Riggdevil

Sablar! Mina planer är röjda . Nåväl, ni får säkert veta mer i tidningarna om några dagar.

Vad syftar du på med kompakt? Att jag borde ha broderat ut texten lite mer? Jag är medveten om att "novellen" slutade lite abrupt men det var bl a för att jag postade i ett pokerforum . Somliga läsare tyckte ju ändå att texten var lite för lång för deras smak.

Jag är en såndäringa person som tycker att det känns angeläget med coola eller roliga nick i shooterspel. Men jag har ännu inte kommit på det ultimala så brainstorma loss och kom med några fräna förslag. För närvarande spelar jag oftast på sniperservrar i Day of defeat och därför får det gärna ha en anknytning till prickskytte (ej nödvändigt).

Mitt första försök som novellförfattare bemöttes alltså av väldigt ljum kritik . Jala shiit allså! Kanske bör skippa planerna på att bli en världsberömd autografskrivare?

Ja en överräckt toalettrulle.

- Skäms på dig din jädra illbatting! Lär dig spela för sjötton!! För övrigt så står det ju inte vad vinnaren hade. Annat var det minsann på min tid.

Killar med mer pengar än förnuft.

och så fortsatte han slå sönder skärmar i alla sina dagar

Vem är den fåniga datorpojken i din avatar? (alltså från vilket spel).

Hm.. vad är det här? "Trevlig sommar önskar Lillemor". Det verkar misstänkt, låt oss avkoda detta för att få fram en eventuell spionagerapport. Kolla upp allt runt det här Johnsson. Allt? Du hörde mig, ALLT! Och det till imorgon.

Som t ex då jag bettade mer än potten på varje gata med kungträff, blev all in på turn med en djup stack och lilla fjant-22 träffade på rivern! Jag förvandlades på nolltid till en galen mördare (om fisken hade varit i mitt rum).

- IN A RICH MANS WORLD!! (ABBA)

Jag syftade inte på mina småpengar utan på vad folk faktiskt KAN ha vunnit därinne. Vilka stora byxfickor du måste ha förresten

I så fall hade han bytt ut ordet slå mot dunka

Tack för rådet!

Ha ha! Damn true man . Men man bör ju gå 1-2 kilometer in i skogen från bilen ifråga innan man börjar gräva. Trädet ska förstås också ha en synnerligen diskret markering.

Var det meningen att någon skulle förstå det där?

