Doc

Jag hade fegat (fold). Lillstacken klarar sig bara 2 varv till och TT är inte stark nog i mitt tycke.

Följande situation har inträffat ett par gånger för ofta: 3 spelare ITM alla med ungefär samma stack. Jag får bara skithänder hela tiden och blindsen äter sakta upp min stack tills jag desperat går All-in istort med osedda kort då jag har för liten stack. I vilket läge börjar ni trycka in allt med skräp? Stack = 3BB, 6BB? Annan strategi? Syna eller höja med skräp för att se floppen? Bluffsyna någons All-in med skräp Jag brukar tvingas in vid ca 3BB.

Jag hade tidigare en tendens att helt ge upp om min stack hamnade neråt 400-500 (Party FR) oavsett skede. Nu har jag hämnat mig från gravens rand så många gånger att jag börjar inse att man aldrig skall ge upp. Det kan verka självklart men i vissa situiationer har jag tidigare känt att det är helt jävla hopplöst och jag lika gärna kan gå All-in med vad som helst och sen starta ett nytt bord istället för att kämpa och lägga kraft på något som ändå är dömt att misslyckas. Nu inser jag att det är så lite som avgör om man hämtar sig från riktigt dåliga situationer att det verkligen är värt att kämpa. Väntar man på riktigt bra kort och sen trycker in en All-in så är det hyfsat sannolikt att man dubblar upp och sen är man med i spelet igen. Jag har ett flertal gånger på senare tid gått från gravens rand till att vinna hela bordet! Självklarheter, men personligen levde jag inte after detta tidigare. När ger ni upp? När slutar ni spela ert A-spel?

Jag ser vad du säger och det verkar rimligt men hur kan man förstå att det är troligast att det är andelen vinnare som överskattas? I roulette är alla förlorare i långa loppet och det känns intuitivt att det är mest sannolikt att man överskattar antalet vinnare initialt (det är ganska osannolikt att alla förlorar i början) Men i SnG? Säg att vi vet att den rätta andelen vinnare borde vara 10%. Hur kan man då förstå att det konvergerar uppifrån? Varför inte nerifrån eller varför svänger det inte in mot det sanna värdet? Edit: kan det vara så att i en 50-50 situation (coinflip med två deltagare) så är det lika sannolikt att det konvergerar uppifrån, nerifrån eller svånger in mot rätt värde, medan det ju större snefördelning (vinnare-förlorare) det är alltid är mer sannolikt att det konvergerar från "tyngdpunkten". Dvs om det sanna är 10% vinnare och 90% förlorare så startar det med större sannolikhet med > 10% vinnare. I fallet där det är 80% vinnare startar det antagligen med färre vinnare? Hmmm.

Nej, uppe just nu.

52! = 1 * 2 * 3 ... * 51 * 52 Första kortet kan vara vilket som helst av de 52, andra kan väljas bland de kvarvarande 51, etc

Även gifta par över 20-år har sporadisk sex (har jag hört)

Nätpoker får stryk av vanlig poker bland unga Trots att nätpoker är stort föredrar tonåringar att spela vanlig poker. Och de flesta har aldrig spelat om pengar, enligt en ny kartläggning. Dessutom skiljer sig flickors och pojkars datorvanor mycket åt. http://www.idg.se/2.1085/1.30303 Rapport: http://www.orebro.se/asp/fncShowDoc.asp?key=visintra@14341 Förvånande?

Personligen känner jag inte igen något av det du påstår försigkommer här. Skulle merparten av forumdeltagarna ha svårt att acceptera att andra är duktigare och vinner mer än dem?? Jag tror nog att det är mer komplicerat än så. Jag vet inte vad du råkat ut för tidigare på detta forum men på mig ger du intryck av att förstora upp varje negativ kommentar mot dig till en personlig attack mot hela din uppenbarelse. Internet är stort och det finns massor av folk som inte har en aning om vem du är och bara reagerar på vad du skriver utan att på något sätt relatera till din kunskapsnivå eller din framgång som pokerspelare. Om folk skulle ge sig på dig bara pga att du är kunnig och duktig så skulle vi nog se mycket mer attacker på andra auktoriteter här. Skillnaden ligger nog mer i uppförande, självdistans och ibland en viss ödmjukhet. Personligen älskar jag framgångsrika, självsäkra personer som inte hymlar med att de är duktiga. Jag avskyr det svenska "äsch inte är jag bäst, jag hade bara tur". Men däremot tycker jag väldigt illa om starka personer som försöker förtrycka svagare. Det har inget med jantelagen att göra. Försök läsa mer inlägg i en konstruktiv anda. De flesta är INTE ute efter att ge sig på dig personligen. Det finns troligtvis en del som vill ge igen för gammal ost men de är väl knappast i majoritet? I all välmening.

