Bostadsbidrag

[niotio]

Nähä, det är dom som bor i lägenheter de har råd med som får bostadsbidrag? Då har jag missuppfattat hela skiten och ska omedelbart idag lämna in en ansökan om att få bostadsbidrag .

 

Med ditt resonemang ovan så har alla råd med sitt boende, annars skulle ju folk inte bo i för dyra lägenheter, eller?

 

Återigen, man har ett val. Antingen väljer man att bo där man har råd eller så väljer man att bo där man inte har råd. Väljer man det andra alternativet so fine, men räkna inte med att jag vill delbetala den hyran.

Att det finns omständigheter under akuta perioder som gör att man behöver bidrag etc ifrågasätter jag inte. Att däremot bo kvar under resten av "livet" för att barn inte ska behöva flytta, byta skola etc och då få bostadsbidrag är inte ett alternativ.

 

Du kan inte få bidrag för bostadskostnader över 3 600 kronor per månad (som ung utan barn)

 

För den summan så får du väl en pytteliten studentlya som bäst i Stockholm..när jag skrev dyrt så menar jag ju vad som anses dyrt för allmänhetens ögon, inte vad du personligen definerar som dyrt

[Ängeln17]

Du kan inte få bidrag för bostadskostnader över 3 600 kronor per månad (som ung utan barn)

 

För den summan så får du väl en pytteliten studentlya som bäst i Stockholm..när jag skrev dyrt så menar jag ju vad som anses dyrt för allmänhetens ögon, inte vad du personligen definerar som dyrt

 

Och? Om du inte har råd med mer 3600 så ska du inte bo i en bostad med en högre kostnad, oavsett storleken på bostaden. Flytta inte hemifrån om du inte nöjer dig med en "pytteliten" studentlya då.

Vad är problemet? Att du inte får bo i en 6-rummare på Östermalm som vi andra är med och sponsrar åt dig?

 

Vad jag tycker är för dyrt är ju irrelevant, eller hur.

[niotio]

Och? Om du inte har råd med mer 3600 så ska du inte bo i en bostad med en högre kostnad, oavsett storleken på bostaden. Flytta inte hemifrån om du inte nöjer dig med en "pytteliten" studentlya då.

Vad är problemet? Att du inte får bo i en 6-rummare på Östermalm som vi andra är med och sponsrar åt dig?

 

Vad jag tycker är för dyrt är ju irrelevant, eller hur.

 

Du verkar ha missuppfattat precis allting.

Den situation jag beskriver har hela tiden varit för trådskaparens situation (och liknande situationer).

Otroligt korkade exempel som du ger, var hittar du någon ung utan barn som sitter själv på en 6-rummare på östermalm som försöker få ut ett bidrag på max 1100:- per månad (dessutom var det ju en regel på max 60 kvadrat)..

Har du missat hela bostadssituationen i Stockholm?

Tror du alla har samma situation som dina ungar, att de kan bo kvar hela livet hos sina föräldrar?

[jw1700]

Det känns som vi diskuterar två helt olika saker i tråden:

 

1. Att få bostadsbidrag för att man VILL ha en egen lägenhet, alternativt att skaffa en dyrare än vad man har råd med.

I det här fallet utnyttjar man bidraget för att få något som är bättre än det man har.

 

2. Att man drabbas av något i livet. Kickad från jobbet, anhörigs dödsfall, sjukdom o.s.v. som gör att man under en period inte klarar av de kostnader man tidigare haft.

I det här fallet blir man hjälpt att behålla något som man har.

 

Bör man få bostadsbidrag för:

alternativ 1? Definitivt inte.

alternativ 2? Absolut!

 

Som jag skrivit tidigare i tråden ska bostadsbidraget användas under en period i livet där man av något skäl har det jobbigt. Jag tillhör dom som definitivt tycker att man ska tidsbegränsa bostadsbidraget. Att hamna i ett bidragsberoende är inte bra för någon. Dock tycker jag tidsbegränsningen skall vara relativt generös, 12 månader är inte för mycket, så att man får en lugn möjlighet att starta om, och får en möjlighet att hitta ett boende som är bra för familjen.

