Som uppväxt lantpöjk med bondgårdar,jakt och fiske, hemstickade ulltröjor och en frys full med älgfärs året runt osv är det imo rätt fjantigt att vara veg av enbart sk moraliska skäl. Fenomenet veg existerar bara vad jag sett bland innerstadsfolk.
Förespråkar absolut inte den grisigaste sortens factoryfarming på något sätt, men att jämföra det med all vilt/köttproduktion som någon moralisk kompass för att bli vegan förstår jag mig inte på. Finns inte mycket i världen man med samvete kan köpa, äta eller göra om man skulle applicera liknande tankesätt på allt.
För kan lova att innerstads veganer utan tvekan äger en katt,en mobiltelefon och en elbil som har negativ påverkan på naturen runtomkring eller på fattiga länder där folk utnyttjas för billig arbetskraft, hur moraliskt är det i jämförelse.
Det är definitivt något primitivt alla uppväxta i storstaden där de enda kontakt med djur de har är i frysdisken på ICA går miste om. Att vara en del av naturens och djurens livscykel är så mycket mer än slutprodukten på tallriken.