Waggho

Om jag fattade det hela rätt så lånar man inte ut hela summan till en eller ett fåtal personer utan lånebeloppet delas upp på ett stort antal små lån till olika låntagare. På så sätt sprids risken att någon inte betalar och då kan man ta en större sådan risk utan att ha en jättehög ränta. Hela den idén tycker jag påminner om mikrokrediterna. Sen också att inget av företeelserna är någon "välgörenhet" i stil med det Albert nämner här ovan, utan den som lånar ut pengarna går med vinst liksom mikrokreditbanken. Sen också att "kreditvärdighet" i båda fallen kan bedömas på andra sätt än bankerna gör.

Kör "mat-och-hyra-spel" på NL100 på i första hand WPX. Tanken är att pumpa in många händer med låg varians för att få ut tillräckligt med rakeback att leva på, samtidigt som jag kör mitt mer inspirerade "vanliga" spel på NL200 på Full Tilt. Tar studieuppehåll i vår vilket är orsaken till detta. För mer info, se några sidor bakåt i dagboken. Tack! Nej, det var väl nåt sånt jag försökte få med i min definition: Generellt? Tror du att det är någon skillnad mellan nivåerna, som jag vill ha det till? Är det någon skillnad om man siktar på att vinna så mycket som möjligt kontra att nå så höga nivåer som möjligt? Ska det inte in ett "inte" här? Härligt att se så mycket liv i dagboken samt att du har hittat hit också Hjort, ville gärna ha in dig i den här diskussionen eftersom du verkar ha bra koll på ämnet.

Idag har mat-och-hyra-spelandet gått bra, $370 plus ungefär. En knapp timmes rullespelande också som slutade marginellt minus. Nu kommer den riktiga veckorapporten: Veckorapport, vecka 1. (Räknar från 4 jan då jag började mitt projekt. Förlustdagen 3 jan är alltså inte med i beräkningarna). Antal pokerdagar: 4 Rullespel, totalt: 4h 10 min Mat-och-hyra-spel, totalt: 9h 30 min Studier, totalt: 5h 40 min "Arbetstid" (inkl. studier) per dag: 4h 45 min Bankrulleförändring: +$574 (inkluderar både rullespel och mat-och-hyra-spel exklusive rakeback) Resultat rullespel: -$359 Resultat mat-och-hyra-spel: +$933 Rakeback: $284 Rakeback/h: $30

Håller med. Känns lite som att skylla skolmassakrer på Marilyn Manson och våldsamma tv-spel.

Who can lend? Any adult US resident can lend money to others on Prosper. After passing Prosper's identity and fraud checks, lenders offer money to borrowers at rates they select.

Verkligen intressant idé. Lite i stil med mikrolånen som fick Nobels fredspris.

Ja då är jag med på vad du menar. Vad jag försökte säga var nog att det är enklare att plussa på höga nivåer genom att försöka spela optimalt, alltså att någon riktig duktig promille (Nebbis) framgångsrikt kan spela exploaterande med ett högt EV men att de allra flesta inte klarar av det och klarar sig bättre genom en optimalliknande strategi. Fortfarande naturligtvis spekulationer från min sida. Vore trevligt att läsa Nebbis inlägg eller om någon annan med erfarenhet från höga nivåer har något att tillföra. Här borde jag ha skrivit "den relativt enklare vägen" eller något liknande.

Jag tycker inte att jag utgår från insatserna, bara exemplifierar för att folk ska ha en ungefärlig uppfattning om vilket spektrum jag rör mig inom. Du kan bortse från siffrorna om du vill, spelarna på nivåerna har jag beskrivit på ett ungefär i texten. Hmm, ja det där får du nog utveckla om det ska "make any sense".

Veckorapport, vecka 1. (Räknar från 4 jan då jag började mitt projekt. Förlustdagen 3 jan är alltså inte med i beräkningarna). Antal pokerdagar: 3 Rullespel, totalt: 3h 30 min Mat-och-hyra-spel, totalt: 5h 45 min Studier, totalt: 5h 15 min "Arbetstid" (inkl. studier) per dag: 5h 20 min Bankrulleförändring: +$248 (inkluderar både rullespel och mat-och-hyra-spel exklusive rakeback) Rakeback: ca $250 (har inte uppdaterats ordentligt än) Rakeback/h: ca $33 EDIT: Det här kom ju ett dygn för tidigt. Jaja, det går stå kvar så länge.

