Ledartavla

Var på fjärde sessionen hos hjärndoktorn igår och vilket lyft det blivit sen första gången jag var där. Han frågade igår att om jag skulle betygsätta måendet nu kontra då mellan 1-10, vad skulle då dom betygen hamna? Jag satte mig själv på en 3:a för 2-3 månader sen medans nu en 7:a. Känns sjukt bra mentalt och jag har fått tillbaka sån jävla glöd som jag jag trodde var borta forever. Skulle starkt rekommendera att träffa någon om man inte är 100. Låt oss maxa folket!! /mvh

Alltså, jag är ändå på en rätt bra plats i livet nu, om man tänker efter. När AT:n är över ska jag fan klara mig på att röka på kvällen och lediga dagar. Det kommer jag göra.

På tal om Amy Winehouse Va fan längesen jag lyssnade på henne, jävla legend. ❤️

Det här är min andra krönika kopplad till återutgivningen av Poker Magazine. Fortfarande fyra år innan jag började skriva om poker på heltid, och innan jag etablerat mig som bloggare. Men jag tog del av den världen. Och jag läste allt jag kunde om spelet och subkulturen; inte minst genom Poker Magazine. 2006 var ett Sverige i förändring. Internet hade på allvar blivit en självklar del av vardagen och nya digitala miljöer formade hur människor umgicks, diskuterade och tog del av världen utanför. Bloggar, forum och sociala plattformar började sätta sin prägel på samhällsdebatten, samtidigt som en yngre generation i allt högre grad orienterade sig internationellt. Sverige var i många avseenden på väg in i ett nytt digitalt decennium, även om få då riktigt förstod hur genomgripande den förändringen skulle bli. De svenska ”pokergängen” började presentera sig på allvar vid den här tiden. Swedish Santas från Linköping med Bengt Sonnert, Sargon Ruya, Daniel Larsson och Tobias Persson. Och i Stockholm Vällingbymaffian som utvecklats tillsammans i Magnus Betnérs källare, där kärnan utöver Magnus var Bo Sehlstedt, Magnus Rahmn och Anders Henriksson. De två sistnämnda finns i högsta grad anledning att återkomma till i denna text. 2006 var också ett år med stora svenska framgångar på den internationella turneringsscenen. Vid årets början var ikonen Chris Björin den ende svensk som lyckats vinna ett bracelet i WSOP, och han hade dessutom gjort det två gånger. Men under årets tävlingar lyckades vännerna Rahmn och Henriksson med bedriften att bärga varsitt. På det nådde dessutom Erik Friberg en åttonde plats i Main Event, och William Thorson var snubblande nära att även han ta sig till finalbord. Och innan dess hade Mats Iremark tagit hem Sveriges tredje EPT-titel genom en seger i Deauville. Även om vi hade haft några riktigt stora blågula turneringsframgångar innan vill jag påstå att det var 2006 som Sverige verkligen blev en turneringsnation på allvar, i alla fall sett till media och omvärld. Och pokerboomen exploderade. Eventföretagen stod som spön i backen, pokerkit av högst varierande kvalitet skeppades ut överallt. Varenda tv-kanal sände någon sorts pokershow, även de med varierande kvalitet. Serietidningarna hade pokerset som medskick. Japp, det finns en viss problematik i det, men jag orkar inte moralisera här och nu. Vi kan konstatera att pokern hade drabbat Sverige. Som en dåtida padel, fast tillgänglig även för oss utan någon form av koordination eller verkshöjd för fysiska aktiviteter. Varannan källare och garage i landet var fyllda av svettlukt och ljudet av rasslande pokermarker. Poker Magazine blev en budbärare om en dröm om pengar och framgång. För alla kunde ju vinna. Och många trodde även att de skulle vinna i längden. Även om vi har facit i dag finns det i alla fall hos mig många nostalgiska minnen att se tillbaka på. Jag läser de gamla numren av Poker Magazine med glädje, och även med en viss skämskudde när jag inser hur lite jag förstod av pokervärlden då. Inte bara i relation till vad jag vet nu, utan även jämfört med vad jag trodde att jag visste. Men jag var inte ensam. I stort sett alla förhöll sig till poker på något sätt 2006, och alla hade en åsikt om både spelet och om världen kring det och dess komponenter. Erik “Valterego” Rosenberg

Mycket handlar väl om dom klassiska grejerna med rutiner sömn, träning och kost. Men det gav mycket faktiskt att försöka ändra mindset överlag och försöka hitta mer naturliga kickar, typ hänga med vänner, skapa nya relationer osv. Tex att småsaker ska kunna ge något( sitta och klappa en hund typ) och att acceptera läget man är i och inte tro att man ska ändra världen över en natt. Är ju helt säker att mina dopaminnivåer varit helt rubbade sista åren, blev knappt glad för något alls. Sökte alltid mer mer mer.

