Spelat bort alla mina pengar på internetpoker

[Soni]

Glömde tillägga, jag spelar fortfarande, på ett vettigt sätt. Så det går att göra det man gillar på en hälsosam nivå.

[sulla]

.

[honest99]

Jag lovar att återkomma om ett år, juni 2011, och skriva några ärliga rader om hur det har gått. Om jag skulle falla in i spelandet igen så lovar jag att jag skriver det i den här tråden. Time will tell.

 

Lycka till, men inse att föräldrar ofta kan leverera väldigt mycket mer än man tror, plus att de vill det. Att ge dem en chans, är de för det mesta värda.

 

En flick-vän däremot? Vad är sunt att förvänta sig där? ...

[Soni]

Lycka till, men inse att föräldrar ofta kan leverera väldigt mycket mer än man tror, plus att de vill det. Att ge dem en chans, är de för det mesta värda.

 

En flick-vän däremot? Vad är sunt att förvänta sig där? ...

 

Om flickvännen drar så fort hon får höra det här, så är det ingen vidare flickvän.

[honest99]

Om flickvännen drar så fort hon får höra det här, så är det ingen vidare flickvän.

 

Kanske det (kanske inte), men målinriktad och resultat-orienterad som man är, gäller det ju inte flickvännen just nu... väl?

[lappen]

Glömde tillägga, jag spelar fortfarande, på ett vettigt sätt. Så det går att göra det man gillar på en hälsosam nivå.

 

Säg det till en alkoholist

Bara för att det fungerar för dig betyder det inte att det gör för andra.

[Soni]

Kanske det (kanske inte), men målinriktad och resultat-orienterad som man är, gäller det ju inte flickvännen just nu... väl?

 

Nej sant, men eftersom TS sa att han inte vågade berätta för sin flickvän och familj så är det kanske en semipoäng i det jag sa=)

[Soni]

Säg det till en alkoholist

Bara för att det fungerar för dig betyder det kanske att det gör för andra också.

 

Man vet aldrig?

[lappen]

Jag blev som dom flesta biten av poker genom att Kanal 5 sände WPT och Monemakers vinst i WSOP.

Många på mitt jobb började spela poker så det föll sig naturligt att vi startade en pokerklubb.

Vi hade en hemsida,en månatligt turnering med en stor final i slutet på året för att kora den bästa spelaren.

Det pratades poker på jobbet hela tiden och hur mycket man vunnit eller förlorat.

Alla spelade på ungefär samma nivå men det var en som steg fort i nivåerna.

Vi var bra vänner som umgicks utanför jobbet och innan pokern så var det mc och fester som gällde.

Killen var en som gillade action och Texas räckte inte utan han gick tidigt över till Omaha.

Det var väl ingen som visste hur mycket han vann eller förlorade för han började bli tystlåten om sitt spel.

Vi umgicks fortfarande men inte alls i samma utsträckning som förut och just då var det ingen som tänkte på det.

Inget konstigt att man skiftar umgänge i livet och varierar hur mycket man umgås.

Efter ett tag så gick han över till sportsbetting och vad han sa så vann han stadigt.

Han t.o.m berättade hur mycket han omsatte på ett år och hur mycket han vann.

Ingen såg signalerna att nått var fel förutom att han drog sin undan från och umgicks inte så mycket med oss.

Utan han umgicks nästan bara med sina barn och dom få gånger han var med och festade så blev han så full att han gick hem tidigt.

 

Nu i efterhand så tror jag att han gjorde så för att minska risken att "råka" försäga sig.

Hade som tradition att gå in på hans kontor och snacka lite varje dag.

Vi snackade om allt möjligt men mest var det pokersnack och om hur mycket highstakes spelarna vunnit eller förlorat.

Jag vet att han hoppades på den stora vinsten så han kunde köpa sin dröm mc.

Men det blev mindre av det också för han drog sig undan och jag frågade flera gånger om det var nått fel men fick till svar att allt var normalt.

Hösten 2005 sålde han sin mc och då fattade jag verkligen att nått var fel för den hade han sagt att han aldrig skulle sälja.

Det var flera som försökte prata med honom och fråga ifall allt var okej men alla fick svar att allt var normalt

 

Janurari 2006 åkte jag till Thailand med en annan vän för en månad.

