DocLame

Jo, 8 ggr av 10 (tror jag - det är väl osannolikt att man hinner få en 10-kortsfärg ytterligare 9 ggr i livet... ) hade jag öppnat med just 5 klöver här (enligt 123-regeln om inte annat). Jag gillar dessutom generellt sett att ta rejäla tag i budlådan. Men tanken med öppningspassen var att jag ville inducera en dubbling av min sannolika kommande offring istället för att fi skulle bjuda över. Om jag inte spärröppnar får fi svårare att sätta mig på en sådan extrem hand när jag offrar mig. Dessutom hade fi dubblat oss på brickan innan och tagit en bet, så de kanske kände att de var inne i ett stim. Och sannolikheten att jag blir dubblad när jag offrar mig är högst i minuszon. Jag kunde inte bjuda 2 sp på den andra brickan eftersom det inte visar en vanlig svag 6:a i vårt system, annars hade ju det varit bättre.

Spelade en lagseriematch i bridge igår. Fick för första gången i livet tre singeltons i samma hand. Är giv ensam i zonen och ser ner på x x x AKxxxxxxxx Funderar en stund och bestämmer mig för att passa med sikte på en "checkraise" . MTV öppnar med 1 sp, partnern passar, MTH hoppar till 4 sp. Jag bjuder 5 kl. Pass, pass och så 5 sp. Bjuder 6 kl. Dubbelt och sen rundpass. Partnern har ingenting utom en spaderkung och trumfdamen, men fi glömmer ta klöveress så jag kan saka en förlorare på spaderkungen för en bet. Bra bricka. En annan lyckad aktion var när jag i tredje hand efter två pass sitter med AJxxx xx xxx xxx med ingen i zonen och ser hur MTVs ögon glittrar när hon ser på sina kort. Man behöver inte vara Mike Caro för att inse att här är det läge för en psyk. Öppnar alltså med 1 sp. UD från MTV. Partnern hoppar till 3 sp. Rundpass (!). Partnern har en binge spader men inte mycket mer, så MTV tar de sex första sticken med Ah Kh Ad Kd Ac Kc, men sedan är resten mitt för två bet. Bra bricka. I vanlig ordning hade vi förstås en del dåliga brickor också. Kompisarna i slutna rummet spelade hyfsat stabilt, och matchen blev slutligen oavgjord, 15-15.

Ja, det var intressant. Ska utveckla hur jag uppfattar Snyders idéer på det området så småningom.

"Eftermiddagens fråga" - apropå trådens topic: Det är 5 spelare kvar i en NLTH-MTT. De fem första får pris enligt 40-25-18-10-7. Mörkarna är 100-200. Vi är biggie på BB med 12200 chips när handen börjar. Det finns också en lillstack på SB med 1200 chips när handen börjar. De tre övriga, som alla har foldat, har 7000, 5000 och 4600. SB ställer nu in alla sina 1200. Vi tror att han i detta läge ställer med alla par och alla oparade händer med ett klätt kort eller bättre. Av någon anledning transmogrifieras vi plötsligt till Stevie Wonder, så vi har ingen aning om vilka kort vi har. Ska vi syna eller folda?

I den enskilda handen, ja, men man skickar ju en signal till bordet - "Passa er!" Tja, är han "normaldesperat" och t.ex. ställer med alla par och alla A så har vi över 37% innan vi har tittat på korten. Men det är klart, tittar vi på korten blir det ju annorlunda.

Tycker också att den tumregeln är lite konstig. Antar att Harrington har räknat ut att värdet (mätt i $) av att slå ut en småstack ofta överstiger o-värdet av att dubbla upp denne tillräckligt mycket för att det ska vara värt att ta 35/65 om man riskerar max 10% av stacken. I alla fall när man är ITM med brant prisstruktur. EDIT: Såg nu att Vetgirig hann först med att skriva ungefär vad jag menade.

Lätt lägg imho - men egentligen inte för att vänta på en bättre hand (J9s är helt OK att ställa med om man har 10 BB och är först in i sen pos) utan för att läget inte är bra beroende på att du knappast har någon FE mot trichar. Visst måste du dubbla snart, men det finns andra vid ditt bord som är mer desperata och framför allt vill du helst vara först in när du väl agerar.

Vad är straffet för grov misshandel av pokerhand?

Det kan man. I alla fall gör Sklansky precis det.

