Pengar=tabu - hur fan kan det bli så jobbigt?

[Andrew_W]

Det är juletider. Hjort har ätit pepparkakor.

[kalle111]

Ja det är sant. Vad ger man nästa jul isåfall? Bara en sån sak...

 

Tänk om man kommer med en grytvante då...

 

Hehe till jul o så bör man ju självklart ge pressenter o vara allmänt gullig mot folk

Tänkte mer på andra små saker, säg att vi ska äta ute (har bjudit nästan alla gånger notan kommer) då tittar alla på mig typ... som att det är en självklarhet att jag ska betala. Jag betalar bara för att jag vill vara snäll, jag vill inte vara "tvungen" att betala varje gång.

[Beachkung]

Antingen duger du som du är inför din oförskämda flickvän och hennes och dina gammla polare eller så kastar du ut gnälltjäringen och tar reda på vilka av dina polare som verkligen är polare och fortsätter umgås med dessa.

Ska väl fan inte behöva skämmas och hymmla med att det går bra och att man lever väl så länge det inte går till övedrift,vare sig det gäller poker eller eget företagande.

Näe,sluta mesa och sätt ner foten och lev livet så länge det går,det kanske inte håller i all evighet.

 

Den tuffa sidan av mig - som väl är ungefär 2% eftersom 98% är ren och skär mes håller med dig här. Och det är ju det som till viss del stör mig, jag skulle vilja sluta mesa och leva ut lite mer.

 

Däremot har du missförstått (kanske varit dålig i mina beskrivningar) om min flickvän. Hon är suverän - däremot är hon nog lite mer försiktig i hur hon tycker att man får vara inför folk. Hon har alltid varit mån om att alla ska tycka om henne, ibland kanske nästan till överdrift och hon vill nog att jag ska vara lite på samma sätt. Det är väl ganska förståeligt att hon inte vill att folk ska tycka illa om mig iofs?

[logicsense]

Enda sättet det är rimligt på är om du faktiskt njuter lite av att visa att du har pengar. Vilket är helt förståeligt, men det hjälper verkligen inte dina kompisar och kommer göra dem lite sårade och kränkta.

 

Det är klart Beachkungs grundläggande bekräftelsebehov uppfylls till bristgränsen när han som bemedlad och lyckad kan sprida sin framgång till sina nära. Så trots att du skriver någorlunda sakligt och opretantiöst, i mina ögon, så är din starkaste drive antagligen att få egen bekräftelse. Om man då inte tror på altruism.

 

Problemet är inte hur du känner för att ge, utan hur dina respektive känner för att mottaga. Känns som er personliga relation är av hög importans här, kanske borde du vara selektiv till vem du ger och kommunikativ med de du väljer att ge till?

 

Och ang. din flickvän och vänner. Du måste ju förstå hur dogmatiserad vår normstruktur är i Sverige, och även på andra håll. Det är enligt mig indirekt vårt framadapterade system som inte tillåter personer som dig att "bara vara".

Som ngn sade så ska ju kompisskap vara baserat på hur bra två människor korrelerar med varandra. Om du i dagsläget ej längre korrelerar väl med någon av dina gamla kompisar så är det ju bara naturligt att relationen ebbar ut. Du kan ju inte "hålla tillbaka" dig om du märker att du utvecklas bort från dina vänner, det skulle du bara bli olycklig över i längden.

[Beachkung]

 

Och jag förstår inte din småperversa önskan att ge folk dyra presenter. Om man inte ger till barn, för vilka presenter en av få inkomster, så är ju poängen med presenter att visa att man bryr sig, inte att visa att man har mycket pengar. Vilket gör dyra presenter från en rik person rätt malplacerade.

 

Enda sättet det är rimligt på är om du faktiskt njuter lite av att visa att du har pengar. Vilket är helt förståeligt, men det hjälper verkligen inte dina kompisar och kommer göra dem lite sårade och kränkta.

