parre

Ja du, spela inte 32s om du inte sitter i BB eller möjligen SB. Du kan bara få in en nötstege (om A45 kommer på bordet). Nu får du ju in låga stegen, men det är ju inte otänkbart att någon sitter på 87 eller liknande och du förlorar. I alla fall - 32s är väl en av de sämre händerna du kan lira. Får du stege så vet du oftast inte om du har bästa stegen, får du färg så är färgen skitdålig. Flop: Inget fel att syna. Turn: Beta mer. River: Höj! Höj! Höj! Om du ska spela skithänder måste du i alla fall se till att få bra betalt de gångerna du träffar, som nu. På river sitter du med nästnötterna, bara 87 slår dig, och som du skriver så sätter du ingen av motståndarna på 87, alltså måste du höja. Höj så pass mycket som du tror att motståndaren kommer syna med en sämre hand. På denna nivån hade du säkert kunnat få en 10 dollar till av killen med tvåpar.

Beror på motspelare om jag synar eller ej. Ofta betyder ett överbet på rivern all-in (i detta fall ca 2xpott om jag räknat rätt) två saker: antingen någon som har en mindre bra hand som du med lätthet slår, eller någon som har nötterna eller nästan nötterna som går all-in för att representera en bluff. I detta läge är det väl rätt få händer han kan ha som slår dig, men om han som jag gillar att spela 72o så...

Ehh. Vaddå konspirationsteorier? Vad menar du...? *antecknar Fuzis namn på lista över spioner och allmänt opålitliga drägg*

Det viktiga är väl om de är +EV när du spelar dom...

Fixa en förläggare så gör jag det...

Eftersom så pass många verkar vilja ha sanningen (den hela sanningen och inget förutom sanningen, inte en tillrättalagd internetskröna) så känner jag mig så illa tvungen att skriva ut den andra delen i denna granskning, trots att det innebär en stor risk för liv, lem och hälsa (främst lem, internetsajter kan enkelt strypa tillgången till pornografi – så stor makt har de!) I alla fall, i denna andra del ska Vinnarnas Hierarki granskas. Vinnarnas Hierarki: Även bland dessa halvkriminella forumelement, som är de som tjänar på poker, finns det en rangordning. Sådana som spridit propaganda länge, som ”vunnit” stora turneringar på regelbunden basis, sådana som är bra på att sprida sajternas propaganda, Pravda’s västerländska förgrening, är de som tjänar mer på poker än resten. Tror ni att det var en myt att DaRed var med på TV4 igår? Tror ni att det ej finns en bakomliggande att de visar upp spelare som lever på sin poker, och visar upp spelberoende som torskat dit på Jack Vegas och Bingolotto? Anledningen är så klart att pokersajterna sponsrade Kalla Fakta, de sponsrar även en mängd andra mer eller mindre ljusskygga aktiviterer. Tror ni verkligen att spelare som Ector, gdaily och andra s.k. ”bra” spelare är just ”bra”? Poker är ren matematik – trots det så lyckas de gång på gång kamma hem storkovan. Andra i kategorin ”medlemmar på pokerforum.nu, QoS borträknad” vinner, men mindre summor. De råkar även oftare ut för så kallade ”bad beats” och blir mindre gynnade, även om de blir gynnade så klart. Att granska hela hierarkin skulle ta för lång tid att förklara, men pokerns s.k. ”ambassadörer” är de som står högst upp. Efter dem kommer diverse andra pokerproffs och halvproffs – ta t.ex. Johan Hjort här på forumet, eller Nusseman, eller Fysikern, som för inte så länge sen kommit upp sig rejält i hierarkin. Som exempel kan jag ta Johan Hjorts omtalade utdragning i en pokerforum-turnering för ett tag sen – han hade enligt matematiken ca 4-5% chans att vinna en hand (om inte mindre), men han vann den. Slump? Är det en slump att Ectors tioprocentare står? Är det en slump att Nusseman alltid har en bättre hand när man själv har en bra hand? Nej, så klart att det inte är det. Det är bara de som har varit mer aktiva än andra i propagandaspridandet. Det är därför de som gynnas mer än andra, och kan därför spela för högre insatser än andra, och således också vinna mer (samt förstöra fler liv). Detta visas även av inbördes hierarkiskapande turneringar (pokerforum-turneringarna), där flera av ovanstående ofta kommer långt fram. Under dem kommer ett gäng kämpande lakejer – de som har lite för liten bankroll för att spela, men som oftast vinner ändå, som kämpar på för att komma upp sig. Liggat, calm, snerki, ja de flesta på pokerforums IRC-kanal, samt en mängd andra spelare tillhör denna stora grupp av underhuggare, som väntar på det stora genombrottet som förr eller senare kommer om aktiv propagandraspridning fortgår från deras sida. Själv tillhörde jag den skaran som sajterna var tvungna att neutralisera. Så fort jag kom upp mig och satte ihop några vinnande dagar i följd så lärde jag mig något nytt. Straffad blev jag genom att sajterna ”gulade” mig. Gjorde mig fattig. Gjorde så att min bankroll försvann. Gång på gång försökte jag igen och igen, utan att lyckas. Till slut insåg jag att jag blivit ett så stort hot att jag måste förtälja det jag vet. För min skull. För din skull. För Guds skull. För världsfredens skull. Berlinmuren har fallit – nu är det dags för Fuskmuren att falla!