En dag vi sitter i en bar och dricker när min reskamrat får ett samtal

Det var en vän på jobbet som ringde och jag blev lite förvånad men antog att han var nyfiken hur vi hade det.

Men han var inte nyfiken utan han ringde för att berätta att det hänt en olycka.

På morgonen hade våran vän åkt till jobbet men aldrig klockat in utan han hade gått ut på tågspåret.

Han hade gått en bit bort efter spåret och sen satt sig ner på sin ryggsäck och väntat på tåget.

 

Tydligen så hade han väldigt stora skulder på grund sitt pokerspel och sportsbetting.

Fast vi var flera som hade sett signalerna på slutet och konfronterat honom ville han inte prata.

Han klarade inte av att svälja sin stolthet och stå för vad han gjort utan han valde det "enkla" alternativet.

 

Så när jag läser det Grotty skriver så ser jag en omogen kille som inte vågar stå för det han gjort.

Utan tar det enkla alternativet och stoppar huvudet i sanden och hoppas att problemen ska försvinna.

[lappen]

Man vet aldrig?

 

Så du påstår på fullaste allvar att en alkoholist klarar att dricka på en hälsosam nivå?

[Nirwanda]

Först och främst, till alla som säger att 70,000:- inte är mycket pengar... eh?

 

Killen är 20 bast. Om han har/får ett standard skitjobb så drar han in 13k efter skatt. Med alla räkningar betalda kommer han ha typ 6-8k över. Om han lever snålt med maten och spriten kan han lägga undan ungefär 3.5k i månaden skulle jag gissa, vilket nästan är 2 år av slit för att jobba tillbaka allt han förlorat. Så kom inte och säg att 70k SEK är lite pengar, för det är det inte. Det är ingen livsförändrande summa, men det är en helvetes massa pengar för en kille på 20 bast.

 

Anyway, mitt råd till dig är inte att prata med någon alls om det. Det hade inte jag gjort iaf. Bit ihop och kom igen; Du kommer komma ur detta som en starkare människa. Inse att du inte tillhör de 5% av människor som plussar på poker och hitta andra sätt att få in pengar. Inse att varje gång du sätter dig och spelar poker så kommer du statistiskt sett att förlora pengar eftersom du är sämre än dina motståndare.

 

Tragiska tanke att det är såna här människor man plockar pengar av på...

 

Lycka till.

[henli251]

Först och främst, till alla som säger att 70,000:- inte är mycket pengar... eh?

 

 

Sett över en livstid så är 70000 inte mycket pengar. Det går "relativt" snabbt att arbeta ihop pengar för att betala tillbaka en skuld på 70000 (2-4 år).

 

Visst, man kan inte åka till Rodos med kompisarna eller unna sig en ny TV samtidigt som man har en skuld på 70000, men det är absolut ingen summa att gräma ner sig för mycket för.

 

Ryck upp dig. Prata med flickvännen och föräldrarna. Sluta spela så att du inte förlorar mera pengar.

[Fredde]

Om man sparar 2000:- i månaden i 3 år har man sparat ihop 72000:-. Detta är definitivt något man kan spara om man har en inkomst. Som student hade jag 7000:- i månaden och sparade 4000:- av studiestödet i månaden första året. Även om pengavärdet stigit sen 1993 så kan man tveklöst leva på 5000:- i månaden utan problem även idag, speciellt om man bor hemma eller delar lägenhet med flickvän. Så jag tycker inte 70000:- är någon större summa att spara ihop. Nu verkar inte det handla om skuld på 70000:- utan märkligt nog om att han bränt 70000:- som han redan hade. Märkligt eftersom 70000:- är ett stort belopp att ha tillgängligt vid den åldern.

 

Jag tycker det är fel att dölja den här typen av brister för sina föräldrar även om det blir väldigt mycket tjat om man avslöjar. Men har man problem med att kunna värja sig från att spela bort stora summor måste man vara klok nog att erkänna detta för någon så att man kan få hjälp och det inte går så illa som arbetskamraten som någon just berättade om.

[Crappy]

Greywolfs inlägg var lite för ot och har tillsvidare blivit raderat, för ev flytt till ny tråd

[Nirwanda]

Som sagt:

 

Det är ingen livsförändrande summa, men det är en helvetes massa pengar för en kille på 20 bast.

