Poker och beroende – en personlig skildring!

[parre]

Poker och beroende – en personlig skildring

 

Denna artikel är skriven som en personlig skildring av baksidan som kan uppstå av hasardspel. Den är inte tänkt att på något sätt vara moraliserande eller fördömmande, utan bara skildra mina personliga erfarenheter av spel och beroende, samt eventuellt få någon att tänka till, då man sällan hör om den andra sidan av spel (förutom i diverse publikationer med syfte att avskräcka, och de är sällan särskilt kvalitativa eller faktabaserade). Denna text är också skriven i terapisyfte, då jag alltid funnit skrivande vara ett bra sätt att hjälpa mig själv ur diverse knipor.

 

Jag minns hur jag halkade in på nätpoker, men först ett ord om min bakgrund. Jag har tidigare haft problem med roulette och blackjack, främst på fyllan på krogen. Detta har jag sedan en längre tid haft under kontroll, slutat spela dessa spel på casinot, spelar sällan mer än för några hundra ute på krogen. Hur som helst så satt fick jag en CD från Ladbrokes med något erbjudande om att spela poker.

 

Jag stoppar in CDn och testar. Ooops. Big mistake. Bland det första som händer är att jag hittar till ett 7cs-bord, typ 3-6 eller liknande. Jag har naturligtvis ingen aning om vad det är för spel och hur man spelar (det enda spelet jag i alla fall kunde reglerna till vid detta tillfälle var Texas). Första handen jag spelar så maxar jag på varje gata och mirakulöst nog drar jag in en färg eller stege på sista kortet och vinner en jättepott på typ 2-300 dollar. Kicken som jag kände var obeskrivlig.

 

Jag vet inte hur det är med folk som inte har beroendepersonlighet (vilket jag starkt misstänker att jag har), men hur som helst så känns det ungefär så här:

 

Hjärtat bankar som besatt. Korten vänds upp, och potten skjuts till mig. En konstig eufori sänker sig över mig. Glädjehormonerna får fnatt, men samtidigt känner jag ett besynnerligt lugn, en känsla av samhörighet med hela världen. Jag lever här, nu, och jag är Gud. Denna känsla försvinner dock snabbt, liksom pengarna. Av det jag vann hade jag inget kvar. Vad gör då en hasardspelare? Trycker in mer pengar och jagar kicken.

 

Hur som helst, två-tre dagar gick och lönen var blott ett minne. Hur mycket jag exakt spelade bort de första 2-3 månaderna jag spelade vet jag inte, men det var inga småsummor. Som tur var så lånade jag inte pengar till spel (fick dock låna till att täcka mina levnadskostnader), jag begick inte brott för att få spela. Hittade till pokerforum.nu och började läsa om spelet, förstå spelet, lära mig spelet.

 

Däri låg också näst misstag jag begick – att lära mig spelet. Innan började jag förstå att jag inte kunde vinna, men när man kommer till insikten att man faktiskt kan vinna på poker, samt när resultaten går ens väg, ja, då är man inne på farlig mark. Jag spenderade timmar och dagar framför pokerklienten, som tur var är jag så pass smart att mina studieresultat inte blev lidande av otaliga pokersessioner. Ofta vann jag, kicken började så smått försvinna, förutom vid enstaka tillfällen då jag spelade på höga bord, eller då jag var berusad. Dessa gånger förlorade jag oftast mycket av det jag vunnit ihop.

 

Jag upptäckte även livepoker. Första kvällen (då Klubben öppnade) gjorde jag av med säkert fem lax. Att spela kinapoker för första gången i livet mot syrrorna är ej att rekommendera! Hur som helst, jag var fast. Att spela live är ju så ojämförbart mycket roligare. Att sitta och snacka skit, fösa marker fram och tillbaka, bluffa, syna, höja, allt blir till en sorts fantastisk symbios. Att man sedan vid livespel ofta kan torska större summor än online, att man fastnar i spelet och gör vad som helst för att stanna kvar, hur full man än är, hur dåligt man än spelar, ja, det är ju ett recept för katastrof.

 

De senaste månaderna har jag haft flera enorma (för mig) förlustsessioner live. Den senaste var nu i lördags, då jag backade nästan 3000. Hur som helst, nog om hur mycket jag förlorar. Vad är då orsakerna till att jag spelar, förlorar och fortsätter spela?

 

Den främsta orsaken till att jag förlorar stavas alkohol (och med tanke på att jag krökar varje helg, även om jag spelar, så är det en stor orsak). Den andra orsaken stavas spelberoende. Jag är av den åsikten att hur bra man än spelar så kommer en speltorsk aldrig att i längden vara en vinnande spelare. Länge var jag av åsikten att bara jag skulle ha en tillräcklig bankroll så skulle jag aldrig förlora i längden.

 

Detta stämmer säkert för de flesta, men för mig så är det rent skitsnack. Vad skulle hända? Jo, jag skulle så klart tröttna på att spela på nivån jag klara av, trots allt, vad är det för kul att spela om 50 dollar när man har 1000 på kontot? Varför inte testa 0.5-1? Varför inte spela den där turneringen med 100 dollar i inköp? Förr eller senare så kommer tilten att slå till. Om vanliga spelare, utan missbrukarläggning, tiltar ur, ja, då tiltar sådana som jag antagligen tre gånger så ofta, samt tiltar bort tre gånger så mycket. När jag läser på forumet om folk som beklagar sig över att de tiltat så kan jag inte låta bli att skratta. Folk som säger att de först vann 300, sen tiltade bort 100. Vad är det för tilt? När jag tiltade så tiltade jag bort det jag vann, det jag hade på kontot, det jag hade på banken, det jag fick genom lån. Det är vad jag kallar för en äkta tilt.

 

Varför spelar jag då? Antagligen så beror det på underliggande psykiska problem. Vid spelbordet så känner man ett sorts lugn, man är i harmoni. När jag spelar mitt A-game (eller tiltar) så känner jag något sorts samhörighet, en inre sinnesfrid. Konstigt nog uppstår den inte när jag inte spelar mitt A-game eller tiltar, förutom när jag spelar live – det är alltid kul. När jag väl slår mig ner vid ett bord kan jag nästan inte sluta.

