fsista

Det här är ingen diskussion eller argument. Det är fullkomligt uppenbart för vemsomhelst som är någorlunda insatt att du tillhör den (förvisso stora) populistiska skara som inte tagit sig tid att sätta sig in i situationen innan du velat gå in och diskutera den. Den skada du implicit påstår att bankerna gjort sig skyldiga till är varken nyanserad eller korrekt. Att de förslag som nu tar form och som Obama snackar om framförallt drabbar de mest solida och gedigna bankerna, vilka ville tacka nej till stödpengarna då de inte ansåg sig behöva dem, är naturligtvis inget du vet om eller ens skulle vilja ta reda på. Du är patetisk, och det är inget annat än en tjänst jag gör dig genom att påtala detta på ett så tydligt sätt.

Ifall du med dryg menar att jag har rätt, håller jag med dig. Det är synd att du inte lyckats följa det som faktiskt händer däröver på ett mer belyst sätt, och jag kan inte annat än beklaga din taggarna-utåt-mentalitet som baseras på tycke snarare än kunskap.

Du verkar inte läskunnig. Och det du beskriver har inte rapporterats i Herald Times eller i WSJ Europe, vilket är tidningarna jag följer i pappersform nästan dagligen via skolbiblioteket (ifall du beställer hem den amerikanska upplagan av båda tidningarna blir jag sannerligen förvirrad över att någon med ett så stort intresse kan fått allt så fel). Som jag sa: 1. De kvarvarande bankerna står inte för betydande förluster, om ens några, för de amerikanska skattebetalarna. Att Fannie/Freddie lyckades dra på sig så mycket skit trots (eller tack vare) MYCKET OMFATTANDE direktrapportering till Washington är en sak. Att straffbeskatta solida banker som redan betalat mer än de orsakat i krisform är en annan sak. 2. Köp av Troubled Assets inom bilsektorn eller Freddie/Fannie kommer med största sannolikhet innebära stora förluster för skattebetalarna. 3. Bilsektorn eller Freddie/Fannie har inga pengar att betala. De är panka. 4. Lite populistiskt sådär täcker man Freddie/Fannies/GMs hål med pengar från välfungerande banker, för att spela på den allmäna opinionen. 5. Med i förslaget har man en del bra tankar kring executive compensation/bonusar som faktiskt är förvånansvärt vettigt. Det framgick inte tidigare, men jag är för bonussystem. Dock mycket små sådana och inte på något sätt kopplat till optioner. En del personer är värda att betala en eller någon miljard till årligen, Munger, Soros, Buffett, Jain, Sokol och Welch är personer jag direkt skulle förstå sådan lönesättning till. Som bonussystemen idag ser ut är dock helt förkastligt, och >99% som får bonus är inte i en position av att de ska ha den på de premisser som finns. Gällande din specifika poäng i inlägget. Jag vet inte vem du snackar om, men om du har läst det där, är det antingen taget från administrationen eller från någon som utgår ifrån att administrationen förstår sig på det här bättre än mina källor (framför allt, andras intervjuer med Warren Buffett, men även andra). Det är faktum att bankernas lånekostnader under programmet, beroende på hur man räknar förvisso, låg runt en årsränta på 20%. I mina ögon är statlig utlåning till en sådan ränta till och med FÖR hög (och jag kan som sagt inte för mitt liv fatta varför inte staten gick in för att ta en uppsida i förvaltningen av Troubled Assets sammanlänkat med privata investerare), som equity stakeholders är det en annan grej.