No Limit Hold'em - Theory And Practice är riktigt bra. Jag tror inte att du hittar en bättre bok givet spel och nivå.

"Din mannen"? Grattis Davve!

Här kommer några tankar kring nivå och spelfärdigheter/strategier. Såga, hylla, anmärk, diskutera. Vi definierar orden någorlunda först så att vi alla är med på vad vi pratar om. Exploaterande strategi - en strategi som utnyttjar att motspelaren frångår den optimala strategin. Exempel: eftersom vi vet att motståndaren alltid synar ner så väljer vi att sluta bluffa. Med den bästa exploaterande strategin får vi ut mesta möjliga vinst mot motspelaren. Samtidigt frångår vi själva den optimala strategin och kan därmed själva exploateras (fi vet att vi aldrig bluffar och betalar därmed aldrig av). Optimal strategi - en strategi som inte går att exploatera. I en specifik situation, t ex när vi ska satsa inför river, så bluffar respektive värdebettar vi precis så ofta att det för fi inte spelar någon roll EV-mässigt om han synar eller lägger sig. Det finns inget sätt som han kan utnyttja oss och den optimala strategin kan aldrig förlora (bara "spela lika" mot någon som också använder den). Bara för att den aldrig förlorar så innebär det dock inte att den vinner mesta möjliga; en exploaterande strategi ger mycket bättre vinst mot en väldigt exploaterbar spelare. Den optimala strategin, ska också sägas, är en vision att sträva efter och inte en egentlig realitet mer än eventuellt i matematikens värld. Nu delar jag generellt upp alla nivåer i tre kategorier - låg, mellan och hög. Var man sätter gränserna är väl inte så exakt men vi kan i alla fall säga att NL25 är en låg nivå och NL2000 är en hög nivå. Här följer lite löst grundade påståenden som är mina teorier kring nivå och färdighet: Låg nivå: Det enklaste sättet att vinna är att försöka efterlikna den optimala strategin. Man behöver inte spela särskilt nära den för att vinna, även om du är 10 mil från den så är vissa motståndare 100 mil från optimalt spelande. Exploaterande spel har större vinstpotential, men är svårare och de flesta vinner antingen så pass bra på att försöka spela optimalt att de inte känner att de behöver ändra på det (som amisho) och tar sig snart upp i nivå, eller så vinner de inte alls och har därmed inte klarat steg ett så att säga. Medelnivå: Här märker man att många av de andra spelarna faktiskt har lite koll, och "auto-spelet" som man körde på förut kanske inte funkar lika bra. Man gör ju trots allt många misstag gentemot optimalstrategin vilket kan utnyttjas av de andra spelarna. I det läget kanske man slutar försöka spela optimalt och istället inriktar sig på en exploateringsstrategi eftersom det visar sig vara ett lättare sätt att vinna på den här nivån. Hög nivå:Nu stöter man på problem igen. Fiskarna är sällsynta och de allra flesta spelar på ett sätt som är svårt att exploatera (men det går). Dessutom finner man att om man försöker sig på en exploaterande strategi så blir man exploaterad tillbaks allt oftare. För att bli en vinnande spelare här är den bästa vägen att ta tag i den optimala strategin som man försökte efterlikna på de lägre nivåerna igen och jobba upp den så att den blir mer lik den verkligt optimala än de flestas. Samtidigt har man ju jobbat på sitt exploaterande spel på mellannivåerna och bör kunna plocka fram det vid behov (när en fisk eller maniac slår sig ner exempelvis). Denna del bör dock inte vålla några större bekymmer utan det är att få till det nära (dvs närmare än andra) optimala spelet som är det svåra. Puh, det var det. Nu ska jag bara möta en invändning som jag tror kan komma, nämligen att det även, eller kanske särskilt, på högre nivåer finns olika spelstilar som alla kan fungera vinnande, generellt sett LAG och TAG. Dock vill jag mena att dessa stilar mest handlar om preflop- och flopspelet då potterna är små. En LAG ger då upp en del värde i små potter i utbyte mot andra värden som att motståndarnas handläsning blir svårare. En LAG som fortsätter på samma sätt på turn och river har jag svårt att se kan vara vinnande. Där måste han närma sig den optimala strategin för att gå plus. Sammanfattning: På låga nivåer är det enklaste sättet att vinna en halvtaskig efterlikning av den optimala strategin. På mellannivåer blir det enklare att vinna genom att spela med en exploaterande strategi. På höga nivåer är ligger motståndarnas strategier så pass nära den optimala strategin att exploatering blir extremt svårt. Det är lättare (men fortfarande naturligtvis svårt) att vinna genom att försöka nå en optimalstrategi som närmare "sanningen" än motståndarnas. Nu är ju hela texten ovan full med generaliseringar men det är bara för att ge en klarare bild och slippa lägga in brasklappar i varje mening så de flesta kan nog bortses från. Kanske inte alla dock. Kommentera!