 

 

Om det nu tar 2-4 år att med blod, svett & tårar spara ihop dessa pengar så är det ju uppenbarligen en väldigt stor summa pengar, eller hur? Allt är relativt.

[Soni]

Så du påstår på fullaste allvar att en alkoholist klarar att dricka på en hälsosam nivå?

 

En fd alkis kanske, jag vet inte, det var mer spelmissbruk jag riktade mig till. Och eftersom jag klarar av att leva ett normalt svensson liv samtidigt som jag spelar på sport och poker, så tror jag att fler klarar av det?

[kingfour]

Surt läge!

70K hit och 70K dit... Allt är givetvis relativt. För vissa är det ett inköp på nätet som man kan flippa med AK mot JJ med och för vissa andra är det det ackummelerade värdet på samtliga bilar familjen haft senaste 20 åren.

Tänker man sig däremot in i situationen att "alla ens besparingar slaskats bort framfär skärmen" så inser åtminstone jag hur allvarligt det är. Hoppas att det får en bra lösning för all parter.

 

Du har sökt om hjälp här för ditt BEROENDE. På så sätt har du erkänt för oss och framför allt för dig själv vad det verkligen handlar om. Det är INTE som när jag sitter på casinots BlackJack och bestämmer mig för att inte spela mer den kvällen men ändå plockar fram markerna igen eftersom polarna ska fortsätta lite till, lägger 20-40 spänn i boxen säger till dealerna " Ja, man är ju spelberoende.. Sånt här ska ni sätta stopp för" .

Och ett BEROENDE lär du knappast kunna hantera själv. En tjej på jobbet ska sluta röka med lite plåster och tuggummin men tar ändå ständiga rökpauser och köper cigg före jobbet. Beroenden är svåra grejer...

[MGRacing]

Håll inte din flickvän ovetande.. om du vill fortsätta att leva med henne.

På ett eller annat sätt så kommer hon få reda på det och då blir det inte roligt.

Om hon vill vara med dig pga det som hon inte ser, så kommer hon stödja dig, om hon älskar dig... drar hon så går du ju vidare eller hur?

 

Men du ska ju självklart berätta detta för resten av din omkrets, även föräldrar.

Skulle du t ex hamna hos kronofogden och du får en insättning av dina föräldrar på ditt konto.... helt onödigt.. cash ska du ha i så fall.

 

Lycka till med resten.. men jag försökte bara ge ett par ledande ord på vägen mot din uppgift.

[MGRacing]

Först och främst, till alla som säger att 70,000:- inte är mycket pengar... eh?

 

Killen är 20 bast. Om han har/får ett standard skitjobb så drar han in 13k efter skatt. Med alla räkningar betalda kommer han ha typ 6-8k över. Om han lever snålt med maten och spriten kan han lägga undan ungefär 3.5k i månaden skulle jag gissa, vilket nästan är 2 år av slit för att jobba tillbaka allt han förlorat. Så kom inte och säg att 70k SEK är lite pengar, för det är det inte. Det är ingen livsförändrande summa, men det är en helvetes massa pengar för en kille på 20 bast.

 

När man är 20 år så är 3 år framåt en livstid.. vilket oftast tyder på att man inte har livserfarenhet, värde på pengar och prylar t ex.

 

"Money Management" fungerar, men alla vill inte lära sig. Även om man inte spelar...

Vissar köper på sig bilar, hus, båtar m.m. och tar topplån.. sen blir de uppsagda och får börja stämpla.. vad/hur tänker/känner de sig? "Skulle nog köpt en lott i går ändå?

[Uniktnamn]

Jag ska faktiskt sticka ut hakan en aning(med risk för att få på tafsen av många) och gå emot strömmen och säga så här:

 

Du ska inte behöva tala om för någon någonting om du inte vill!

 

Se det från ett högre perspektiv: Du är över 18 och alltså myndig. Då har du rätt att göra vad du vill(inte brottsliga handlingar förstås!) så gentemot vem har du skyldigheter egentligen? Definitivt inte inför en främling på gatan i varje fall! Föräldrer? Flickvän? Tja...varför ska du ha det? Du är en egen individ nu, med eget liv, egna beslut. Att det sedan har gått snett i poker är i och för sig tragiskt men om du vill tackla det på ditt sätt är faktiskt din ensak.

 

Det är väldigt individuellt hur man tacklar en sådan sak...en del kan behöva vara för sig själv, en del andra söka tröst hos kompisar...

