTIONELLT 14 REDAKTIONEN 20 LEDARE 22 BREV PORTRÄTT 42 JOHNNY LODDEN 21 år och redan ikon inom Online-pokern 74 VINCE VAN PATTEN Kommentator på WPT, skådespelare och tennisproffs REPORTAGE 28 NATIONS CUP Amatören berättar om äventyret bland proffsen 90 NÄR LEGENDERNA KOM TILL STAN Irish Open — en turnering med skön historia 94 SCANDINAVIAN POKER MASTERS Henriksson i en klass för sig ARTIKLAR 25 INTERNETDAGBOKEN Följ ”Dödarns” dagar på nätet 56 SPELPSYKOLOGI Är livet ett parti poker? 62 TURKEN UTMANAR SPECIAL Internetpoker med Rahmn och Henriksson 70 BEING PATRIK ANTONIUS Finske stjärnan berättar om sitt liv 98 SHORTHANDED Modernisera ditt spel 104 STÖRSTA BACKGAMMONTAVLINGEN NÅGONSIN Svenske världsmästaren berättar 108 DILBA I BARCELONA Ett skönt avbrott i den svenska vintern STRATEGISPEL 58 BOB CIAFFONE Undvik spel från small blind 60 ROY COOKE Värdet av att värdebeta 72 FRÅGA EXPERTEN TerribleTurk reder ut dina problem 82 TODD BRUNSON The big game 84 ANALYS HIGH STAKES POKER KRÖNIKOR 24 ANDERS JONASSON 26 BIRGITTA LÄNDIN 38 MARTIN BRÄNDSTRÖM 40 DOYLE BRUNSON 54 PETTER KARLSSON MATNYTTIGT 20 LIKA SOM POKERBÄR Vem är lik vem i poker och kändisvärlden 101 RECENSIONEN TerribleTurks tankar om Barry Greensteins "Ace on the river” 102 NALLES LISTA Vad är hett och vad är kallt. Nalle reder ut 112 SPELBEROENDE Thomas Nilsson ger svar på viktiga frågor 114 SVENSKA POKERFÖRBUNDET

Det här är min andra krönika kopplad till återutgivningen av Poker Magazine. Fortfarande fyra år innan jag började skriva om poker på heltid, och innan jag etablerat mig som bloggare. Men jag tog del av den världen. Och jag läste allt jag kunde om spelet och subkulturen; inte minst genom Poker Magazine. 2006 var ett Sverige i förändring. Internet hade på allvar blivit en självklar del av vardagen och nya digitala miljöer formade hur människor umgicks, diskuterade och tog del av världen utanför. Bloggar, forum och sociala plattformar började sätta sin prägel på samhällsdebatten, samtidigt som en yngre generation i allt högre grad orienterade sig internationellt. Sverige var i många avseenden på väg in i ett nytt digitalt decennium, även om få då riktigt förstod hur genomgripande den förändringen skulle bli. De svenska ”pokergängen” började presentera sig på allvar vid den här tiden. Swedish Santas från Linköping med Bengt Sonnert, Sargon Ruya, Daniel Larsson och Tobias Persson. Och i Stockholm Vällingbymaffian som utvecklats tillsammans i Magnus Betnérs källare, där kärnan utöver Magnus var Bo Sehlstedt, Magnus Rahmn och Anders Henriksson. De två sistnämnda finns i högsta grad anledning att återkomma till i denna text. 2006 var också ett år med stora svenska framgångar på den internationella turneringsscenen. Vid årets början var ikonen Chris Björin den ende svensk som lyckats vinna ett bracelet i WSOP, och han hade dessutom gjort det två gånger. Men under årets tävlingar lyckades vännerna Rahmn och Henriksson med bedriften att bärga varsitt. På det nådde dessutom Erik Friberg en åttonde plats i Main Event, och William Thorson var snubblande nära att även han ta sig till finalbord. Och innan dess hade Mats Iremark tagit hem Sveriges tredje EPT-titel genom en seger i Deauville. Även om vi hade haft några riktigt stora blågula turneringsframgångar innan vill jag påstå att det var 2006 som Sverige verkligen blev en turneringsnation på allvar, i alla fall sett till media och omvärld. Och pokerboomen exploderade. Eventföretagen stod som spön i backen, pokerkit av högst varierande kvalitet skeppades ut överallt. Varenda tv-kanal sände någon sorts pokershow, även de med varierande kvalitet. Serietidningarna hade pokerset som medskick. Japp, det finns en viss problematik i det, men jag orkar inte moralisera här och nu. Vi kan konstatera att pokern hade drabbat Sverige. Som en dåtida padel, fast tillgänglig även för oss utan någon form av koordination eller verkshöjd för fysiska aktiviteter. Varannan källare och garage i landet var fyllda av svettlukt och ljudet av rasslande pokermarker. Poker Magazine blev en budbärare om en dröm om pengar och framgång. För alla kunde ju vinna. Och många trodde även att de skulle vinna i längden. Även om vi har facit i dag finns det i alla fall hos mig många nostalgiska minnen att se tillbaka på. Jag läser de gamla numren av Poker Magazine med glädje, och även med en viss skämskudde när jag inser hur lite jag förstod av pokervärlden då. Inte bara i relation till vad jag vet nu, utan även jämfört med vad jag trodde att jag visste. Men jag var inte ensam. I stort sett alla förhöll sig till poker på något sätt 2006, och alla hade en åsikt om både spelet och om världen kring det och dess komponenter. Erik “Valterego” Rosenberg

