Cleburne

Statens ansvar när det gäller barn är detsamma som när det gäller vuxna, att ingripa när någon kommer till skada, t.ex. om någon idiot får för sig att stoppa sin unge i mikron. Staten ska inte bestämma vem som är olämplig som förälder så länge barn inte skadas. Men visst, om du får för dig att piska ditt barn till sömns varje kväll så ska ju barnet plockas bort och du hamna i fängelse.

1. Nja, det är ingen större skillnad. 2. Klätt av mig naken och börjat discodansa inför typ 30 personer på en kräftskiva. 3. Det varierar rätt mycket, men det handlar i princip alltid om personer jag känner.

Men lolla mig långsamt, självklart döljer man ohyggligt mycket från medborgarna i Sverige. Ett bra exempel handlar ju om invandring. Man vägrar kategoriskt avslöja vad dagens invandringspolitik kostar Sverige och när någon försöker lyfta fram hur stolligt det är så slänger man på rasiststämpeln. Sen ser du inte skogen för alla träd. Det spelar ju ingen roll hur förtrycket ser ut, d.v.s. om det är "låtsas"-demokratiskt förtryck, kommunistiskt förtryck o.s.v. I alla samhällen vi har i dag blir folket utsuget med hjälp av indoktrinering och lögner. Det kvittar ju om det är herr Goebbels eller fru Sahlin som tutar i oss skiten.

1. Ja. Mina föräldrar (morsan) köpte ut till mig eftersom det var bättre att hon visste vad och hur mycket jag drack än att jag gjorde som alla andra och köpte fulöl i PET-flaskor. 2. Ja, men jag är personligen emot alla former av drogmissbruk. 3. Ja. Jag började själv spela på trav när jag var sexton år. 4. Moraliskt? Ja. Förbudsmässigt? Nej. Grejen är ju att många gör sig skyldiga till ett tankefel när sånt här diskuteras. Man tror att man måste förbjuda det eftersom alla annars kommer att göra det. Jag hoppas innerligen att föräldrar inte skulle låta sina barn använda droger, men faktum är det att det inte angår staten hur som helst. Staten ska inte uppfostra barn, det ska föräldrarna göra.

1. Kommer inte på någon på rak arm. 2. Åsa Linderborg känns ju som en syretjuv.

Läs vad du har skrivit och försök sedan förstå att vad du beskriver är 95? procent av befolkningen. Tror du på allvar att de flesta har kommit fram till att dagens system är det som är bäst för Sverige eller kan det vara så att man har blivit itutad det sedan födelsen? Jag blir alltid lika förvånad/ledsen när folk påstår att de har kommit fram till något själva när de i själva verket rabblar upp etablissemangets argument som en papegoja. 1. Olika vänner och släktingar. Namn behövs väl inte? 2. Förstår inte riktigt frågan, tror jag. Varför skulle jag vilja att de parasiterade på andra? I dagsläget, med vårt sjuka skattesystem, så har man ju inget val och måste t.ex. utnyttja saker som sjukvård, men om vi kunde införa ett rättvist system så skulle jag ju lacka snett om de försökte parasitera på andra. Dock skulle jag självklart ställa upp om de behövde hjälp. 3. Tja, jag har börjat böla när jag har tittat på film och blivit tårögd när jag har läst böcker, men jag tror inte att jag har börjat gråta p.g.a. något som har hänt i verkligheten, ja, bortsett från vissa historiska saker då. Jag har ju t.ex. börjat gråta när jag har kollat på "Gettysburg". 4. Jag tror inte det, men jag svimmade av glädje när jag fick ett Playmobilset när jag var typ fyra eller fem år. 5. Visst är jag djurvän och jag kommer nästan alltid bra överens med djur, men djurskyddsaktivister vill jag inte ha något att göra med.

Behövs inte. Inga regler är vad som gäller här, så länge man inte spyr ur sig personangrepp eller ren skit.

Lugnt, inkräkta på.

Jo, men jag vill ju inte avskaffa samhället eller något sånt. Samhällskontraktet går ju på att vi måste offra vissa friheter för att kunna leva tillsammans, d.v.s. jag får t.ex. inte mörda vem jag vill. Men man har gått alldeles för långt nu. Staten ska ju hantera saker som individer inte klarar själva, det är själva poängen med en statsbildning. När man som nu låter staten detaljstyra våra liv har man övergått till tyranni.

1. De som håller dem kvar vid makten. Det handlar inte om vad som är bäst för Sverige, det handlar om att upprätthålla det rådande systemet och bevara sin maktställning, och det spelar ju ingen roll vilket "parti" som har makten. Sossarna låter moderaterna få sin del av bytet och vice versa. 2. Vettefan om de ens vet det själva.

Mmm, och hade du anordnat val i Tyskland 1937 så hade nazistpartiet fått en överväldigande majoritet av rösterna. Man hade inte ens behövt valfuska. Folk trodde verkligen att regimen arbetade för folket, precis som många tror i dag. Så har det varit sedan tidernas begynnelse. Bönder på 1600-talet hade självklart röstat för envälde. De enda som motsatte sig det var de som såg sin egen makt urholkas, d.v.s. främst adeln. Som sagt, det är nästan komiskt att man lyckas slå i folk att samhället är uppbyggt för att gynna invånarna. Man har ju inget val när systemet kontrollerar media, skolorna, kyrkorna o.s.v. Vi ser vår låtsasdemokrati som självklar, precis som tidigare generationer har sett den rådande förtrycksformen som självklar. Men ser man längre än näsan räcker inser man att allt är uppbyggt för att hålla oss i schack och suga ut så mycket som möjligt. Man börjar nästan spy när det är systemets offer som är dess ivrigaste försvarare. Ungefär som när slavar bråkar om vem som har den bästa ägaren...