Beroende på vår benägenhet för tilt - allmän eller specifik (vi är ju mer lättpåverkade efter en lång downswing t ex) så bör vi nog göra någon slags anpassning. Men vi ger ju på sätt upp edge och många gånger kanske det är lämpligare att ta en paus om nu tilten kommer. Nu går jag bort från ämnet lite men jag har lite osorterade tankar kring nivåer och optimalt kontra exploaterande spel som jag vill försöka få lite ordning på. Se nedan, jag bestämde att ämnet förtjänade en egen post. Ja, jag undrar om de inte ger mer värde i längden om man lär sig spela bra mot dem. I alla fall så länge vi håller oss till nivåer som inte är jättehöga. Nja, tyckte inte det var så rörigt. Sov gott!

Vet inte om det är så vettigt att gissa hans hand ganska snävt utifrån hans preflopraise och sen utgå från att den gissningen stämmer trots att ny information tillkommer. Du vinner ju bara om båda gissningarna är rätt - han har två höga oparade kort och han bluffar. Även om han bluffar för mycket betyder det sannolikt inte att han bluffar mer än han värdebettar, i alla fall inte tre gator i rad. Säg som en lös uppskattning att det är 70 % chans att han har två höga kort och 30 % chans att han bluffar varje gata, om vi håller oss till riverbeslutet så har du då 21 % vinstchans och således långt ifrån tillräckliga odds att syna. EDIT: Det finns förstås specialfall där han t ex har ett par <77 och bluffar, men i princip måste båda gissningarna stämma.

Dagens diskussionsfråga Vi sitter vid ett sexmannabord och spelar NLT. Vid bordet sitter förutom oss och några andra spelarna Kalle och Olle. Kalle är en riktig calling station. Han höjer nästan aldrig preflop och inte postflop heller för den delen, samt synar ner alldeles för ofta och spelar för många händer. Kalle förlorar ganska mycket på sin poker av uppenbara skäl. Olle ser sig som en ganska bra spelare. Han spelar tight och någorlunda aggressivt. Dock är han inte alls så bra som han tror utan gör frekvent misstag postflop. Även om hans VP$IP är "rätt" så tycker han inte att han får de resultat han förtjänar och skyller i allmänhet på otur och utdragningar. Han går ganska marginellt back på sin poker (även om han själv tror att han plussar). Okej, nu till frågan. Förutsatt att vi är en bra spelare som har förmåga att exploatera såväl Kalles som Olles strategier, hur mycket mer pengar kommer vi att kunna vinna av Kalle än av Olle? Min tanke är att denna siffra kanske inte svarar mot hur mycket mer Kalle förlorar. Kalles strategi är så uppenbart dålig att de flesta spelare har vett nog att exploatera den och vinna pengar av honom. Samtidigt finns det ju ett max för hur mycket man kan utnyttja den som enskild spelare. Alltså, även om Kalle förlorar väldigt mycket pengar till gruppen som helhet kanske han inte förlorar mer till oss än vad vi kan extrahera ur Olles strategi. Jag tar ett till lite extremare exempel som kanske blir lite tydligare. Julia är lös-aggressiv och vinner en del på det. Du har dock studerat henne länge och har bra koll på hur hon spelar vilket du utnyttjar så gott det går. Mycket av de pengar hon vinner från de svagare spelarna går vidare till dig även om hon sammanlagt går plus. Maria däremot är weaktight in absurdum. Hon spelar ytterst få händer och lägger sig för minsta motstånd så länge hon inte har nötterna eller i närheten av dem. Sakta men säkert blöder hon iväg sin bankrulle till mindre veka spelare. Dock kan vi inte på något sätt exploatera hennes strategi så att vi vinner mer pengar från henne än från Julia, eftersom hon helt enkelt lägger in pengar i potten så sällan. Det jag vill komma fram till är detta: När man letar efter ett lämpligt bord, hur pass viktigt är det att ha någon riktigt svag (på ett eller annat sätt) spelare vid bordet? Bör man kanske fokusera mer på att hitta svagheterna hos randomspelaren som har någorlunda vettiga stats och utnyttja dem? Bara för att spelarna som spelar helt out of line är lättare att vinna mot är det ju inte säkert att vi vinner mer från dem. Hoppas att det inte blev alltför rörigt och att någon tycker att det var en intressant frågeställning.

