Klockan är noll-tre och jag är klarvaken. Ping! Så här är det alltid när jag flyger åt detta hållet, sjukt jetlaggad i flera veckor. Kommer slockna klockan 08 typ.
Men man får tid att bokföra och annat skit medans det är helt tyst i huset, inget som stör koncentrationen. Brukar vara väldigt effektiva nätter det här.
Nåja, berätta lite om nötresan hem då: Linda och jag checkade ut klockan 06:15, jag hade lyckats boka samma flyg som henne till Chicago, där hon skulle vidare till London och jag till Stockholm. Det är alltid långa köer på Las Vegas flygplats, men faktiskt inte så långa denna gång, utan vi var i god tid vid gaten (typ 40 minuter före incheckning).
Jag hade fått plats 3E och Linda plats 12E (dvs mittenplatser i ett tremannasäte, vilket man såklart avskyr. Dock är min 3E något bättre benutrymme, men sunkplatser ändå.
Jag stegar fram till killen i gaten och frågar honom två frågor, dels om han kan hjälpa mig med uppgradering sträckan Chicago-Sthlm (jag vet svaret som är nej, men jag vill få chans att flasha Eurobonuskortet + Bmi guldkortet), och sedan frågar jag om det finns möjlighet att sätta mig och Linda tillsammans? Planet är fullbokat, men han gör sin magiska sak bakom datorn och ut ramlar 10A + 10B. Klonk, inte bara att vi sitter tillsammans, vi fick dessutom en getto-uppgradering till nödutgång! Förvisso kan inte dessa säten fällas bakåt, men det är extra stort benutrymme (och i USA är folk feta så där är det extra-extra stort benutrymme vid nödutgången). Jag älskar mitt shiny guldkort.
Somnar, sover/slumrar typ 2 timmar, vaknar i Chicago.
Chicago är verkligen världens sämsta storflygplats. Alltså, inget annat kommer i närheten av de flygplatser med självaktning som jag varit på. Ska man ta sig från terminal 1 till terminal 5 så måste man fråga sig fram, för det är fan inte ens skyltat, och sedan kliva in i en helt omärkt hiss för att ta sig till tåget som byter terminaler. Hur fan ska någon som inte kan engelska kunna klara sig där?
I vilket fall som helst, jag köpte ju min biljett med två dagars varsel, och planet var då nästan helt bokat. De enda platser som fanns kvar var 42E, 46A och 46D... En snabb titt på http://www.seatguru.com bekräftar misstanken, gul/rödmarkerade säten, dvs de sämsta platserna i fygplanet (42E har bildskärmen lite snett pga avsmalnade flygkropp, 46A och 46D har stolar som inte går att fälla hela vägen (och 46A har dessutom lite elektronik som är i vägen under stolen framför). På långflygningar betyder detta mycket... Jag har valt 42E men vill verkligen där ifrån!
Så jag går fram till incheckningen och ber snällt. Nu visar det sig att jag redan blivit uppgraderad, till 16A (Economy extrastol, dock med felplacerat fönster, men bredare och skönare stolar med mer benutrymme (och något bättre mat och bättre entertainmentsystem). Detta på grund av att planet är "helt" fullbokat i ekonomiklass, då flyttar de upp några guldkortsinnehavare for free till economy extra. Jag har faktiskt aldrig fått denna ära förut. Jag börjar nu bli allvarligt kär i mitt guldkort. Men mycket vill ha mer, jag frågar om jag kan få uppgradera till businessclass med Eurobonusoäng? Lite förvirring uppstår då hon tror att jag vill uppgradera med Bmi-kortet, men jag visar henne Eurobonuskortet också och hon drar 30k flygpoäng på det, och jag hamnar på plats 4B. Från flygplanets sämsta plats till planets bästa plats typ. Klonk! Sista platsen ledig i Business också, visar det sig.
En övning till återstår för för shiny guldkort. Mitt flyg går om en timme, men Lindas går om typ tre, så det vore bra att få in henne i någon lounge. SAS har en businesslounge på Chicago. Dock gäller inte uppgraderade businessbljetter där (och jag kan inte ta med någon vän på en sådan biljett ändå, dessutom flyger Linda med Virgin Atlantic till London, dvs inte ens ett flygbolag som är med i rätt samarbete). Men jag har i bakhuvudet att guldkortet kan öppna dessa dörrar ändå: Jag visar upp mitt guldkort + biljetten och frågar "I can bring a friend, yes", medan Linda försöker se så förvirrad ut som möjligt. "Oh, we usually dont see these cards, welcome" säger tanten i kassan, och bjuder in oss utan att Linda behöver visa sin felaktiga biljett. Klonk.
Nu funderar jag allvarligt på att fria till guldkortet.
Det här var en löjligt liten lounge, men det var tyst, bekväma stolar, pysseliten buffé och gratis öl och sprit, och massvis med svenska/skandinaviska tidningar så man klarar några timmar i stället för att vänta i röran och hetset utanför. Lämnar Linda och smiter ut utan frågor varför Linda stannar kvar.
Businesstolarna på SAS är rejält fällbara men inte helt platta. Maten helt okej (trerätters), frukosten lite tam, goda viner, bra underhållningssystem, jag slocknar och sover väl tre-fyra timar och kollar på 1½ film och lite blandade tv-komedier. Business över Atlaten är så mycket bättre än ekonomiklass.
Framme, och ställa sig och vänta på bagaget )jag flög till USA med bara handbagage, men jag har i min idioti köpt lite mat från USA (salsa mm) som jag var tvungen att checka in. Tar en kvart för bagaget att komma, och då fick jag sista beviset på min kärlek till guldkortet. Mitt bagage är tacgat med prioritylapp och kommer bland de första 10 ut på bandet. Klonk. Var är vadslagningen om först bagage när man behöver det som bäst?
Othello sa en gång att "Ola är bra på att flyga". Idag håller jag verkligen med honom
.png.b4f7966b001c626746b69f8794aeb8d8.png)
.thumb.png.b6bee5f25728395ca1d126feec329b47.png)
Visst är det så, för några år sedan så diskuterade NL50-spelarna här på forumet varför färg var högre än stege när man har nio outs för ett färgdrag och bara åtta för ett stegdrag, medan samma nivå nu diskuterar hur man ska balansera sitt spel på bästa sätt.