Har inte spelat en enda hand sedan jag klonkade pokerkryssningen. Ibland är man inte sugen på att spela, och det bästa är väl att helt enkelt inte spela då. Kanske spelar lite ikväll. Får se. Däremot har jag precis läst The Poker Tournament Formula av Arnold Snyder. En mycket intressant bok. Han håller sig inte direkt i main stream-fåran (typ Harrington) när det gäller synen på NLTH-turneringar. Istället har han ett antal andra huvudteser som han baserar sin strategi på. Vissa av dem är ganska kontroversiella. Bland annat menar han att de tre "vapnen" man har att använda i turneringspoker är korten, positionen och chipsen. Det intressanta här är att deras inbördes relation, enligt Snyder, kännetecknas av intransitivitet (även om han inte använder det ordet) såtillvida att (bra) kort är viktigare än (mycket) chips, (mycket) chips är viktigare än (bra) position, och (bra) position är viktigare än (bra) kort, vid ett enskilt beslut. I "rent positionsspel" menar Snyder att man bör höja först in i sen position med ATC och att man bör syna en standardhöjning på knappen med ATC (i samtliga fall givet att stacken inte är grund). Snyder skriver också att de tidiga nivåerna i en turnering inte har med överlevnad att göra. Istället ska man fokusera på att ackumulera chips. Vidare menar han att man ska anse sig vara shortstackad redan om man har mindre än 30 BB i stacken. Hans huvudargument, som bryts ner i ett antal olika perspektiv på MTT-spel boken igenom, är att hyperaggressivt spel direkt från början generellt sett blir mer och mer lönsamt ju brantare turneringen är. Ju färre antal händer per blindnivå, desto mer aggressivt måste man spela redan från början av turneringen. Man kan säga att han fullständigt förkastar tanken att spela varje hand i ett vacuum, som om framtiden inte fanns. Istället blir varje beslut en direkt funktion av vad vi vet om turneringens fortsatta strukturella utveckling. Vetskap om att mörkarna kommer att höjas förr snarare än senare innebär att vi tvingas till större aggression, eller rent av desperation, än vad vi skulle ha använt annars. Detta är, trots titeln, inte en bok som baseras på matematik. Bortsett från något enstaka simpelt räkneexempel som en högstadieelev förstår så är det bara en fråga om resonemang, koncept och logik. Boken går alltså både att skumma och att lusläsa, vilket man nu vill. Kan rekommenderas för alla turneringsintresserade.

.

Ja, är det konsensus om att man bör dega in här så är det väl rätt att göra det då, trots signalerna. Men jag hade garanterat haft färg här om jag var calclarke. Och säkerligen om jag var schark1 också. Spelar folk på NL200 överpar, tvåpar eller set så sjukt passivt på enfärgade floppar? Måste börja spela mer CG...

Just det, och hur tolkar vi det? Vi har en enfärgad bräda och två andra spelare som verkar vilja bomba på för fullt och ytterligare en som har chansen, och själva sitter vi med absolut sämsta flushen. 100BB stackar och vi har just nu bara 20 BB inne efter att hela j*vla bordet sett floppen... Jag kanske är vek, men jag hoppas fortfarande att jag ska orka folda om jag hamnar i det läget. En intressant "Dagens fråga", kanske?

Håller med. Lite OT: Argumentet om förlorad framtida FE är tycker jag är intressant, om vi antar att vi befinner oss i en bubbelsituation där vi antas ha marginellt positivt värde enligt ICM i en fold. Det vore intressant att höra fler synpunkter på det.

Q2s+ nämnde jag inte. Men Eury fiskade upp felet. Jag glömde mörkarna när jag räknade på det. Lärdom: Räkna aldrig ICM manuellt för att "spara tid".

Som sagt - det finns olika syn på den saken här i forumet. Personligen tycker jag också att framtiden har betydelse vid beslutsfattandet i turneringspoker, men vi får väl hoppas att t.ex. Eurythmech kommer in i tråden och dissar oss så vi får andra sidans argument framlagda av en som tror på dem.

Jag skulle nog också synat i faktiskt spel, och jag är den förste att konstatera att ICM bara är en modell som baseras på antaganden vars validitet måste övervägas. Men påståendet stämmer inte alls, när det gäller beslutet i den här enskilda handen. Anta att BB hade varit lika med vår stack. Då får vi samma ICM-equity genom att folda som genom att syna och förlora. Med andra ord har vi bara uppsida på en syn, och ska syna med ATC även om 21 spelare är all in före oss. Däremot har det betydelse för framtida händer (framför allt när det gäller bristen på FE som vi drar på oss där genom att folda nu, precis som dekutree påpekar, och det är kanske det du menar) och den allmänna frågan om hur mycket man ska väga in framtida händer när man står inför beslut i aktuell hand är ju alltid intressant. Där finns det minst sagt olika åsikter både här på forumet och annorstädes.

Ställer Fi riktigt tight (alla par och alla A) så har vi bara 40,7%. Ställer fi riktigt löst (ATC) så har vi 59,9%. Break-even på runt 52% ligger ju närmare 59,9% än 40,7%, så avståndet till "worst case" är ju som sagt större än till "best case" (antar att det är det du menar med icke-linearitet). Men jag tror inte att det har något med beslutet i sig att göra - det är väl bara en funktion av den HD vi sätter fi på i den aktuella handen.

ICM används ju mest till SnG, men du kan ju räkna enligt samma logik. Det blir dock ganska komplext om det rör sig om en större MTT. För att svara generellt på frågan så brukar det nog dock löna sig att spela för vinst när bubblan aktualiseras i en större MTT, om prisstrukturen är normalbrant.

Nix, sitter gött i en Personen under mig gillar inte Cognac till kaffet.

Enligt ICM ser det ganska marginellt ut. Om fi ställer med alla par, alla A, alla K och alla kombinationer av två kort över 8 så är vi indifferenta mellan syn och fold. Tror vi att fi ställer lösare än så så är det alltså syn. Annars fold.

Stackdjup? Om djupt så hoppas jag att jag skulle orka folda.

Utan read så checkar jag ner river här. Tror Fi:s HD så här dags består av fler händer som slår oss än händer som betalar av.

Jag checkar på turn.

De har haft det under sommaren, men kanske inte under hösten: http://www.akatag.com/nyhetsarkiv.php?id=125&ar=2007