När Pokerforum nu återpublicerar årgång 2006 av Poker Magazine är det en påminnelse om en tid då svensk poker hade en självklar plats i tidningshyllorna runt om i Sverige. En av skribenterna i tidningen var Ola Brandborn, redan då ett etablerat namn i Pokersverige. Idag är han invald i Swedish Poker Hall of Fame, flerfaldig svensk mästare och Head of Poker på det åländska spelbolaget Paf. Hans pokerbana har rört sig mellan spel, skrivande och branschansvar, men 2006 befann han sig mitt i pokerboomens mest expansiva fas, som aktiv spelare, krönikör och pokeranalytiker. Mitten av milleniets första decennium var en intensiv period för pokern i Sverige. Två tryckta pokertidningar konkurrerade om läsarna, internationella turneringar följdes noggrant och några profiler framträdde tydligare än andra i det offentliga samtalet kring pokern. Ola var en av dem. Han kombinerade sitt eget spelande med mediala uppdrag, och blev en av de främsta profilerna i tidens pokerdebatt, liksom under åren som följde. Jag har haft förmånen att få lära känna Ola, och under åren som följde utvecklades vår relation, och han kom att bli en av de bästa vänner jag fått genom pokern. Nu har jag fått förmånen att åter prata med honom om pokern och hans relation till den. Och givetvis om Poker Magazine. Hur gick det till när du blev skribent på Poker Magazine? ”Det var så länge sedan att jag faktiskt inte minns alla turer. Men på den tiden var jag skribent i Card Player och hade en liten, fånig kolumn i Expressens papperstidning också. Det fanns två pokertidningar, dels Poker Magazine och dels First Poker, och jag var kommentator för EPT ett tag på Eurosport. Jag tror att redaktionen för Poker Magazine kontaktade mig i förebyggande syfte så att jag inte skulle bli skribent på First Poker.” Vad uppskattade du mest med att skriva om poker under den tiden? ”Du och jag har ju skrivit om poker på olika sätt. Du har närmat dig pokerspelarna ur ett personligt perspektiv och bevakat tävlingar. Jag har skrivit om poker ur ett mer analytiskt perspektiv, om olika sorters spel, olika regler och mer analyserat spelet. Det är ruskigt effektivt att bli en bättre spelare om man är med i olika diskussionsgrupper och analyserar sitt spel, se bara på Vällingbymaffian eller Linköpingsgänget. Som den asociala jävel jag är så är skrivandet mitt sätt att analysera.” Vad ser du som den viktigaste förklaringen till att Poker Magazine blev så framgångsrikt? ”Att grundarna var riktiga pokerspelare med en kärlek för spelet och som byggde en kompetent redaktion, precis som Card Player. Till skillnad från andra konkurrerande tidningar som mer var tidningshus som hoppade på en hype.” Poker Magazine kom att bli en viktig publikation under boomen, Ola tillhörde den grupp som både spelade och deltog i samtalet om spelet, vilket gav hans medverkan i tidningen en naturlig tyngd. Han blev en av de centrala rösterna på den svenska pokerscenen genom kombinationen av kunskap, integritet och en oräddhet att säga vad han tycker. I dag arbetar Ola som Head of Poker på Paf, där han har ett övergripande ansvar för pokerns utveckling inom bolaget. Perspektivet är därmed bredare än under åren som enbart spelare och skribent. Samtidigt är kopplingen tydlig; förståelsen för spelets mekanik och kultur har varit en röd tråd genom hela hans yrkesliv. Skulle du ha gjort något annorlunda i din karriär om du med dagens kunskap ser tillbaka på pokerboomen? Och vilka erfarenheter från den tiden betyder mest för dig i dag? ”Jag hade en väldigt bra fallenhet att vinna satelliter online till olika liveevent. Det gick löjligt bra, och jag är väldigt tacksam över att jag som ung vuxen fick chansen att se världen i samband med pokern. Australien, Singapore, Karibien, USA, hela Europa. Jag har gjort gratisresor över hela världen som andra kanske bara kan drömma om. Det jag borde ha gjort annorlunda var att satsa mer på tävlingar. När jag åkte ur en tävling satte jag mig och grindade cashgame, men med facit i hand var det tävlingsvinster som gav ära och berömmelse, och sponsorkontrakt. Å andra sidan har jag pengarna kvar, till skillnad från många av dåtidens turneringsproffs, och jag