Vaddå OT? Ännu ett försök av en av de som står på toppen av vinnar-hierarkin att förpassa sanningen till något obskyrt hörn så att ingen ska se den...

Efter att ha sett tråden om att turneringspoker på Internet skulle vara riggat så vill jag klargöra bevis om att det är det, liksom livepoker. Det finns många bevis, vissa av rent bibliska mått (någonsin undrat varför klöver har samma form som ett kors?). Vi börjar med att presentera ett av bevisen: Myten om Vinnaren. Vinnaren: Om du läser poster på pokerforum så märker du att ganska många spelare påstår sig vinna i längden, trots att forumet Pokerresultat är fullt av bad-beat historier - en pokerspelares favoritläsning. Trots det så finns det faktiskt vissa som vinner i längden på poker - en omöjlighet om de inte favoriseras av sajten. Vi tar ett räkneexempel. Du lirar 10 enbordsturneringar med 10 personer i varje. Rent matematiskt bör du vinna en, komma tvåa i en och trea i en (då poker enbart handlar om matte som vi alla vet). Om insatsen är 10 dollar och sidan tar 1 dollar i rake så investerar du totalt 110 dollar, men vinner bara 100. Alltså går du back i längden genom att spela poker, om inte sajten gynnar dig så klart. Hur kommer det sig då att vissa elitära forum, som detta, pratar om en kategori "tomtar" eller "fiskar" som sällan, eller aldrig, vinner, samt om en annan kategori "hajar" eller "medlemmar på pokerforum.nu, QoS borträknad" som alltid vinner? Jo, det är rent självklart. Pokersajten vill att så kallade "tomtar" eller "fiskar" ska förlora pengar till "hajar" och "medlemmar på pokerforum.nu, QoS borträknad" för att de ska få göra en massa reklam på forumet (se bara ovan!) som i sin tur leder till fler "tomtar" förstör sina liv genom att spela mer och mer, och gynnar vissa elitsamhällen av hjärtlösa proffs. För att komma bort från detta problemet så missgynnar ibland sajterna med mening eliten - alltså "hajar" och "medlemmar på pokerforum.nu, QoS borträknad", för att inte väcka misstankar. Därav alla bad-beat historier i Pokerresultat-forumet, som används som en rökridå av de onda superkapitalistiska pokersajterna för att dölja deras egentliga verksamhet. Till sin hjälp har de en mängd hantlangare som gör reklam, diskuterar om spelet och får det att verka rumsrent för intet ont anande läsare. Många blir antingen hantlangare själva, slutar spela för att det är meningslöst, eller förstör sina liv genom att spela bort allt de äger till pokersyndikaten.