 

Återigen intressant inlägg - känns dock fortfarande som din ton är onödigt hård? Småpervers önskan? Jag vet inte - är det vad det är? Tjejens syrras kille har snackat om en bioprojektor ett bra tag, men får inte köpa en för tjejens syrra då hon inte tycker dom har råd, fast jag vet att hon hemskt gärna hade haft en också. Min tanke var helt enkelt att dom skulle bli glada. Men samtidigt så förstår jag återigen att jag då kanske "lägger mig i" för mycket i något som man traditionellt sett låter andra sköta själva. Man pratar inte ekonomi och man lägger sig inte i andras ekonomi.

 

Sen måste man väl på nåt sätt säga att tanken på att göra andra glada gör mig glad. det framställs i många inlägg som att detta i sig är något fult. Är det verkligen det?

 

 

 

 

Om du vill göra något som faktiskt gör dem glada så gör du ju det genom att ge dem något som visar att du verkligen känner dem och du inte har någon nytta av samt verkligen kostar dig lite grann i tid och ansträngning. Exempelvis leta rätt på en bra utgåva av någons favoritfilm eller skiva, baka kakor, bjuda på lite hemlagad mat, eller liknande.

 

Är det verkligen så? Om jag lägger 2 dar på att lära mig virka och virkar en tröja till tjejens syrras bebis och verkligen sliter med det - är det mer uppskattat än hemmabion? Det kanske blir ödmjukhet in absurdum? Tanken är såklart rätt, men kanske bara till en viss gräns?

 

Och det är ju lite extra vanskligt att sprida pengar omkring dig eftersom det inte är säkert att du kommer ha din höga inkomst för evigt. Det är ju inte direkt så att du har färdigheter med garanterat högt marknadsvärde. Vore ju lite snopet om du gett bort projektorer och lagt tiotusentals kronor på hotell och resor åt dina vänner ena året och nästa år "bara" drar in 10-20 papp i månaden. Särskilt som du då blir dubbelknullad av att de har vant sig vid dyra presenter och att du är rik och då istället börjar tycka att du är snål och lite misslyckad.

 

Framgår inte direkt hur mycket pengar du har, men om det bara är ett par miljoner så är det ju inte direkt så att du garanterat har råd att bränna 10-30k i månaden på nöjesutgifter för evigt. Så även rent ekonomiskt så är det ju bättre att spendera de där pengarna på sparande åt dina framtida barn och ditt pensionärssjälv.

 

Agreed. Det finns ingen säkerhet i pokern. Mycket kan hända. Min dröm är att jag ska nå dit MJ som skrev tidigare i tråden och ha närmare 20 miljoner. Då känns saker som pension och trygghet för barn säkra. Men dit är det en ganska bra bit kvar. Fortsätter utvecklingen med mitt spel så kan jag vara där om 6-10 år och det är inte alls säkert att pokern ens finns så länge.

 

Grejen är att jag som jag skrivit tidigare inte slösar så speciellt mycket. Jag lägger pengar på hög för att trygga ovanstående saker. Om jag spenderar 20-30 tusen kr på julklappar så kan det tyckas slösaktigt, men det påverkar egentligen inte mina chanser till nån sorts ekonomiskt oberoende. Fortsätter det gå som jag drömmer om då var dom 20-30 helt ok att spendera, går det sämre så är det tråkigt, men dom 20-30 var som en dålig dag på jobbet och jag passade iaf på att köpa något till folk jag bryr mej om.

 

Rätt tänkt? Fel tänkt? Nu ska jag äta frukost.

[ulaf]

Det är ju så mycket svårare att vara pokerproffs än ICA-kassör, men problemet ligger väl i att man inte bidrar någonting till någonting. Man tar bara pengar av andra. Pengarna fördelas nog (iaf enligt de på botten) ganska oproportionerligt till prestation/nyttogörande, vilket gör att det i princip inte finns något yrke som man kan bli snuskigt rik på. Snuskigt rik i förhållande till sina vänner alltså, som du.

