parre

Det är nog tyvärr inte aktuellt på ett bra tag. Jag jobbar på 70% och pluggar samtidigt. Jag har tyvärr inte mer tid än vad jag redan lägger ner här på forumet. Men jag håller med om att det behövs. Jag tror att mörkertalet är riktigt stort när det gäller nätpoker, dessutom krävs det oftast jävligt mycket för att du ska inse i vilken situation du är i. Läs t.ex. mina gamla inlägg, problemen har ju varit uppenbara från första början. Läs gärna ocskå Se7ens inlägg. Båda vi har inte slutat spela förräns ett bra jävla tag och mycket pengar gått åt. Dessutom skulle jag tro, enbart av att ha hängt på detta forum ett bra tag samt på IRC, att många befinner sig i gråzonen och att några säkert förr eller senare kommer gå över gränsen för vad som kan räknas som "normalt" spelande och vad som kan räknas som missbruk. Det får räcka med terapi för min del genom att vara aktiv i detta forum. Hoppas det funkar. Bra idé av en moderator som kom med detta förslag iaf

Jag tror att man mycket väl kan vara missbrukare trots att man vinner.

Jag tänkte kopiera in diagnoskriterierna för spelmissbruk och kanske påbörja en diskussion om hur man skulle kunna anpassa dessa för poker, då jag anser att flera av dem inte kan passa in på just pokerspelare. Taget från http://www.spelberoende.se EDIT: Ett tecken är väl att mer än hälften av alla trådar i Spelberoende-forumet är skapade av dig själv Mina kommentarer i kursiv stil. Varningssignaler: * Du spelar för mer pengar än du från början tänkt. Inget fel på detta. Tänker du att du ska spela för 1000 kronor och spelar bort 3000 istället så kan det vara ett tecken på att du har problem. * Du tappar tidsuppfattningen när du spelar och upptäcker att det gått flera timmar trots att du bara tänkt spela en kort stund. Lite osäker kring detta. Tidsuppfattningen tappar man GARANTERAT när man spelar poker - eller? Är det verkligen bara jag som tycker att timmarna flyger förbi när man spelar (iaf livepoker)? * Du slutar inte spela när du vinner, utan tänker att du nu har ”flyt” och ska vinna ännu mera och spelar på så sätt bort hela vinsten igen. Detta är väl ett tecken. * Du blir irriterad när någon eller något stör ditt spel. Lite situationsbaserat. Man blir ju lack ibland om någon kommer och är grinig när man spelar, men trots det så borde man ju inte bli irriterad. Bara att ta sit out och fortsätta senare. Problem kan uppstå vid t.ex. finalbord i turneringar - då är man verkligen fast. * Du återvänder till spel för att vinna igen pengar du tidigare förlorat. Inget snack om saken, klassiskt tecken. * Du ägnar allt mer tid åt att spela, tänka på spel, förbereda spel, ordna pengar till spel. Att man ägnar mer tid åt att spela och tänka på spel är ganska naturligt ifall man vill bli bra på poker. Om man däremot ägnar tid åt att fixa pengar för spel så är det en klar varningssignal. * Du ökar dina insatser för att uppleva samma känsla av upphetsning och spänning. Jagar man kickar och måste öka insatserna för att få samma kickar är man torsk. * Du ökar dina insatser när du vinner. Pokerspelare gör ju detta i takt med att de går upp i nivåer. Inget konstigt med det. Fast det är nog relaterat mer till ovanstående. * Du har en stark tro på att du ska vinna en större vinst när du börjar spela, trots att chansen egentligen är mycket, mycket liten. Hmm. Spelar man en stor turnering ska man ju tro på chansen att vinna. * Du tror att din förlust beror på att du inte förberett dig tillräckligt eller att du inte lärt dig spelet ännu. Du underskattar slumpens betydelse i spelet. Vad jag har märkt stämmer detta in på väldigt många pokerspelare. Om det ska tas som en varningssignal eller inte är en annan fråga. Däremot underskattar många slumpens betydelse och kortsiktig varians känns det som. * Du spelar mer än vad du vill berätta för dina familj och/eller dina vänner. Både ett tecken och ett icke-tecken. * Du börjar ljuga eller berättar bara ”halva sanningar” för dina närmaste. Se ovan. Kan vara ett tecken på spelmissbruk, men kan även vara ett hyfsat normalt beteende. * Du prioriterar spelet före din familj, vänner, arbete. Du har svårt att avstå från att se spelprogram på TV, ett bingobesök eller liknande. Ja du. Prioriterar man pokern för familj, vänner och arbete kan man ha ett problem. Kommentarer? Är jag helt ute och cyklar? Tänkte att det skulle vara bra att sammanställa en lista i stil med denna fast mer anpassad för pokerspelare, så att folk lättare kan identifiera begynnande problem.