 

Ängeln:

Visst är barn anpassningsbara det är jag den första att skriva under på. Har själv på frivillig basis flyttat med mina barn vid två tillfällen. Lik förbannat är en ofrivillig uppryckning från kompisar, skola, boende i kombination med att mamma och pappa mår dåligt (uppsägning, skilsmässa eller dylikt) inte någon lysande kombination. Det kanske vi kan vara överens om i alla fall?

[Vrakman]

Bostadsbidrag är det enskilt mest uppfuckade bidraget vi har i det här landet. Kan inte se att det finns någon anledning för någon att öht få detta bidrag. Snylteri av värsta sort, oavsett anledning.

 

Att ta bort bostadsbidraget hade givetvis krävt att man höjde vissa andra ersättningar, exempelvis för sjukskrivna, men att bo där man inte har råd att bo för andras pengar är den vidrigaste formen av bidragssnylteri som finns.

 

(Jo, det finns säkert värre exempel men bostadsbidrag flippar mig totalt)

 

Jag borde vara så klok att jag skulle hålla mig utanför den här typen av trådar, av uppenbara skäl när man läser innehållet...

 

MEN jag undrar bara stilla hur du tänker här Jens? För jag förstår inte vad du menar när du säger att ingen behöver bostadsbidrag, samtidigt som du menar att i det fall man skulle ta bort det ska man GIVETVIS höja andra ersättningar i socialförsäkringssystemet. Betyder det att det finns individer som behöver en viss summa i bidrag för att "klara sig", men de ska fan inte få det i bostadsbidrag? Hellre att vi kallar det något annat?

 

För mig verkar det som att du faktiskt förstår att vissa människor står i behov av bostadsbidrag, eller åtminstone någon sorts bidrag. Spelar det då någon roll vad det kallas?

[Matfrid]

Det känns som vi diskuterar två helt olika saker i tråden:

 

1. Att få bostadsbidrag för att man VILL ha en egen lägenhet, alternativt att skaffa en dyrare än vad man har råd med.

I det här fallet utnyttjar man bidraget för att få något som är bättre än det man har.

 

2. Att man drabbas av något i livet. Kickad från jobbet, anhörigs dödsfall, sjukdom o.s.v. som gör att man under en period inte klarar av de kostnader man tidigare haft.

I det här fallet blir man hjälpt att behålla något som man har.

Bör man få bostadsbidrag för:

alternativ 1? Definitivt inte.

alternativ 2? Absolut!

 

Som jag skrivit tidigare i tråden ska bostadsbidraget användas under en period i livet där man av något skäl har det jobbigt. Jag tillhör dom som definitivt tycker att man ska tidsbegränsa bostadsbidraget. Att hamna i ett bidragsberoende är inte bra för någon. Dock tycker jag tidsbegränsningen skall vara relativt generös, 12 månader är inte för mycket, så att man får en lugn möjlighet att starta om, och får en möjlighet att hitta ett boende som är bra för familjen.

 

Ängeln:

Visst är barn anpassningsbara det är jag den första att skriva under på. Har själv på frivillig basis flyttat med mina barn vid två tillfällen. Lik förbannat är en ofrivillig uppryckning från kompisar, skola, boende i kombination med att mamma och pappa mår dåligt (uppsägning, skilsmässa eller dylikt) inte någon lysande kombination. Det kanske vi kan vara överens om i alla fall?

 

Jag har försett några bitar med fetstil ovan. De illustrerar att du vill ha en annan form av bostadsbidrag än vi har idag.

 

Därför kanske det är så att du liksom jag håller med Jennez om att nuvarande bostadsbidrag är helt vansinnigt.