Edtresom jag är lat och inte orkar ta reda på det själv: hur fungerar flerbords SnG på Party? Antal bord? Prisstruktur? Genomsnittlig tid? Startegi?

Det är ju bara standardsituationer på SnG ITM så be katten följa dina regler

Diskussionen börjar gå i cirklar och jag har inget nytt att tillföra så jag avslutar med en slutkommentar. Först några missförstånd: Jag har ALDRIG sagt att det ÄR SKADLIGT att kunna teorin. Jag sa att jag tror mycket av den är ONÖDIG, och att den KAN vara skadlig om man förlitar sig på den för mycket. Och med TEORI menar jag någon sorts logiska regler som talar om hur saker fungerar, vilket resultat ett visst "experiment" får beroende på hur man agerar. Jag menar INTE att teori är det som hjärnan automatiskt gör pga erfarenhet (vilket vissa inlägg ovan verkar antyda) Det är egentligen något väldigt allmängiltigt och vanligt att folk som är osäkra på sin egen känsla och förmåga förlitar sig FÖR mycket på teori och glömmer det sunda förnuftet. Det förekommer i alla branscher. Man känner igen dessa på att de sitter och producerar enormt långa uträkningar ner till 5'e decimalen på resultat som ibland är helt uppenbart fel bara man tänker efter. För dessa personer ÄR det definitivt skadligt med för mycket teori. De måste ta ett steg tillbaka och begrunda helheten, få förståelse och lita på sin känsla. Vad gäller analogier är det svårt att hitta bra fall där det dels finns ett så stort inslag av slump och (delvis pga det) återkopplingen är så långsam. Hjärnan har mycket lätt att lära sig av erfarenheter där återkopplingen är snabb. Får hunden en stöt varje gång den skäller slutar den snabbt att skälla. Pss noterar de flesta att de spelar sämre då de är tiltade (Snabb återkoppling) Överspelar man däremot sin pp tidigt i SnG så tar det mycket längre tid att inse att det är en läcka. Kanske klarar man inte alls att inse det utan PT eller likande. Trots det så finns det massor med fenomen i livet där hjärnan lärt sig rätt beteende och det tom är skadligt att förlita sig på en ofullständig teori. Jag tycker ändå att mina analogier har viss relevans då de poängterar vissa mer universella fenomen. 1. Missilskjutaren. Blanda inte in hans utbildning. Den har inget med hans förmåga att skjuta att göra. Teorin är NEWTONSK MEKANIK och den stör mer än tillför eftersom han lärt sig känna på sig hur han skall skjuta för att träffa ett rörligt mål. Byt ut honom mot en outbildad afgansk bonde om det underlättar (markbaserad). Teorinörden hade här istället uppskattat den inkommande missilens hastighet och riktning och gjort en kalkyl ner till 7'e decimalen på när o hur man skulle skjuta och misslyckats. 2. Cykling är komplicerat och hjärnan har lärt sig behärska detta utan reflektion. Börjar man sen studera avancerad cykelteori med gyroeffekter och motstyrning så sitter man snart där och kör av vägen i en kurva (mer applicerbart på MC-åkning kanske). Försöker man anstränga sig för att låta logik styra så låser man sig och känslan uteblir. Det gäller cykling, MC-åkning och poker. Detta är min inställning, och den gäller mycket i livet. Den kan vara helt fel i vissa sammanhang men det är min övertygelse att många skulle klara sig mycket bättre med mindre teori och mer praktik.

De analogier jag har är inte perfekta men lätta att förstå: * Flygaresset träffar bäst på känsla jämfört med att först uppskatta ingångsdata och sen stoppa in i Newtons ekvationer. Känsla slår teori. * Om du skall cykla gör du det bara baserat på dina erfarenheter. Försöker du räkna ut hur du skall agera ramlar du. Som sagt, poker är mycket svårare och återkoppling til ett felaktigt agerande kommer ibalnd först efter 500 händer eller mer och man kan inte jämföra direkt, men visst finns det många situationer där man klarar sig bäst då man litar på sin "gut-feeling" jämfört med att baserar det på något ofullständig teori.

Hmm, det vore väl ända att devalvera begreppet teori.

