Jag har varit inne på det lite här tidigare med att jag hatar shopping. Men jag vill understryka att jag verkligen hatar all form utav shopping. Oavsett om det är nya kläder eller en liter mjölk som ska inhandlas så hatar jag det med passion. Det kan mycket väl vara för att jag i min ungdom jobbade i 3,5 år i en Lidl butik. Det är hela upplevelsen. Människorna, köerna, tristessen. Alla raka led utav varor som väntar på att bli plockade och den horribla jävla hissmusik som butikerna envisas med att spela. Gamla människor som ska betala med mynt och unga människor som högt deklarerar att det är viktigt att köttet är svenskt och grönsakerna närodlade.
Idag tog snusen slut. Något som inte händer allt för ofta. Jag är faktiskt hygglig på att planera i förväg. Men vid lunch idag fick jag springa in på city gross för att inhandla nya dosor. Här möts jag utav det jag hatar absolut mest i dagens matvarubutiker, förbutiken. Den pajasen som kommit på detta koncept bör skendränkas i havremjölk.
Duktigt kliver man fram och tar sin lapp. Nummer 9. Tittar upp på tavlan som visar nummer 5. Tänker att det är ju ändå inte så galet. Jag hade fel. Två stycken kassörskor trallar långsamt fram och tillbaka bakom disken utan att tillsynes göra ett skit för att jag ska få min snus snabbare.
Herren som just nu betjänas har så lortiga kläder att jag kan se på honom att han luktar riktigt illa. I hans högra bakficka har han en öppnad ölburk som knappt är påbörjad. När han lutar sig fram och hänger sig på disken skvalpar det ut lite öl på golvet. Jag anstränger mig för att inte himla med ögonen och sucka högljutt.
Han ska tippa trav och undrar vem i butiken som har satt den för tippade raden. Kassörskan svarar att det är Mats. Mannen förklarar att han inte vet vem Mats är. Kassörskan försöker förklara vem Mats är. Mannen undrar om "man kan lita på Mats". Jag misslyckas med att inte himla med ögonen.
När han äntligen har kupongen i näven och kassörskan ber om 198kr så vill han också ha en trisslott. Kassörskan gör misstaget att plocka fram en hel trave och sprida ut dem som en kortlek i sina händer, "Vilken vill du ha?" frågar hon. "En med vinst!" svarar han och gapskrattar sedan åt sin egen finurlighet. Mer öl träffar golvet. Jag suckar högljutt.
Samtidigt har kvinnan med nummer 6 blivit kallad till kassa bredvid. Hon har två påsar i händerna och lika många barn i släptåg. Den äldre sonen klättrar upp på glassboxen som står placerad emellan kassorna. Ingen ber pojken att kliva ner där ifrån trotts att det uppenbarligen finns risk för att han ska falla igenom glaset och skada sig. Jag funderar på att säga något men i sann Svensson anda håller jag käft och vill inte vara till besvär. Ungen belönas istället med en Daimstrut. Jag undrar för mig själv vad fan det är för fel på människor men framförallt varför i helvete vi behöver förbutiker.
30 minuter senare klev jag ur butiken med två dosor snus och en Daimstrut. Ska en snorig klätterapa äta glass ska fan jag, som vet hur man beter sig, äta glass. Så mycket vet jag.