 

Att slita mig från spelet kräver enorm självdisciplin, enorm motivation. Varför sluta om jag kan fortsätta? Varför bry sig om konsekvenserna? Jag spelar ju, jag mår bra, oj – back 2000? Äsch, jag mår ju bra, jag spelar. Ge mig mer. Jag vill spela, jag måste spela, jag mår bra när jag spelar, slutar jag så får jag ångest över att jag torskar, jag måste vinna tillbaka, jag vill fortsätta, ge mig pengar. Vaddå deposit not accepted? Va? Inga pengar på banken? Skit samma, någon som kan låna ut? Bra. Back in action.

 

Ungefär så går tankegångarna. Jag vill spela blir till ett jag måste spela. Att hitta en inre ro, att ha kul, att skita i allt annat. Jag och Spelet. Det är ett ädelt mål.

 

Vad händer sedan då? Det som går upp måste komma ner. Till slut vaknar man upp ur speldimmorna, märker att man har några hundra att leva på resten av månaden och halva lönen i skuld till nästa månad. Detta har hänt ett par gånger, men det är först nu som jag vågat erkänna för mig själv hur det egentligen ligger till. Jag ÄR beroende, om jag börjar så kan jag inte sluta. Att vakna upp på måndag morgon, med vaga minnen av helgens fyllespel, får bli min väckarklocka, en mycket obehagligare sådan än den som ringde i mitt öra 0745 i morse.

 

Problemet är bara det att jag innerst inne inte vill sluta spela. Jag vill bara begränsa mitt spelande, avskärma mig från tiltande. Att sluta spela online lär jag inte ha svårt med, sedan jag upptäckte livespelande så har online mer och mer blivit ett blekt pokersubstitut. Att jag skulle spela online för att tjäna pengar kommer inte heller på fråga. Som jag skrev ovan så tror jag inte att någon med beroendeproblem i längden kan hålla tillräckligt med disciplin för att behålla sin bankroll utan att gula.

 

Egentligen borde jag som sagt sluta spela poker helt och hållet, men det vill jag inte heller. Poker är bara för roligt för att jag ska klara av att lägga ner det helt och hållet. Detta är väl den enda rationaliseringen, den enda illusionen, som jag fortfarande klamrar mig fast vid. Jag spelar för att det är kul (underförstått: Jag spelar inte för att jag är beroende, jag spelar inte för att vinna pengar). Detta är naturligtvis inte en lögn, jag TYCKER att det är kul, men det är samtidigt paradoxalt nog enbart ännu en missbrukares rationalisering.

 

Hur ska jag göra då? För det första blir det total pokerpaus till nästa lön. Sedan då? Ska jag verkligen utsätta mig själv för riskerna som är förenade med poker? Eftersom att sluta spela online inte kommer vara ett problem (tror jag i alla fall) så har vi bara livespelandet kvar. Ska försöka se till att få spelförbud när jag är berusad (om det inte är ett homegame, då är ju fyllan halva grejen). Sedan ska jag säga till alla jag spelar med att under inga omständigheter låna ut några som helst pengar till spelande till mig. Det trejde blir väl att enbart ha med sig en summa man har råd att torska, samt lämna bankomatkortet hemma.

 

Nästa månad får vi se om ovanstående fungerar. Om det inte gör det så blir jag riktigt rädd, för då kommer jag inte veta vad jag ska ta mig till. Jag har trots allt alldeles för många positiva kvaliteter för att sluta som en desperat speltorsk som finansierar sitt missbruk genom att rycka väskor från tanter.

[Hickmott]

Ytterst välskrivet, som vanligt får jag tillägga, men samtidigt ytterst skrämmande.

Vissa av sakerna du skriver känner jag igen, så som euforin i att vinna en stor pott på grund av att man verkligen spelat bättre än sina motspelare.

Men de stora beroendetecknen har jag inga. Att läsa om dem så här gör mig lite skraj. Tänk om jag också halkar dit, tänk om jag spelar bort hela min lön?

Mycket att tänka på. Jag tycker dock att du gör rätt i att hålla upp med spelandet en stund, om än bara till lön.

Att tro att man bara kan spela lite grann, om man klart och tydligt är beroende tror jag är samma sak som för en alkoholist att säga: jag ska bara ta en öl, eller för en herointorsk att säga att man bara ska ta en liten sil idag. Mer eller mindre att lura sig själv alltså.

Av ren omtanke hoppas jag att du klarar att spela för en begränsad summa (alltså inte mer än du har råd att förlora), annars tror jag att du måste sluta helt. Tyvärr.

 

Tack för en läsvärd och lysande skriven artikel.

 

//Hickmott

[parre]

Men de stora beroendetecknen har jag inga. Att läsa om dem så här gör mig lite skraj. Tänk om jag också halkar dit, tänk om jag spelar bort hela min lön?

 

Om det händer en gång så är det väl en rejäl varningsklocka. Lyssna på den i så fall. Om det händer flera gånger så är det väl ganska så klart att du har problem.

 

Att tro att man bara kan spela lite grann, om man klart och tydligt är beroende tror jag är samma sak som för en alkoholist att säga: jag ska bara ta en öl, eller för en herointorsk att säga att man bara ska ta en liten sil idag. Mer eller mindre att lura sig själv alltså.

 

Det har jag också tänkt på. Jag hoppas att det inte stämmer. Hur som helst, om jag halkar dit en gång till och spelar bort mer än vad jag har råd med så får jag väl lägga av för alltid.

 

Av ren omtanke hoppas jag att du klarar att spela för en begränsad summa (alltså inte mer än du har råd att förlora), annars tror jag att du måste sluta helt. Tyvärr.

 

Du har helt rätt i det du säger. Kul att du tyckte att artikeln var läsvärd och bra i alla fall!

[Greenbay]

Avsett pengar i förväg som du har råd att förlora och separera de pengarna helt från dina andra pengar. Se till att ha koll på hur mycket som du spelar för och ditt resultat. Jag gissar att det är svårt att hålla på såna regler om man har problem men det borde ju kunna vara ett stöd och i alla fall inte göra det värre så varför inte pröva...