Du har väldigt lite rätt i sak. Det enda substantiella du skriver har att göra med den totalt vidriga bonuskultur som finns på VISSA banker (inte Wells Fargo, ex.v.). Problemet är att du likställer de kostnader som staten har haft till bankpåverkan. Skattebetalarna kommer definitivt att ta skada av det injicerade bilindustristödet, vilket i praktiken går in under TARP-programmet. TARP-programmet är naturligtvis dåligt utformat och borde ha utformats på ett sätt som gjorde att skattebetalarna kom ÄNNU mer väl till pass än de gör i dagsläget, men du har direkt fel i att bankernas likviditetstillskott har orsakat skada för skattebetalarna. Ifall jag hade haft möjligheten, hade jag lagt >20% (valutarisken gör mig mindre benägen att ta en position om 50% eller mer) av mina investerade pengar i de lån som påtvingades bankvärlden. Visst räddade FEDs agerande det finansiella systemet från total kollaps (allt hade förmodligen rykt ifall man låtit saker gå sin naturliga gång), men i processen av att rädda den mycket sjuka investmentbanken Morgan Stanley (vars aktieägare och ledning inte tagit nog skada av krisen) kunde de amerikanska skattebetalarna få del av lång med extremt fördelaktiga villkor (kanske inte i Morgans fall, men definitivt i andra mer solida bankers fall), med (den sanna) motiveringen att ifall Morgan föll så hade Goldman varit nästa att falla, och därefter stod Citi osv. på rad. Problemet med TARP som sådant är att det har blivit en politisk stryrd institution när det inte hade behövt vara det. Privata investerare hade, med statliga garantier och staten som delinvesterare, slantat upp de pengar som behövts, samtidigt som staten hade haft del i en betydligt större uppsida. Att detta förslag, givet av Warren Buffett, inte togs till vara på trots att han med sina extremt gedigna kontakter kunde påvisa att det fanns pengar i systemet att ställa upp, samt att Buffett via kontakter redan hade fixat bästa management för en sådan lösning, är för mig helt oförklarligt. Och gällande appeal to authority. Jag vet inte om jag orkar förklara min bild av det som hände, så omfattande och komplicerad som jag känner till den. Jag har ju snackat personligen med dig jello, om de här sakerna, i veckor effektiv tid, och jag ser inte frågan som något speciellt att argumentera om. Konsensus råder (i huvudsak, som jag förstår det) kring såväl tidigare händelseförlopp samt åtgärder för att förhindra framtida kriser, mellan såväl N.N. Taleb/W. Buffett/A. Brown/D. Einhorn/G. Soros, och i det fall att man, som stora massan i allmänhet, inte väljer att läsa in sig kring den mycket omfattande och enkelt tillgängliga information som finns kring ämnet, vet jag inte om jag pallar att ta mig tiden, speciellt när jag tror att det finns en stor risk för missförstånd. När diskussionerna här dessutom sker på ett inte helt verklighetsförankrat och mycket starkt teoretiserande plan baserad på en marknadsekonomi med mycket få institutionella störningar, vet jag inte om det ens finns ett intresse av att verklighetsförankra diskussionen som sådan.

Ifall de smartaste människorna som finns inom finansvärlden är för regleringar, så har jag svårt att vara emot dem själv. Nog för att jag tror att Soros kan vara lite väl optimistisk i möjlig regleringsgrad, men poänger har han i alla fall. Sedan är det som händer i USA i dagsläget käpprätt åt helvete. Ifall de ville ta ut straffskatter industrimässigt borde de, som Buffett säger, tagit ut dem på bilindustrin och inte på bankindustrin, vilken redan har betalat mycket höga räntor för de pengar de har "fick" låna under krisens värsta dagar (att solida banker som Wells Fargo i praktiken blev påtvingade lånen mot sin vilja, och därefter blev påtvingade en annan kapitalinjektion för att betala tillbaka lånen på ett ofördelaktigt sätt för dess aktieägare, när den underliggande ekonomin i banken är URSTARK och de i extremt liten grad hade några subprime-relaterade eller derivatrelaterade problem överhuvudtaget gör väl inte mitt förtroende för dem bättre). I mina ögon gör Obama bort sig totalt nu på ett mycket olyckligt populistiskt sätt.

.

Jodå men jag mår så dåligt av tanken att inte få äta bacon/kött osv. både i vardagen och som deffmat att jag var tvungen att yttra mig. Jag är ganska clueless i kostfrågor då jag mest ser till att jag får det jag behöver, och sen kan göra det på ett gott sätt! Man måste inte tolka allt jag säger superseriöst bara för att jag är ett aspergersbarn som har mkt svårt för ironi

.

.

Jag är inte held nöjd med mina investeringsbeslut under föregående år nej, men överlag låg min nivå väldigt nära min maxförmåga. Resultaten kan jag inte styra något vidare över så korta perioder heller. Att det ska gå bra i det långa loppet är min förhoppning. Ifall du lever under vanföreställningen att jag inte tillför något här, är det något som är talande för din intellektuella förmåga och inte min.

Det finns ju massa sätt att skydda sig. Exempelvis deklarerar jag aldrig verbala bets om det inte är direkt nödvändigt. Jag har sett folk som fått sina kort tagna av dealern, men det har bara varit när folk haft som praxis att ha sina kort i närheten av muck-linjen. Ifall korten ligger absolut så nära bordskanten som det går så blir det nog svårare för dealern att göra ett misstag.

.