 

Jag ska ange några skäl till att jag tycker att det är vansinnigt. De är inte 'moraliska'. Tvärtom tycker jag att det är var och ens plikt att berika sig med alla de spelregler vi har, vare det att leka med i ekonomin eller att fixa de bidrag man kan få.

 

Men alltså:

- bostadsbidragen stör marknaden för bostäder. Pengarna går helt enkelt vidare till hyror med mera. Människor fattar fel beslut om sina bostäder.

( Tillsammans med en hel bunt andra sjuka regler och subventioner av lån etc gör detta att bostadsmarknaden är helt patologisk)

- bostadsbidragen är så utbredda, att de omfattar vanliga människor i produktiv ålder som formellt sett borde vara våra mjölkkor. Inte i h-e kan de behöva bidrag. Det är lika sjukt som när man ger bidrag till de industrier som borde vara de viktigaste intäktskällorna för Sverige.

 

Bostadsbidragen borde alltså helt och hållet kunna avskaffas.

[Ängeln17]

Du verkar ha missuppfattat precis allting.

Den situation jag beskriver har hela tiden varit för trådskaparens situation (och liknande situationer).

Otroligt korkade exempel som du ger, var hittar du någon ung utan barn som sitter själv på en 6-rummare på östermalm som försöker få ut ett bidrag på max 1100:- per månad (dessutom var det ju en regel på max 60 kvadrat)..

Har du missat hela bostadssituationen i Stockholm? ?

 

Vad har jag missuppfattat? Du tycker det är ok med bostadsbidrag till OP, jag tycker det inte. OP ska bo där han har råd att betala sin boendekostnad och inte hålla på med att försöka få nått bostadsbidrag. Tycker jag varit ganska klar med den ståndpunkten. För övrigt är min uppfattning likadan när det gäller liknande fall som du skriver.

 

Jaha du. Personligen har jag två bekanta i Stockholm varav den ena bor som singel i en 5:a på Östermalm och den andra i en 4:a i Vasastaden. De har inga bostadsbidrag. De har valt att ha den boendekostnaden pga av diverse anledningar. Men inte tycker de att du ska sponsra dom för det.

 

Jag förstår att du tycker det är synd om er som bor i Stockholm. Jag är född, uppväxt och fostrad där under ca 30 år men jag tycker inte det är ett enda synd om er som väljer att bo kvar där. Ni har gjort ert egna val. Jag valde att flytta därifrån. Så jag har inte missat bostadssituationen i Stockholm, men jag tycker inte den är skäl nog till att tycka att man är berättigad till bostadsbidrag.

 

 

Tror du alla har samma situation som dina ungar, att de kan bo kvar hela livet hos sina föräldrar?

 

Tja, om man inte är bredd att låta sina barn bo hemma så länge det behövs så ska man nog inte skaffa några ungar. Samtidigt som man väljer att skaffa barn så väljer man oxå ett ansvar för dom under resten av ens livstid. Det upphör liksom inte när man har lust. Fast jag förstår inte vad det har med denna fråga att göra?

Och som svar på din nästa fråga: Jo jag vet att det finns barn till missbrukare mm som inte mår bra och inte har ett val men det är ett helt annat problem som inte är en del av denna tråd.

 

För övrigt så bor ingen av mina hemma längre och de har i princip flyttat hemifrån så fort det bara gått. Men inte genom att begära bostadsbidrag.

 

 

Bör man få bostadsbidrag för:

alternativ 1? Definitivt inte.

alternativ 2? Absolut!

 

Det här är vi tydligen överens om. Sen kan man alltid diskutera hur lång en akut situation är. 6 månader? 12 månader? Längre? Personligen anser jag att det första alternativet är det som är mest rimligt, men då ska oxå en ny bostadslösning kunna presenteras för den bidragssökande. Däremot ska man inte kunna tacka nej till billigare boende och fortfarande behålla bidraget.