[parre]

Att sedan begränsa sitt spelande enbart för att man inte ska tvingas att sluta spela helt är väl heller inte ett särskilt friskt tankesätt...

[parre]

Avsett pengar i förväg som du har råd att förlora och separera de pengarna helt från dina andra pengar. Se till att ha koll på hur mycket som du spelar för och ditt resultat. Jag gissar att det är svårt att hålla på såna regler om man har problem men det borde ju kunna vara ett stöd och i alla fall inte göra det värre så varför inte pröva...

 

När jag loggade mina resultat låg jag på i snitt 9USD/h i vinst på PLO 0.25-0.5. Har redan försökt, men det hjälper inte (men gör inte heller det värre). Därför måste jag sluta spela online helt, jag hoppas bara att jag kan klara av att uppbåda tillräckligt med disciplin för att kunna fortsätta spela live då och då.

[drc]

Jag blir ärligt och helhjärtat ledsen när jag läser din välartikulerade och väldigt intressanta berättelse.

 

Jag blir ledsen för din skull eftersom du uppenbarligen inte mår bra av det här. Det är också otroligt svårt att ge bra råd. Jag känner bara att jag måste ge någon slags feedback så jag skriver på lite.

 

Själv har jag alltid dragits till spel och har en speldjävul i mig men jag har alltid kunnat kontrollera det och har alltid, vad jag själv tycker, stått för alla mina insatser jag har gjort. Klart att ett par fyllesessioner kännts onödiga eller att det rök en tusing på rouletten vid halv 3 har också kännts lite avgasigt.

 

Skillnaden med den typen av spel (roulette och Black jack) har i stort sett alltid hänt på krogen och på fyllan vilket har medburit att man inte behöver göra om samma misstag på över en vecka. Onlinespel är däremot bedrövligt om man får enorma kickar från att spela höga instaser kontinuerligt.

 

Att du själv inser ditt problem är jävligt viktigt men samtidigt anas det att du också misstänker att du kanske inte kommer kunna lösa problemet. Du kanske behöver en ännu värre "Krasch" innan du måste sluta.

 

Jag känner inte dig men har fått den uppfattningen att du spelar mycket med massa kompisar från pokerforum (liggat mfl) som jag inte vet om du umgicks med innan pokern eller efter.

 

Om de lyckas (även om Liggat verkar ha en rätt "skön" attityd till alkohol och pengaförluster också (där även jag ingår)) att hantera det aningen bättre än du och kan leva lite mer det livet du vill leva utan att det ger dom samma "katastrofala" konsekevenser förstår jag att det är ännu svårare att bara sluta att hänga vid pokerborden med massa lösa slantar.

 

Jag tycker du verkar vara en bra pokerspelare när du skärper dig. Jag minns att jag tyckte du var den som spelade absolut bäst den första pokerforum.turneringen jag spelade. Aggressivt men inte dumdristiskt.

 

Jag vet inte om du totalt liksom inte orkar tänka på pengars egentliga värde längre eller om du helt enkelt måste ha de kickarnas om det innebär att typ spela Omaha PL på en alldeles för hög nivå för att det ska vara kul. Jag tycker inte heller att det ger speciellt mycket kick att sitta och spela 1/2$ Fixed längre fastän jag tyckte det i början.

 

1. Be dom här pokerpolarna du hänger med om hjälp att de faktist ska säga till dig på allvar om du spårar ut spelmässigt eller supamässigt. De verkar alla vara riktigt sjyssta lirare och nu vet de (om de inte gjorde det tidigare) att du verkligen har ett problem som är riktigt jobbigt.

 

2. Skit i att spela när du är riktigt packad. jag vet att det är jävligt lätt att säga men det finns andra saker som är kul när man är riktigt packad också. (Tex, att flyta runt och se hur brudarna aldrig tittar på en mer än en gång medan den där halvfula snubben vid baren av någon outgrundlig anledning har en skitfin brud).

 

3. Det finns andra kickar i livet än droger och spel. De är svåra att hitta men de finns där. Jag satt och spelade golftävlingar över nätet utan en enda insats halva nätterna under en halvårs tid förut där vi rankade varandra och jag tyckte det var skitkul.

 

4. Som du säger. Om du ska fortsätta spela (det finns ju självklart råd som sök professionell hjälp, eller spela aldrig mer - men det vet du nog om själv) så ha en summa som du får spela för varje månad. Spela kanske inte cashgames utan turneringar som faktist kan ge rätt mycket kosing om du vinner. problemet kommer också att uppstå om du vinner. Du kommer återigen vilja spela höga cashgames och kommer förmodligen torska alla dina vinster.

 

Jag var mycket på valla förr i tiden men åker bara lite då och då nuförtiden. Eftersom jag måste spela för en viss summa pengar för att det ska bli spännande så förlorar jag oftast runt en tusenlapp varje gång jag åker (eftersom jag inte har samma koll på hästarna längre). Det är enbart därför jag åker dit sällan nuförtiden. Det känns onödigt att kasta bort en tusing av skattade pengar en gång i veckan för att jag inte kan få ut något av att spela för tio kronor på en häst.

 

 

Hursomhelst så är mitt svar enbart något slags "utbrott" efter att ha läst din ärliga och självutlämnande berättelse.

 

Mina råd är ingen lösning på problemet eller något sätt att säga att "jag vet bättre".

 

Det är inte heller något som helst påhopp på dina kompisar eller liknande. Den delen var bara ett logiskt råd. Vänner kan vara ett väldigt bra stöd.

 

Jag hoppas verkligen att du kan få bukt på problemen och tveka inte att fortsätta skriva här om hur det går för dig så att vi åtminstone kan ge dig råd/stöd/tröst om det barkar iväg.

 

Det är möjligt att du tycker att jag reagerar väldigt allvarligt men det är allvarligt eftersom det är ditt liv på något sätt som ligger i potten.