Har ett väldigt tydligt minne från PF back in the day som jag tänker på orimligt ofta, och det är antingen din eller Chofritz gamla signatur som var något i stil med "en dag kommer du springa bättre än du någonsin trodde var möjligt". Ett skönt mental trick/bra generell inställning då det såklart är så mycket enklare att fastna i negativa tankemönster kring det omvända. GL jobba comeback!

Även jag gick på dessa för några år sedan. Slutade relativt tvärt och hemma hos en familjemedlem fick jag ett anfall som ledde till ambulans. Väl inne på sjukhuset tog dom diverse tester o prover och till min förvåning visade jag positivt på Fentanyl. Har aldrig någonsin tagit det eller ens något liknande, då det inte är min grej för fem öre. Sen dess har jag aldrig mer rört det. Vem vet vad för skit de stoppar i.

Det kan kännas som ett faktum just nu, men det är fortfarande en känsla.

Det är ju viktigt att stå vid all-ins

När Pokerforum återpublicerar årgångarna av Poker Magazine från mitten av 2000-talet innebär det också möjlighet att få en återblick på den period då svensk poker tog ett avgörande kliv ut i världen. Ett av de tydligaste namnen i den utvecklingen är Martin de Knijff. WPT World Championship på Bellagio var för två decennier sedan en av de största internationella titlar en pokerspelare kunde vinna. Förstapriset på drygt 2,7 miljoner dollar var det största som dittills betalats ut i en WPT-turnering. Turneringen samlade den absoluta världseliten och tv-sändningarna gjorde vinnaren till ett globalt namn. De Knijff blev därmed en av de första svenskarna som etablerade sig på den internationella livetourscenen på allvar. Utöver sina framgångar vid borden var han under pokerboomens genombrottsår en central aktör i uppbyggnaden av svensk pokers infrastruktur. Poker Magazine kom att bli en av de viktigaste publikationerna under den perioden och bidrog till att ge spelet ett mer etablerat kulturellt utrymme i Sverige. Tidningen samlade skribenter och profiler med både praktisk och teoretisk erfarenhet av spelet, och fungerade som en central plattform för diskussion. och Martin var en av grundarna av tidningen. Utöver det har även MartinsPoker, Pokerförbundet och en av Sveriges mest legendariska pokerklubbar genom alla tider Martins signatur på sig. Dessa initiativ bidrog till att professionalisera och organisera en snabbt växande rörelse i pokersverige. Jag fick chansen att prata lite med Martin om hans pokerkarriär och hans omistliga bidrag till svensk poker. Det givna avstampet kändes så klart som WPT-finalen. Hur förändrade segern i WPT World Championship din tillvaro? ”Den största förändringen för mig var inte rent monetär, utan den fantastiska möjlighet segern gav mig att flytta till USA. World Poker Tour sponsrade generöst ett femårigt visum, ett så kallat P1, samma typ av visum som exempelvis golfare får när de bor och verkar i landet. Det kanske låter märkligt att säga, men för min pokerkarriär var det början till slutet. Min dröm hade alltid varit att vinna en stor pokertävling, och när det målet väl uppnåddes tappade jag gnistan och intresset i stort. Jag och min fru ville ha flera barn och det fick prioritet. I dag har vi tre pojkar, och jag har dessutom en son sedan tidigare som är 29 år och bor i Stockholm.” Mitten av 2000-talet utgjorde pokerboomens absoluta topp. Onlineoperatörer växte exponentiellt, tv-produktioner fick internationell spridning och liveserier som WPT, EPT och WSOP etablerade sig som globala varumärken. Sverige var ett av de länder där tillväxten var särskilt tydlig, både i antal spelare och i medial närvaro. Hur upplevde du pokervärlden vid tiden kring 2005-2006? ”Det var en tid som på gott och ont aldrig kommer att upprepas. Pokerboomen befann sig på sin absoluta topp, med PokerStars, PartyPoker och senare Full Tilt Poker som drivande krafter bakom en enorm tillväxt. Samtidigt drev vi Martins Poker, och det var en fantastisk upplevelse. Man mötte så många härliga människor, framför allt unga, med en positiv livssyn i allmänhet och en stark kärlek till poker i synnerhet. Det fanns naturligtvis också inslag av Vilda