Absolut! Det gör väl alla. Det är inte mer än naturligt. När jag själv lirade visste jag också om några riktigt jävla kassa spelare och försökte spela på deras bord. När någon av dom skrev i chatten: "Fuck, I just deposited 600 euro 1 hour ago and now all I have left is this" blev jag enbart glad för att jag visste att den personen inte skulle spela bra och jag hoppades att jag skulle ta dennes pengar. Däremot vet jag inte om den personen har spelproblem, jag vet bara att han spelar dåligt och är på tilt. Spelmissbruk är jävligt allvarligt och jobbigt, men när man väl tar beslutet att sätta sig vid bordet får man kallt räkna med att resten av spelarna kommer göra sitt yttersta för att ta dina pengar. Dessutom är det svårt att på nätet veta vem som är spelmissbrukare och vem som inte är det, särskilt på de lägre nivåerna (kan tänka mig att det är mycket lättare att hitta missbrukare på t.ex. 5/10 - de som spelar dåligt där och förlorar konstant är knappast sådana som grindar och tar skott och förlorar. De flesta som torskar inköp på inköp har säkerligen missbruksproblem, frågan är bara hur grova och ifall de har råd). Om någon tiltar på t.ex. 0.5/1 så behöver det ju inte betyda att det är en missbrukare. De flesta jag känner har någon gång fylletiltat x% av bankrullen. Många på den nivån spelar bara allmänt dåligt men utan att vara missbrukare. Någon som sätter in 200 euro/månad och torskar dom kan mycket väl bara vara en dålig hobbyspelare som spelar för skojs skull. Om jag med 100% sannolikhet VISSTE att någon hade grova spelproblem skulle jag försöka undvika att spela med dom. Skit samma om det var live eller nätet. Om jag dyker upp full på Klubben någon gång hoppas jag att folk kommer övertala mig till att inte spela. Om jag kommer nykter till KLubben hoppas jag samma sak, innan jag gått ut med att ja gska försöka mig på livepoker igen iaf. Jag anser att spelaren har ett visst ansvar att i alla fall försöka göra något om han VET att någon han spelar med har stora missbruksproblem och mår jättedåligt av sitt spelande. Det finns så många andra dåliga spelare att ta pengar av att det inte borde vara något problem att tjäna pengar ändå. Jag skulle inte vilja ta pengar av någon som jag VET är inne på sista tusenlappen av lönen. Jag skulle försöka få honom att sluta då. Staten har ett ansvar så till den grad att SS/ATG genom sin extremt aggressiva marknadsföring lockar folk till att spela (även om det inte är poker). Det börjar kanske med Jack Vegas och BJ, men en spelmissbruakre som sedan hittar pokern kommer falla ännu djupare på grund av några olika faktorer (som t.ex. tillgängligheten). Inviden själv har störst ansvar anser jag. Det är bara JAG som individ som kan fatta beslutet att sluta spela. Det är bara JAG som kan inse att jag har problem och sluta. Ingen annan. Andra kan ge mig en knuff åt rätt håll, men så länge inte viljan till förändring kommer inifrån en själv så kommer inte förändringen. Sedan har ju olika individer olika stark vilja och har olika lätt/svårt att sluta, men i grund och botten är det mitt eget ansvar över mitt eget liv som gäller.

De mesta av mina tiltberättelser var menade till att få folk att skratta, så du gjorde absolut inget fel Angående psykologi så förhastede jag mig nog, jag var sur ångestfull och trött på allt. Det finns säkert bra psykologer och folk som blivit hjälpta av terapi, det finns det.

