Bra fråga, tack. Nej, nog tvärtom. Speciellt nu på sommaren i den här hettan är det nog viktigt att spara på saltet. Annars är det säkert optimalt att gråta med jämna mellanrum, speciellt åt viktiga saker, och jag tränar på det. Min partner har nästan sagt att riktiga män inte gråter så henne ids jag inte än gråta inför i rädsla om att bli sviken. Barnen ids jag inte gråta inför alldeles för mycket givet deras låga åldrar(4&6). Men det går och händer, barnen gråter med mig.
När pappa blev sjuk svart på vitt sent in i demensförloppet förra våren, så spenderade jag en hel del tid nära honom. Då grät jag hela tiden. Dels för försämringen kändes som den gick i en hastighet som gick att ta på. Kontrasten till den upplevda friska människan från kanske så kort som ett halvår tillbaka, var mycket svårhanterlig.
Men då var det heller inte så varmt så behövde inte tänka lika mycket på saltbalansen, så vet inte riktigt.
Att jag skickade tillbaka smet har ingenting att göra med något annat än ett kanske dåligt försök till rationella avvägningar. Jag tycker hittills inte det är idioti i alla fall. Det hade ingenting med känslor att göra.
Edit: Själv @Lobo?