 

Eftersom att alla tror att de är smarta nog att klara av det mesta kommer vi alltid vara bittra mot de som tjänar mycket, oavsett hur.

[Beachkung]

 

Problemet är inte hur du känner för att ge, utan hur dina respektive känner för att mottaga. Känns som er personliga relation är av hög importans här, kanske borde du vara selektiv till vem du ger och kommunikativ med de du väljer att ge till?

 

 

Kunde inte låta bli. Detta gillar jag. Tänker på brevet till mina föräldrar och mormor som gjorde att dom kunde acceptera pengen förrförra julen. Om jag väljer att ge bort hemmabio nu så måste jag nog förklara varför och inte bara lägga paketet under granen och sitta i soffan och se ut som en skrytig pösmunk som skriker efter uppmärksamhet, tacksamhet och avund.

[KenHag]

Den tuffa sidan av mig - som väl är ungefär 2% eftersom 98% är ren och skär mes håller med dig här. Och det är ju det som till viss del stör mig, jag skulle vilja sluta mesa och leva ut lite mer.

 

Däremot har du missförstått (kanske varit dålig i mina beskrivningar) om min flickvän. Hon är suverän - däremot är hon nog lite mer försiktig i hur hon tycker att man får vara inför folk. Hon har alltid varit mån om att alla ska tycka om henne, ibland kanske nästan till överdrift och hon vill nog att jag ska vara lite på samma sätt. Det är väl ganska förståeligt att hon inte vill att folk ska tycka illa om mig iofs?

 

 

Just det jag inte gillar med din flickväns tankar om vad andra tycker och tänker om dig/er,bra kompisar skiter i allt sådant och accepterar er som ni är,eller ska göra det iallafall.

Blir ju bara fånigt ansträngt om man ska behöva hålla igen och spela en roll inför vänner släkt och bekanta så fort man träffas,bättre då köra med öppna kort och raka puckar och duger man inte då får dom väl ge fan i och umgås.

Inget illa ment till din flickvän,men ni kanske skulle ta ett redigt snack om vad som är viktigt,att ni mår bra eller att allt andra tycker om er är viktigare.

[Hjort]

Återigen intressant inlägg - känns dock fortfarande som din ton är onödigt hård?

Tja, du kan ju lägga lite vad du vill i det, men det är ju inte direkt avsett som särskilt hårt.

 

"Småpervers önskan" är ju för att du tycker att det är väldigt viktigt att ge dyra presenter i sig, när det är rätt tydligt att det gör folk upprörda.

 

Sen måste man väl på nåt sätt säga att tanken på att göra andra glada gör mig glad. det framställs i många inlägg som att detta i sig är något fult. Är det verkligen det?

Nej, det är självklart inte fult i sig. Men när en stor del av glädjen kommer från att du ger just en stor och dyr present så börjar det bli rätt skumt.

 

Se det så här, skulle du ärligt bli lika glad om det var så att din syrra och hennes kille vann 50 papp på lotto och köpte en projektor, som om det var du som gav dem en?

 

Jag tror inte att du, eller särskilt många andra i din situation, skulle bli det. Jag blir i vart fall inte lika glad om en kompis hittar perfekta kaffekoppar, eller whatever, som om det var jag som gav dem till honom.

 

Om jag lägger 2 dar på att lära mig virka och virkar en tröja till tjejens syrras bebis och verkligen sliter med det - är det mer uppskattat än hemmabion? Det kanske blir ödmjukhet in absurdum? Tanken är såklart rätt, men kanske bara till en viss gräns?

En bra present måste ju naturligtvis också vara något mottagaren faktiskt vill ha, och därför faller ju de flesta handgjorda saker bort vid presentutdelning.

 

Så investeringen man gör när det gäller just fysiska presenter är att sätta in sig lite i vad mottagaren gillar och gräver fram något som inte är helt lätt att hitta eller som personen själv vill unna sig men inte har råd/vill betala själv.