Jag har ju gjort det förut, så varför inte.

drc i en annan tråd om mig: http://pokerforum.nu/forum/viewtopic.php?t=3551&highlight= Grym read mannen! Också från drc i en annan tråd. En av de mer negativa aspekterna med poker är ju att du MÅSTE bli avtrubbad för pengars egentliga värde för att bli bra. Om du tänker att "fan jag bluffar med 500kr, det är en middag ute på krogen, fan fan det e ju asmkt" så kommer du inte kunna spela optimalt. För att spela optimalt måste du tänka "jag tror att fi har xx, eller yy, och att han antagligen kan släppa den handen om jag betar zz, eftersom han då tror att jag har den och den handen". Blir man synad får man efteråt utvärdera om det verkligen var en bra bluff. Men det kräver att man inte ser pengarna som pengar utan som redskap. Jag blir fortfarande skitsur när bartendern på nån skitklubb tar 60kr för en öl eller 130 på en drink, men att skicka in 500kr på en bluff har jag aldrig haft problem med. Efter ett tag blir man helt enkelt avtrubbad av pokern och avtrubbad gentemot pengars värde. Nu sitter jag här apatiskt och ångestfylld och dricker öl istället. Usch.

Jag kollade lite såna sidor nyss. Jag blev bara jävligt sur. På sidornas innehåll. Bah! Proffshjälp är uteslutet, jag tänker så fan heller betala 500 kr till någon psykolog för att bara prata. Alla psykologer får ursäkta, men jag anser psykologi vara något av en pseudovetenskap för pengakåta fejkläkare. Jag kan sluta spela på egen hand, med hjälp och stöd av vänner/anhöriga. Annars får jag väl ta smällen och bli missbrukare på heltid. Annars är ju en idé att börja med intravenöst heroin. Jag tror att det relativt snabbt skulle få mig att sluta tänka på poker...

Att få en RP av QoS får mig att må mycket bättre. Helt ärligt.

Ja, får väl göra det. Samt skriva perversa PM om löspenisar till dig QoS!