 

take care

[Sven]

Mycket välskriven artikel. Jag känner igen mig i mycket av vad du skriver. Jag har inte spelat för lika stora summor. Liknelsen är snarare känslan du beskriver. Jag tror att det är viktigt att det finns en konstruktiv debatt på pokerforum.nu om negativa aspekter på poker spelande mer än otaliga badbeat historier om hur man fick AA slagen.

 

Jag kan bara önska att du hittar en balans i spelandet. Lycka till

[DocuWild]

Mycket bra artikel. Tack för att du skrev den och delade med dig av dina erfarenheter och din situation.

 

Jag har heller inget direkt råd utan snarare ett förslag som även drc berörde i sin post.

 

Berätta för dina polare som du spelar med (om de inte läst posten nu) och se till att ni allihopa sätter ett tak om det skall spelas om pengar. Detta tak skall vara absolut heligt och INGEN får gå över det, oavset löften om bilnycklar, syrror eller du kan få min nya tv. Givetvis så spela helst utan pengar (vilket är ungefär som att säga till en alkoholist att dricka lättcider, jag vet och OM ni skall spela med insatser, kör turneringspel med ingen form av rebuy eller addon. Detta minimerar också ev. förluster.

 

Tack än en gång för din mycket bra artikel.

 

mvh,

Henrik "DocuWild" Bengtsson

[parre]

Tack för alla tips och råd.

 

Homegames är inte mitt största problem. Visst har jag torskat mycket ibland där med, men det är inte svårare än att bara säga att om jag har 10 inköp (dvs 1 lax, ett inköp = 100), så får jag gå hem. Det ska jag börja med nästa gång vi lirar. Det ska gå att lösa utan problem. Lite trist om jag gular tidigt, då jag antagligen inte kan stanna kvar och bara softa om spel pågår - kommer bli alltför sugen.

 

Jag tycker du verkar vara en bra pokerspelare när du skärper dig. Jag minns att jag tyckte du var den som spelade absolut bäst den första pokerforum.turneringen jag spelade. Aggressivt men inte dumdristiskt.

 

Tack. I mina ljuser stunder anser jag mig själv kunna spela riktigt bra. Problemet är bara att hålla igång spelet under en längre tidsperiod, som i BIG FISH på 24 där jag gick från etta till ute på fyra händer.

 

Jag vet inte om du totalt liksom inte orkar tänka på pengars egentliga värde längre

 

Det är ju en nackdel med onlinelir, man tappar helt begreppet över vad pengar är. Känns inte direkt så farligt att bränna femhundra hit eller dit på skit och sprit när man regelbundet spelar om potter på tusentals kronor (även på 0.25-0.5).

 

Drc, angående dina råd: Råd nummer 1 är givet. Det ska jag göra nästa gång jag spelar. Råd nummer 2 är också givet, det ska jag lösa genom att fixa spelstopp på fyllan på nått sätt. Råd nummer 3 likaså, kommer ihåg när jag spelade Championship Manager natt in och natt ut (också ett tecken på beroende iofs...).

 

problemet kommer också att uppstå om du vinner. Du kommer återigen vilja spela höga cashgames och kommer förmodligen torska alla dina vinster.

 

Det högsta jag spelar är 5-5 (ibland blir det 5-10) SEK på Klubben. Det är dock tillräckligt för att det ska svänga flera tusen åt varje håll. I fortsättningen kommer jag dock, som jag skrev, se till så jag inte får låna, gå hem/gå på krogen (eftersom jag spelar på lördagar...) så fort jag torskar det jag hade med mig. I alla fall. får se hur det går.

 

jag vet och OM ni skall spela med insatser, kör turneringspel med ingen form av rebuy eller addon

 

Vi brukar spela 1-2 (kronor) dealers choice NL/PL med 100kr/inköp. Får sätta inköpstak på mig själv och gå hem om jag når över det, det borde inte vara svårare än så.

 

Ett annat problem med spel är att det inte syns. Skulle jag kröka varje dag skulle omgivningen snart reagera på att jag luktar sprit på jobbet, är darrig, okoncentrerad och allmänt förstörd/bakfull. Med spel så kan jag hålla samma fasad utåt hur dåligt jag än mår (dvs hur mycket jag än torskat). Dessutom så är det rätt svårt att veta om jag har pengar eller inte. Har märkt att man faktiskt behöver ganska lite pengar för att klara sig, så länge man har råd med mat och pilsner så.

 

Att jag skulle behöva en värre krasch håller jag inte med om. En värre krasch skulle innebära att jag antingen hamnar i onåd med maffian eller begår brott för att spela. Jag är varken kriminell eller vill ha samröre med tveksamma element, jag är alldeles för pacifistisk och har en alldels för cynisk humor för att låta sånt hända.

 

Men, jag ska i alla fall ge mig en sista chans att fortsätta spela - jag vill verkligen spela, jag har spenderat för mycket tid på poker för att bara lägga ner. Jag KAN ju spela bra om jag vill, inte är full, inte tiltar. Ska försöka ge mig en sista chans att spela livepoker. Om det inte håller så blir jag, vare sig jag vill eller inte, tvungen att sluta spela (och antagligen tvungen att sluta hänga på pokerforum också - ingen idé att ideligen diskutera ett spel man försöker lägga av med...)

[drc]

Parre, du har en sund inställning till situationen.

 

Det här med att uttrycka dig skriftligt, är det något du gör i jobbet eller bara privat ? Du är riktigt duktig på det och jag antar att det ger dig någon form av kick när folk läser det du skrivit och verkligen uppskattar det. Det är något du kanske borde hålla på mer med.

 

Något jag har märkt med många pokerspelare/spelare är att det hela tiden ska in jävligt mycket pengar på en gång. Man vill vinna 5-6 hundra dollar per kväll (minst).

 

Har man mycket mindre krav som säg 40 dollar per kväll i snitt (jag säger inte att det är lätt) så blir det en jävligt fin extrainkomst om man har ett annat jobb sett på månadsbasis. spelar man 20 dagar så är det 800 dollar som ungefär är lika med en vecka på mallis (om man tar det lite lugnt) eller 8 par dyra jeans. (Det är väl inte bara jag som kan spela om tusenlappar men tycker att dom där jeansen är alldeles för dyra).