 

Så projektorn är ju rätt till stora delar, bara att kostnaden blir galen om det nu motsvarar flera 100% av det dyraste som din svägerska med pojkvän kan tänkas ge er. Då kommer de, antagligen, känna sig skyldiga dig något som de inte kan betala tillbaka.

 

Tycker också att du drar lite stora växlar över hela grejen. Poängen med presenter är ju att visa att man tycker om varandra; inte att föra över stora summor pengar eller förändra någons liv.

 

Skulle det senare behövas så är det ju bara för dig att ge en kontant gåva eller lån. Så du kan ju lägga undan pengarna du skulle lagt på svindyra presenter och hålla redo för att hjälpa dem i krissituationer istället.

 

För övrigt så finns det mycket ekonomisk och psykologisk litteratur om presentgivande och -tagande. Är man intresserad av akademisk galenskap så finns där ett par stycken pärlor, och, mer förvånande, faktiskt en del bra grejer också.

[decoy]

Nej, lottovinnare råkar ut för ungefär samma problem som alla andra som plötsligt får mycket mer pengar än sina bekanta. Rimligen så är ju de dessutom bland de som vanligast är i din situation.

 

Vad har du för belägg för det? Statistik? Eller känner du personligen en massa lottovinnare?

 

 

 

 

Om du vill göra något som faktiskt gör dem glada så gör du ju det genom att ge dem något som visar att du verkligen känner dem och du inte har någon nytta av samt verkligen kostar dig lite grann i tid och ansträngning.

 

Inte har någon nytta av? Blir inte effekten den motsatta då?

 

 

 

Framgår inte direkt hur mycket pengar du har, men om det bara är ett par miljoner så är det ju inte direkt så att du garanterat har råd att bränna 10-30k i månaden på nöjesutgifter för evigt. Så även rent ekonomiskt så är det ju bättre att spendera de där pengarna på sparande åt dina framtida barn och ditt pensionärssjälv.

 

 

Vad är "pensionärssjälv" för något? Konstig svenska.

 

Ödmjukhet är liksom en rätt bra egenskap, både för en själv och andra.

 

Det är definitivt något som Hjort borde arbeta på.

[TheMenace]

Håller helt med Hjort i hans inlägg.

 

Om du tänker efter tror jag att du inser att anledningen till att du vill ge bort dyra presenter är att det får dej att må bättre, inte de som tar emot gåvan, och då faller ju själva syftet. Tänk dej in i dina vänners situtation. Om jag hade en kompis som hade mycket mer pengar än mej, skulle jag vara glad för honom men absolut inte vilja att han köpte mej dyra presenter, konstant bjöd när vi var ute och käkade osv. Att få en present för 15 000 kr av min flickväns brorsa skulle bara kännas olustigt.

 

Men det är inte helt lätt sånt här ändå, ibland kan man ju hamna i situationer där man funderar över om man uppfattas som snål också, ex om man delar middagsnotor eller liknande. Men att tänka sej in hur man själv skulle vilja ha det om man var i motsvarande situation räcker långt.

[mr_telefon]

Om allt handlar om att du verkligen vill att dom ska få sin hemmabio. Säg att du har vunnit en hemmabio på nån skum tävling och kan lika gärna ge bort den för att du redan har en.

[Klyka]

Just det jag inte gillar med din flickväns tankar om vad andra tycker och tänker om dig/er,bra kompisar skiter i allt sådant och accepterar er som ni är,eller ska göra det iallafall.

 

Detta blir ju lite bakvänt. Killen frågar hur han ska bete sig på ett bra sätt gentemot sina kompisar. Du säger i princip att han ska bete sig precis hur han vill mot dem, för om de inte accepterar honom som han är så är de inte några riktiga kompisar.

 

Man kan inte bete sig på ett sätt som gör andra illa till mods och avfärda all kritik med att säga "det är sån jag är, passar det inte så stick". Att tanken är god gör tyvärr heller ingen skillnad.