Tony Cascarino, gammal brittisk fotbollsspelare, ligger också bra till...

Att syna en höjning med 53s är knappast rätt spelat av honom, men om jag inte har helt fel så är han favorit över dig när väl floppen kommit. Tycker båda ni spelar rätt postflop, fi fel preflop. I och för sig kanske du bordet betat mer på floppen, typ 5 dollar istället (nu betade du bara ca halvpott om jag har rätt) för att ge färgdragen sämre odds, men i övrigt inga problem.

Tycker det var ett mycket bra program. Sakligt och kritiskt mot monopolet.

Ska bli kul att se hur de vinklar programmet. Blir eventuellt en artikel på Sourze om jag ogillar resultatet tillräckligt mycket för att orka göra ngt annat än o lata mig

Det enklaste är att hitta någon bekant som har både party och multi-konto, sen be han lägga in pengar på multi åt dig, så skickar du samma summa på party.

Absolut. Problemet är bara att upptäcka i tid varför man gör något av "fel" orsaker. Oftast är det ju inte bara en orsak, utan en myriad av orsaker som sammanfaller. Skulle jag kröka för att jag är nere hade jag väl fortfarande varit full, men jag kan inte säga att jag inte dricker när jag är nere, om jag sedan dricker/spelar för att jag just är nere eller itne vet jag faktiskt inte. Men spriten är väl inte direkt det jag oroar mig över. Jo, sant. Trodde jag slutat jaga rusher, men sist jag spelade (eller inte sist, då var jag för full för att ens kunna spela, då spelade jag enbart för kickar) kom jag på mig själv att detta inte var sant, utan att jag använde "spela bra" som undanflykt för "jaga kick" - även om jag då spelade bra också. Suget blir mycket värre när man är full och inte kan spela dock, därför jag måste se till att bli stoppad / stoppa mig själv från spel om jag druckit mer än t.ex. 4-5 starköl, ungefär där gränsen går för mig mellan lätt/måttlig berusning och ett allt mer tilltagande fylleri som gör att jag själv inte mmärker att jag tappar kontrollen. Tack för alla svar och tips och råd, de värmer!

Jag skriver en del i jobbet också, men skriva gjorde jag innan jag började jobba, det är väl en medfödd talang. De senaste åren har det väl inte blivit så mycket skrivande som jag hade velat, har väl tagit mig ur det här stadiet som depressiv tonåring (vilket innebar att jag producerade grymma texter). Skriver mest om jag verkligen har något att säga, inte för skrivandet i sig, vilket gör att det blir mindre än jag kanske vill. Förde bok ett tag, snittade 8-9 dollar i timmen på 0.25-0.50, dock hade jag en enorm standardavvikelse (resultat av några tiltsessioner + allmänt aggressiv spelstil som leder till hög varians). Eftersom jag ska sluta spela online så känns inte bok så viktigt. Antingen klarar jag av att göra följande: 1. Kolla kontot. Disponibel inkomst X. Jag är villig och har råd att slösa Y% av disponibel inkomst. 2. Gå till Klubben med Y% av disponibel ikomst. 3. Spela. Om Y = 0, hemgång (eller eventuellt utgång). Ej stopp vid bankomat för att gå tillbaka till Klubben. Ej lån av folk på Klubben. Om ovanstående spricker på någon av punkterna får jag väl bita i det sura äpplat och skita i att spela helt.