 

Försök därför sätta tydliga mål för ditt spelande (förutom att ha kul).

 

Jag har inte unnat mig någonting av det jag vunnit utan bara sparat upp en bankrulle (förutom de där 20 jag vann på NordIrland de tänker jag bara leva upp). Det känns som det suger att offra så mycket tid men aldrig unna mig något. From denna månad har jag bestämt mig för att

 

50 procent av min totala vinst ska stanna på sajterna (för att jag tycker det är lättare att avancera i limits om jag har pengar där då jag inte inräknar dem i mitt privata kapital).

 

25 % ska jag flytta över till mitt offline pokerkonto och hela 25 procent ska in på mitt lönekontot för att spenderas. Såvida jag vinner då förstås.

 

Våga också föra bok på ditt spelande. Det blir så förbannat mycket tydligare då. Varför inte göra det här på sajten på ett korrekt sätt så att du naket kan visa vad som händer (kanske ett korkat förslag men du verkar vara så ärlig och självutlämnande i övrigt).

[m_sjoberg78]

Först och främst vill jag bara säga att artikeln var väldigt välskriven och intressant. På ett pokerforum är det viktigt att få en helhetsbild av spelet, och inte bara läsa om dess fördelar. För det finns faktiskt många människor, liksom du, som upplever en rad problem med detta.

 

Jag tänkte beskriva lite om min bakgrund.

 

När jag var 13 började jag spela biljard på regelbunden basis, och blev därmed indragen i allt som händer på en biljardhall. Det gamblades ganska mycket på både biljard och annat, t ex kortspel och spelmaskiner. På den tiden spelade jag aldrig kort eftersom insatserna var alltför höga för en liten spoling som mig. Däremot spelade jag biljard om pengar, mest för att det var enda sättet att få spela mot folk som var bättre. Naturligtvis resulterade detta biljardspel i en hel del utgifter i form av "läropengar". I dag funderar jag ofta på hur schysst det var av folk i 20-års åldern och uppåt att spela om pengar mot en liten grabb. Självklart blev jag ganska härdad av detta och idag är jag, i mitt tycke, en spelare som inte tar stryk mot speciellt många i Sverige. Dessutom spelar jag bara biljard när jag själv anser att jag har en "edge". Dock gamblas det numer inte så mkt i biljard, och särskilt inte i Sundsvall.Jag skulle dock aldrig lira av småbarn pengar. Jag kan däremot tänka mig att spela typ billiga partier i rent utbildningessyfte. Om jag då vinner, vilket jag förmodligen gör, kan jag göra en schysst deal med personen i fråga. Detta för att jag själv inser hur viktigt pengaspel är för att "skapa" en tävlingssituation.

 

Något som däremot fick mig biten var de spelmaskiner som fanns bakom skynket på hallen. Tyvärr fick jag tillåtelse att spela på dessa redan när jag var 15 år, vilket i mitt fall slutade med många år av konstant blackhet. Jag har aldrig haft ngt problem med andra former av spel, utan det var bara maskiner som ställde till det. Jag kommer ihåg en gång när jag var ca 17 år och hade vunnit 4 000 på en biljardtävling i H-sand. Under 2 dagar hade jag spelat fantastisk biljard och slagit många äldre, och mer erfarna spelare än mig själv. Dock var det inte lika roligt när jag spelade bort dessa pengar på 3 timmar när jag kommit hem till S-vall. Den känslan av tomhet när man sitter black efter en katastrofal slot-session är bara sååå fruktansvärd. En väldigt stark känsla av ensamhet infinner sig.

 

Jag upplevde aldrig heller att jag fick något speciellt stöd av personer i min omgivning, vilket inte gjorde saken bättre. Det som räddade mig var att jag fortfarande var omyndig och därför inte tillfälligt kunde lösa mina problem med finax-lån och andra katastrofutvägar. Det tog mig ändå tills jag var 22 år innan jag fick bukt med detta problem. Då slutade jag tvärt med maskiner, och har i och för sig haft ett litet återfall i samband med att casinot i Sundsvall öppnade. I dag är jag helt spelfri och känner inte heller något sug efter att spela. Dock vet jag hur roligt det är att spela och jag är medveten om att jag, liksom en alkoholist, aldrig kommer att kunna nöjesspela för en liten slant ibland.

 

Under mina tidiga tonår spelade jag oxå en del poker med mina jämnåriga vänner. Efter att ha läst pokerhandboken blev mitt spel skarpare och jag vann regelbundet. Vi spelade vanlig "knektöppning" med relativt låga insatser så man vann ingen förmögenhet direkt. Dock var detta till ingen nytta eftersom den eventuella vinsten alltid hamnade i någon maskin, det var liksom bara en tidsfråga.

 

Kontentan av mina problem är att jag verkligen blivit rehabiliterad av att börja lira seriösare poker, mest på nätet men även live. Sedan jag på allvar började studera hold'em har jag helt och hållet lärt mig att sluta med förlorande spel. Jag ser längre ingen mening att spela -EV spel (förutom lite BJ på krogen) eftersom jag får mitt spelbehov tillfredsställt av poker. Numer har jag byggt en någorlunda BR (dock för liten, men så är det väl alltid ). Därför känner jag en otrolig tacksamhet mot poker eftersom det hjälpt mig att komma ut på den gröna sidan av gräset. Därför är det också för mig obegripligt att man kan fastna i poker, med tanke på att förutsättningen för att vara en vinnande spelare bygger på kunskaper om spelet etc. Jag är självklart medveten om att en spelmissbrukare inte ser problem med alla former av spel. T ex en travtorsk tycker säkert att det är märkligt att andra missbrukar casino-spel. Därför tyckte jag att ditt inlägg var intressant för helhetsbilden kring spel.

 

Som sagt så har pokern verkligen hjälpt mig och jag tycker det är synd att det blivit tvärtom i ditt fall. Förhoppningsvis hittar du en väg ut ur detta, oavsett om det innebär att du slutar spela helt och hållet. Bara det faktum att du har den självinsikt du har borgar för att du tagit ett steg i rätt riktning. Även att du berättar om dina problem för andra är klart positivt.

