Poker på Victoria Casino i London

[Folke Rosvall]

Jag har spelat poker på Victoria Casino i London. Eller har jag det? Inne på casinot stod det inte Victoria någonstans. I stället stod det Grosvenor lite överallt. Hur som helst, casinot låg på Edgeware Road, ifall någon är intresserad.

För att komma in måste man bli medlem. Det togs en bild och sedan fick man ett medlemskort. Det var helt gratis. Man behövde inte passera någon metalldetektor.

Om man kom på eftermiddagen fick man en gratis lottsedel med ett tresiffrigt nummer på. Klockan 18 lottade man ut en vinst på £100 (£ betyder pund). Klockan 20 kunde man vinna £200 och klockan 22 kunde man vinna £300. Man ville uppenbarligen försöka få folk att inte gå hem för tidigt. 

Casinot hade två plan. På plan 1 fanns roulette, Black Jack och slots. På plan 2 fanns 29 pokerbord, en automatroulette och enstaka slots.

Om man ville spela poker skulle man hålla upp sitt medlemskort framför en läsare och på en pekskärm knappa in vilka spel man ville spela, ungefär som på Casino Cosmopol. Skillnaden var den att pekskärmen fanns inne i pokerrummet och var i ständigt bruk.

Man kunde välja mellan Texas £1/2, £1/3, £2/5, £5/10 och £10/25. Dessutom kunde man spela Omaha. Inköpsgränserna på £1/2 var £100 - 500, alltså ungefär som på Cosmopol.

Man erbjöd spel dygnet runt och det fanns ständigt folk som ville spela. Jag kom till casinot varje morgon halv åtta i en vecka och pokerrummet var aldrig tomt. Tänk att kunna spela poker live dagtid, vilken lyx! En dag satt jag på samma stol från halv åtta på morgonen till halv åtta på kvällen utan att resa mej en enda gång. Jag åt eller drack inget heller.

Det var mycket som var annorlunda jämfört med hur det är på Cosmopol. När man hade satt sej la man upp pengarna på bordet. Antingen tog en spelare pengarna och la fram några av sina marker eller också så kom en annan dealer och gjorde detsamma.

Framför sej hade dealern en decimeterstor pekskärm nedsänkt i bordet. Hen knappade in den nya spelarens position vid bordet. Efter varje spel knappade hen in vinstens storlek och vem vinsten gick till. Systemet höll således reda på varje spelares sammanlagda bruttovinst under sessionen. Om det är brittisk lagstiftning som kräver det eller om det finns någon annan förklaring vet jag inte.

Dealerns låda med marker var väldigt liten, högst en tiondel av vad den är på Cosmopol. Dealern hade ständig brist på marker och lånade friskt av spelarna för att kunna växla. När lådan skulle fyllas på var det väldigt enkelt jämfört med Cosmopol. Vi är vana vid att dealern noga räknar igenom markerna under övervakning av den dealer som kom med markerna och ibland dessutom av en vakt. Här stoppade man bara ner en näve marker i lådan utan krusiduller och så var det bra med det.

För samtliga cash game-bord gällde max 8 spelare, så det var gott om plats för mat och dryck. Många satt och åt rejäla varmrätter medan dom spelade. Det tillåts väl inte på Cosmopol?

Raken var officiellt 5%, men ovanpå det drogs £1.5 till en bad beat jackpot. Den verkliga raken var därför högre.

Medan en spelare var kvar i spelet och fattade beslut om sina kort satt samma spelare och pratade i telefon eller surfade under tiden. Dealern sa ingenting. En gång var en spelare så nyfiken på vilka kort vinnaren hade att han erbjöd pengar för att få veta. När vinnaren fick £50 så visade han korten. Det hade väl aldrig gått för sej på Cosmopol.

När en spelare gick all in la dealern en triangelformad knapp framför spelaren som det stod "All in" på. Att knappen var triangelformad berodde nog på att triangelformade vägmärken betyder varning.