 

Ängeln:

Visst är barn anpassningsbara det är jag den första att skriva under på. Har själv på frivillig basis flyttat med mina barn vid två tillfällen. Lik förbannat är en ofrivillig uppryckning från kompisar, skola, boende i kombination med att mamma och pappa mår dåligt (uppsägning, skilsmässa eller dylikt) inte någon lysande kombination. Det kanske vi kan vara överens om i alla fall!

 

Barn vars föräldrar inte mår bra mår aldrig bra i sig själva, det råder det ingen oklarhet om. Men det är inte det som detta handlar om.

 

Man ska inte kunna använda barnen som förvändning till att bo kvar längre än den akuta hjälpen. Anpassning till nya förhållande kallas det.

 

Avslutningsvis vill jag förklara varför jag tycker det betals ut för mkt bostadsbidrag:

Om vi istället använde alla pengar som betalas ut i onödiga bostadsbidrag till vård och omsorg så kanske vi skulle ha en sån som vi kunde vara stolta över. Det kan jag gärna vara med och sponsra.

[Bill&Bull]

Bostadsbidrag är det enskilt mest uppfuckade bidraget vi har i det här landet. Kan inte se att det finns någon anledning för någon att öht få detta bidrag. Snylteri av värsta sort, oavsett anledning.

 

Att häva ur sig "Bostadsbidrag är det enskilt mest uppfuckade bidraget vi har i det här landet. Kan inte se att det finns någon anledning för någon att öht få detta bidrag. Snylteri av värsta sort, oavsett anledning." var nog det dummaste jag sätt dig skriva trots allt.

 

För övrigt har jag aldrig skrivit att "jag inte kan se någon anledning öht för ngn att få detta bidrag" eller att det är "snylteri av värsta sort, oavsett anledning".

 

Wp.

[niotio]

Vad har jag missuppfattat? Du tycker det är ok med bostadsbidrag till OP, jag tycker det inte. OP ska bo där han har råd att betala sin boendekostnad och inte hålla på med att försöka få nått bostadsbidrag. Tycker jag varit ganska klar med den ståndpunkten. För övrigt är min uppfattning likadan när det gäller liknande fall som du skriver.

...

 

Jag förstår att du tycker det är synd om er som bor i Stockholm. Jag är född, uppväxt och fostrad där under ca 30 år men jag tycker inte det är ett enda synd om er som väljer att bo kvar där. Ni har gjort ert egna val. Jag valde att flytta därifrån. Så jag har inte missat bostadssituationen i Stockholm, men jag tycker inte den är skäl nog till att tycka att man är berättigad till bostadsbidrag.

...

 

Tja, om man inte är bredd att låta sina barn bo hemma så länge det behövs så ska man nog inte skaffa några ungar. Samtidigt som man väljer att skaffa barn så väljer man oxå ett ansvar för dom under resten av ens livstid. Det upphör liksom inte när man har lust. Fast jag förstår inte vad det har med denna fråga att göra?

Och som svar på din nästa fråga: Jo jag vet att det finns barn till missbrukare mm som inte mår bra och inte har ett val men det är ett helt annat problem som inte är en del av denna tråd.

...

Barn vars föräldrar inte mår bra mår aldrig bra i sig själva, det råder det ingen oklarhet om. Men det är inte det som detta handlar om.

 

Du har som jag tidigare har sagt missuppfattat det mesta..

För det första så pratar du om ifall jag tycker det är moraliskt-ok att OP får bostadsbidrag, vilket jag inte överhuvudtaget har kommenterat...

Det jag har sagt är att han har rätt att få bidrag enligt de regler som faktiskt finns..

Som jag förstår det så har OP levt på en pokerinkomst som ligger runt existensminimum, du däremot verkar tro att OP är stenrik på sina pokerinkomster och därmed snyltar på samhället.

 

Det handlar inte om att det är synd om någon i Stockholm, jag har försökt att berätta att det är svårt att hitta ett billigt boende i Stockholm (vilket du vägrar förstå).