tackade nej till ett par sponsorförslag som inte var attraktiva.” För undertecknads del har han också haft en avgörande betydelse för min karriär som pokerskribent, både som vän och bollplank genom åren. Ola banade också väg för oss skribenter som följde efter, genom att sätta en standard för att förhålla sig till spelet på ett nyanserat och ickeglorifierande sätt. Med det, och med flera SM-titlar och ett inval i svensk pokers Hall of Fame har han sin självklara plats i svensk pokerhistoria. Vad känner du själv störst tillfredsställelse över när du ser tillbaka på din karriär? ”Det ligger inte i min natur att vara stolt över ett spel. Men för att referera till det vi pratade om tidigare så är jag stolt över att ha sett världen.” Kan du fortfarande känna genuin glädje för poker i dag? ”Ja. Förbundets SM ser jag fram emot varje år. Jag hade kvalat in förra året, men livet kom i vägen, och tyvärr ser det ut att bli svårt i år igen. Men jag jagar verkligen SM-titeln i mörkpoker. Det är det riktiga SM, och jag har varit snubblande nära några gånger. En andraplats och tre eller fyra fjärdeplatser.” Finns det något du saknar från de där åren under pokerboomen? ”Nej. Var tid har sin sak.” Återpubliceringen av Poker Magazine 2006 ger oss möjlighet att se tillbaka och minnas en period som formade svensk poker i grunden, men det ligger inte i Olas natur att vara nostalgisk. Han lever i nuet. För honom är det ett kapitel bland flera som passerats i hans långa pokerkarriär; från spelare och skribent till en roll på ett spelbolag där han än idag arbetar med att forma pokerns fortsatta utveckling. Erik “Valterego” Rosenberg (februari 2026)

När Pokerforum återpublicerar årgångarna av Poker Magazine från mitten av 2000-talet innebär det också möjlighet att få en återblick på den period då svensk poker tog ett avgörande kliv ut i världen. Ett av de tydligaste namnen i den utvecklingen är Martin de Knijff. WPT World Championship på Bellagio var för två decennier sedan en av de största internationella titlar en pokerspelare kunde vinna. Förstapriset på drygt 2,7 miljoner dollar var det största som dittills betalats ut i en WPT-turnering. Turneringen samlade den absoluta världseliten och tv-sändningarna gjorde vinnaren till ett globalt namn. De Knijff blev därmed en av de första svenskarna som etablerade sig på den internationella livetourscenen på allvar. Utöver sina framgångar vid borden var han under pokerboomens genombrottsår en central aktör i uppbyggnaden av svensk pokers infrastruktur. Poker Magazine kom att bli en av de viktigaste publikationerna under den perioden och bidrog till att ge spelet ett mer etablerat kulturellt utrymme i Sverige. Tidningen samlade skribenter och profiler med både praktisk och teoretisk erfarenhet av spelet, och fungerade som en central plattform för diskussion. och Martin var en av grundarna av tidningen. Utöver det har även MartinsPoker, Pokerförbundet och en av Sveriges mest legendariska pokerklubbar genom alla tider Martins signatur på sig. Dessa initiativ bidrog till att professionalisera och organisera en snabbt växande rörelse i pokersverige. Jag fick chansen att prata lite med Martin om hans pokerkarriär och hans omistliga bidrag till svensk poker. Det givna avstampet kändes så klart som WPT-finalen. Hur förändrade segern i WPT World Championship din tillvaro? ”Den största förändringen för mig var inte rent monetär, utan den fantastiska möjlighet segern gav mig att flytta till USA. World Poker Tour sponsrade generöst ett femårigt visum, ett så kallat P1, samma typ av visum som exempelvis golfare får när de bor och verkar i landet. Det kanske låter märkligt att säga, men för min pokerkarriär var det början till slutet. Min dröm hade alltid varit att vinna en stor pokertävling, och när det målet väl uppnåddes tappade jag gnistan och intresset i stort. Jag och min fru ville ha flera barn och det fick prioritet. I dag har vi tre pojkar, och jag har dessutom en son sedan tidigare som är 29 år och bor i Stockholm.” Mitten av 2000-talet utgjorde pokerboomens absoluta topp. Onlineoperatörer växte exponentiellt, tv-produktioner fick internationell spridning och liveserier som WPT, EPT och WSOP etablerade sig som globala varumärken. Sverige var ett av de länder där tillväxten var särskilt tydlig, både i antal spelare och i medial närvaro. Hur upplevde du pokervärlden vid tiden kring 2005-2006? ”Det var en tid som på gott och ont aldrig