Här kommer en tänkt upplevelse för en brittisk soldat under första världskriget: Ypres 1917. Kall tidig morgon, fuktiga kläder.. dålig nattsömn. Vårt artilleri har bearbetat tyskarna med trumeld i tre timmar nu men tidigare anfall har visat på dess ineffektivitet. Taggtråden förstörs inte som det var tänkt utan faller bara ner igen. Förbannade generaler som vägrar inse det! Minns hur det var sist då över halva kompaniet strök med. Är det min tur nu? De dystra och oroliga minerna hos mina kamrater avslöjar att de är lika rädda som jag. Löjtnant Baxter skämtar i ett spänt tonläge, kanske för att försöka lugna sig själv och oss andra. Kommer jag att dö idag? Får jag aldrig mer träffa min familj? Är allt som var jag för alltid borta sedan och till vilken nytta? Det mesta har gått fel sedan vi kom hit. - BAJONETT PÅ!! Kaptenens order skapar ett sug av ångest för nu är det snart dax att klättra över krönet. Undrar hur en kula känns och hur länge är man medveten och lider efter en dödlig träff? Värst vore ändå att bli ett kolli för resten av livet. Så sjukt det här är! - FORMERA LINJE!! Allas ansikten är sammanbitna och vända mot ena gravväggen. Artilleriets stormeld upphör efter ett par dova sista knallar och allt blir kusligt tyst. Bara en svag vind hörs när den drar genom ledet av rädda män. Vi vet att några av oss måste dö idag, om en stund. Kaptenen betraktar vaksamt sin klocka, plockar fram visselpipan och blåser. Hjärtat dunkar hårt i bröstet men jag kan knappt tänka längre. Känslan av overklighet är alltför påtagande då jag sparkar mig upp från avsatsen och kravlar mig över krönet. Efter några meter börjar tyskarnas kulsprutor knattra därborta och jag hör vinande och snärtiga ljud i luften. Åh helvete! Jag försöker hålla mig bakom kaptenen och några andra i det kraterfyllda landskapet. Marken är mycket våt och lerig vilket gör det svårt att ta sig fram. Ricky blir plötsligt träffad i armen och svänger runt med en pinad grimasch. Sedan träffas min vän Paul i benet och i magen. Jag hinner bara dra ner hans blodiga kropp i en krevadgrop för vi har inte tillåtelse att stanna upp. Kaptenen får en träff i axeln och huvudet. Han är död.. Baxter tar över ledningen. Det snärtar till nära mitt öra och jag blir helt kall inombords. Först nu ser jag de tre kulsprutenästena, ett skjuter åt mitt håll och de andra mot de flankerande kompanierna. Jag hör ångestfyllda skrik till höger och vänster om mig. Nej nej! upprepar jag inombords då jag hyperventilerande tar mig framåt, segt som i en mardröm. Främsta skyttegraven är nu runt 150 meter bort och fler och fler faller ifrån i den intensiva beskjutningen. Löjnanten svär och manar på oss. Vi är slutligen framme vid de fruktade taggtrådshindren. Uniformsjackan fastnar i en av virvlarna och jag rycker förtvivlat loss den samtidigt som en kula träffar vänstra armen. Skarp smärta men adrenalinet och rädslan lindrar plågan. Flera kamrater trasslar in sig i sina desperata försök att ta sig igenom och blir lätt nedskjutna av tyskarna. Kläderna rivs sönder alltmer och huden rispas blodig av de vassa taggarna. 50 meter från målet ser jag en eldkastare komma i ställning och börjar spy ut rykande lågor mot det tvekande andra kompaniet. Några fattar eld och skriker av ångestfylld smärta medan andra desperat drar sig tillbaka. Eldkastargruppen får dock uppmärksamheten på sig och blir snart oskadliggjord. Mindre grupper lever fortfarande och lyckas mirakulöst ta sig igenom taggtråden, ca 25 meter från kulspruteställningarna. Löjtnanten beordrar skrikande - LIGGANDE LINJE!! ELD PÅ MITT KOMMANDO! Kulsprutornas skyttevinklar hamnar nu för högt för att träffa effektivt. - ELD!! Trots våra glesa led får det gemensamma eldöppnandet en god effekt och fäller ett 10-tal skyttar framför oss. - FRAMÅT!! Med kalla sinnen rusar vi med bajonetterna mot och över skyttegravskanten. Grå hjälmar och stirrande ögon möter oss när vi med rädslans vilda huggande attackerar tyskarna som besvarar anfallet med gevärskolvar och skarpslipade spadar. Jag trycker bajonetten i bröstet på ett befäl som rosslande faller ihop. Bajonetten fastnar och jag får ett bedövande kolvslag mot hjälmen. Får inte svimma!! Tysken som slog mig får en bajonett i sidan, skriker och faller. Jag är tillfälligt räddad och sparkar loss geväret men snart faller en stavhandgranat ner vid kängorna. En annan tysk står i vägen så jag slår honom desperat i huvudet med kolven, rusar iväg och slänger mig på gravgolvet. Tryckvågen slår emot mina sulor då smällen blandas med skrik och stön. Jag reser mig på darrande ben vilt stirrandes då en tysk springer fram och stöter sin spade under hakan på mig. Smärtan är enorm och jag känner hur det flödar varmt från det djupa såret. Min energi går snabbt förlorad och jag sjunker med dödsångest ner mot marken där jag blir liggande på rygg. Jag ser grå moln mellan de dystra väggarna samtidigt som någon går på mig, snubblar och faller. Kan inte röra mig längre, hör bara rop om reträtt innan jag obevekligt somnar in. Mörker, en tunnel... vitt ljus.

Lite lattjo att en 0.5/1 kr FR-spelare skriver om dåligt med fisk . Men allt är förstås relativt.

När jag i natten lämnade Casino Cosmopol i Göteborg efter en vinst på över 3000:- så tittade jag mig lite oroligt omkring . Det är ju inte helt omöjligt att några rånare skulle sätta i system att muddra hemsläntrande "vinnare".

Sant, jag håller med för det verkar vara där som skumrask-eliten träffas på nätet

Det finns uppblåsbara basebollträn att köpa för skärmaggressioner

You are not alone (Michael Jackson). Jag tycker att du ska sätta på den låten och sjunka ner bland några myskuddar och analysera läget.

Känner någon av er en kille som har varit med om ett rån mot en tobaksaffär eller dylikt? Hur upplevde han det i så fall och vad gjorde han efteråt? (haffad?).

Ambulerande betyder förflyttningsbart (kanske ett cirkustält)