Jag sitter här, och mår så jävla dåligt över mig själv, min person och mitt liv. Därför skrev jag ner mina tankar om nätpoker och spelberoende med lite varningssignaler och tecken, bara som en liten uppmaning. Liknar säkert sådant jag skrivit förut, men wtf. Ifall någon är intresserad, så varsogåda. Annars får ni väl skita i att läsa. Internetpoker och spelberoende Detta är en liten historia om nätpoker och spelberoende. Jag menar inte att vara moraliserande, jag vill bara dela med mig av min historia och förhoppningsvis få någon att tänka till. Jag har alltid haft något av en missbrukarpersonlighet, något som jag, på gott och ont, varit medveten om hela tiden. När jag var yngre knappade jag bort en massa pengar på Jack Vegas, sedan på Black Jack. Nu senast på nätpoker. Det hela började för kanske 18 månader sedan. I brevlådan kom en CD-skiva från ett av de större spelbolagen på Internet (som jag hade ett sportsbettingkonto på). Jag tänkte att jag skulle testa spela lite för skojs skull. Första dagen vann jag flera tusen kronor. Andra förlorade jag ännu mer än så. Snart var det mesta av lönen borta. Jag spelade som idiot och gamblade mycket. Till slut hittade jag ett internetforum om poker. Efter min första postning där sa flera åt mig att jag verkar ha missbrukartendenser och inte borde spela. Fast forward 18 månader. Jag har spelat bort ca 10 000 kronor på en kväll. Först kanske 3 000 på livespel där jag blev för full och tiltade ur. Sedan 7 000 på internet. Nu har jag inga pengar kvar, jag är pank, jag har nått rock bottom. Jag kommer bli tvungen att låna pengar för att klara av alla utgifter denna månad. Dagen efter hade jag sådan sjuk ångest. Jag mår fortfarande riktigt dåligt. Det finns så många fallgropar med internetpoker. Den första är tillgängligheten. Så länge du sitter vid datorn så har du pokern tillgänglig. Har du inga pengar behöver du på de flesta sidor inte ens skriva in ditt kreditkortsnummer (det räcker med CVV-koden) och en summa. Vilken tid på dygnet som helst kan du spela. Du väljer själv för hur höga insatser. Nätet känner inte igen en missbrukare. Den andra är den korta tiden mellan insats och belöning. Sekunder efter att du har satsat ser du resultat. Du vinner eller förlorar, men du blir likväl berusad av själva spelet. Trots att jag inte läst någon seriösare forskning kring spelmissbruk så är jag medveten om korrelationen mellan insats och belöning. Ju snabbare det går desto lättare blir man beroende. Ta t.ex. och jämför med sportsbetting (där det förvisso finns en del missbrukare också): Där väljer du match, satsar, sedan tar det oftast några timmar tills matchen spelas och några timmar till innan matchen är slut. En tredje sak, något som skiljer poker från andra spel, är skicklighetsfaktorn. Vid andra casinospel så spelar du mot husset och i snitt så förlorar du X antal % beroende på husets fördel. I poker spelar du mot andra spelare, det som avgör om du vinner eller förlorar i längden är din relativa skicklighet kontra motståndarens. Desto bättre du blir på poker desto svårare är det att sluta. Nu när jag ska sluta spela är detta ett av de största problemen: Jag VET att jag är en riktigt bra pokerspelare, men jag VET också att jag har sådana stora läckor i min personlighet som gör att jag aldrig kommer vara en vinnare i längden. Detta gör även att missbrukare ofta kan skylla på "otur". De kommer ihåg potten där de var 90% favorit att vinna, men minns inte alla potter där de hade turen på sin sida. Just att det är ett skicklighetsspel med ett mycket stort element av kortsiktig tur ökar risken för spelberoende. Det är mycket lättare att jaga tillbaka förluster när man har haft otur i ett antal potter. Att Svenska Spel nu vill starta pokerspel på nätet är knappast förvånande när man ser till de andra oerhört beroendeframkallande spelen som de utvecklat för att "skydda folkhälsan", som t.ex. Jack Vegas. Skicklighetsaspekten gör också att pokern kommer ta upp mycket tid ur ditt liv. Du kommer att läsa om poker och tänka om poker, tänka på olika situationer, analysera händer du spelat och hur du borde ha spelat dessa. Om du vill bli bra på poker är detta ett måste. Pokertänkandet är svårt och mångfacetterat och du måste behärska det för att bli en vinnare. Dock är det inte till gagn för en missbrukare. Jag vidhåller att de flesta missbrukare aldrig blir långsiktiga vinnare just på grund av deras personlighetsbrister. Jag har jobbat så jävla hårt på mina läckor, just för att jag med tiden blivit jävligt bra på poker, men de vill bara inte försvinna. Att sätta sig full vid datorn och tappa kontrollen har jag gjort så ofta, nu senast med kraftiga finansiella återverkningar på mig själv. Jag har helt enkelt gått för långt, nu måste jag sluta för att inte gå ännu längre. Folk i min närhet har märkt av detta. Mina pokerspelande vänner har försökt hjälpa mig. Mina icke-pokerspelande vänner har gång på gång efter stora förluster sagt åt mig att jag måste sluta. Mina pokerspelande vänner har gett mig tips och råd, försökt mig hålla mig borta från tiltandet, från dåligt spel. Inget har dock hjälpt. Jag lär mig av mina misstag men gör likväl om dom gång på gång. Jag vet inte, nu har jag svamlat iväg allt för länge. Det jag egentligen bara vill uppmana er till är att ta en tankeställare då och då. Hur ofta spelar du? Har spelandet någon negativ inverkan på ditt liv, inte bara ekonomisk, utan t.ex. att du inte pluggar när du ska för att du spelar poker. Har du problem att lägga av? Kan du ta en paus på två veckor utan att tänka på poker? Hur viktig är pokern för ditt liv? Försök bara vara ärlig mot dig själv. Stanna upp ibland och ta en ÄRLIG titt på din situation. Utan rationaliseringar. Rationaliseringar är din värsta fiende, tyvärr hör man dock så ofta rationaliseringar i pokersammanhang. Rannsaka dig själv och din egen situation. Märker du av att du visar tecken på missbruk, stanna upp. Ta en paus. Se hur det går. Har du missbrukartendenser så spela helst inte alls, men om du nu ska spela så var JÄVLIGT försiktig. Gå inte för långt. Går du över gränsen, ta en ännu längre paus. Hade jag lytt de råden jag nu ger till er alla hade jag kanske inte varit i denna sits nu. Tänk bara på att det är jävligt lätt att rationalisera sin situation i positiv dager, att ignorera uppenbara signaler, att inte tänka till, stanna upp. Att låta pokern ta över ens liv istället för att bara vara en kul hobby. Nu har jag svamlat klart. Jag önskar er alla all lycka med floppar, turnkort och riverkort och en lång och lycklig pokerkarriär. Jag avundas er, så mycket att det gör ont. * RP, lite kortare - QoS *