 

Att sedan föredra att prata ut och söka hjälp hos någon utomstående(till exempel stödlinjen) i stället för sin egen familj kan faktiskt vara bättre!

 

Så slutsatsen är: lyssna till ditt inre! Därifrån får man den verkliga styrkan!

 

Du har helt missat missat hela poängen med att berätta för nära och kära.

 

Du berättar det inte för att du har skyldigheter mot någon utan för att det är det bästa och enda alternativet att förändra sin situation. TS har uppenbarligen försökt att hantera sitt spelande på egen hand och bevisligen misslyckats upprepade gånger. Vad i hela världen får dig att tro att han skulle lyckas denna gång?

 

Halva grejen med ett missbruk eller problematiskt spelande är ju just att man inbillar sig själv att man har kontroll och kan hantera sitt spelande men trots detta misslyckas om och om igen. Detta är ju själva definitionen av spelmissbruk.

 

Att berätta för sina nära och kära är ju att ta steget och verkligen acceptera att man inte klarar av att hantera spel på det sätt som man önskar. Det gäller ju att lyckas besegra sitt eget ego och sin stolthet och förlika sig med realiteten att man behöver hjälp för att komma ur en negativ spiral. Det är trots allt fortfarande ett tabubelagt ämne och fullt naturligt att känna skam och att det är ett personligt misslyckande att erkänna att man har problem med spel.

 

De allra flesta människor behöver någon gång i livet hjälp av medmänniskor i form av stöd, råd eller ren konkret hjälp i form av handlingar eller ekonomiskt stöd. Om det sen handlar om ett missbruk, relationer, dödsfall eller egentligen vad som helst är inte så relevant för det faktumet. Acceptera att det är mänskligt att inte klara allt på egen hand och att det inte är något fel i att ta hjälp av sina nära.

 

TS skrev att han valde att följa ditt råd och jag betvivlar inte alls att du gav det i all välmening. Det jag tycker är synd dock är att du ger Ts det råd han helst vill ha och som verkar "bekvämast" att följa för stunden. Problemet är att så länge han fortsätter att mörka sina problem så fastnar han i sitt växande nät av lögner och förr eller senare så kommer det oundvikligen att brista. Den dagen kommer fallet att bli så mycket hårdare och priset han får betala i form av pengar och relationer avsevärt mycket högre än de relativt "blygsamma" i sammanhanget 70k kr som förlorats till dags dato.

 

Mitt råd till TS är att absolut berätta för och ta hjälp av de människor som bryr sig om, och göra det för SIN EGEN SKULL och ingen annans. I övrigt hänvisar jag till den tråd jag skrivit tidigare: http://www.poker.se/forum/showthread.php?t=61406 och önskar TS all lycka och hoppas att han får bukt med situationen.

 

 

Förre

[Fredde]

Som sagt:

 

Det är ingen livsförändrande summa, men det är en helvetes massa pengar för en kille på 20 bast.

 

 

Om det nu tar 2-4 år att med blod, svett & tårar spara ihop dessa pengar så är det ju uppenbarligen en väldigt stor summa pengar, eller hur? Allt är relativt.

Jag levde på 3000:- i månaden utan att leva som en eremit.

 

Om man inte bor hos sina föräldrar så kan man utan att vara snål leva på under månad:

Mat 2000:-

Hyra 3000:-

Kläder 500:-

Nöjen (t.ex. krogen) 500:-

 

Detta är 6000:- i månaden och är man studerande får man i princip minimiersättning och det är 8000:- i månaden. Då har du med andra ord sparat 2000:- i månaden. Tycker då att jag tagit till höga kostnadsuppskattningar. Bor man hos sina föräldrar kan man leva på 3000:- i månaden utan problem och har man då jobb så har man sparat ihop väldigt mycket pengar snabbt utan att leva som en eremit.

 

Detta innebär naturligtvis att man inte kan göra utlandsresa, man kan antagligen inte köpa coolaste mobiltelefonen, man kan inte ha bil osv men detta är inte något speciellt jobbigt att vara utan egentligen.

[darvartagan]

Det har ju blivit en diskussion här om 70k är mycket pengar eller inte... såklart är 70k mycket pengar men det är en absolut överkommlig siffra att förlora om man redan där inser att man har problem.

