Ledartavla

Varför gillar solvers att betta litet flop och sedan överbetta turn+river? Det har fått mig att fråga mig själv: "Om solvers gillar att betta litet flopp, varför inte också betta litet på turn? Eller om solvers gillar att överbetta på blank turn, varför inte börja överbetta redan på floppen?" Min gissning är att det har att göra med billig fold equity på floppen vs FI's inelastiska skräphänder, alltså händer som foldar hur litet vi än bettar. Det är värdefullt att billigt folda ut dessa skräphänder eftersom de ändå ofta har 20-30% equity mot våra låga par / high cards. T.ex T8o mot 65o på A62r har 24% equity vid checkdown. Efter vi billigt foldat ut dessa skräphänder, och på så vis gett ett visst skydd till våra marginella händer och våran range som helhet, så övergår vi sedan istället till att maximera EV:t genom att utnyttja vårat nötövertag och överbetta våra starkaste händer + sätta maximal press på FI's kvarvarande range med våra bluffar. Finns det någon mer faktor i det som jag missat?

Stabila mål! Önskar dig lycka till på samtliga, och känner mig ärad som lyckats bidra till denna inspiration

Jag brukar ha som ambition att laga mat som mina middagsgäster uppskattar ? Förväntar mig enkom samma intention tillbaka.