Njäe, min poäng är inte att du använder känslan för att uppskatta en massa saker som du ändå har svårt att sätta siffror på. Du använder känslan direkt för att agera. Om du jämför med flygaresset så använder han INET sim känsla för att uppskatta missilens hastighet och riktning (och sen stoppar in värdena i teorin). Han använder känslan direkt för att uppskatta hur han skall agera (sikta och avfyra). Man skippar hela teoridelen. Givetvis använder hjärnan ändå en sorts effektiv teori baserat på alla gamla erfarenheter. Jag menar att teorierna oftast är för dåliga då de fokuserar på en handfull egenskaper hos fi som du förväntas kunna sätta siffror på, medan verkligheten är mer komplicerad än så och din hjärna redan kan göra en bättre avvägning baserat på dina gamla erfarenheter (om du är erfaren och "feels the force" vill säga)

Ok, då är vi nog ganska överrens. Även om jag personligen tycker att det räcker med ganska lite teori för att få rätt känsla i poker. Om du däremot talar om kvantmekanik eller allmän rel-teori så behövs det massor av teori för att just få rätt känsla, men där är det svårare att praktisera

Man får ju givetvis kombinera teori med erfarenhet och ögonkontakt. Utan de teoretiska beräkningarna hade piloten inte kunnat hitta missilen överhuvudtaget och han hade missat sitt mål. Men genom att kombinera teorin (beräkningar om var missilen är) ihop med praktik (att åka ut och sjuta ner missilen) så levde alla lyckliga i alla sina dar. Exakt min poäng. Man använder teori till den stora bilden och överlämnar detaljprecisionen till känslan.

Jag har ibland testat att köra All-in på varje hand då blivit tvungen att lämna ett bord. Det brukar fungera ett tag, men det vore kul att se hur många bord man skulle behöva spela för att ta sig ITM med den strategin Skall nog testa det på 5$ bord någon gång. Vad tror ni? 10, 100, 1000 bord?

Inte ATT KUNNA, utan ATT FÖRLITA SIG FÖR MYCKET PÅ. Jag har en bra liknelse som jag är mycket nöjd med om som belyser detta mycket bra: USA har upptäckt en inkommande missil från CCCP. Man bestämmer sig för att skjuta ner den. Man kan tyvärr inte bedöma missilens hastighet och läge speciellt bra och trots att man har en mycket bra teori för att beräkna hur man skall skjuta för att sänka missilen så är det stor risk att man helt missar och man har bara ett par försök på sig. Istället skickar man upp ett erfaret flygaress som skjutit ner 1000-tals missiler. Han får ögonkontakt med missilen och skjuter på känsla. Här är typexempel på att teorin är bra och exakt, men ingående data är för dåligt för att teorin skall kunna användas. En erfaren person med känsla kan däremot snabbt lösa problemet. I poker är det nästan alltid så att den ingående osäkerheten i bedömning av fi är väldigt stor och därför fungerar teorier generellt dåligt. Det är så svårt att sätta siffror på fi's agerande men en erfaren pokerspelare känner ändå på sig hur han kommer att agera i olika situationer och känsla slår teori. Att stirra sig blind på teori hade för USA varit ödesdigert då de troligtvis hade missat. Pss kan en pokerteoretiker fixera för mycket på sina teorier och glömma bort känslan och därmed få ett sämre spel. Jag har läst mycket pokerlitteratur, men slogs av detta redan i de första Sklansky böckerna jag läste. Han hade långa uträkningar om vad som var mest +EV där han redan i ingående variabler hade saker som 20% synvilja, 45% foldchans. Ändra dessa till 80% synvilja och 10% foldchans och resultatet blir totalt annorlunda! Ofta vet ju inte ens motståndaren själv hur han agerar i olika situationer, så hur fan skall jag kunna bedömma det? (Jag talar om låga nivåer på bord o spelare) P.S Innan någon påpekar det vill jag säga att poker är mycket svårare att spela på känsla än att skjuta missiler då återkopplingen inte är omedelbar men liknelsen är mer klargörande med ett fall där återkoppling är omedelbar. Edit: P.S

Teori inbegriper ju naturligtvis de variablerna, ser inte hur de skulle bli värdelösa pga det. Jag menar att om man inte klarar att bedömma motståndarens spelstill tilräckligt bra så kan teorin ibalnd förutsäga helt olika agerande beroende på ens bedömning. Känns som att vi kanske defininierar teori och känsla helt olika, men jag ser inte varför det skulle finnas en risk att börja stirra sig blind på teori. Dessutom, min erfarenhet är att de spelare som säger att de spelar på känsla mer menar att de spelar på infall/nycker än något annat, så ge gärna några exempel på vad du menar. Med att spela på känsla menar JAG INTE spela nyckfullt och efter ingivelse i strid med logik. Det hoppas jag alla förstår. Vad jag menar är att efter att ha spelat ett visst antal SnG börjar man känna i ryggraden när det fungerar att pusha, syna, folda med olika händer i olika situationer. Om du ber mig studera en handanalys med givna stackar, positioner och min hand och ber jag säga hur jag skulle agera så klarar jag ofta inte att svara logiskt. Men när man väl sitter där i stridens hetta, då är det självklart hur man agerar. Det är vad jag menar med att man hittar känslan. Det gör ont i hela kroppen när man agerar fel. Jag jagar alltså INTE runner-runner för att jag tror det är min turdag idag