västern. Mångas förhoppningar och drömmar om att bli rika och kunna leva på poker gick i kras. Men sammantaget överväger det positiva det negativa, och det med god marginal.” Jag ser dig som en av de stora portalfigurerna i svensk poker, och som någon som verkligen var med och förändrade pokervärlden och pokersverige. Ser du dig själv så, och vad är du i så fall mest stolt över? ”Inte för att låta arrogant, men det gör jag absolut. Samtliga följande initiativ grundades 2003 och 2004, och jag är mycket stolt över vad vi lyckades åstadkomma i dem alla, men framför allt PokerMagazine. Daniel Wallin, Krister Bengtsson, Murat Sahan, Ken Lennaard och Rikard Åberg bidrog alla till en produkt av mycket hög kvalitet och var med och satte pokern i finrummet. MartinsPoker med Experience Life as a Poker Pro samt VM 2006 med 100 kvalificerare till Main Event och en chartrad jet till och från Las Vegas. Klubben på Surbrunnsgatan. Där arrangerade vi även PokerEvent för företag som Alfred Berg och flera banker, vilket blev mycket populärt. Och Svenska Pokerförbundet. Mitt bidrag fanns främst i den absoluta början, men det är ett mycket viktigt organ. Alla eldsjälar som fortsatt håller fanan högt förtjänar stort beröm för sina insatser.” Vilka är dina bästa pokerminnen om du tittar tillbaka på karriären? ”Det är svårt att slå vinsten i WPT World Championship på fingrarna. Det är ett ögonblick och ett minne jag aldrig kommer att glömma. I övrigt minns jag tiden på den anrika klubben Kortoxen med stor värme. Det var där jag lärde mig de amerikanska pokerspelen Texas No Limit och Omaha. Vi hade väldigt roligt där. Gemenskapen var stark, det var många skratt och mycket sarkasm, men alltid med glimten i ögat. Med den gedigna utbildningen från Kortoxen i bagaget reste jag till Las Vegas för första gången 1999. Det var en stor upplevelse.” När du tittar på dagens poker och scenen kring den, vad tycker du har blivit bättre och vad har blivit sämre för spel? ”Om vi börjar med det som har blivit sämre, sett ur min horisont, och jag är definitivt ingen expert i dag, så upplever jag att mycket har blivit mer ‘geschäft’ och att spelet har tappat en del av sitt hjärta och sin själ. Om man istället ser till det som har blivit bättre så har teknik och streaming gått framåt ordentligt. Hustler Casino är ett exempel. TRITON Poker gör också mycket bra, inte bara för high rollers och när det gäller kvaliteten på produktion och liveuppdateringar, utan även genom sitt nya TRITON ONE som skapar en bättre balans och möjligheter till återväxt. WSOP är också betydligt bättre i dag med sin nya app. Har GTO och solvers varit bra för poker? Det är svårt att säga, men jag lutar åt att det varit negativt allt sammantaget.” Hur är din relation till poker numera? Spelar du fortfarande och följer du scenen? ”Jag följer utvecklingen på avstånd, men det kan gå ett par månader mellan gångerna. När det spelas stora event i Las Vegas, framför allt WSOP, är jag mer uppdaterad och jag har spelat Main Event de två senaste åren efter ett tioårigt uppehåll. De privata spelen i Las Vegas, för min del på Bellagio, är fantastiska. Miljön påminner om 90-talet. Ingenting tas på alltför stort allvar, fokus ligger på att ha trevligt och spelen pågår dagtid mellan 10.00 och 17.00. Jag gästspelar i genomsnitt ungefär en gång per kvartal. Att göra en ny seriös satsning på poker är uteslutet. Det tåget gick för 20 år sedan. Min stora passion är sport, framför allt fotboll, och alla mina gråa cellers lediga tid går till det.” Återpubliceringen av Poker Magazine placerar återigen fokus på en period som definierade svensk poker internationellt. Martin de Knijff var en av de mest betydande aktörerna under den epoken, både genom sina resultat och genom sitt engagemang. Han är en av den svenska pokerns största profiler genom alla tider, oupplösligt knutet till den moderna pokerhistorien, och det är bara att lyfta på hatten och tacka för hans bestående insatser för svensk poker. Erik “Valterego” Rosenberg (februrari 2026)

Sluta helt kan ni ju fetglömma, men gå tillbaka till röka hade fan varit bra för mig och plånboken och bankrullen.