Haha, jodå. Ska nog faktiskt ta en vit helg i veckan, var rätt länge sen. Lite trött på dessa bakfyllor som jagar en på söndagsmorgonen. Sedan så ska jag bara se till att du inte har sån jävla röta när vi lirar HU Texas, så ska det nog gå bra

Beror på hur man ser på saken. Eftersom jag inte tänker på alkohol särskilt ofta, jag super inte mer eller oftare, så tror jag inte jag har något direkt missbruksproblem. Att jag super mer än vad som antalgigen är bra för hälsan betyder inte att jag missbrukar, tycker jag själv i alla fall. Jag har inga som helst problem att inte dricka, eller bara dricka några öl, om jag nu känner för det. Visst är det kul att supa till ibland, men ofta så dricker jag bara 4-5 öl med polarna och lirar tv-spel eller nått om jag vill dricka men inte bli särskilt full. Vad jag har läst om AA-program så verkar det inget för mig. Jag har en tro (övertro?) på mina egna egenskaper och min egna fria vilja att om jag verkligen behöver sluta helt med spel eller sprit så kommer jag att klara av det. Just nu känns det inte som om jag behöver sluta dricka, jag kanske kommer behöva sluta spela och om jag gör det så kommer jag att klara av det, inte mer med det än att ge sig på att man fan i mig ska klara av det. Jag tror på individens egna starka vilja, även om man lider av ett missbruk så gör man innerst inne ett medvetet val att t.ex. dricka eller knarka eller spela, alltså kan man endast själv få slut på det. Men, som jag skrev - jag ger mig själv en sista chans. m-sjoberg: jag har haft problem med automatspel, blackjack och roulette när jag var yngre också. jag har helt enkelt problem med alla sorters spel, inte mer med det. Borde kanske inte spela poker alls, får se om det håller att bara spela ibland och med pengar jag har att avvara, och då endast live. Gör det inte det får jag sluta helt, tyvärr.

s. Skönt att de tar upp den inbygda dubbelmoralen i spelmonopolet - samtidigt som man säger att man försöker värna folkhälsan har man en extremt aggressiv marknadsföring. Jämför gärna med systembolaget - ett annat monopol med samma syfte.

Tack för alla tips och råd. Homegames är inte mitt största problem. Visst har jag torskat mycket ibland där med, men det är inte svårare än att bara säga att om jag har 10 inköp (dvs 1 lax, ett inköp = 100), så får jag gå hem. Det ska jag börja med nästa gång vi lirar. Det ska gå att lösa utan problem. Lite trist om jag gular tidigt, då jag antagligen inte kan stanna kvar och bara softa om spel pågår - kommer bli alltför sugen. Tack. I mina ljuser stunder anser jag mig själv kunna spela riktigt bra. Problemet är bara att hålla igång spelet under en längre tidsperiod, som i BIG FISH på 24 där jag gick från etta till ute på fyra händer. Det är ju en nackdel med onlinelir, man tappar helt begreppet över vad pengar är. Känns inte direkt så farligt att bränna femhundra hit eller dit på skit och sprit när man regelbundet spelar om potter på tusentals kronor (även på 0.25-0.5). Drc, angående dina råd: Råd nummer 1 är givet. Det ska jag göra nästa gång jag spelar. Råd nummer 2 är också givet, det ska jag lösa genom att fixa spelstopp på fyllan på nått sätt. Råd nummer 3 likaså, kommer ihåg när jag spelade Championship Manager natt in och natt ut (också ett tecken på beroende iofs...). Det högsta jag spelar är 5-5 (ibland blir det 5-10) SEK på Klubben. Det är dock tillräckligt för att det ska svänga flera tusen åt varje håll. I fortsättningen kommer jag dock, som jag skrev, se till så jag inte får låna, gå hem/gå på krogen (eftersom jag spelar på lördagar...) så fort jag torskar det jag hade med mig. I alla fall. får se hur det går. Vi brukar spela 1-2 (kronor) dealers choice NL/PL med 100kr/inköp. Får sätta inköpstak på mig själv och gå hem om jag når över det, det borde inte vara svårare än så. Ett annat problem med spel är att det inte syns. Skulle jag kröka varje dag skulle omgivningen snart reagera på att jag luktar sprit på jobbet, är darrig, okoncentrerad och allmänt förstörd/bakfull. Med spel så kan jag hålla samma fasad utåt hur dåligt jag än mår (dvs hur mycket jag än torskat). Dessutom så är det rätt svårt att veta om jag har pengar eller inte. Har märkt att man faktiskt behöver ganska lite pengar för att klara sig, så länge man har råd med mat och pilsner så. Att jag skulle behöva en värre krasch håller jag inte med om. En värre krasch skulle innebära att jag antingen hamnar i onåd med maffian eller begår brott för att spela. Jag är varken kriminell eller vill ha samröre med tveksamma element, jag är alldeles för pacifistisk och har en alldels för cynisk humor för att låta sånt hända. Men, jag ska i alla fall ge mig en sista chans att fortsätta spela - jag vill verkligen spela, jag har spenderat för mycket tid på poker för att bara lägga ner. Jag KAN ju spela bra om jag vill, inte är full, inte tiltar. Ska försöka ge mig en sista chans att spela livepoker. Om det inte håller så blir jag, vare sig jag vill eller inte, tvungen att sluta spela (och antagligen tvungen att sluta hänga på pokerforum också - ingen idé att ideligen diskutera ett spel man försöker lägga av med...)