Varför är de brus på ytan ? Självklart så måste en teori ta hänsyn till hur motståndaren spelar för det är ju en mycket avgörande detalj i hur man själv skall spela. En teori som inte tar hänsyn till hur motspelaren spelar är ABC-poker där man inte spelar motspelaren utan sina egna kort. Skall man nå högre nivåer så är det så att man måste anamna de teorier som beskriver hur man skall handla beroende på hur motståndaren spelar sina kort. Då blir det avancerat att spela poker. Jag menar att teorin TAR HÄNSYN till hur fi spelar men att man generellt är så OSÄKER på hur fi egentligen spelar att teorin inte klarar att förutsäga ett entydigt spel. Om jag totalt felbedömer fi's HD vid tex en eventuell syn på en All-in på bubblan så kan teorin säga att All-In är +EV medan den egentligen inte är det om jag verkligen hade haft rätt bedömning av fi's HD vid denna syn. Ungefär som om man försöker förutsäga var en missil skall träffa då osäkerheten i utgångshastighet och vinkel vida överstiger målets dimension Vad jag säger är bara att om osäkerheten i de ingående variablerna är för stor blir vilken teori som helst värdelös för att förutsäga resultat eller ge råd för agerande. Man måste oftast ha en ganska stor säkerhet i de ingående variablerna för att teorier skall fungera för precisionsbeslut.

Myssion: Du har säkert rätt att det är svårt att erfarenhetsmässigt sortera ut rätt agerande i många situationer. Men det gäller nog även ofta då man baserar sitt agerande på teori. Det finns så mycket osäkerhet i det ingående variablerna vad det gäller de andras spelarnas HD, synvilja, etc etc att teorierna blir helt värdelösa. Vad hjälper det om man kan världens mesta avancerade teori om man är värdelös på att bedömma fi's hand. Det är lite som att använda kvantmekanik för att beskriva en fotboll. De fina detaljerna är ointressanta för de är bara brus på ytan. Sen är det ju det här med olika nivåer. Det kan vara helt olika spel som maximerar ens ROI på 5$ jämfört med 55$ bord. Litar man blint på sina teorier och inte har tentaklerna ute för att läsa motståndarna missar man så mycket viktig information att man spelar helt fel. För mig tar det alltid ett tag på varje ny nivå innan man känner att man anpassat spelet till det lite annorlunda spelet. Det är mycket möjligt, eller tom mycket troligt, att jag är den där fisken med jätteläckor i mitt spel som skulle gynnas av mer analys o teori, men jag är alls inte övertygad om att det är värt besväret. Risken finns att man stirrar sig blind på teori och glömmer bort att lita på sin känsla. Det finns en övetro till teori och det är viktigt att man hittar sin egen balans tror jag.

Är ju intressant att se total ROI och ITM. På nuvarande nivå eller tex på senaste 500 borden?

Jo men jag menar just att man INTE behöver förstå dem. En startguide är givetvis bra, men sen justerar man spelet efter spelerfarenhet. Personligen kan jag inte se att jag blivit hjälpt av någon SnG teori efter att ha läst min första guide. Däremot har jag flera gånger justerat mitt spel av egna erfarenheter. Tycker man om teori skall man givetvis roa sig med det, men tycker man som jag att det i poker mest förstör nöjet så tror jag de flesta kan låta bli den mer avancerade teorin och klara sig bra ändå. Hur är det med alla SnG proffs (om det finns såna) här? Hur mycket avancerad teori behärskar de? Mot motvilja mot teori omfattar givetvis INTE basal pokerteori, med potodds och sannolikhetslära, utan bara den mer detaljerade avancerade varianterna som man ibland ser folk här applicera på vissa situationer.

Jag är antagligten lite extrem och inte speciellt representativ för den genomsnittlige SnG-spelaren men jag anser att det mesta av det du listar är onödigt. Bas-teori i form av en enkel guide och sen bara nöta, nöta, nöta SnG är det som fungerar bäst enligt mig. Givetvis är detta individuellt, och teori kan visst hjälpa en spelare som inte hittar känslan i spelet, men personligen tycker jag att man någorlunda snabbt får en god känsla för vad som är rätt spel. Det som skulle vara mycket mer värdefullt än att studera en massa esoterisk SnG-teori är att se en bra SnG-spelare spela ett par timmar. En sån video skulle kunna ersätta många hyllmeter med komplicerade matematiska uträkningar (som ändå vilar på en väldigt lös grund pga svårigheten att bedömma moståndarens hand, synvilja, etc etc) Spela mer, teoretisera mindre är mitt råd.