 

Men just värdet i det bortspelade kapitalet är ju faktiskt helt oviktigt i sammanhanget, det är ju hur TS känner sig och mår efter att ha spelat bort sitt kapital.

 

Bevisligen mår inte TS bra, mitt råd till TS är givetvis att han berättar för sina nära runt omkring sig så de kan hjälpa till och stötta honom. Jag tror givetvis att det går att hålla sig ifrån spel på egen hand, men varför skall han göra det på egen hand när han kan få stöd och hjälp? Finns väl inte en människa som kommer vara livstidsförbannad på en människa som står upp och erkänner sina brister och misstag. Vi har alla saker vi är mindre stolta över och även de runt TS har gjort sina misstag i livet.

 

TS kanske får skämmas lite, men det var för fanken hans egna pengar och hitills har han inte skadat någon. Så berätta innan det tar värre vändningar.

 

Jag har ingen egen erfarnhet, men har sett vilka vändningar livet kan ta för människor med andra beroenden så fort de blivit ärliga mot sig själv och människor runt omkring sig.

[camoranesi]

Tycker många här generaliserar och har förutfattade meningar angående hans föräldra/flickvän relation.

 

TS skrev tidigare att han haft en svår uppväxt, vilket säkert förklarar varför han inte vill berätta om sina problem för sina föräldrar. (Nu vet jag iofs inte hur hans bakgrund och föräldrarelation är.)

 

Många här ser det som en självklarhet att ens föräldrar alltid finns tillgängliga som stöd i svåra lägen. I min tidigare skola fanns det en kille som hade det väldigt tufft hemma, hans föräldrar kom aldrig på skolavslutningarna och andra tillfällen då alla andra elever blev firade av nära och kära.

 

Vissa kanske säger att om dina föräldrar/flickvän älskar dig kommer dom hjälpa dig. Men har man föräldrar med problem så tänker dom tyvärr inte så. Att berätta att man spelat bort 70k förvärrar med största sannolikhet ens relation ännu mer, då ens föräldrar säkert är i större behov av hjälp än vad du är.

 

Om man dessutom är rädd för att förlora sin flickvän pga man ljugit och svikit ett löfte så förstår man att du kanske inte vill berätta. "Vadå om hon inte förstår detta är hon ändå inget att ha" kanske många tycker. Men om man sätter sig in hans situation.

 

Han kanske inte är typen som går ut på krogen för att ragga ny flickvän varje helg eller är väldigt utåtriktad och framåt. Hon kanske är hans ända riktiga vän som han kan lita på. Att förlora henne skulle troligtvis leda till en ännu större depression.

[Torsus]

Du har helt missat missat hela poängen med att berätta för nära och kära.

 

Du berättar det inte för att du har skyldigheter mot någon utan för att det är det bästa och enda alternativet att förändra sin situation. TS har uppenbarligen försökt att hantera sitt spelande på egen hand och bevisligen misslyckats upprepade gånger. Vad i hela världen får dig att tro att han skulle lyckas denna gång?

 

Halva grejen med ett missbruk eller problematiskt spelande är ju just att man inbillar sig själv att man har kontroll och kan hantera sitt spelande men trots detta misslyckas om och om igen. Detta är ju själva definitionen av spelmissbruk.

 

Att berätta för sina nära och kära är ju att ta steget och verkligen acceptera att man inte klarar av att hantera spel på det sätt som man önskar. Det gäller ju att lyckas besegra sitt eget ego och sin stolthet och förlika sig med realiteten att man behöver hjälp för att komma ur en negativ spiral. Det är trots allt fortfarande ett tabubelagt ämne och fullt naturligt att känna skam och att det är ett personligt misslyckande att erkänna att man har problem med spel.

 

De allra flesta människor behöver någon gång i livet hjälp av medmänniskor i form av stöd, råd eller ren konkret hjälp i form av handlingar eller ekonomiskt stöd. Om det sen handlar om ett missbruk, relationer, dödsfall eller egentligen vad som helst är inte så relevant för det faktumet. Acceptera att det är mänskligt att inte klara allt på egen hand och att det inte är något fel i att ta hjälp av sina nära.