När jag loggade mina resultat låg jag på i snitt 9USD/h i vinst på PLO 0.25-0.5. Har redan försökt, men det hjälper inte (men gör inte heller det värre). Därför måste jag sluta spela online helt, jag hoppas bara att jag kan klara av att uppbåda tillräckligt med disciplin för att kunna fortsätta spela live då och då.

Att sedan begränsa sitt spelande enbart för att man inte ska tvingas att sluta spela helt är väl heller inte ett särskilt friskt tankesätt...

Om det händer en gång så är det väl en rejäl varningsklocka. Lyssna på den i så fall. Om det händer flera gånger så är det väl ganska så klart att du har problem. Det har jag också tänkt på. Jag hoppas att det inte stämmer. Hur som helst, om jag halkar dit en gång till och spelar bort mer än vad jag har råd med så får jag väl lägga av för alltid. Du har helt rätt i det du säger. Kul att du tyckte att artikeln var läsvärd och bra i alla fall!

Hmm. Jag brände 2700, nu mår jag genast mycket bätre...not..

Poker och beroende – en personlig skildring Denna artikel är skriven som en personlig skildring av baksidan som kan uppstå av hasardspel. Den är inte tänkt att på något sätt vara moraliserande eller fördömmande, utan bara skildra mina personliga erfarenheter av spel och beroende, samt eventuellt få någon att tänka till, då man sällan hör om den andra sidan av spel (förutom i diverse publikationer med syfte att avskräcka, och de är sällan särskilt kvalitativa eller faktabaserade). Denna text är också skriven i terapisyfte, då jag alltid funnit skrivande vara ett bra sätt att hjälpa mig själv ur diverse knipor. Jag minns hur jag halkade in på nätpoker, men först ett ord om min bakgrund. Jag har tidigare haft problem med roulette och blackjack, främst på fyllan på krogen. Detta har jag sedan en längre tid haft under kontroll, slutat spela dessa spel på casinot, spelar sällan mer än för några hundra ute på krogen. Hur som helst så satt fick jag en CD från Ladbrokes med något erbjudande om att spela poker. Jag stoppar in CDn och testar. Ooops. Big mistake. Bland det första som händer är att jag hittar till ett 7cs-bord, typ 3-6 eller liknande. Jag har naturligtvis ingen aning om vad det är för spel och hur man spelar (det enda spelet jag i alla fall kunde reglerna till vid detta tillfälle var Texas). Första handen jag spelar så maxar jag på varje gata och mirakulöst nog drar jag in en färg eller stege på sista kortet och vinner en jättepott på typ 2-300 dollar. Kicken som jag kände var obeskrivlig. Jag vet inte hur det är med folk som inte har beroendepersonlighet (vilket jag starkt misstänker att jag har), men hur som helst så känns det ungefär så här: Hjärtat bankar som besatt. Korten vänds upp, och potten skjuts till mig. En konstig eufori sänker sig över mig. Glädjehormonerna får fnatt, men samtidigt känner jag ett besynnerligt lugn, en känsla av samhörighet med hela världen. Jag lever här, nu, och jag är Gud. Denna känsla försvinner dock snabbt, liksom pengarna. Av det jag vann hade jag inget kvar. Vad gör då en hasardspelare? Trycker in mer pengar och jagar kicken. Hur som helst, två-tre dagar gick och lönen var blott ett minne. Hur mycket jag exakt spelade bort de första 2-3 månaderna jag spelade vet jag inte, men det var inga småsummor. Som tur var så lånade jag inte pengar till spel (fick dock låna till att täcka mina levnadskostnader), jag begick