 

---

 

Och som Hjort säger så bör OP tänka över för vems skull han egentligen vill ge dyra gåvor.

 

(f.ö. anser jag att "och" i början av en mening fyller en viktig språklig funktion, varför jag inte anser det vara fel, oavsett vad grammatikböckerna stipulerar. Fredrik Lindström står bakom mig och nickar medhållande.)

[Jerico]

Jag har upplevt det här problemet lite också, framförallt med min ex-flickvän som tyckte att jag slutade bry mig om hur mkt saker kostade och att jag var för materialistisk helt plötsligt när pengarna började rulla in, konstigt liksom! Polarna däremot är det ju bara kul att skryta lite lagom retsamt för så att de hatar sina slitsamma liv lite extra Min nya tjej verkar inte heller ha några problem så länge jag inte är öppet skrytsam utan mer bara antyder att pengar inte är ett problem samt bjussar på dyra krognotor och alltid tar för givet att man tar taxi etc =)

 

Det lite större problemet är det här med födelsedagspresenter, har börjat inse att jag kanske stjäl showen lite för mkt med presenter i 5-6k kr klassen hela tiden när resten av familjen oftast ger saker för max 10% av det beloppet. Ska nog dra ner lite på det.

[himmelsdyk]

Jag har inte läst allas svar men tyckte att att ditt första inlägg var intressant. Jag är lite i samma situation.

 

 

WTF är mitt problem då? Jo - det är så sjukt mycket tabu och förbjudet med pengar. Igår bråkade tjejen och jag för typ hundrade gången om pengar.

Problemet är alltså vad jag får och inte får säga eller göra när vi träffar annat folk.

 

Du måste ju såklart "få" säga vad du vill. Jag vet inte om du bara formulrade lite märkligt men om din tjej verkligen blir arg på dig för saker du säger till dina kompisar så är det inte ok och du ska inte acceptera det.

 

Vad säga till en polare som har det knapert som fan och hoppar högt när en rabattkupong på 25 spänn på ica trillar ner i brevlådan? Shit vad kul - hoppas jag fått en också? Ska man låtsas att man bryr sej trots att man inte gör det?

 

Bli glad för hans skull, klart han vet att du skiter i om du har fått en kupong.

 

 

När vi skulle på dop nyligen skulle vi bo på hotell - det är ju sweet att lyxa lite. Det blev genast problem när de andra som skulle med dels raggade lånelägenhet med madrass på golvet och dels inte hade råd att ta x2000 utan skulle åka minibuss. Får man säga att man inte är sugen på att åka och bo sunkigt? Kan man säga att man hellre bjussar resten av gänget på tåg och hotell än viker ihop sig i minibussen 11h enkel väg?

 

Varför måste ni åka tillsammans? Om du hellre vill åka tåg är det bara att göra det. Om du vill bjussa dom på tågbilljeter, gör det, men inte bara för att det ska va ok för dig att åka tåg. Det är självklart helt ok att säga att man hellre vill bo på hotell och det förstår garanterat din kompisar.

 

 

Hon frågade hur det gick med pokern. Vad fan säga? Ehh...nej alltså det går riktigt dåligt...vi har nästan inga pengar...

 

Va ärlig, behöver ju inte gå in på detaljer. Det räcker att bara säga at det går bra. Även om dom har det lite knapert just nu blir dom säkert glada för din skull, skulle dom mot förmodan inte bli det, so what.

 

Jag funderar på att köpa en dyr hästenssäng för novembers månadsvint och då blir det en del över. Men får man säga det?

 

SJÄLVKLART... klart du ska köpa en hästens. Skulle någon ha problem med det är det inte ditt beskymmer men jag är helt säker på att ingen i eran omginving kommer bry sig mer än att dom tycker det är kul för er.

 

Jag är grym på poker. Långt ifrån bäst, men jag är grym nog att ha blivit miljonär på att sitta framför datorn och grinda. Så grym så jag är glad och stolt som fan. Men får jag visa det? Får jag snacka om det? Kanske inte...eller?