Jag vet inte. Livepoker är så oerhört kul så jag vet inte om jag klarar av (nånsin) att helt sluta med det. Men klart är att jag ska ta en lång paus även från livepoker. Jag förstår dessutom inte mig själv bäst. Det gör min morsa. Förra veckan sa hon åt mig att det som nu hände kommer hända förr eller senare. Grym read, måste jag säga. Vet inte, forumet kommer jag ändå titta till då och då, i alla fall mina trådar. Typ off-topic delen. Sourze har jag inte skrivit på på ett bra tag, orka betala för skiten. Du vet inte något liknande fast gratis?

Jag vet inte. Just nu känns det iaf som om jag vill bort från allt som har med poker att göra. Bort från alla lockelser, bort från internetslasket, bort från poker i allmänhet. Möjligt att jag kommer ändra mig, fast jag har svårt att se mig själv spela nätpoker i alla fall. Live kommer jag säkert att spela nån gång förr eller senare, jag har inte karaktär nog för att inte göra något så roligt, men just nu behöver jag i alla fall en rejäl paus från allt som har med poker att göra. Tack för erbjudandet ändå, ska ha det i åtanke ifall jag ändrar mig.

Absolut. Humorn har aldrig varit kopplad till mitt pokerspelande. Humöret kanske ibland, men fan inte humorn... Ska mejla alla sajter jag har konto på och få mina konton avstängda. Du leker med döden när du skriver sådana här kommentarer om funmoney Bäst för dig att vi tar lunchen imorrn på något ställe som ej har kniv o gaffel Tack, det hoppas jag också. Tack, tyvärr tror jag inte jag kommer kunna sluta om jag konstant läser om poker och tänker poker. Det skulle dessutom vara rätt idiotiskt att läsa om poker och tänka poker om man inte spelar poker, ganska så bortkastad tid... Var faktiskt enkelt att ta det beslutet, sen får vi se hur det går. Just nu känns det faktiskt jävligt bra. Helt ärligt. Ångesten har gått över, å andra sidan så har alltid skrivande fungerat som terapi för mig. Poker handlar om att fatta rätt beslut i rätt läge. Jag har svårt att se någon lyckas argumentera fram att jag fattat fel beslut denna gång i alla fall Det jobbigaste är inte pengaaspekten. Skulle jag veta att jag skulle torska 2000 i månaden i resten av mitt liv om jag fortsatte spela (naturligtvis med vinstperioder däremellan) skulle jag som det känns just nu iaf fortsätta då poker är så jävla roligt. Dock vet jag att jag inte klarar av att fortsätta spela, alltså måste jag sluta. Den andra jobbiga aspekten är att jag konstant får höra av folk att jag spelar riktigt grymt när jag spelar mitt A-game. Det är fan inte kul att veta att man faktiskt är rätt bra på något men att man inte kan fortsätta med det. Får väl intala mig själv att folk sagt så till mig enbart för att få mig kvar vid deras bord

Absolut. Jag hoppas någon gång i framtiden kunna leka med elden igen och slaska på klubben eller på något skönt homegame. Men först ska jag i alla fall ta en rejäl paus, sen om något halvår eller så kanske jag kan försöka mig på livespel igen.