inte brott för att få spela. Hittade till pokerforum.nu och började läsa om spelet, förstå spelet, lära mig spelet. Däri låg också näst misstag jag begick – att lära mig spelet. Innan började jag förstå att jag inte kunde vinna, men när man kommer till insikten att man faktiskt kan vinna på poker, samt när resultaten går ens väg, ja, då är man inne på farlig mark. Jag spenderade timmar och dagar framför pokerklienten, som tur var är jag så pass smart att mina studieresultat inte blev lidande av otaliga pokersessioner. Ofta vann jag, kicken började så smått försvinna, förutom vid enstaka tillfällen då jag spelade på höga bord, eller då jag var berusad. Dessa gånger förlorade jag oftast mycket av det jag vunnit ihop. Jag upptäckte även livepoker. Första kvällen (då Klubben öppnade) gjorde jag av med säkert fem lax. Att spela kinapoker för första gången i livet mot syrrorna är ej att rekommendera! Hur som helst, jag var fast. Att spela live är ju så ojämförbart mycket roligare. Att sitta och snacka skit, fösa marker fram och tillbaka, bluffa, syna, höja, allt blir till en sorts fantastisk symbios. Att man sedan vid livespel ofta kan torska större summor än online, att man fastnar i spelet och gör vad som helst för att stanna kvar, hur full man än är, hur dåligt man än spelar, ja, det är ju ett recept för katastrof. De senaste månaderna har jag haft flera enorma (för mig) förlustsessioner live. Den senaste var nu i lördags, då jag backade nästan 3000. Hur som helst, nog om hur mycket jag förlorar. Vad är då orsakerna till att jag spelar, förlorar och fortsätter spela? Den främsta orsaken till att jag förlorar stavas alkohol (och med tanke på att jag krökar varje helg, även om jag spelar, så är det en stor orsak). Den andra orsaken stavas spelberoende. Jag är av den åsikten att hur bra man än spelar så kommer en speltorsk aldrig att i längden vara en vinnande spelare. Länge var jag av åsikten att bara jag skulle ha en tillräcklig bankroll så skulle jag aldrig förlora i längden. Detta stämmer säkert för de flesta, men för mig så är det rent skitsnack. Vad skulle hända? Jo, jag skulle så klart tröttna på att spela på nivån jag klara av, trots allt, vad är det för kul att spela om 50 dollar när man har 1000 på kontot? Varför inte testa 0.5-1? Varför inte spela den där turneringen med 100 dollar i inköp? Förr eller senare så kommer tilten att slå till. Om vanliga spelare, utan missbrukarläggning, tiltar ur, ja, då tiltar sådana som jag antagligen tre gånger så ofta, samt tiltar bort tre gånger så mycket. När jag läser på forumet om folk som beklagar sig över att de tiltat så kan jag inte låta bli att skratta. Folk som säger att de först vann 300, sen tiltade bort 100. Vad är det för tilt? När jag tiltade så tiltade jag bort det jag vann, det jag hade på kontot, det jag hade på banken, det jag fick genom lån. Det är vad jag kallar för en äkta tilt. Varför spelar jag då? Antagligen så beror det på underliggande psykiska problem. Vid spelbordet så känner man ett sorts lugn, man är i harmoni. När jag spelar mitt A-game (eller tiltar) så känner jag något sorts samhörighet, en inre sinnesfrid. Konstigt nog uppstår den inte när jag inte spelar mitt A-game eller tiltar, förutom när jag spelar live – det är alltid kul. När jag väl slår mig ner vid ett bord kan jag nästan inte sluta. Att slita mig från spelet kräver enorm