 

Klart du ska visa att du är stollt och glad för att du är bra på det du gör.

 

jo det går faktiskt riktigt bra. Det är skumt att ha så mycket pengar och man vänjer sej väldigt fort vid att kunna köpa det man vill ha. För så känner jag. Fram tills ganska nyligen levde jag snålare än dom flesta av er. Student och makaroner och hela den skiten. Jobbade som lärarvikarie ett tag och hade 12300 i månaden. Lyx tyckte jag då och det är inte ens speciellt länge sen.

 

Den meningen låter inte ett dugg "skrytig" eller dryg. Låter som ett ärligt och intressant svar och om din tjej blev arg på dig för att du sa det så WOW:shock: låter helt sjukt.

 

Men jag gillar mina gamla polare och till och med en del av tjejens gamla polare. Jag vill fan kunna hänga med dom. Jag vill att dom ska vara glada för att det går bra för mej.

 

Varför tror du inte att dom är glada för dig? Jag tror att du gör det här till ett större problem än va det är. Om du gillar dom och dom dig så skiter dom i hur mycket du tjänar.

 

Du låter lite osäker på dig själv och för brydd om vad andra har för åsikter. Var stollt och glad för att du har "lyckats" med pokern. Använd sunt förnuft och var genuin och ärlig mot dina kompisar. Om någon fortfarande skulle tycka att det är ett problem att det går bra för dig är det nog ingen du vill umgås med ändå.

[Ignatius]

Pengar är känsligt. Man kan önska att så inte vore fallet, men det är bara att gilla läget. Många blir irriterade bara man frågar vad de har för månadslön etc. En viktig anledning är att människor sorterar in varandra i hierarkier, ofta med syfte att bevisa sin egen överordning.

 

Jag tror att rika pokerspelare har större problem med "pengar" än andra rika människor. Av två anledningar.

 

1. Pokerspelare är lågt värderade i andra människors socioekonomiska hierarki. Har man inte universitetsexamen, fast jobb (alternativt fast 3-skiftsjobb i bruksort) etc ingår man inte i alfahannegruppen, som enligt den egna livslögnen regerar världen. När det då dyker upp en slacker som drar in tio månadslöner på en bra kväll blir det problem för många knegare som inte kan acceptera att de inte platser i elitserien.

 

2. Pga 1 är pokerspelare mer "flashiga" och måste bevisa att de tjänar mer än de vanliga karriäristerna. Onödigt dyr klocka, taxi korta sträckor, champagne, femstjärnigt grindhotell och för dyra presenter blir ett sätt att signalera att man tagit steget upp till toppen i den socioekonomiska hierarkin. För om spelaren inte signalerar detta kommer ju de flesta att fortsätta betrakta honom som en loser.

 

Och att flasha med rikedom framtår i andras ögon som lågt, skrytigt, nyrikt, etc. Eftersom de inte vill veta av att de ligger efter.

 

Problemet är oundviligt och har nog sin grund i att cash game-spelarens inkomst och "yrkesverksamhet" är helt osynlig för dem som anser sig står över honom socioekonomiskt. För personer i normala karriärer eller från fiiina familjer finns det mer diskreta sätt att signalera status eftersom människor förväntar sig den typen av information.

 

 

TILLÄGG: Jag kom just på att om man drar den här logiken till sin spets så innebär det att en pokerspelare som har vunnit $1.000.000 (efter skatt) i WSOP kommer att bära en billigare klocka (och bete sig mindre nyrikt) än en pokerspelare som vunnit samma summa på cash game. Därför att WSOP-vinsten är offentligt publicerad och går att verifiera för dem som tvivlar på personens rikedom.

 

Vore kul att höra från dem som umgås med highrollers om det finns någon sådan skillnad mellan turnerings- och CG-specialister!

[eyedol]

Så om man vunnit $200k i en turre (man hade givetvis 100% i sig själv) så betyder det att man har alla pengar kvar (för man kan ju inte torska en del av dessa i exempelvis CG) och kommer fortsätta dra in cash på turrar.. Låter ju logiskt.