Nej. Det hade du inte haft, och kan du sluta basera dina poster på helt ur luften tagna antaganden som inte bara totalt saknar verklighetsanknytning utan även bygger på premisser om att bakåttestade modeller skulle ge en direkt modell av framtida avkastning. Jag blir uppriktigt irriterad på ditt jävla idiotsnack. Att du försöker ge sken av att ha någonting att komma med i diskussionen när du uppenbart är totalt oinsatt är riktigt jävla vidrigt. Håll dig härifrån och ta ditt skitsnack någonannanstans.

Ifall jag hade kunnat och fått CSNs lånevillkor, hade jag lånat >100 MSEK på CSNs lånevillkor och betalat av precis enligt deras premisser.

.

Turneringsspel har nästan helt uteslutande rena skicklighetsmoment i det långa loppet, precis som 6max, 3max eller full ring. HU har däremot ENBART skicklighetsmoment i det långa loppet. Problemet ligger snarare i att det långa loppet i stora mtt-turrar förmodligen ligger några tusen gånger längre bort i tiden än vad det långa loppet ligger i ex.v. sexmax. Om jag kunde ~30-tabla motsvarande Sunday Million 3 dagar i veckan (jag skulle knappt känna mig komfortabel med 500kusd i rulle för det ändamålet) så hade jag förmodligen gjort det för att jag uppskattar värdet på det som väsentligt mycket högre än för mitt övriga lir - även om avvikelsen mellan förväntat resultat och utfall definitivt skulle vara mycket högre än för det jag lirar nu. Lite motsägelsefullt är ju dock en av de absolut finaste grejerna med turneringar just det här med variansbiten. Dels ger det seriösa cashgamespelare (som mig) en möjlighet att vara lite mer degen i mitt arbete (och därför slippa ha något som helst behov av kasinospel), samtidigt som jag i vissa fall inte ens behöver sänka mitt ev relativt cashgame genom att spela turrar (i praktiken deltar jag ju i ett gigantiskt lotteri med skicklighetsmoment). Dessutom leder den enorma variansen i det korta loppet till att riktigt urusla spelare kommer vara högt representerade som storklonkare. En fisksundaymillionvinnare behöver ju spendera flera årtionden för att torska tillbaka sina pengar om han bara skulle fortsätta spela söndagsmiljonen, och kan säkerligen räcka ett par år om han - mer realistiskt - börjar spela flera olika söndags- och vardagsturneringar (förmodligen med en absurd övertro på den egna förmågan, som ger ytterligare potential för spelmissbruk eller annan kontinuerlig donering till den vinnande delen av pokercommunityn).