 

En sak som jag dock tagit med mig är att jag är mycket mer tolerant mot månniskor med olika typer av problem. Jag ser inte ner på folk på samma sätt som förut, för jag har levt i en värld där många har haft problem med både sprit, spel och droger. När jag läste på högskolan insåg jag ganska snart att de flesta i den världen inte hade mycket till övers för folk med olika missbruk. För dom var det en helt främmande värld medan det för mig bara handlar om vanliga människor som halkat lite snett.

 

Nu har jag nog pladdrat tillräckligt, men jag hoppas att det löser sig för dig!

 

//Marcus

[Bjorn_]

Det var ju ingen rolig läsning det där...

 

Tycker det är helt uppenbart att du lider av någon form av spelmissbruk. Dock är det ett positivt tecken att du har självinsikt nog att inse det, hade du suttit djupare fast i missbruket hade du förmodligen förnekat allt.

 

Den främsta orsaken till att jag förlorar stavas alkohol (och med tanke på att jag krökar varje helg, även om jag spelar, så är det en stor orsak).

 

Det här får mig också att tro att du har vissa alkoholproblem. I alla fall om du med kröka menar super dig rejält berusad. Att ta en rejäl fylla varje helg må vara rätt så socialt accepterat men är lika fullt tillräckligt för att betraktas som missbruk.

 

Ett tips kan ju vara att försöka begränsa dig till en last åt gången. Typ bara spela där det inte förekommer alkohol och bara supa där det inte förekommer spel. Fast det är kanske inte praktiskt genomförbart?

 

Fast allra bäst vore kanske att försöka helt sluta med (minst) ett av missbruken. Detta lär du dock knappast klara utan hjälp trotts att du har god sjukdomsinsikt utan bör kontakta ett lämpligt program typ AA eller liknande.

 

/Bjorn

[calm]

Även jag tycker detta var en intressant och väldigt välskriven artikel. Jag känner även igen mig en hel del, även om jag anser att jag har koll på läget....när jag är nykter.

Det är utan tvekan mitt största problem.

Man kommer hem efter att ha varit på krogen en kväll, slår på datorn, chattar lite med tomtarna på #pokerforum.nu och tänker:

- Lira lite kanske?

- Japp, men jag har ju inga pengar på kontot....

- Inga problem, jag har ju trots att ett par kredit kort!

 

Sagt och gjort, man trycker in en hundring ($ el €) och slaskar bort allt (oftast, ibland vinner jag faktiskt )

Det känns inte så kul att ha varit ute på kvällen, spenderat 800-1000kr på mat/sprit för att komma hem och dubbla utgiften på idiotspel online, men men, man har väl en masochistisk ådra i sig som gör att man behöver må dåligt för att kunna må bra... eller nåt.

 

Alla mina vinster har i princip slaskats bort på fyllan. Därför gör jag nu, om möjligt, uttag så fort som möjligt. Jag sparar då runt 100$/€ (spelar mest på 0.25/0.5 NL borden, det brukar räcka för det mesta...)

 

Nåväl, jag tror nog, och hoppas, du klarar hålla spelande på en lagom nivå. Du får väl, precis som jag, försöka minska alkoholintaget...

 

/M

[parre]

Det här får mig också att tro att du har vissa alkoholproblem. I alla fall om du med kröka menar super dig rejält berusad. Att ta en rejäl fylla varje helg må vara rätt så socialt accepterat men är lika fullt tillräckligt för att betraktas som missbruk.

 

Beror på hur man ser på saken. Eftersom jag inte tänker på alkohol särskilt ofta, jag super inte mer eller oftare, så tror jag inte jag har något direkt missbruksproblem. Att jag super mer än vad som antalgigen är bra för hälsan betyder inte att jag missbrukar, tycker jag själv i alla fall. Jag har inga som helst problem att inte dricka, eller bara dricka några öl, om jag nu känner för det. Visst är det kul att supa till ibland, men ofta så dricker jag bara 4-5 öl med polarna och lirar tv-spel eller nått om jag vill dricka men inte bli särskilt full.

Fast allra bäst vore kanske att försöka helt sluta med (minst) ett av missbruken. Detta lär du dock knappast klara utan hjälp trotts att du har god sjukdomsinsikt utan bör kontakta ett lämpligt program typ AA eller liknande.

 

Vad jag har läst om AA-program så verkar det inget för mig. Jag har en tro (övertro?) på mina egna egenskaper och min egna fria vilja att om jag verkligen behöver sluta helt med spel eller sprit så kommer jag att klara av det. Just nu känns det inte som om jag behöver sluta dricka, jag kanske kommer behöva sluta spela och om jag gör det så kommer jag att klara av det, inte mer med det än att ge sig på att man fan i mig ska klara av det. Jag tror på individens egna starka vilja, även om man lider av ett missbruk så gör man innerst inne ett medvetet val att t.ex. dricka eller knarka eller spela, alltså kan man endast själv få slut på det.

 

Men, som jag skrev - jag ger mig själv en sista chans.

 

m-sjoberg: jag har haft problem med automatspel, blackjack och roulette när jag var yngre också. jag har helt enkelt problem med alla sorters spel, inte mer med det. Borde kanske inte spela poker alls, får se om det håller att bara spela ibland och med pengar jag har att avvara, och då endast live. Gör det inte det får jag sluta helt, tyvärr.

[parre]

Nåväl, jag tror nog, och hoppas, du klarar hålla spelande på en lagom nivå. Du får väl, precis som jag, försöka minska alkoholintaget...

 

Haha, jodå. Ska nog faktiskt ta en vit helg i veckan, var rätt länge sen. Lite trött på dessa bakfyllor som jagar en på söndagsmorgonen. Sedan så ska jag bara se till att du inte har sån jävla röta när vi lirar HU Texas, så ska det nog gå bra

[m_sjoberg78]

jag har haft problem med automatspel, blackjack och roulette när jag var yngre också. jag har helt enkelt problem med alla sorters spel, inte mer med det. Borde kanske inte spela poker alls, får se om det håller att bara spela ibland och med pengar jag har att avvara, och då endast live. Gör det inte det får jag sluta helt, tyvärr.