Jag ska ju tända av skriver jag ju om. Har tagit 1800mg tram och en blå. (Ja, jag har cp-tolerans.) Har inte ens spytt, det brukar jag alltid göra en gång i alla fall, när jag är nöjd med mitt opiatrus.

Syftade på Amy som kallade dig för KB om det inte var obvious nog. @AmyWinehouseinnan f&f blev woke och sell outs

KB från myggan? Outningaregeln??? https://youtu.be/duICk1gDhA0?si=jQr9zLZfl-1_9UfY

När Pokerforum nu återpublicerar årgång 2006 av Poker Magazine är det en påminnelse om en tid då svensk poker hade en självklar plats i tidningshyllorna runt om i Sverige. En av skribenterna i tidningen var Ola Brandborn, redan då ett etablerat namn i Pokersverige. Idag är han invald i Swedish Poker Hall of Fame, flerfaldig svensk mästare och Head of Poker på det åländska spelbolaget Paf. Hans pokerbana har rört sig mellan spel, skrivande och branschansvar, men 2006 befann han sig mitt i pokerboomens mest expansiva fas, som aktiv spelare, krönikör och pokeranalytiker. Mitten av milleniets första decennium var en intensiv period för pokern i Sverige. Två tryckta pokertidningar konkurrerade om läsarna, internationella turneringar följdes noggrant och några profiler framträdde tydligare än andra i det offentliga samtalet kring pokern. Ola var en av dem. Han kombinerade sitt eget spelande med mediala uppdrag, och blev en av de främsta profilerna i tidens pokerdebatt, liksom under åren som följde. Jag har haft förmånen att få lära känna Ola, och under åren som följde utvecklades vår relation, och han kom att bli en av de bästa vänner jag fått genom pokern. Nu har jag fått förmånen att åter prata med honom om pokern och hans relation till den. Och givetvis om Poker Magazine. Hur gick det till när du blev skribent på Poker Magazine? ”Det var så länge sedan att jag faktiskt inte minns alla turer. Men på den tiden var jag skribent i Card Player och hade en liten, fånig kolumn i Expressens papperstidning också. Det fanns två pokertidningar, dels Poker Magazine och dels First Poker, och jag var kommentator för EPT ett tag på Eurosport. Jag tror att redaktionen för Poker Magazine kontaktade mig i förebyggande syfte så att jag inte skulle bli skribent på First Poker.” Vad uppskattade du mest med att skriva om poker under den tiden? ”Du och jag har ju skrivit om poker på olika sätt. Du har närmat dig pokerspelarna ur ett personligt perspektiv och bevakat tävlingar. Jag har skrivit om poker ur ett mer analytiskt perspektiv, om olika sorters spel, olika regler och mer analyserat spelet. Det är ruskigt effektivt att bli en bättre spelare om man är med i olika diskussionsgrupper och analyserar sitt spel, se bara på Vällingbymaffian eller Linköpingsgänget. Som den asociala jävel jag är så är skrivandet mitt sätt att analysera.” Vad ser du som den viktigaste förklaringen till att Poker Magazine blev så framgångsrikt? ”Att grundarna var riktiga pokerspelare med en kärlek för spelet och som byggde en kompetent redaktion, precis som Card Player. Till skillnad från andra konkurrerande tidningar som mer var tidningshus som hoppade på en hype.” Poker Magazine kom att bli en viktig publikation under boomen, Ola tillhörde den grupp som både spelade och deltog i samtalet om spelet, vilket gav hans medverkan i tidningen en naturlig tyngd. Han blev en av de centrala rösterna på den svenska pokerscenen genom kombinationen av kunskap, integritet och en oräddhet att säga vad han tycker. I dag arbetar Ola som Head of Poker på Paf, där han har ett övergripande ansvar för pokerns utveckling inom bolaget. Perspektivet är därmed bredare än under åren som enbart spelare och skribent. Samtidigt är kopplingen tydlig; förståelsen för spelets mekanik och kultur har varit en röd tråd genom hela hans yrkesliv. Skulle du ha gjort något annorlunda i din karriär om du med dagens kunskap ser tillbaka på pokerboomen? Och vilka erfarenheter från den tiden betyder mest för dig i dag? ”Jag hade en väldigt bra fallenhet att vinna satelliter online till olika liveevent. Det gick löjligt bra, och jag är väldigt tacksam över att jag som ung vuxen fick chansen att se världen i samband med pokern. Australien, Singapore, Karibien, USA, hela Europa. Jag har gjort gratisresor över hela världen som andra kanske bara kan drömma om. Det jag borde ha gjort annorlunda var att satsa mer på tävlingar. När jag åkte ur en tävling satte jag mig och grindade cashgame, men med facit i hand var det tävlingsvinster som gav ära och berömmelse, och sponsorkontrakt. Å andra sidan har jag pengarna kvar, till skillnad från många av dåtidens turneringsproffs, och jag tackade nej till ett par sponsorförslag som inte var attraktiva.” För undertecknads del har han också haft en avgörande betydelse för min karriär som pokerskribent, både som vän och bollplank genom åren. Ola banade också väg för oss skribenter som följde efter, genom att sätta en standard för att förhålla sig till spelet på ett nyanserat och ickeglorifierande sätt. Med det, och med flera SM-titlar och ett inval i svensk pokers Hall of Fame har han sin självklara plats i svensk pokerhistoria. Vad känner du själv störst tillfredsställelse över när du ser tillbaka på din karriär? ”Det ligger inte i min natur att vara stolt över ett spel. Men för att referera till det vi pratade om tidigare så är jag stolt över att ha sett världen.” Kan du fortfarande känna genuin glädje för poker i dag? ”Ja. Förbundets SM ser jag fram emot varje år. Jag hade kvalat in förra året, men livet kom i vägen, och tyvärr ser det ut att bli svårt i år igen. Men jag jagar verkligen SM-titeln i mörkpoker. Det är det riktiga SM, och jag har varit snubblande nära några gånger. En andraplats och tre eller fyra fjärdeplatser.” Finns det något du saknar från de där åren under pokerboomen? ”Nej. Var tid har sin sak.” Återpubliceringen av Poker Magazine 2006 ger oss möjlighet att se tillbaka och minnas en period som formade svensk poker i grunden, men det ligger inte i Olas natur att vara nostalgisk. Han lever i nuet. För honom är det ett kapitel bland flera som passerats i hans långa pokerkarriär; från spelare och skribent till en roll på ett spelbolag där han än idag arbetar med att forma pokerns fortsatta utveckling. Erik “Valterego” Rosenberg (februari 2026)