Då kanske man ska posta något av litet värde... Kanske kan fungera som något sorts wakeupcall för en del turneringslirare (och cashgamelirare i viss mån). Huruvida cashgameproffs saknar fundamenta för att vara duktiga i turneringar är ovidkommande för det jag tog upp. Att jag sedan är av en vida annorlunda uppfattning i frågan än vad du har är väl knappast någon överraskning. Även om du är en sympatisk typ så har du i mina ögon, likt många andra pokerspelare i allmänhet, inte önskat bygga dina åsikter på varesig relevant matematik eller logisk slutledningsförmåga. Det är du som sagt inte ensam om, men låt oss lämna det därhän och gå vidare kring lite (vad jag kan bedöma) logiska slutledningar kring just pokervarians och de feluppfattningar dess utfall kan bygga (med särskild hänsyn till turneringsspelare). Som turneringsspelare, eller som allmän professionell spelare i det långa loppet, är det naturliga att utan att frångå principer om bankroll management, maximera sina långsiktiga vinster. Turneringsstrukturen som sådan möjliggör dock för att den strategi som överrepresenterat gör dig till vinnare i en enskild turnering, inte nödvändigtvis är den strategi som innebär maximal långsiktig vinst per tidsperiod. Det är mänskligt att man då bygger sin speluppfattning på de sätt vilka de största enskilt vinnande spelarna har visat, för att själv försöka uppnå resultat. Genom att endast göra en del förenklade varianssimuleringar på turneringsutfall, påvisas snabbt att det är HELT åt helvete sanslösa samples som behövs för att uppleva ditt resultat som något som ens kommer i närhet av väntevärde. De enda turneringsskolade spelarna jag har kontakt med som jag tror skulle fatta det här för egen maskin är tomgus och jkkman. Tio års turneringsresultat med söndagsspelande, är inte i närheten av vad som behövs för att i närheten kunna säga något om relevansen i en persons resultat. Av det flertal turneringsspelare jag känner till, flertalet finalbordsvinster i miljonklassen, är det knappast någon som har spelat mer än kanske tusen sådana finalbordshänder på stora bord (vi kan anta, för sakens skull, att dessa stora bord kännetecknas av en topvinst på >50kusd). Spelen sker extremt shortstackade om än med alltsomoftast bra värde på bordet. Edgen man som bra spelare kan ha effektivt kortstackad (jag tänker här typdjupet på ca 20bbs antejusterat) mot andra kortstackar i bb/100 blir väsentligt mindre än den som en bra spelare möjligt kan ha vid 100bbstacksizes, att extremt topheavy prisstruktur ytterliggare ökar variansen behöver jag knappast gå in på. Att då sedan basera uppfattning på spelresultat som i stort har skapats av max 1000 obeskrivligt viktiga finalbordshänder är mer än naivt. Alltför ofta tycker jag mig se folk validera resultat som bygger på totala onehitwonders, även om det rent speltekniska direkt gör gällande att personen i fråga verkligen har enorma teoretiska luckor vilket signifikant skadar den enskilda personens ev. i en specifik turnering. Ofta är felspelen dessutom av den arten att top-placeringar blir överrepresenterade, samtidigt som felspelen i det kortare loppet kommer vara starkt underordnade direkt tur i det som felaktigt ger sken av att vara en långsiktig resultatutformning. När spelmisstagen är av den karaktär att de, även om de är frekventa i sin natur per spelad finalbordshand, betydligt mer sällan inträffar över antal spelade turneringar, blir förutsättningarna dessutom svåra för folk att kunna se en koppling mellan sina misstag och resultatutfallet. Att nämna och ta i beaktande är att variansutjämningen som ges av en miljon händer 6max med fiskiga (men storstackade) motståndare ger en ganska stor träffsäkerhet kring hur ditt förväntade resultat kommer att vara på sikt mot samma motstånd. 100 000 händer är inte tillräckligt. 10 000 händer är ett direkt skämt för att basera någon form av resultat och 1 000 händer spelar väl ganska många här på mindre än en speltimme. När storklonkarna står för en mer än väsentlig del av ditt långsiktiga turneringsresultat i förhållande till totala vinstsumman, och du enbart har spelat 1 000 sådana finalbordshänder med de specifikationer jag ovan tagit upp, känns det ju inget mer än hopplöst att basera sina resultat på detta. Kontentan av detta kan vara många olika saker, men en kan vara att de historiskt störst vinnande turneringsspelarna förmodligen suger mer på poker än vad du och andra lirare någonsin kommer förstå eller vilja erkänna. Ifall man då har svårt att inneha en objektiv värderingsförmåga om andra som utomstående betraktare, blir det ju knappast enklare av att färgas av den egna hjärnans selektiva minne med tillhörande försvarsmekanismer och inbyggda bias. Att jag sedan skriver detta efter en inlämning och två tentor inom loppet av 24 timmar, med tillhörande sömnbrist, gör väl inte det hela enklare att läsa. Men ifall jag är klar i skallen har jag oftare bättre saker för mig än att sitta här och dregla, så ifall det är av värde får ni hålla till godo.

Det är inget personligt, men när man ser ett urval av handhistorik från turnerings"proffs" så förstår man varför de ofta har så förbannat svårt i cashgame.

Det är helt omöjligt för någon med era färdigheter att ens kunna välja en förvaltare som har ett väntevärde på 13% eller ens 10% väntevärde årligen. Som passiv och okunnig småsparare kan man realistiskt sett max räkna med runt 7% avkastning årligen. Som aktiv och okunnig småsparare får du dra ned den procentsiffran med kanske 1-2%. Om vi säger såhär... Jag kommer vara absurt nöjd om det visar sig att jag över nästkommande 20årsperiod kan snitta 12% årligen på aktier (1 Mille ==> 9,64 Mille). Och då har jag spenderat mer än tiotusen timmar på att plugga relevant investeringsteori/filosofi samt att detaljstuderat företag.

.

Det här ska följas. Kör hårt!

Jello, om du orkar, kan du inte gå in och höja nivån på den där politiska diskussionen så att alla förstår vad som är rätt och fel här?

Om världens mest framgångsrika investerare genom tiderna (och tillika världens näst rikaste man) har klarat sig utan varesig dator eller kursinformation på sitt arbetsrum under hela sin karriär, så torde inte realtidskurser direkt i mobilen vara något som egentligen har något större monetärt värde för att kunna investera framgångsrikt. Ifall det rent emotionellt är så att man vill vara obsessed med minsta lilla kursrörelse, så kan det ju kanske vara en idé dock.

.

.