Det enda jobbiga var att när jag hade skrivit och tryckte enter för att skicka så kunde helt plötsligt ett annat bord ploppa upp med följd av att jag minhöjde på det bordet. Se ovan... hade inte planerat någon trebet med 87 eller vad jag hade. Sen var jag ju tvungen att följa upp på floppen.

Japp, fick också en känsla av att mitt resultat (76) sa mer om testutvecklarna än om mina pokerfärdigheter.

Lol 76

Dagen slutar som följer (efter att min dator hängde sig en kvart innan jag skulle sluta spela): En timmes studier. Två timmars rullespel. Resultat -$300 ca Tre timmars och 45 minuters Mat-och-hyra-spel. Resultat +$100 ca. Låg länge back runt 300 även på rullespelet men sen vände det uppåt igen. Inte nöjd med rullespelet, spelade okoncentrerat och gjorde ett par riktigt taskiga moves.

Nu har jag studerat Mathematics of Poker i en timme och kommit igenom första delen, basics. Den sista delen av basics handlade om Bayes theorem och inferens och var väldigt intressant. Jag tror inte att jag orkar skriva en sammanfattning här, men en diskussionsfråga som jag slänger ut och ser om någon nappar på är i vilka situationer vi som pokerspelare medvetet eller omedvetet drar nytta av detta sätt att dra slutledningar? Som kick-off ger jag två exempel tagna från boken. - Du har en winrate på 5 BB/100 i fixed limit efter 16900 händer. Hur sannolikt är det att det ligger max en halv big bet från din sanna winrate? Med klassisk statistik får vi ett svar i stil med "tämligen sannolikt" (kanske 30 %). Med ett grundantagande om att uppskattningsvis 0 % av världens pokerspelare har en sådan winrate i längden kan vi däremot sätta sannolikheten nära noll procent och komma närmare sanningen med hjälp av Bayes theorem. - Du spelar live och en kille sätter sig vid bordet. Baserat på den information du har tillgänglig (kläder, humör etc.) Så uppskattar du att han med 90 % sannolikhet är en tight spelare och med 10 % sannolikhet är en maniac. Han höjer första handen han spelar. Hur justerar du din bedömning? Med klassisk statistik tar vi inte hänsyn till att snittspelaren oftare är tight än maniac, och hans höjning i första handen leder oss till slutsatsen att han högst troligt är en maniac. Ett rimligare antagande får vi om vi tillämpar "bayesiskt" tänkande, i boken får de ut ett svar på knappt 50 % efter att ha satt in lite siffror på hur ofta en tight spelare respektive maniac tänker.