 

TS skrev att han valde att följa ditt råd och jag betvivlar inte alls att du gav det i all välmening. Det jag tycker är synd dock är att du ger Ts det råd han helst vill ha och som verkar "bekvämast" att följa för stunden. Problemet är att så länge han fortsätter att mörka sina problem så fastnar han i sitt växande nät av lögner och förr eller senare så kommer det oundvikligen att brista. Den dagen kommer fallet att bli så mycket hårdare och priset han får betala i form av pengar och relationer avsevärt mycket högre än de relativt "blygsamma" i sammanhanget 70k kr som förlorats till dags dato.

 

Mitt råd till TS är att absolut berätta för och ta hjälp av de människor som bryr sig om, och göra det för SIN EGEN SKULL och ingen annans. I övrigt hänvisar jag till den tråd jag skrivit tidigare: http://www.poker.se/forum/showthread.php?t=61406 och önskar TS all lycka och hoppas att han får bukt med situationen.

 

 

Förre

 

Tack för dina synpunkter. Jag förstår vad du menar men min åsikt var väl kanske inte riktigt det du tror.

 

Självklart är det så att det är svårt/omöjligt att klara allting på egen hand om man har problem av något slag. Men min poäng är: Måste det verkligen vara så att ens nära och kära är DOM FÖRSTA man ska vända sig till? Jag tycker inte det...

 

man kan få nog så bra stöd och råd från en kompis eller rentav från någon total främling! Det kan ha sina fördelar: han/hon kan fokusera på problemet som sådant och behöver inte komma med referenser till ens tidigare liv som kanske är obehagligt/ointressant...

 

Anta rent hypotetiskt att man har haft föräldrar som har betett sig olämpligt, kanske missbruksproblem eller annat. Då tycker åtminstone inte jag att det är det naturliga förstavalet...

 

Det kan också vara så att föräldrarna i och för sig har varit normala men det känns helt enkelt psykologiskt fel...då kan det vara bättre att vända sig till någon annan...

[Yurrrf]

Tycker många här generaliserar och har förutfattade meningar angående hans föräldra/flickvän relation.

 

TS skrev tidigare att han haft en svår uppväxt, vilket säkert förklarar varför han inte vill berätta om sina problem för sina föräldrar. (Nu vet jag iofs inte hur hans bakgrund och föräldrarelation är.)

 

Många här ser det som en självklarhet att ens föräldrar alltid finns tillgängliga som stöd i svåra lägen. I min tidigare skola fanns det en kille som hade det väldigt tufft hemma, hans föräldrar kom aldrig på skolavslutningarna och andra tillfällen då alla andra elever blev firade av nära och kära.

 

Vissa kanske säger att om dina föräldrar/flickvän älskar dig kommer dom hjälpa dig. Men har man föräldrar med problem så tänker dom tyvärr inte så. Att berätta att man spelat bort 70k förvärrar med största sannolikhet ens relation ännu mer, då ens föräldrar säkert är i större behov av hjälp än vad du är.

 

Om man dessutom är rädd för att förlora sin flickvän pga man ljugit och svikit ett löfte så förstår man att du kanske inte vill berätta. "Vadå om hon inte förstår detta är hon ändå inget att ha" kanske många tycker. Men om man sätter sig in hans situation.

 

Han kanske inte är typen som går ut på krogen för att ragga ny flickvän varje helg eller är väldigt utåtriktad och framåt. Hon kanske är hans ända riktiga vän som han kan lita på. Att förlora henne skulle troligtvis leda till en ännu större depression.

 

Tack! Du verkar vara den enda som fattar hur en föräldrarelation kan se ut. När alla andra än du skrev om att jag ska berätta för päronen så blir jag bara ännu deppiga för det fick mig att känna som jag är den enda som det skulle va svårt att berätta för mina föräldrar...

 

Ni som inte tycker 70k är mkt pengar: Jag tog studenten för ett år sedan, sen sommarjobbade jag ihop ca 25k, sedan levde jag på 8k (studiebidrag + studielån) i månaden. Av dessa gick 5k till hyra (bostad i Gbg är DYRT, och SVÅRT att hitta billigt). 3k till mat och övrigt får jag av studiepengarna. 70k ÄR mycket pengar för en 19 åring. Jag har spelat bort det över en 2 års period, jag har haft perioder jag inte spelat på ca ett halvår, men sen har jag hamnat där igen. Och för varje gång har det blivit för större pengar. Men Henoh verkar va den enda som förstår hur svårt det kan va att berätta.