Gå till innehåll

Vila i fred, Mikael Ljungberg


Wernie

Recommended Posts

Kan inte fatta att det är sant. Han som visat sån glädje och verkar ha varit en underbar person mår egentligen otroligt dåligt och tar sitt liv vid 34 års ålder. Det är så tragiskt.

 

Vila i fred Mikael.

--------------------------------------------------------------------------------

 

 

Saxat ur aftonbladet:

 

OS-hjälten i brottning Mikael Ljungberg är död.

Han dog på ett sjukhus i Göteborg.

- En mycket tragisk händelse, en mycket stor förlust för brottningen, både mänskligt och sportsligt, säger Tony Stigsson, generalmajor och ordförande i Svenska brottningsförbundet.

Så sent som i måndags utsågs Mikael Ljungberg till heltidsanställd sportchef på svenska brottningsförbundet. Han skulle bli högste ansvarig för herr- och damlandslaget och bland annat ansvara för tillsättningen av nya tränare.

 

Stod mycket nära

Som ordförande och personlig vän kom Tony Stigsson att stå Mikael Ljungberg väldigt nära.

- Det här är också en stor förlust för mig personligen. Vi förde långa samtal om hur svensk brottning skulle utvecklas. Han var en av dem jag satte hoppet till när det gällde att föra brottningen framåt. Vi förde samtal om sportsliga saker ända fram till hans död, säger Tony Stigsson.

- Vi kände varandra mycket väl även som vänner. Allt är bara så tragiskt, tillägger han.

 

Alla är chockade

Mikael Ljungberg skulle tillträda sin tjänst på brottningsförbundet den 1 januari. När dödsbudet kom var planeringen för framtiden i svensk brottning i full gång.

- Jag fick reda på det här i kväll (läs: i går kväll), vid niotiden. Nu vet jag inte vad som kommer att hända. Jag tror alla är för chockade för att tänka framåt, säger avgående förbundskaptenen för damerna, Frank Steen.

 

OS i Sydney

- Mikael hade nyligen kommit hem från en semesterresa i Brasilien, men jag har inte pratat med honom efter den.

Mikael Ljungberg var en av Sveriges mest framgångsrika brottare genom tiderna. Höjdpunkten i karriären kom vid OS i Sydney 2000, då han besegrade ukrainaren Davyd Saldadze i finalen och vann guld i 97-kilos klassen.

Det var Sveriges första OS-seger i brottning på 48 år.

 

Årets Göteborgare

- Han har betytt mycket för svensk brottning, säger Frank Steen.

Samma år blev Mikael Ljungberg vald till "Årets Göteborgare" och sommaren 2001 fick han ta emot det prestigefyllda Victoriastipendiet av kronprinsessan Victoria vid den årligt årligt återkommande ceremonin på Öland.

- När vi skildes åt igår kväll så kände kronprinsessan inte till detta, säger Elisabeth Tarras Wahlberg, hovmarskalk och kronprinsessan mentor till Aftonbladet sent i natt.

 

Örgryte i hjärtat

Mikael Ljungberg har sedan han avslutade sin aktiva karriär bland annat jobbat som föreläsare. Dessutom har han under en tid varit anställd av Örgryte IS, som var hans klubb i hjärtat.

Mikael Ljungberg blev 34 år.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Ett tragiskt människoöde och tragiskt att det ibland ska behöva gå så långt innan folk i den drabbades närhet ska förstå hur dåligt personen mådde.

 

En liten edit: Jag läste precis att han redan var inlagd för sin depression och att han tog sitt liv där, så det var menat att det skulle göras något. Men det ska fortfarande inte behöva gå så långt. Tragiskt och tack för OS guldet, som någon skrev.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Ett tragiskt människoöde och tragiskt att det ibland ska behöva gå så långt innan folk i den drabbades närhet ska förstå hur dåligt personen mådde.

Jag skulle tro att hans närstående hade rätt bra uppfattning om hur han mådde, om han hade problem med återkommande depression så kan han knappast lyckats dölja det i 30 år. Om han "lyckades" hålla det för sig själv så måste pressen ha varit enorm stor, jag tror inte någon kan klara av att göra det i många år utan att för eller senare fullständigt gå sönder.