[Klyka]

Så om man vunnit $200k i en turre (man hade givetvis 100% i sig själv) så betyder det att man har alla pengar kvar (för man kan ju inte torska en del av dessa i exempelvis CG) och kommer fortsätta dra in cash på turrar.. Låter ju logiskt.

 

En typisk resultatkurva enligt en pokernolla:

                                     *******
                                     *
                                     *
                                     *
                                ******
                          *******
                       ****
                       *
            ************
            *
            *
            *
    *********
    *
    *
******

[Big Less]

Huvudet på spiken rakt igenom av Hjort!

 

För egen del tycker jag att det här med pengar blir lite vad man gör det till. Hyser man ett så uppenbart förakt för mindre inkomster som som OP gör, är det inte konstigt om det slår tillbaka.

 

Vad säga till en polare som har det knapert som fan och hoppar högt när en rabattkupong på 25 spänn på ica trillar ner i brevlådan? Shit vad kul - hoppas jag fått en också? Ska man låtsas att man bryr sej trots att man inte gör det? Det är ju fan inte ens en small blind...

 

Äckligt, tycker jag, och tyder på bristande empati. Det var inte du som fick rabattkupongen och inser du inte att 25 spänn kan vara något annat för än annan person än vad det är för dig, har du allvarliga problem. Själv gillar jag inte svamp, men det betyder inte att jag fnyser åt att min svampälskande svärmor hittar ett nytt klockrent svampställe. Berättar hon om det för mig gör hon det inte för att göra mig avundsjuk, utan för att det var kul för henne, och det kan det vara även om det inte hade varit det för mig.

 

Själv tjänar jag inga stora pengar på pokern, men väldigt, väldigt bra på mitt jobb. Tror fortfarande inte att t ex min sambos släkt vet om det, och det finns ingen anledning till att de skulle göra det. Varför skulle inte jag kunna bo på ett två-tre-stjärnigt hotell när jag är ute och reser med dem? Att det jag brinner för och råkar vara bra på av en ren tillfällighet värderas högt av marknaden/samhället, betyder inte att inte lägre klarar av att leva på samma sätt som andra, även om jag själv kanske hade bokat ett annat hotell om det varit upp till mig. Så jävla mycket svårare behöver det inte vara.

[Apex]

Någon gång för några år sen så rullade jag mig i en hög med ungefär 100 000 kr framför några studentkompisar. Men jag har mognat lite sen dess.

Vore fantastiskt att få se en filmatisering av detta.

Vilken tur då att jag råkade vara på plats och filmade det hela! :mrgreen:

[heltok]

En typisk resultatkurva enligt en pokernolla:

                                     *******
                                     *
                                     *
                                     *
                                ******
                          *******
                       ****
                       *
            ************
            *
            *
            *
    *********
    *
    *
******

 

ser ut som min graf ju.

[Klyka]

ser ut som min graf ju.

 

ja men du tar ju bort de sämsta partierna.

[Andrew_W]

En tanke jag får är att ett sånt här "dilemma" också kan inbegripa att man faktiskt väljer bort saker som för andra kan vara av betydelse och fungera som bekräftelse på relationen. Om du t ex inte vill resa tillsammans med dina vänner eller ordna boende tillsammans med dem för att du tycker att det är för obekvämt, så kanske det också kan sända lite andra signaler som inte handlar om att du har råd med annat eller för ont i ryggen för att åka minibuss. Kanske kan det uppfattas som att du väljer bort dina vänner, speciellt om det finns någon form av tradition kring att ni reser och ordnar boende tillsammans, och istället prioriterar dina egna behov av bekvämlighet. De kanske ser på resan som "bara några timmar på tåg som kan bli lite trevlig tid tillsammans", medan du kanske ser på det som mest "jobbigt och dåligt för ryggen". Just att någon part i en relation börjar ta avstånd på ett sätt han eller hon inte har gjort tidigare brukar ju kunna vara lite känsligt och väcka en del funderingar kring om man inte längre duger som sällskap och vän. En väldigt dyr present kan kanske fungera lite på samma sätt. Den dyra presenten uppfattas kanske som att den förstärker en ojämlik relation, när de flesta hellre förknippar vänskap med jämlikhet och ömsesidighet.