 

En "positiv" sak med spelproblem är att det inte fysiskt bryter ner som däremot alkoholism och drogmissbruk gör. Kommer man ur ett spelproblem är det enklare att anpassa sig till ett vanligt liv åtminstone.

 

Att bara försöka spela live nykter kan nog vara en bra idé. Risken är att du blir alltför vass och sätter andra i samma situation som du är i.

 

//Marcus

[DocuWild]

En variant kan ju faktiskt vara att om du vet att du ibland "tiltar" bort din BR och detta är något som man får förmoda att du vill sluta med så koncentrera all din kraft på just detta.

 

För protokoll slaviskt, analysera dina insatser, notera om handen var väl spelad eller inte, och om du inte kan göra en analys av den så kan man alltid posta här.

 

Kontentan är, om du känner att ditt tiltande och inkonsekventa spelteknik är ett problem, jobba på att förbättra den delen. Gör man om det till en metodik så blir de där ruscherna och "highs" lite enklare att hantera. Jag har själv inte spelat så himla mycket än men känner också igen de där lyckorusen när man fått en riktigt bra hand och tagit en stor pott.

 

Då jag har en del erfarenhet dock av missbrukare så tog jag de signalerna som en varning istället och började titta på hur jag själv kunde ändra min attityd till spelet.

 

Istället för att ha drivkraften att tjäna massor med pengar, och få massa lyckorus, osv, så vände jag den till att bli en så bra pokerspelare som jag kan. Jag har då också valt att inrikta mig på TNL turneringar snarare än cash-tables dels för att det kräver ett lite mer flexiblet spelande av mig samt att den potentiella förlusten är mindre. Finns ju dessutom massor av frerolls att öva med.

 

Min högst personliga teori både vad det gäller spelberoende och alkoholism är att en väldigt farlig väg in är när man spelar/dricker av "fel" orsaker. Missförstå mig rätt nu dock, det finns personer som så att säga blir alkoholister från första drinken. Dessa har tydligen nån "defekt" i hur de hanterar alkoholen och kan således aldrig ta en drink (Om det finns nån läkare här så kan de säkert rätta mig .

 

Nej vad jag menar med "fel" orsaker så är det när du dricker för att t.ex. slappna av/glömma bort saker/komma bort från dig själv/bli roligare. Problemet är nämligen att du söker en stimulans som triggas av alkoholen vilket gör att kroppen lär sig att få den stimulansen bara genom alkohol. Och då mer och mer.

 

Vad har då detta med spelberoende att göra? Jo. Om du spelar för att få ruset när det är lite farligt och du precis klått in en $500 pott och känner hur det sticker i hela kroppen och du blir aldeles varm, då gör du exakt samma sak som med alkoholen. Du lär kroppen att den stimulansen får du genom att spela högt och farligt. Detta gör att du spelar högre och farligare för att få samma rush.

 

Dra även paralleler till "adrenalinjunkies" som inte nöjer sig som vi andra med att ta sig levande från jobbet och hem (på cykel om du är riktig daredevil . De vill känna "rushen" och känna sig levande (som du även nämde i din artikel).

 

Hur kommer man bort från detta? Genom att inte jaga stimulansen direkt, utan kanalisera den in i något annat, t.ex. att du gjort ett bra jobb. Istället för att du nu vann en helsikes massa pengar så tänker du att du spelade den här handen riktigt bra. Så VARFÖR spelade du den riktigt bra. Skriv ner, analysera, dissikera din hand. Vilka moment funkade, vilka kunde du gjort bättre osv.

 

Varför skulle detta hjälpa? Jo det för fokus bort från penningvinsten som stimulant, och istället att du spelar bra poker. Detta gör att du kan lika gärna spela en freeroll eller pokerturnering utan pengar och fortfarande få samma känsla och stimulans.

 

Och vara beroende av att spela gratisturneringar är bättre för din ekonomi än att vara beroende av att spela $10/$20 bord

 

Bara några tankar och jag ber om ursäkt för min brutala behandling av svenska språket. =)

 

/Doc

[parre]

Det här med att uttrycka dig skriftligt, är det något du gör i jobbet eller bara privat ? Du är riktigt duktig på det och jag antar att det ger dig någon form av kick när folk läser det du skrivit och verkligen uppskattar det. Det är något du kanske borde hålla på mer med.

 

Jag skriver en del i jobbet också, men skriva gjorde jag innan jag började jobba, det är väl en medfödd talang. De senaste åren har det väl inte blivit så mycket skrivande som jag hade velat, har väl tagit mig ur det här stadiet som depressiv tonåring (vilket innebar att jag producerade grymma texter). Skriver mest om jag verkligen har något att säga, inte för skrivandet i sig, vilket gör att det blir mindre än jag kanske vill.

Våga också föra bok på ditt spelande. Det blir så förbannat mycket tydligare då. Varför inte göra det här på sajten på ett korrekt sätt så att du naket kan visa vad som händer (kanske ett korkat förslag men du verkar vara så ärlig och självutlämnande i övrigt).

 

Förde bok ett tag, snittade 8-9 dollar i timmen på 0.25-0.50, dock hade jag en enorm standardavvikelse (resultat av några tiltsessioner + allmänt aggressiv spelstil som leder till hög varians). Eftersom jag ska sluta spela online så känns inte bok så viktigt. Antingen klarar jag av att göra följande:

 

1. Kolla kontot. Disponibel inkomst X. Jag är villig och har råd att slösa Y% av disponibel inkomst.

2. Gå till Klubben med Y% av disponibel ikomst.

3. Spela. Om Y = 0, hemgång (eller eventuellt utgång). Ej stopp vid bankomat för att gå tillbaka till Klubben. Ej lån av folk på Klubben.

 

Om ovanstående spricker på någon av punkterna får jag väl bita i det sura äpplat och skita i att spela helt.