Markerna var tydligen av olika årgångar. Dom moderna £25-markerna var ljusblåa medan dom äldre var mörkblåa och såg helt annorlunda ut. Moderna £5-marker var röda med gult i medan dom äldre var röd-gröna. Moderna hade glitter inuti, medan äldre var utan glitter. Och allt detta samtidigt på bordet. Ganska förvirrande!

Majoriteten dealers var män, kanske 80%. Många kom från andra länder. Av spelarna var dom flesta invandrare eller turister. Men några var faktiskt engelsmän. Spelet var ungefär som hemma i Sverige. Vissa spelade löst, andra tight. Jag är nog en typisk "recreational player" och eftersom jag hade tur med korten kunde jag åka hem med en liten vinst.

Nu ska jag skriva om något som inte har med poker att göra så ni som bara vill läsa om poker kan sluta läsa nu.

När jag besökte London på 70-talet sa man att Storbritannien skulle gå över till metersystemet. Men eftersom det förväntades ta tid sa man lite skämtsamt att "Britain goes metric inch by inch". För kanske 20 år sedan läste jag i Dagens Nyheter att av jordens alla länder var det bara USA och Burma (Myanmar) som ännu inte hade gått över.

Men i London såg jag att man i gatan hade målat ett stort 20 med en ring runt. Det måste rimligen ha betytt en hastighetsbegränsning på 20 miles per hour. 20 kilometer i timmen verkar orimligt lågt. På en gatuskylt stod det "Bump for 480 yards". Så efter 50 år håller man tydligen fortfarande på att gå över "inch by inch".

[brusig1]

10 timmar sedan, säger Folke Rosvall :

Jag har spelat poker på Victoria Casino i London. Eller har jag det? Inne på casinot stod det inte Victoria någonstans. I stället stod det Grosvenor lite överallt. Hur som helst, casinot låg på Edgeware Road, ifall någon är intresserad.

För att komma in måste man bli medlem. Det togs en bild och sedan fick man ett medlemskort. Det var helt gratis. Man behövde inte passera någon metalldetektor.

Om man kom på eftermiddagen fick man en gratis lottsedel med ett tresiffrigt nummer på. Klockan 18 lottade man ut en vinst på £100 (£ betyder pund). Klockan 20 kunde man vinna £200 och klockan 22 kunde man vinna £300. Man ville uppenbarligen försöka få folk att inte gå hem för tidigt. 

Casinot hade två plan. På plan 1 fanns roulette, Black Jack och slots. På plan 2 fanns 29 pokerbord, en automatroulette och enstaka slots.

Om man ville spela poker skulle man hålla upp sitt medlemskort framför en läsare och på en pekskärm knappa in vilka spel man ville spela, ungefär som på Casino Cosmopol. Skillnaden var den att pekskärmen fanns inne i pokerrummet och var i ständigt bruk.

Man kunde välja mellan Texas £1/2, £1/3, £2/5, £5/10 och £10/25. Dessutom kunde man spela Omaha. Inköpsgränserna på £1/2 var £100 - 500, alltså ungefär som på Cosmopol.

Man erbjöd spel dygnet runt och det fanns ständigt folk som ville spela. Jag kom till casinot varje morgon halv åtta i en vecka och pokerrummet var aldrig tomt. Tänk att kunna spela poker live dagtid, vilken lyx! En dag satt jag på samma stol från halv åtta på morgonen till halv åtta på kvällen utan att resa mej en enda gång. Jag åt eller drack inget heller.

Det var mycket som var annorlunda jämfört med hur det är på Cosmopol. När man hade satt sej la man upp pengarna på bordet. Antingen tog en spelare pengarna och la fram några av sina marker eller också så kom en annan dealer och gjorde detsamma.

Framför sej hade dealern en decimeterstor pekskärm nedsänkt i bordet. Hen knappade in den nya spelarens position vid bordet. Efter varje spel knappade hen in vinstens storlek och vem vinsten gick till. Systemet höll således reda på varje spelares sammanlagda bruttovinst under sessionen. Om det är brittisk lagstiftning som kräver det eller om det finns någon annan förklaring vet jag inte.