[jobl4933]

Vilken tur då att jag råkade vara på plats och filmade det hela! :mrgreen:

 

Hahaha, ja om det är nån som undrar hur Hjort ser ut när han simmar i pengar så vet man det nu. Extra kul eftersom huvudpersonen i detta klipp faktiskt hade fått pengarna av sin kompis, extra osmakligt av dig Hjort att simma i dina polares pengar framför dem, men roligt. :mrgreen:

 

Om jag ska göra något vettigt av mitt inlägg kanske:

Jag har själv inte vunnit stora summor på poker men jag känner några som har gjort och gör det. Visst räknar vi med att de bjuder lite extra när vi är ute.

Ett exempel: ingen jag känner tyckte att det var konstigt egentligen när en av personerna jag tänker på var på jorden runt resa med 2 andra så vägrade han att åka buss långa sträckor utan flög ensam istället, medan hans reskamrater fick sitta på en svettig buss i 11 timmar. Även om vi som inte var med tyckte att det var kul att läsa om så tyckte vi inte att han borde bjudit de andra på flyget. Vi förstod att han inte ville åka bussen, de andra gjorde det bara för att de inte hade något val.

Utifrån detta: jag hade haft svårt att klämma mig in i en minibuss med 11 pers om jag hade haft möjlighet att åka tåg istället, det hade nog inte dina polare heller tyckt varit konstigt ifall du ahde gjort. Det som däremot hade kännts konstigt är om du hade bjudit 10 andra på tågresan.

 

Poängen är väl att jag inte tycker att du ska leva snålt inför dina kompisar, men det är en svår balansgång mellan att leva snålt och att leva så att det uppfattas som "lagom" av andra.

Det verkar dock på dina inlägg som om du fattar vad en bra nivå är på hur du lever, alltså att köpa en bil är ju inget konstigt. Många av dina vänner har väl en bil? Skillnaden är väl att dina polare har lån på sina bilar medan du kunde köpa den rakt av, eller? Det är ju inget du måste snacka om.

Att du ALLTID ska bjuda när ni är ute eller att du ska köpa polarna dyra presenter känns som över gränsen, tycker jag. Helt enkelt för att det är mycket mer än vad någon förväntar sig i Sverige. Att du bjuder på en runda per kväll däremot för att du vill och för att du har råd lär väl alla däremot uppskatta.

Att du däremot vill ge din tjejs syrra en hemmabio tycker jag är en annan sak Det kan vara ok (trist egentligen eftersom du väl vill att det ska vara en jävligt kul grej?), om du förklarar det med att du vet hur gärna de vill ha en och att du har haft en positiv period med pokern ett tag och därför gärna unnar dem detta, eller nåt. Det är inte lika roligt för dig kanske att du måste förklara varför du köper dyra presenter men det kanske är bra, att du inte bara blir glad, att det är lite jobbigt också (se Hjorts inlägg). Det kan vara bra för sossen och Janten som finns inom oss alla.

 

Problemet med att köpa för dyra (eller ja) presenter är ju som du redan vet att vad ska dom få nästa år? Var öppen med dem om detta, att det bara är för att det har gått extra bra (även om det inte är sant), bara denna gången och just denna present, eller nåt.

 

Så: skäms inte men var inte för vräkig heller, du måste ju inte säga hur bra du tjänar. Var försiktig med presenter, framförallt till dina polare, en annan sak kanske till släkten.

[Hakflem]

Vilken tur då att jag råkade vara på plats och filmade det hela! :mrgreen:

 

Kan man adoptera Cartman?