kommer att upprepas. Pokerboomen befann sig på sin absoluta topp, med PokerStars, PartyPoker och senare Full Tilt Poker som drivande krafter bakom en enorm tillväxt. Samtidigt drev vi Martins Poker, och det var en fantastisk upplevelse. Man mötte så många härliga människor, framför allt unga, med en positiv livssyn i allmänhet och en stark kärlek till poker i synnerhet. Det fanns naturligtvis också inslag av Vilda västern. Mångas förhoppningar och drömmar om att bli rika och kunna leva på poker gick i kras. Men sammantaget överväger det positiva det negativa, och det med god marginal.” Jag ser dig som en av de stora portalfigurerna i svensk poker, och som någon som verkligen var med och förändrade pokervärlden och pokersverige. Ser du dig själv så, och vad är du i så fall mest stolt över? ”Inte för att låta arrogant, men det gör jag absolut. Samtliga följande initiativ grundades 2003 och 2004, och jag är mycket stolt över vad vi lyckades åstadkomma i dem alla, men framför allt PokerMagazine. Daniel Wallin, Krister Bengtsson, Murat Sahan, Ken Lennaard och Rikard Åberg bidrog alla till en produkt av mycket hög kvalitet och var med och satte pokern i finrummet. MartinsPoker med Experience Life as a Poker Pro samt VM 2006 med 100 kvalificerare till Main Event och en chartrad jet till och från Las Vegas. Klubben på Surbrunnsgatan. Där arrangerade vi även PokerEvent för företag som Alfred Berg och flera banker, vilket blev mycket populärt. Och Svenska Pokerförbundet. Mitt bidrag fanns främst i den absoluta början, men det är ett mycket viktigt organ. Alla eldsjälar som fortsatt håller fanan högt förtjänar stort beröm för sina insatser.” Vilka är dina bästa pokerminnen om du tittar tillbaka på karriären? ”Det är svårt att slå vinsten i WPT World Championship på fingrarna. Det är ett ögonblick och ett minne jag aldrig kommer att glömma. I övrigt minns jag tiden på den anrika klubben Kortoxen med stor värme. Det var där jag lärde mig de amerikanska pokerspelen Texas No Limit och Omaha. Vi hade väldigt roligt där. Gemenskapen var stark, det var många skratt och mycket sarkasm, men alltid med glimten i ögat. Med den gedigna utbildningen från Kortoxen i bagaget reste jag till Las Vegas för första gången 1999. Det var en stor upplevelse.” När du tittar på dagens poker och scenen kring den, vad tycker du har blivit bättre och vad har blivit sämre för spel? ”Om vi börjar med det som har blivit sämre, sett ur min horisont, och jag är definitivt ingen expert i dag, så upplever jag att mycket har blivit mer ‘geschäft’ och att spelet har tappat en del av sitt hjärta och sin själ. Om man istället ser till det som har blivit bättre så har teknik och streaming gått framåt ordentligt. Hustler Casino är ett exempel. TRITON Poker gör också mycket bra, inte bara för high rollers och när det gäller kvaliteten på produktion och liveuppdateringar, utan även genom sitt nya TRITON ONE som skapar en bättre balans och möjligheter till återväxt. WSOP är också betydligt bättre i dag med sin nya app. Har GTO och solvers varit bra för poker? Det är svårt att säga, men jag lutar åt att det varit negativt allt sammantaget.” Hur är din relation till poker numera? Spelar du fortfarande och följer du scenen? ”Jag följer utvecklingen på avstånd, men det kan gå ett par månader mellan gångerna. När det spelas stora event i Las Vegas, framför allt WSOP, är jag mer uppdaterad och jag har spelat Main Event de två senaste åren efter ett tioårigt uppehåll. De privata spelen i Las Vegas, för min del på Bellagio, är fantastiska. Miljön påminner om 90-talet. Ingenting tas på alltför stort allvar, fokus ligger på att ha trevligt och spelen pågår dagtid mellan 10.00 och 17.00. Jag gästspelar i genomsnitt ungefär en gång per kvartal. Att göra en ny seriös satsning på poker är uteslutet. Det tåget gick för 20 år sedan. Min stora passion är sport, framför allt fotboll, och alla mina gråa cellers lediga tid går till det.” Återpubliceringen av Poker Magazine placerar återigen fokus på en period som definierade svensk poker internationellt. Martin de Knijff var en av de mest betydande aktörerna under den epoken, både genom sina resultat och genom sitt engagemang. Han är en av den svenska pokerns största profiler genom alla tider, oupplösligt knutet till den moderna pokerhistorien, och det är bara att lyfta på hatten och tacka för hans bestående insatser för svensk poker. Erik “Valterego” Rosenberg (februrari 2026)