Nej, men jag borde göra det. Kroppen är inte direkt i toppskick för tillfället.

Jag vet, och det får mig att tycka synd om dig.

"First they ignore you, then they ridicule you, then they fight you, then you win." Du tycks befinna dig på det andra stadiet för tillfället, eller mellan det första och andra stadiet.

Nja, det är väl så att många hakar upp sig på vissa saker. Ta post-birth aborter t.ex. Även om man tillät det skulle det antagligen bara handla om högst en handfull fall per år. Men det ger upphov till ett ramaskri och precis så fungerar det i samhället i stort. Man hakar upp sig på specialfallen. "Nej, man kan inte sänka skatten. Hur blir det med alla rödhåriga dvärgar som äter tandkräm om man gör det?" När man sätter upp regler för samhället bör man utgå från hur det påverkar samhället i stort, inte från hur det påverkar två individer, och även utgå från att staten faktiskt ska ha en begränsad funktion. Sedan handlar det inte så mycket om att jag vill provocera utan att jag kanske är en aning för dogmatisk och faktiskt accepterar att allt inte kan vara exakt som jag vill ha det. Om jag vill behålla (eller snarare återfå) min frihet så måste jag även försvara idioter som knarkar sönder sina kroppar.

Nej, men vi kan sluta garantera deras försörjning. Vill du inte arbeta, fine, men då kan det bli problematiskt att få tag på mat, boende o.s.v. Man ska ha minst en svensk förälder. Så enkelt är det. Nej, staten ska enbart ägna sig åt det som individer inte kan klara själva. Om en kollektiv lösning är mer effektiv ska den hanteras på frivillig basis, d.v.s. försäkringskassor och liknande. Skolplikt? Absolut inte. Du ska få hemundervisa dina barn om du vill. Barnarbete? Ja, så länge det inte är fysiskt skadligt för barnet. Jag började själv jobba extra när jag var tretton år. Aga? Ren misshandel, som att hänga barnet från en köttkrok och piska det med en lampsladd, ska vara förbjudet. Att ge ett barn smisk om det välter omkull varenda krukväxt i hemmet bör vara tillåtet. Incest? Nej, eftersom ett barn inte frivilligt kan ha sex. Jag skrev om det tidigare i tråden. Det står lite mer där.

Och där drar jag gränsen eftersom det inte känns relevant och eftersom det även handlar om min frus privatliv.

.

Det behövs ju inte. Läs in dig på Ron Paul i stället.

1. o 2. Ja, men jag är personligen emot det och vill helst inte att vi ska importera människor som sysslar med sånt. Det är sådana saker som stör harmonin i samhället. Vill man ägna sig åt sådant i Egypten angår det inte oss över huvud taget. 3. Ja. 4. Ja. Jag skulle bli upprörd om man inte fick göra det. Det är föräldrarna som ska bestämma över barnets uppfostran, inte staten. När barnet kan ansvara för sin egen försörjning. Arton år är ju gränsen i dagsläget. Jag kan absolut tänka mig att man har rätt att ansöka om frigörelse från sina föräldrar tidigare än så.

Tja, jag är knappast rätt person (typ noll ledarförmågor) att styra Sverige och risken finns ju att jag tar till grovt artilleri för att öppna en kokosnöt, så att säga, men visst tror jag att mina idéer (de flesta åtminstone) skulle vara bättre för Sverige, framför allt på lite längre sikt. Man skulle ju bli tvungen att genomföra förändringar stegvis. Så: a) Svar ja. b) Svar ja. Men som sagt, det bästa vore ju om någon som är lite mer smidig (och smartare) kunde gå i bräschen. Jag är mer kanonmat än general.

Antingen levlar du på något obegripligt sätt eller så förstod du inte vad jag skrev... Jag vill ju inte att man ska importera människor som inte arbetar o.s.v. Självklart är det bättre att låta bli att belasta systemet och att inte parasitera på andra. Om inte annat kan man åtminstone känna sig ren. Du verkar ju säga att allt måste haverera totalt om man ska få till stånd någon ändring. Med den logiken borde man starta ett kärnvapenkrig om man vill bli kvitt kärnvapen...

Oops, får skylla på Sovjetvibbarna som dagens samhälle ger mig. +1

Helst ingen bil alls. Vi har en gammal silverfärgad Ford som frugan tilltvingade sig, men jag har ju inte körkort. Min tjugo år gamla CBS (Cykel Björk Stockholm). Den var treväxlad, men växlarna och handbromsen har inte fungerat på åtminstone tio år nu. Den är blå, rostig och för liten för mig, men det är min cykel.

Stämmer bra. Jag skrev i ett inlägg i någon tråd att arbetskraftsinvandring (eller ett gästarbetarprogram) är nödvändigt med tanke på den demografiska situationen i Sverige, men varför importera arbetskraft om vi går minus på affären och om den tänkta arbetskraften sitter hemma och kollar på tv i stället för att faktiskt arbeta?