Fann lite dötid mellan grindtimmarna och kände mig sugen på att skriva en rant. Som highstakes-spelare / coach får man orimligt många gånger frågor som "vad som skiljer sig mellan dom bästa och resten" , "vad som gjort mest för din utveckling" , "vilken egenskap är viktigast" osv.. Tänkte svara ish på den här sortens frågor hur det är enligt mig. En sak som jag kan redan nämna nu är att det är såklart otroligt viktigt att vara consistent, men vet inte riktigt om det är en skill man kan utveckla. Känns som en vilja som måste komma innefrån. Annars tycker jag de flesta bra pokerspelarna är ganska duktiga på samtliga 3 saker, eller iaf minst på 2. 1) Professionalism - Detta är något som kan kompensera otroligt mycket för ens skillnivå. Tycker det än idag det finns bumhunters som är extremt dåliga på de högsta nivåerna. Men de flesta av de spelar tight, sjukt bra tableselection och tiltar sällan. De spelar uppenbarligen för pengar och inte för någon form av ego. BRM är också en väldigt stor del i den här fliken, det finns många spelare som har kommit och gått genom åren som var väldigt duktiga men haft usel BRM och gulat. Antal bord är också något som hamnar i den här fliken, man kommer ingen vart på att masstablea, ffa inte i början av sin karriär när man fortfarande lär sig extremt mycket av att spela. Men ja allt vad det innebär att bete sig professionellt är viktigt. Bör ändå tilläggas att jag tycker det går bägge håll vad gäller BRM. Det vanligaste är ju såklart att folk tar dumma skott de inte har råd med, men samtidigt skulle jag säga att det kan i teorin i form av ev vara en minst lika stor läcka att inte ta ett större game (ev större förlust i ev). Givetvis ska en generellt sälja av procent i dessa situationer dock. Ens risk of ruin ska alltid vara extremt låg oavsett hur bra gamet är imo. 2) Volym - Att spela stor volym är så sjukt underskattat och overlooked så det finns inte. Fram tills en spelar midstakes tror jag dock gemene spelar pluggar för lite off table och spelar för mycket volym. Man kan ju givetvis göra bägge, spela mycket volym och plugga mycket off table. Det är generellt viktigare att få in kvalitet över kvantitet i bägge områdena. Jag tror många skulle bli förvånade hur lite gemene hs-regg faktiskt studerar. Stor volym innebär oftast att man lär utvecklas snabbare då man får mycket erfarenhet, man behöver inte ha lika hög winrate för att göra bra pengar. Varenda pokerspelare kan säga saker som att "allt jämnar ut sig i längden" "poker är ett maraton inte ett sprintlopp m.m". Men jag tycker faktiskt det är relativt få som faktiskt spelar en stor volym. Desto lägre en spelar desto viktigare är det i princip. Om man tar t.ex gemene 2/4kr regg. Beroende på hurvida en sån spelar heltid eller deltid så kan dens situation se ut något som att den har säg 10-15k i rulle och typ 20-25k / månaden. Så vi höftar att personen i det här exemplet har 35k i net worth. En bra månad på 2/4kr kan dubbla (eventuellt trippla ditt net worth). Om det inte motiverar dig så vet jag inte riktigt vad som gör. Det är definitivt livsförändrande pengar en kan vinna. Sen blir det givetvis samma sak på 5/10kr osv. Poker blir definitivt mycket roligare när man grindar för att man känner för det och inte för att man måste / lever pay check to pay check. Spelare som inte trycker volym tvingas oftast spela stejkade eller lyckas aldrig gå upp i nivå för deras winrate kombinerat med låg volym inte riktigt ger utrymme för några skott eller ökningar av net worth (trots att de ev gör jättebra ifrån sig i form av wr). 3) Passion - Detta är nog by far det viktigaste och det som skiljer agnarna från vetet. Att brinna för spelet ger såklart någon snowball effect att den personen tenderar att trycka mycket mer volym / ofta studerar mer (eller iaf utvecklas på något vänster hurvida den faktiskt gör teori eller inte). Detta känns som en extremt logaritmisk skala, jag skulle nog säga att detta var den största nyckeln till mig under mitt första år där jag började spela heltid. Och man ser definitivt regelbundet hur folk som aldrig tyckte poker var roligt försvinner en efter en varje år. Kollar man på många av de som spelar highstakes så är det extremt många som verkligen inte scorear högt vad gäller talang. Jag hade själv sjukt dåliga resultat mitt första år på micro , minns att jag sett ngn screenshot där ja sam gale var break-even över 1 milj händer på nl25. Linus fick också re-grinda massor med gånger på nl100/nl200 när han failade att gå upp i nivå. Jag har dåligt minne hur det var med båten men gissar att han började spela 2012 (?) och inte hade spelat högre än 2/4kr fram till början av 2015. Skulle gissa runt 2016/2017 började han spela de högsta spelen regelbundet. Och skulle ändå säga att detta är normen, majoriteten av de som är väldigt dåliga var aldrig topregs på nivåerna medan de klättrade upp. Kanske finns någon korrelation med hur aggro BRM folk har förvisso. Ren viljekraft är bevisligen mycket viktigare än talang. Bevisligen behöver man uppenbarligen inte runna mest sims i världen för att utvecklas, jag tror det är som sagt överskattat hur mycket hs-regs studerar. Det är nog fair att anta att majoriteten av regsen på 5k+ studerar ungefär exakt likadant mer eller mindre. Så viktigt som talang är i början av ens karriär skulle jag säga att passionen är i endgamet. Att vara passionerad resulterar i att man får ut mycket mer information när man studerar, att man är mycket mer mindful när man spelar och snappar upp mer reads/exploits. Jag tror det är ännu mer extremt i mtts/plo där det finns folk som aldrig runnat en sim öht men på något sätt lyckas vara absoluta toppregs på de högsta nivåerna. Medan det samtidigt finns någon på plo50 som runnar sims hela dagarna. Hade jag varit mer matematisk och kreativ hade jag kunnat göra någon form av diagram som visar korrelationen mellan passion/utveckling. Då blir ju genast följdfrågan såklart hur man förbättrar sig inom det här området. I mitt fall ffa från att coacha så har jag lärt mig att man generellt får anpassa stora delar av coachingen till vad eleven finner intressant. Bara från egen erfarenhet så var jag pissdålig på språk när jag gick i skolan. Jag fick G i italienska på gymnasiet i utbyte mot att jag inte sökte steg 2 för att jag hade skolkat så mycket. Men sen fick jag för mig att lära mig spanska för jag tyckte livet i sydamerika var en aning begränsat om en bara pratade engelska. Mina lektioner bestod mer eller mindre av att prata med en colombiansk tjej som var runt 30 år över en kaffe som jag hade en hel del gemensamma intressen med. I kombination med mycket utgångar/dejtande gjorde det att jag lärde mig otroligt mycket mer på mycket kortare tid än vad jag någonsin gjorde i skolan när jag läste tyska/italienska. För det här var uppenbarligen roligare och mycket mer belönande för mig. Så jag tror en borde försöka utvecklas på så vis som den tycker det är kul. Att ha någon form av nätverk hamnar nog lite i den här kategorin med, i mitt fall så blev poker sjukt mycket roligare av att resa / bo med andra pokerspelare. Nu har jag förvisso inte bott med någon annan spelare på ca 5 år. Men det var ändå en tid jag ser tillbaka på som lärorik och utvecklande. Att sitta hemma och spela ensam är antagligen inte så kul, sen tycker jag personligen en borde resa för att utnyttja livet som pokerspelare till max. Pengar har så extremt kasst värde i sverige så det finns inte. Finns exakt ingenting som är roligt som går att spendera på. Vet inte riktigt hur det här fungerar riktigt, det är svårt att sätta fingret på vad exakt det är som gör att man utvecklas snabbare av att omge sig med andra pokerspelare. Skulle inte säga att jag någonsin har pratat överdrivet mycket poker med någon jag rest med. Men samtidigt kanske man får lite mer form av trygghet/empati när det går kasst och man kan motiveras av andra när det går bra. Tänker inte riktigt börja name droppa nu, men skulle säga att både jag själv, båten och flera av mina/våra kompisar har haft rätt sjuka break throughs under perioder där vi rest/umgåtts intensivt. Skulle säga att majoriteten av de man coachar failar förr eller senare på den 3e punkten. Känns nästan som regel snarare än undantag numera att folk brinner för poker som satan till de tar sig till en viss nivå och där bara dör allt intresse och de går in i ngn form av slappt mode där de konstant underpresterar inom samtliga 3 kategorier pga den 3:e. Bristen på passion. Om man skulle göra ngn form av 1-10 poängssystem i dessa 3 kategorier, så tror jag extremt många framgångsrika pokerspelare skulle scorea väldigt bra i minst 2/3.. De allra bästa har definitivt alla 3 delarna på mkt god nivå. Mvh ranter mcrantsson

Har ni någon nytta av Solvern? Märker ni någon skillnad mellan att spela med och utan?