 

Det här med att man inte ska skaffa barn om man inte vill låta dem bo kvar...faller ju även det som argument eftersom vi pratar om "barnet" och dennes situation, inte om föräldrarna och hur de borde göra.

 

Överhuvudtaget så är ju all ni "haters" moraliska åsikter helt off-topic

[Jennez]

För mig verkar det som att du faktiskt förstår att vissa människor står i behov av bostadsbidrag, eller åtminstone någon sorts bidrag. Spelar det då någon roll vad det kallas?

 

Ja, absolut. Att lägga på samma slant på andra typer av ersättningar skulle ju göra att bidraget försvinner för de som faktiskt inte behöver det. Jag är lite inne på jw1700's spår här även om jag är osäker på de exakta detaljerna kring hur han/hon menar.

 

2. Att man drabbas av något i livet. Kickad från jobbet, anhörigs dödsfall, sjukdom o.s.v. som gör att man under en period inte klarar av de kostnader man tidigare haft.

I det här fallet blir man hjälpt att behålla något som man har.

 

Under tillfälliga perioder är det givetvis ok. Arbetslöshet är dock inte en sådan period enligt mig. Man ska ta mig fan vara så förtänksam att man klarar att bo kvar även om man skulle bli arbetslös. Det är ditt ansvar som individ. Har man problem med det så finns det två enkla saker/regler som gör att man kan hålla det någorlunda under kontroll.

 

1. Boendekostanden bör inte överstiga 1/3 av din disponibla inkomst.

2. Skaffa en buffert.

 

Beroende på hur stor bufferten är kan man då alltså dryga ut A-kassan tillfälligt vid arbetslöshet. Nu inser jag naturligtvis att det finns de som har det riktigt dåligt ställt även i detta land och inte lyckas spara ihop till en buffert. Men om boendekostanden inte överstiger 1/3 av inkomsten och du får ut 80% i a-kassa så ska du klara dig.

 

För i princip alla permanenta tillstånd som pension, bildande av familj osv så vet man ju förhoppningsvis vad man gör och har planerat ekonomiskt för det. Det är ju bara helt vrickat att andra ska betala för dina barn. Har man inte råd att skaffa barn så får man skita i att skaffa barn. Får man ändå barn så får man kanske bo i en tvåa tills saker och ting löser sig? Min svägerska bor i en tvåa med man och barn. De har råd att flytta men letar efter "drömhuset", så situationen är väl lite annorlunda men de har bott så nu i 1,5 år och inte fan tror jag att barnet mår dåligt av det.

Min mormor och morfar bodde i en tvåa med tre barn under några år. Det blev folk av dem också och inte verkar de ha lidit skada av det heller.

 

Nej, folk är helt enkelt bortskämda idag. Kastar sig in i saker, handlar på avbetalning, tar sms-lån, bara måste ha de senaste möblerna osv osv. Nu i finanskrisens tider kanske vi borde hjälpa folk att lösa lånen så att de inte tvingas flytta? Jag fattar verkligen inte vad det är som är så hemskt med att flytta? Så är det i livet bara, man har inte rätt att bo var fan man vill.

 

När jag bodde i London bodde jag först i en företagslägenhet som väl kunde jämföras med en normal lägenhet av svensk standard. När jag sedan skulle ge mig ut och hitta eget boende så insåg jag att det nog bara var att bita i det sura äpplet. En etta kostade minst 15k sek i månaden. Jag fick dela en trea med två andra svenskar för 21k i månaden. Det var med svenska mått mätt otroligt sunkigt och kanske inte i världens trevligaste område. Skulle jag sprungit till staten och krävt ersättning då? Aldrig i livet. Det är mitt val var jag bosätter mig, inte mina barns eller någon annans. Alltid MITT val och då får JAG ta de ekonomiska och sociala konsekvenserna av det.

[psykologen]

Detta är ett bra exempel. Här anser jag att mamman ska kunna få bidrag för att kunna bo kvar tills hon har hittat ett boende hon har råd med!