[parre]

Min högst personliga teori både vad det gäller spelberoende och alkoholism är att en väldigt farlig väg in är när man spelar/dricker av "fel" orsaker.

 

Absolut. Problemet är bara att upptäcka i tid varför man gör något av "fel" orsaker. Oftast är det ju inte bara en orsak, utan en myriad av orsaker som sammanfaller. Skulle jag kröka för att jag är nere hade jag väl fortfarande varit full, men jag kan inte säga att jag inte dricker när jag är nere, om jag sedan dricker/spelar för att jag just är nere eller itne vet jag faktiskt inte. Men spriten är väl inte direkt det jag oroar mig över.

 

Du lär kroppen att den stimulansen får du genom att spela högt och farligt. Detta gör att du spelar högre och farligare för att få samma rush.

 

Jo, sant. Trodde jag slutat jaga rusher, men sist jag spelade (eller inte sist, då var jag för full för att ens kunna spela, då spelade jag enbart för kickar) kom jag på mig själv att detta inte var sant, utan att jag använde "spela bra" som undanflykt för "jaga kick" - även om jag då spelade bra också. Suget blir mycket värre när man är full och inte kan spela dock, därför jag måste se till att bli stoppad / stoppa mig själv från spel om jag druckit mer än t.ex. 4-5 starköl, ungefär där gränsen går för mig mellan lätt/måttlig berusning och ett allt mer tilltagande fylleri som gör att jag själv inte mmärker att jag tappar kontrollen.

 

Tack för alla svar och tips och råd, de värmer!

[pnyxtr]

Jag har ett lite annorlunda problem med spelmissbruk, vilket kanske ter sig löjeväckande i jämförelse med parres, och klassas som fullt normalt av de flesta här.

 

Problemet är att jag får ett sånt sug efter poker att jag inte kan tänka på något annat. Värst är det när jag har vunnit. Då går suget ner ett tag, för att vid lunchtid nästa dag komma tillbaka, starkare och starkare. Under eftermiddagen växer det, framåt tre är det enda jag kan tänka "poker poker poker poker". Inte så lätt o jobba då. Suget går inte över förräns jag kommer hem och får spela av mig. Vilket leder till samma problem nästa dag.

 

Jag brukar vinna för det mesta, spelar bara 5$ sng så det är inga stora pengar. Det är precis som parre säger inte pengarna som lockar, utan action. Fast för mig räcker det med den här nivån för att få "kickar". Det är snarare att det tar upp mycket tid och ork att spela o tänka på poker som är problemet.

 

Nu har jag precis plockat ut alla pengar från sajten och känner då äntligen "frid". Ingen nagande känsla i magen. Men det är ju roligt att spela, skulle vilja spela 2-3 gånger i veckan, utan att få det här suget. Det var tack vare ett par rejäla bad beats igår som jag lyckades med den här manövern, annars känns det som att jag inte har kontroll över mig själv. Jag kan tänka "ikväll ska jag bannemej inte spela poker, jag ska göra nåt vettigt" men likförbaskat sitter man där ändå sen.

[baller]

jag ska göra nåt vettigt

Vadå, har du ett liv vid sidan om, är du otrogen pokern?

[Lasse587]

Ett tips ifrån en annan spelmissbrukare:

 

Sök hjälp via GA (Gamblers Anonymous= Anonyma Spelare), finns på ett flertal orter i landet (vet ej var du bor). Ring 020-91 81 00 och fråga efter närmaste GA grupp. Kan vara skönt att bara prata av sig och inse att det finns fler i samma situation.

 

Jag skriver inte detta för att "tala om hur du skall göra" utan som ett tips till alla som befinner sig i samma situation.

 

Man får gå dit även om man fortsätter att spela.

 

Jag själv har spelat sedan jag var 12-13 år och mina spel har varit trav, lången och poker. Samtliga otroligt roliga, men jag gick in i "väggen" i höstas och sökte då hjälp.

Är sedan dess spelfri, men viss rycker det mycket i "poker tarmen" när man loggar in och numera bara kollar in när de stora pojkarna spelar.

 

Men man måste inse sin gräns och erkänna framför allt för sig själv att man har problem, innan dess är det ingen mening att prova sluta.

När jag läser din insändare (mycket bra skriven), så känner jag igen mig. Spelandet är ett problem i sig, men speldjävulen blir än starkare med alkohol eller andra droger. Det stora problemet med oss spelmissbrukare är att vi aldrig ger oss. För att ge ett exempel, om man vann 5 000 på en häst i första loppet på en travdag så var man ju inte nöjd med det, utan då satsade man 1-3 000 i nästa lopp osv, tills man så klart var black. Fördelen med trav var att om man fick in en vinnare i sista loppet så var det bara att gå hem.

I poker och då framför allt på nätet så tar det ju aldrig slut, börjar man att spela så finns det ju ingen klocka som slår och säger att nu är spelet slut för idag utan tvärtom kan man spela tills man stupar. Jag har åtskilliga gånger börjat på de små borden och vunnit ihop en hyfsad stack, för att sedan kliva upp på högre nivåer och förlora allt + lite till.

 

Lycka till me dina försök att sluta eller minska på spelandet (oftast finns bara ett val, att sluta, tyvärr).

 

//LN

[svensk]

Avsett pengar i förväg som du har råd att förlora och separera de pengarna helt från dina andra pengar. Se till att ha koll på hur mycket som du spelar för och ditt resultat. Jag gissar att det är svårt att hålla på såna regler om man har problem men det borde ju kunna vara ett stöd och i alla fall inte göra det värre så varför inte pröva...

 

Det är ett bra råd, kommer inte lösa dina problem, men kommer inte förvära din tilvaro.

 

SPELA ALDRIG FÖR HUSHÅLLSKASSAN. Om man gör det så har man problem

[engenic]

Jag stoppar in CDn och testar. Ooops. Big mistake. Bland det första som händer är att jag hittar till ett 7cs-bord, typ 3-6 eller liknande. Jag har naturligtvis ingen aning om vad det är för spel och hur man spelar (det enda spelet jag i alla fall kunde reglerna till vid detta tillfälle var Texas).

 

 

 

Skickligt