 

Depression är en dödlig sjukdom och den är jäkligt svårbehandlad, att hans vänner eller familj försöker muntra upp honom är lite som att försöka behandla lungcancer med kamomilté.

 

Jag vill säga något snällt eller önska något, men det finns inget sånt i mig just nu, jag är bara arg.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Ett tragiskt människoöde och tragiskt att det ibland ska behöva gå så långt innan folk i den drabbades närhet ska förstå hur dåligt personen mådde.

Jag skulle tro att hans närstående hade rätt bra uppfattning om hur han mådde, om han hade problem med återkommande depression så kan han knappast lyckats dölja det i 30 år. Om han "lyckades" hålla det för sig själv så måste pressen ha varit enorm stor, jag tror inte någon kan klara av att göra det i många år utan att för eller senare fullständigt gå sönder.

 

Depression är en dödlig sjukdom och den är jäkligt svårbehandlad, att hans vänner eller familj försöker muntra upp honom är lite som att försöka behandla lungcancer med kamomilté.

 

Därför la jag till lite efter att jag läst hur det var med att han var inlagd för sin depression och att hans föräldrar kände till det, men det är fortfarande ett tragiskt människoöde och det ska inte behöva gå så långt. Samtidigt som jag läste om det så började jag genast tänka på hur vanligt det här faktiskt är och att det inte alls är så säkert att dom närmaste vet hur personen egentligen mår. Dock i det här fallet verkade det som det i alla fall hos föräldrarna. Så det blev som lite generella tankar. Skenet bedrar! En person som till ytan ser ut att må bra behöver inte alls göra det.

 

Nu gled jag iväg lite där men jag förstår vad du menar och jag skrev det det första lite i stress och chock.

 

Tillägg: "– Jag visste att han varit deprimerad, men jag kunde aldrig tro att han skulle ta sitt liv, säger vännen och brottarstjärnan Martin Lidberg, 31."

 

Som sagt, utan att det märks så är det ibland så mycket värre än man kan tro. Tyvärr så vet jag det för väl själv. Jag känner en tjej som varit i det läget och hon försökte ta sitt liv utan att syskon elr föräldrar hade någon som helst aning.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Herrejävlar...det kändes overkligt att mötas av nyheten på SVT Text. Min första tanke var "snälla säg att det inte var ännu en idrottare som kollapsade oförklarligt", men det här känns värre. Så otroligt sorgligt.

 

Micke, vila i frid, du var en av de största vi haft.

 

Förresten, om han nu nyligen förlovade sig igen känns det än mera oförklarligt...men samtidigt, vem förstår sig på en depression?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Min mormor gick bort för ca 2v sen och då satte min mor in en dödsannons i DN med en dikt som tydligen är väldigt känd, dock så var det första gången jag såg den och tyckte den va fin, fastän jag inte är speciellt troende.

Tragiskt med M. Ljungberg.

 

(Den om min mormor va då lite omgjord)

 

”En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud.

På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter;

det ena var hans, det andra Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden.

Då såg han att många gånger under hans levnads vandring fanns bara ett par fotspår.

Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud:

Du sa den gången jag bestämde mig att följa Dig, att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.

Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår.

Jag kan inte förstå, att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

Herren svarade:

Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande.

När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.”

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Den var helt klart fin Suppe.

 

Det har nu gått några timmar sen jag fick reda på vad som hänt och jag vill fortfarande inte tro på det. Det känns så overkligt.

 

En person som man aldrig träffat har dött och man sitter ändå med tårar i ögonen och sörjer. Förmodligen för att Mikael Ljungberg var en av de svenska idrottare som berört mig mest i mitt liv. En idrottens Dr Jekyll and Mr Hyde. En stor och stark brottare som oftast var skoningslös i sina matcher. En kämpe som aldrig gav upp. Och sen vid sidan av idrotten en man som gav ett otroligt sympatiskt intryck. En snäll björn som alltid ville hjälpa andra. Bl a var han med och startade organisationen Idrottare mot Våld (heter den så?).

 

Återigen, vila i fred.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa nytt...