Dealerns låda med marker var väldigt liten, högst en tiondel av vad den är på Cosmopol. Dealern hade ständig brist på marker och lånade friskt av spelarna för att kunna växla. När lådan skulle fyllas på var det väldigt enkelt jämfört med Cosmopol. Vi är vana vid att dealern noga räknar igenom markerna under övervakning av den dealer som kom med markerna och ibland dessutom av en vakt. Här stoppade man bara ner en näve marker i lådan utan krusiduller och så var det bra med det.

För samtliga cash game-bord gällde max 8 spelare, så det var gott om plats för mat och dryck. Många satt och åt rejäla varmrätter medan dom spelade. Det tillåts väl inte på Cosmopol?

Raken var officiellt 5%, men ovanpå det drogs £1.5 till en bad beat jackpot. Den verkliga raken var därför högre.

Medan en spelare var kvar i spelet och fattade beslut om sina kort satt samma spelare och pratade i telefon eller surfade under tiden. Dealern sa ingenting. En gång var en spelare så nyfiken på vilka kort vinnaren hade att han erbjöd pengar för att få veta. När vinnaren fick £50 så visade han korten. Det hade väl aldrig gått för sej på Cosmopol.

När en spelare gick all in la dealern en triangelformad knapp framför spelaren som det stod "All in" på. Att knappen var triangelformad berodde nog på att triangelformade vägmärken betyder varning.

Markerna var tydligen av olika årgångar. Dom moderna £25-markerna var ljusblåa medan dom äldre var mörkblåa och såg helt annorlunda ut. Moderna £5-marker var röda med gult i medan dom äldre var röd-gröna. Moderna hade glitter inuti, medan äldre var utan glitter. Och allt detta samtidigt på bordet. Ganska förvirrande!

Majoriteten dealers var män, kanske 80%. Många kom från andra länder. Av spelarna var dom flesta invandrare eller turister. Men några var faktiskt engelsmän. Spelet var ungefär som hemma i Sverige. Vissa spelade löst, andra tight. Jag är nog en typisk "recreational player" och eftersom jag hade tur med korten kunde jag åka hem med en liten vinst.

Nu ska jag skriva om något som inte har med poker att göra så ni som bara vill läsa om poker kan sluta läsa nu.

När jag besökte London på 70-talet sa man att Storbritannien skulle gå över till metersystemet. Men eftersom det förväntades ta tid sa man lite skämtsamt att "Britain goes metric inch by inch". För kanske 20 år sedan läste jag i Dagens Nyheter att av jordens alla länder var det bara USA och Burma (Myanmar) som ännu inte hade gått över.

Men i London såg jag att man i gatan hade målat ett stort 20 med en ring runt. Det måste rimligen ha betytt en hastighetsbegränsning på 20 miles per hour. 20 kilometer i timmen verkar orimligt lågt. På en gatuskylt stod det "Bump for 480 yards". Så efter 50 år håller man tydligen fortfarande på att gå över "inch by inch".

Hur vet du vilka som är invandrare/britter/turister?

[Folke Rosvall]

4 timmar sedan, säger brusig1 :

Hur vet du vilka som är invandrare/britter/turister?

Jag vet naturligtvis inte, men jag får en känsla av hur det ligger till. Dels genom utseendet, dels genom uttalet. (Jag menar etnicitet, inte medborgarskap.) Dessutom berättade några varifrån dom kom.

Redigerad 6 December , 2022 av Folke Rosvall

[Folke Rosvall]

5 timmar sedan, säger brusig1 :

Hur vet du vilka som är invandrare/britter/turister?

Förresten, du som bor i London, hur upplever du Storbritanniens relation till metersystemet? Hur fungerar det dagliga livet? Är det yards och pounds eller meter och kilogram som gäller? Och tankar man i liter eller gallons?