Jo, lätt hänt på fyllan. Jag låg i och för sig inte plus då, medan du var borta lyckades jag tilta bort typ 1500-2000 på nått varv eller så. Nicklas sa tom åt mig att ta en paus, du är på tilt. Jag tog det till mig men fortsatte dock tilta Men, att jag fylletilar i ett homegame är en sak. Att jag sedan spelar bort alla mina pengar på nätet är värre. Och det är ju långt ifrån första gången det händer, bara att den här gången så verkar jag i alla fall kunna inse vad som är bäst för mig. Tack för allas stöd, jag tittar till den här tråden då och då.

Ja, då har jag då äntligen fattat ett beslut som jag borde ha fattat för ett halvår sedan. Jag ska sluta med pokern, helt och hållet, i alla fall i ett halvår minst, antagligen längre. Jag kan inte ens lura mig själv längre att jag någon gång kommer vara en konstant vinnare, och om jag inte slutar nu så kommer det antagligen gå åt helvete med hela mitt liv. Jag har helt enkelt inte lust att spela bort alla pengar jag har (och inte har), därför får jag helt enkelt ta och lägga av. Ju bättre jag har blivit på poker desto mer trodde jag på att jag skulle kunna klara av det, kunna spela bra, vinnande poker. Dock bevisar jag för mig själv gång på gång att så inte är fallet. Den slutgiltiga brytpunkten mellan mig och poker kom i torsdags. Efter att ha tiltat ur lite väl mkt på fyllan på vårt homegame så satte jag mig vid datorn och skulle hämta igen förlusterna. Sätter in 300 dollar, spelar upp dom till 500. Slutar och cashar ut. Nej, förresten. Det var så denna historia BORDE ha slutat. Egentligen var det visst som så att jag spelade bort de pengarna och fortsatte sätta in pengar. Backade 7000 kronor på några timmars 1/2-2/4 PLO/Texas. Backade kanske 3-4000 på homegamet (vilket inte var så farligt, visst tiltade jag ur på slutet och torskade nån lax mer än planerat, men ingen direkt katastrof). Summa summarum backade jag alltså runt 10-11000 kr på kanske 12 timmars spel. Sedan dess har jag naturligtvis mått som skit. En människa som nyss förlorat praktiskt taget alla sina pengar mår, trot eller ej, inte direkt bra. Jag har alltså jobbat gratis hela förra månaden, eftersom jag bara har marginellt mer pengar nu än innan jag fick lön. Jag har knappt pengar kvar till att täcka alla nödvändiga räkningar och inköp, om jag ens har det. Denna månad kommer jag antagligen vara totalt jävla socialt handikappad eftersom jag antagligen inte ens kommer ha råd att ta en lunch eller kaffe. Jag kommer inte kunna hänga med alla polare ut på söndag som planerat eftersom jag inte har råd. Jag vet inte, nätpokern (live till en mkt mindre del) har på något äckligt sätt lyckats ta över mitt liv. När jag inte spelat så har jag tänkt på spelet, på olika situationer, hur jag ska agera, ibland drömt lite om den där stora vinsten. Jag har planerat, läst på en mängd nätforum, kollat WPT... typ allt det där. Att sedan veta att man kan spela riktigt bra när man väl spelar bra gör att man inte vill sluta. Man är ju grym, varför då sluta? Varför inte bara fixa en bankrulle och sikta mot stjärnorna? Det är här min spelmissbrukarläggning kommer in i bilden. Även om jag, när jag spelar bra, kan prestera grym poker så räcker det med en tilt, eller en fylletilt, för att jag ska antingen gula eller spela bort alla pengar på kontot. Nätpoker är så jävla lättillgängligt så det är sjukt. Det räcker med att skriva in ens CVV-kod och en summa pengar så sitter man vid bordet igen. Torskar man är det bara fylla på. Två timmar senare sitter man pank och ångestfylld. Å ena sidan så är det skönt att detta hände när jag inte hade någon bankrulle. Skulle jag haft 1000 dollar på kontot och tiltat bort dessa så hade det inte kännts bra, men jag hade väl tänkt som förut i dessa situationer: "jag är bra, det var en engångsgrej, jag kan bygga upp rullen ingen". Nu känns det åt helvete. Jag torskade pengar som jag inte hade råd att torska ur mitt eget jävla bankkonto, jag torskade pengar som jag jobbat för i en månad för att få. Jag har helt enkelt kommit till fasen där jag inte kan lura mig själv längre. Jag kan inte fortsätta spela poker om jag inte vill sluta hos kronofogden med några hundra tusen i skulder. Det spelar ingen roll hur bra jag må spela, mina gamblerinstinkter kommer förr eller senare att ta över och jag kommer torska allt. När jag torskar allt kommer jag inte sluta utan försöka ta igen förlusterna. Om det går dåligt då så är steget inte långt till Finax telefonlån, skulder, brott. Det är helt enkelt inte värt det. För att jag ska sluta spela poker krävs det också att jag slutar tänka på poker. Därför kommer jag sluta hänga på pf.nu@quakenet samt på detta forum. Om jag konstant tänker på, och läser om, poker så kommer jag inte kunna sluta. Jag kommer ta ett skott till. Och ett till. Och så vidare. Jag blir även tvungen att spela live, vilket smärtar mig allra mest då livepoker är så enormt jävla sjukt kul. Men, om jag fortsätter spela live, kommer jag tänka "men det gick ju bra idag, alla andra plussar på nätet, jag kan också plussa på nätet". Det har jag gjort förut. Alltså inget Klubben eller homegames för min del på minst ett halvår, antagligen aldrig mer igen. För mig har helt enkelt poker visat sig vara alldeles för beroendeframkallande. Jag har spenderat för mycket tid och pengar på detta spel, och utan att inse det själv konstant lurat mig själv att det ska vända förr eller senare. Nu har jag försatt mig i en sits där jag antagligen kommer bli tvungen att låna pengar för att ha råd att leva denna månad, vilket leder till mindre pengar över nästa... etc. Visst har jag varit där förut men nu vill jag fan bort. Ska även snacka med mina föräldrar när de kommer hem från sin semester, med deras hjälp ska jag säkert kunna lösa detta. Ni som vill ha kontakt med mig, skicka ett PM. Jag kommer väl kolla forumet då och då, men inte längre aktivt delta. Kommer sluta hänga på IRC-kanalen också, mest för att jag måste. Måste kommer bort från pokern, helt och hållet. Jag önskar er alla lycka till! Mvh, Parre