Underbart att höra Uppåt, framåt!!

Blir fan kåt när GalnaAnlag börjar spewa. Kommer i byxan.

Jag vet det såklart, men jag behöver fan hjälp i såna fall. Alltså, jag har självmedicinerat sen jag var 18. Innan dess, massa konstiga tvångstankar, kunde inte socialisera mig, hade inte ens kysst någon när jag var 18. Kunde inte prata med brudar öht. Torgskräck. Självskadebeteende. 0 vänner. etc etc Jag ska inte skylla ifrån mig och dra autism-kortet, men det är ganska uppenbart att jag inte "fungerar som andra". Men det är jag som har satt mig i den här situationen, såklart. I Sverigen kan man inte få någon (statlig) psykologisk hjälp om man inte är ren. Det är tydligen helt omöjligt att göra två saker samtidigt, trappa ner och börja jobba med de andra sakerna. Ja, jag har försökt, varit mycket på psyket. Tror typ vissa människor inte får en särskilt bra hand att spela från början, men man får väl spela den så bra man kan. Jag är den förste att erkänna och stå för att jag inte gör det för närvarande. Och det är klart man devis hittar på ursäkter för att punda, hjärnan/kroppen fungerar så efter ett tag. Ganska uppenbart för mig att jag skulle behöva någon "kemisk hjälp". Men med den historiken jag har vill de bara skriva ut sockerpiller (antidepp, melatonin etc etc)

3-4 blå? Viagra? Sitter du och hamrar 0.25/0.5 med vrålbånge?

Omnivalor pre beta lägg ett bud i tråden eller DM

Det beror på om man pallar att sitta och folda, definitivt lättare games live.

Ok, så alla får kåkar tydligen.