DocLame

OK. Då var det inte du som drog ut mig i alla fall.

När och på vilken sajt var det?

Floppade quads och hamnade all in, men blev utdragen av runner runner högre quads.

Säker på att du hade odds för den synen?

Japp, ICM är bara en modell. Den kan användas som stöd för beslut, men den är inte beslutet. Det har diskuterats en hel del tidigare både här i forumet och på annat håll om/hur/varför man ska utgå från att mörkarna snart höjs och/eller att man snart hamnar i BB, eller om man ska analysera varje hand i ett vacuum och därmed bortse från allt annat än aktuell hand. Personligen tycker jag som du - att man vid beslutsfattande ska väga in aspekter på framtiden som är mer eller mindre deterministiskt kända. Men precis som Klyka konstaterar så finns inget enkelt sätt att göra det på inom ramen för ICM, som alltså baseras på att varje hand spelas i ett vacuum.

.

Hur kunde de svenske hamna i 7 ru här månntro...?

Inte om de fortsätter spela på det här viset i alla fall..

Man kan ju inte lyckas i PF-frirullarna varje gång. Kul med HORSE, men men... Hade 2345 suited efter fjärde gatan i sjukorts stötpoker hi/lo... men inget drag satt. Bättre tur nästa gång.

Mot raise och reraise på helt dragfri bräda är TPTK lättfoldat... WP.

Höj pre till 250-300. Som spelat, höj flopp till 300-400.

Och poker.

Vi har fått veta att förbundet är medvetna om problemet och att man kommer att ta upp det på nästa styrelsemöte, och då fatta ett (förhoppningsvis) genomtänkt beslut. Gott så, tycker jag. Det finns all anledning att i lugn och ro diskutera internt hur man kan dra nytta av Mikael Norinders engagemang i fortsättningen, samtidigt som eventuell jävsproblematik givetvis måste undvikas.

1. Readberoende. Jag foldar mot en tight spelare eller utan read, men mot en känd stealare och/eller allmänt lös spelare synar jag. 2. Lätt fold imho. Även om vi ligger under medel så har vi en helt OK stack och ingen anledning att ta en fight som som bäst är en coinflip. 3. Antar blinds 150-300. Jag tvekar mellan raise till 3000 och push. Beror på känslan där och då.

Jippie!

Efter lite ytterligare kalkyler föreslår jag i ren desperation sannolikheten 1+(L-2S)/(L+S)

Det håller jag i och för sig med om, men det förutsätter också att båda geparderna var för sig utgår från att den andre kommer att använda just sannolikheten L/(L+S). Om ingen av geparderna "vet" något om hur den andre resonerar så är det optimalt för båda att använda L/(L+S). Så fort en gepard däremot "vet" något om den andres strategi, och tar fram sin optimala strategi utifrån det, så kommer den andres strategi, precis som du säger, att ändras. Det leder ju emellertid i sin tur till att den första gepardens strategi ändras, osv. Men det finns alltså en konvergens i detta spel?

Det hela känns lite rörigt eftersom det har sagts att den ena geparden kan meddela den andra med vilken sannolikhet han kommer välja den större antilopen, samtidigt som det har sagts att geparderna inte alls kan kommunicera. Vidare förstår jag inte riktigt om geparderna väljer mål och anfaller samtidigt helt oberoende av varandra eller om den enes val kan vara betingat av vilket val den andre redan har gjort. Givet att ingen kommunikation alls sker och givet att de väljer mål helt oberoende av varandra så kan jag inte se varför Ignatius första svar inte skulle vara rätt.

Strategierna (P1,P2) = (1,0) och (P1,P2) = (0,1) är givetvis jämvikter i ett spelteoretiskt perspektiv om den ena geparden väljer antilop först och den andre anpassar sig efter valet. Men inte om de oberoende av varandra väljer ut var sin antilop och anfaller, vilket var så jag uppfattade problemet.

Eftersom de inte kan kommunicera vet ju inte gepard 2 vilken sannolikhet gepard 1 använder. Men om gepard 1 använder en viss sannolikhet för att välja antilop, som han vet att gepard 2 känner till och kommer att utnyttja, så anpassar ju gepard 1 sin sannolikhet till det. Och detta faktum kommer i så fall gepard 2 att anpassa sig till. Och så vidare. Det hela blir ett spel i många nivåer, som Sklanskys nivåprincip "han vet att jag vet att han vet att jag vet...". Måhända konvergerar det spelet i just detta fall mot en viss sannolikhet, men i så fall har jag ingen aning om hur man räknar ut den. Om det ska röra sig om en jämvikt, där de båda geparderna är identiska och väljer antilop samtidigt utan att kunna kommunicera, så kan jag heller inte se hur jämvikten skulle kunna innebära att de har olika sannolikheter att välja den stora antilopen.

Du måste syna, som spelat. Men när blev du reraisad?

Eftersom geparderna kan kommunicera med varandra (ingick inte i förutsättningarna från början) så bör varje lösning som innebär att endera geparden meddelar den andre att han tänker välja den större antilopen anses vara en jämvikt, eftersom det bästa den andre kan göra då alltid är att välja den mindre antilopen. Men eftersom de nu kan kommunicera så borde de väl även kunna komma överens om att dela bytena, eller att den som tar den lilla antilopen denna gång tar den större nästa gång (Coase-teoremet i ett långsiktigt perspektiv). Kan de inte kommunicera alls så tycker jag fortfarande att lösningen L/(L+S) är korrekt.

Spela T från bordet i första trumfrundan. Får vi behålla den går vi in på handen i en annan färg och spelar ut J från handen i andra trumfrundan. Eller?

Maximerar just det spelsättet chansen att motståndarna tomtar till det oavsett om de är rutinerade rävar eller n00bs?

Varför är det självklart att båda geparderna maximerar sin pay-off genom att minimera den andres maximala pay-off? Det är ju inget nollsummespel utan snarare ett slags bilateralt monopol där paretooptimalitet endast kan uppnås om geparderna kommer överens om att ta var sin antilop. I ett intertemporalt perspektiv bör de ju i så fall kunna hitta lösningen att t.ex. ta en stor antilop varannan gång och en liten varannan... eller?