Handen som avslöjade den sionistiska konspirationen för mig.

Läs det Swede säger. Enda gången jag inte köper in för max är då jag sätter mig vid ett bord och spelar HU mot någon shortstackad tomte, tar hans pengar och sen fyller på så fort nån med maxinköp kommer. Det absolut bästa som finns är ju när någon kass spelare har dubblat eller vunnit kanske mer än så, om man sedan får ihop en stor stack mot han.. mmm.. pengar!

Antagligen det, och en jävla massa brass.

Ja, inget funkar bättre än att sitta med hela rullen vid bordet när man är full och få in degen med floppad nötfärg mot par.

Nedlagd, typ. Bristande intresse. Kanske borde lovat ge allt till välgörenhet, hade nog gått bättre då. Men men, får väl gå den långa vägen till highstakes o grinda ihop en rulle istället

Q9s funkar absolut i ett shorthanded-game i min mening.

Jo det var ett riktigt vackert utköp. Jag drog iofs till K/Q också, så efter floppen hade jag två kungar, två damer, två femmor, tre treor och alla klöver. Att köpa ut Björne i en gryta är alltid guld. Att köpa ut han överhuvudtaget är guld, samt att vinna en pott mot han. Riktigt skoj!

Det finns inget som tyder på att fi har överpar i detta läge (kanske en väldigt dåligt spelad TT/JJ). När han synar dig skulle jag sätta honom på stege, set eller topptvå (alternativt något i stil med AJ-färgdraget eller AQ-färgdraget). Min poäng är alltså att du bara får syn när du är rejält slagen - mot de händer som Fi kan tänkas syna med så ligger du nog rejält efter. Du verkar dessutom vara för rädd för nötfärgen, nötfärgar duggar inte in så tätt i Texas... Jag skulle ha check-callat och avvaktat turn, alternativt höjt pott. Risken finns ju att fi bara synar och vad gör du då om turn blankar? Då sitter du ur position i en stor pott med en rätt kass hand...