DocLame

De två ruterfyrorna på floppen är snygga.

T.ex. Qx och flushdrag...

Den folden ser vek ut.

OK. Jag tycker inte det är självklart att syna en brutal överbet med lägsta kåken. Du har ju långt ifrån nöten - förlorar mot T5, J5, 88, TT och JJ. Utan någon som helst read, vilket tydligen var fallet här, skulle jag vika.

Vad ska fi ha för hand för att det där ska fungera?

Vilken kåk är det du har?

Galna? Jag tyckte det kändes som om vi faktiskt kom någonvart. Antar att du kanske är ironisk, men...?

Huruvida det relevanta måttet faktiskt är en funktion av A är en intressant fråga i sig, men den diskuteras så grundligt i 2+2-tråden jag länkade till tidigare (och där finns också två olika huvudåsikter i frågan) att jag inte tror att det ger så mycket att gräva vidare i den. Men under antagandet att måttet är en funktion av A så är vi tydligen överens. Ska i alla fall bli kul att läsa Snyders bok och se hur han modellerar sambandet.

Absolut. Det är precis detta jag är ute efter, alltså hur man på ett vettigt sätt kan modellera måttet som en funktion av hur mycket som återstår av perioden. Om vi t.ex. i medeltal spelar 10 händer per nivå så återstår ju 1/10 av nivån i och med att vi spelar sista handen på den. En kontinuerlig funktion kan knappast fungera, eftersom sista handen på en nivå pågår tills tidsgränsen för höjning passeras och längre ändå. Det är väl just det som är din poäng om jag förstår dig rätt. Man bör väl således basera approximationen av A på förväntat antal händer per period när perioderna utgörs av tid.

Att du med den aktuella algoritmen får fram entydig information om vilket kortet är.

När tid används så kommer antalet händer som spelas per blindnivå att vara en diskret (typ poissonfördelad) slumpvariabel. Här får vi alltså problemet att vi inte vet i förväg hur många återstående händer som hinner spelas innan höjning, och då blir A per definition alltid en approximation. Spontant tycker jag att anpassningsgraden för en sådan approximation inte med nödvändighet behöver påverkas av huruvida den är diskret eller kontinuerlig.

Du missförstår mig nog. Frågan är om/hur/varför man ska ta hänsyn till hur nära i tiden en mörkhöjning är, utöver stackdjup och aktuella mörkar, när man mäter "graden av desperation" i en turnering. Det kan kanske vara opedagogiskt att kalla det "effektivt" stackdjup (även om det verkar vara det begreppet som Snyder använder för att beskriva saken).

Självklart är det teoretiskt sett en diskret funktion av A, och ju färre antalet händer på varje nivå är, desto sämre blir en kontinuerlig approximation. EDIT: Jag har egentligen inte alls funderat på om varken linjär eller kontinuerlig approximation är bra och menar inte heller alls att den "formeln" jag inledde med är någon slags lösning, jag tycker tvärtom att det är intressant just att diskutera hur stackdjupsmåttet kan/bör skrivas som en funktion av A. Förslag på en diskret och/eller icke-linjär variant?

Inte jag heller.

Ja, det är väl det normala "vetenskapliga" tillvägagångssättet när man tycker sig se någon form av konceptuell anomali, att söka relevant teoretisk litteratur och lära av den (eller utveckla den, om anomalin visar sig vara obearbetad i litteraturen), om det (som här) är det teoretiska perspektivet man är intresserad av.

Jag skriver alltså att om den av OP förmodade HDn {AA, KK, QQ, AKs, AKo} stämmer så är det syn, och att det även mot HDn {AA, KK, AKs, AKo} är syn. equity win tie pots won pots tied Hand 0: 47.293% 43.79% 03.51% 67479612 5402286.00 { KK } Hand 1: 52.707% 49.20% 03.51% 75823176 5402286.00 { KK+, AKs, AKo } equity win tie pots won pots tied Hand 0: 57.191% 54.62% 02.57% 117843360 5545566.00 { KK } Hand 1: 42.809% 40.24% 02.57% 86815812 5545566.00 { QQ+, AKs, AKo }

Det stämde bra, tack igen. Arnold Snyder har skrivit bland annat om detta i sin bok "The Poker Tournament Formula". En (lång) tråd om denna bok på 2+2 finns här. Snyder skriver själv i tråden bland annat att "...my book shows mathematically and in great detail why it [success in fast tournaments] is not primarily about playing according to the current size of your chip stack relative to the current blinds/antes." En som har läst boken kommenterar att Snyders poäng i detta avseende är att ett enkelt stackmått ger fel signaler i turneringspoker eftersom det är "...misleading because it only measures the current blind level against a chip stack, not the imminent blind levels yet to come". Så helt klart verkar det vara den boken jag är ute efter.

Att läsa resonemang i en bok eller resonemang på ett forum kan väl båda vara ganska givande. Ser inte att det ena utesluter det andra. Eller dissar du allt ända sedan Gutenberg nu?

Antingen har det betydelse (stor eller liten) eller så har det ingen betydelse. Jag anser att det har betydelse - liten eller stor är det som är frågan och då hur man hanterar det rent teoretiskt. Poängen är att om det alls har någon betydelse, t.ex. en mycket liten betydelse som du anser, så är det ju teoretiskt korrekt att korrigera stackdjupsmåttet. Frågan är i så fall hur. Jag skrev ju själv att det kanske inte bör vara ett linjärt samband, kanske någon icke-linjär historia passar bättre. Att det måhända är praktiskt av mindre intresse, eller kanske rentav helt meningslöst p.g.a. att betydelsen av närhet till mörkhöjning är relativt liten, att göra denna kalkyl vid bordet har alltså ingen betydelse för frågeställningen som är rent teoretisk.

Tackar, ska kolla.

I flera av hans exempel i kapitlet om inflection points ingår i förutsättningarna att en mörkhöjning är nära, vilket i alla fall påverkar Harringtons syn på beslutsfattande. Läs så får du se.

.

Stämmer din förmodade HD {AA, KK, QQ, AKs, AKo} så är det syn. Även mot HDn {AA, KK, AKs, AKo} så är det syn.

Primas miniview är skön. En anledning till att jag spelar på just Prima faktiskt. Rent och snyggt utan en massa meningslös grafik, och lätt att ha många bord framme utan överlapp.