Härligt att se dig här psatiw. Och nej, du behöver inte känna dig tvingad att kommentera allt. Kände mig i form att spela lite inspirerat rullespel, 2-3 bord NL200 6max på Full Tilt. Hoppar in med en hand i förbifarten. Fi är lösaggro (45/25/3,5) och har knappt ett halvt inköp. Full Tilt Poker No Limit Holdem Ring game Blinds: $1/$2 5 players Converter Pre-flop: (5 players) Hero is BB with K:heart: J:spade: UTG folds, CO raises to $4, Button folds, SB calls, Hero calls. Flop: 2:diamond: T:spade: Q:heart: ($12, 3 players) SB checks, Hero bets $8, CO calls, SB folds. Turn: K:spade: ($28, 2 players) Hero bets $18, CO calls. River: 3:diamond: ($64, 2 players) Hero bets $16, CO raises all-in $61.05, Hero calls. Results: Final pot: $186.1

Håller med. Man kan ju också alltid lägga till och ta bort kategorier efterhand om det plötsligt blir jättepopulärt att skriva dagbok om sitt omahaspel exempelvis.

Haha, du försöker smitta av dig med ditt eget ultraliberala dagboksstartande? Du har en poäng, men nu har jag haft den här så länge så det skulle kännas tråkigt att låta den flyta bort bland alla andra övergivna dagböcker. Jag känner mig faktiskt lite stolt över att ha en av de mest långlivade dagböckerna här och så har jag en hemlig dröm om att jag en dag ska sopa banan på highstakes-borden och att man då ska kunna följa hela utvecklingen här.

Trevligt att du uppskattar den! Igår kväll låg jag och läste Mathematics of Poker till rätt så sent. Den verkar mycket lovande. Jag hade inte fattat att den var så pass nyutkommen, förordet är skrivet i november 2006! Hur som helst blir det nog ingen diskussionsfråga från den idag eftersom jag än så länge är inne i basics-kapitlet där de går igenom sannolikhet, varians och standardavvikelse mm. Dagens diskussionsfråga blir därför något som dök upp i min tankevärld för första gången nu innan jul när jag satt och spelade maratonpass på sex bord. Jag försöker oftast förtrycka min vilja att se hur jag ligger till under sessionen och istället koncentrera mig på spelet, men den här gången föll jag till föga. Istället för att öppna cashieren stup i kvarten hade jag den emellertid öppen hela tiden och synlig i ett hörn av skärmen. På så vis kunde jag kasta en blick när som helst och se hur jag låg till och det funkade rätt bra. Nu till funderingen. Efter ett tag märkte jag att mina reaktioner på vunna och förlorade händer inte var rationella när jag jämförde dem med resultatet i dollar. Exempelvis kunde jag syna en höjning preflop i position och floata floppen med en marginell hand för att sedan lägga på turn. Mentalt kände jag det då som att jag inte hade förlorat någonting, trots att kanske dryga $20 hade lämnat min stack. Å andra sidan kunde jag bli förtretad när en minipott som jag lagt in $4 i gick till en annan när han visade dam som högsta kort mot min knekt. Vidare kunde jag vara oproportionerligt nöjd med en bluff som gick hem och gav mig potten på kanske $40. Resultatet var att jag blev förvånad var och varannan gång som jag kollade hur jag låg till. "Hur kan jag ha förlorat pengar sen sist? Jag fick ju in den där bluffen!" eller "Va, ligger jag på ungefär samma nivå som sist fast det känns som att jag bara har förlorat pott efter pott?" Om ens reaktioner på en pott inte motsvaras av pengar vunna/förlorade i potten, borde detta kunna leda till att dåliga vanor sätter sig*. Är det kanske nyttigt att ha "resultattavlan" framför sig hela tiden och lära sig något om hur man reagerar och hur man borde reagera med tanke på resultatet? Finns det andra knep man kan använda för att ge sig själv en positiv återkoppling när man har gjort något bra och en negativ när man har gjprt något dåligt? En bitchslap på sig själv kanske? *Ja, jag är medveten om att ett bra resultat i det korta loppet inte nödvändigtvis avspeglar ett bra spel. Om ens reaktioner verkligen skulle motsvaras precis av vunna/förlorade pengar är ju inte det heller bra.

Häpp! Du ska genast in i min dagbok och skriva mer om minraisar. Du har en massa annat att kommentera också. Marsch! http://www.pokerforum.nu/forum/showpost.php?p=543350&postcount=1288