självdisciplin, enorm motivation. Varför sluta om jag kan fortsätta? Varför bry sig om konsekvenserna? Jag spelar ju, jag mår bra, oj – back 2000? Äsch, jag mår ju bra, jag spelar. Ge mig mer. Jag vill spela, jag måste spela, jag mår bra när jag spelar, slutar jag så får jag ångest över att jag torskar, jag måste vinna tillbaka, jag vill fortsätta, ge mig pengar. Vaddå deposit not accepted? Va? Inga pengar på banken? Skit samma, någon som kan låna ut? Bra. Back in action. Ungefär så går tankegångarna. Jag vill spela blir till ett jag måste spela. Att hitta en inre ro, att ha kul, att skita i allt annat. Jag och Spelet. Det är ett ädelt mål. Vad händer sedan då? Det som går upp måste komma ner. Till slut vaknar man upp ur speldimmorna, märker att man har några hundra att leva på resten av månaden och halva lönen i skuld till nästa månad. Detta har hänt ett par gånger, men det är först nu som jag vågat erkänna för mig själv hur det egentligen ligger till. Jag ÄR beroende, om jag börjar så kan jag inte sluta. Att vakna upp på måndag morgon, med vaga minnen av helgens fyllespel, får bli min väckarklocka, en mycket obehagligare sådan än den som ringde i mitt öra 0745 i morse. Problemet är bara det att jag innerst inne inte vill sluta spela. Jag vill bara begränsa mitt spelande, avskärma mig från tiltande. Att sluta spela online lär jag inte ha svårt med, sedan jag upptäckte livespelande så har online mer och mer blivit ett blekt pokersubstitut. Att jag skulle spela online för att tjäna pengar kommer inte heller på fråga. Som jag skrev ovan så tror jag inte att någon med beroendeproblem i längden kan hålla tillräckligt med disciplin för att behålla sin bankroll utan att gula. Egentligen borde jag som sagt sluta spela poker helt och hållet, men det vill jag inte heller. Poker är bara för roligt för att jag ska klara av att lägga ner det helt och hållet. Detta är väl den enda rationaliseringen, den enda illusionen, som jag fortfarande klamrar mig fast vid. Jag spelar för att det är kul (underförstått: Jag spelar inte för att jag är beroende, jag spelar inte för att vinna pengar). Detta är naturligtvis inte en lögn, jag TYCKER att det är kul, men det är samtidigt paradoxalt nog enbart ännu en missbrukares rationalisering. Hur ska jag göra då? För det första blir det total pokerpaus till nästa lön. Sedan då? Ska jag verkligen utsätta mig själv för riskerna som är förenade med poker? Eftersom att sluta spela online inte kommer vara ett problem (tror jag i alla fall) så har vi bara livespelandet kvar. Ska försöka se till att få spelförbud när jag är berusad (om det inte är ett homegame, då är ju fyllan halva grejen). Sedan ska jag säga till alla jag spelar med att under inga omständigheter låna ut några som helst pengar till spelande till mig. Det trejde blir väl att enbart ha med sig en summa man har råd att torska, samt lämna bankomatkortet hemma. Nästa månad får vi se om ovanstående fungerar. Om det inte gör det så blir jag riktigt rädd, för då kommer jag inte veta vad jag ska ta mig till. Jag har trots allt alldeles för många positiva kvaliteter för att sluta som en desperat speltorsk som finansierar sitt missbruk genom att rycka väskor från tanter.

Jag hoppas att du inte var kvar på Klubben runt 02 när jag dök upp full som ett svin och skämde ut mig totalt (men jag donerade iaf ett par lax till cashbordet...)...