Finns ingenting som säger att hon måste bo i just Kista, hon kan väl hitta en billigare lägenhet där de bor nu?

 

Annars är det sorry och goodbye. Barnen ska inte gnälla på staten för att de blir tvungna att byta skola, de ska gnälla på sina puckade föräldrar. Visst, en skiljsmässa kan drabba vilket par som helst, men att då inte rent ekonomiskt planera för alla eventualiteter har sitt pris. Antingen är man bra dum i huvudet (med konsekvens att man får flytta) eller så får man skita i att skaffa barn om man inte har råd. That's it.

 

Det känns som ett väldigt stort barnbidrag hade varit lämligt i ditt fall.

 

//Opps, såg att jag inte var först.

[Jennez]

Du har som jag tidigare har sagt missuppfattat det mesta..

För det första så pratar du om ifall jag tycker det är moraliskt-ok att OP får bostadsbidrag, vilket jag inte överhuvudtaget har kommenterat...

Det jag har sagt är att han har rätt att få bidrag enligt de regler som faktiskt finns..

Som jag förstår det så har OP levt på en pokerinkomst som ligger runt existensminimum, du däremot verkar tro att OP är stenrik på sina pokerinkomster och därmed snyltar på samhället.

 

Det handlar ju inte om det. Allt beror ju på om han verkligen står till arbetsmarknadens förfogande medan ha spelar poker eller ej. Gör han det så är det väl ok tycker jag. Bättre vore dock om man höjde a-kassan (vilket alltså kräver att han faktiskt söker jobb).

 

Det handlar inte om att det är synd om någon i Stockholm, jag har försökt att berätta att det är svårt att hitta ett billigt boende i Stockholm (vilket du vägrar förstå).

 

Vad har detta med det hela att göra? Det är dyrt att bo i Stockholm. Slutsats: Bo inte där om du inte har råd. Det är det enda det säger mig. Tanken "om jag ska bo i Stockholm så måste jag ha bostadsbidrag" finns inte ens på kartan.

 

Det här med att man inte ska skaffa barn om man inte vill låta dem bo kvar...faller ju även det som argument eftersom vi pratar om "barnet" och dennes situation, inte om föräldrarna och hur de borde göra.

 

Överhuvudtaget så är ju all ni "haters" moraliska åsikter helt off-topic

 

Men fattar du inte att barnets situation är föräldrarnas ansvar så långt det bara är möjligt? Jag tycker absolut att staten skall ingripa om barnet far illa och jag är gärna med och betalar via skattsedeln till det, men om det handlar om att familjen ska bo så bekvämt som möjligt så har det gått för långt.

 

Lite humor kanske kan pigga upp:

 

Då får vi väl dra åt på svångremmen:

[Ängeln17]

Som jag förstår det så har OP levt på en pokerinkomst som ligger runt existensminimum, du däremot verkar tro att OP är stenrik på sina pokerinkomster och därmed snyltar på samhället.

 

Det handlar inte om att det är synd om någon i Stockholm, jag har försökt att berätta att det är svårt att hitta ett billigt boende i Stockholm (vilket du vägrar förstå).

 

Hade inte tänkt skriva mer i tråden men.

 

Att OP har rätt att få bostadsbidrag är jag inte helt säker på. Därenmot har han rätt att söka bostadsbidrag.

 

Jag har aldrig trott att OP är stenrik. Var ser du mig skriva detta? Vad jag skrev från början var att jag tror inte att OP kommer att få något bidrag om han inte gör sig arbetslös och står till arbetsmarknadens förfogande vilket han inte verkar vilja göra. Han vill ju fortsätta spela poker och leva minimalt och få bostadsbidrag föra att göra det.

Det jag vände mig mot var att OP tycker att man ska kunna välja att inte jobba eller söka jobb för att man ska kunna spela poker på heltid.

Sen att tråden drog iväg är ju nått helt annat.

 

Och jo jag förstår att det är svårt att hitta billigt boende i Stockholm men det finns andra ställen att bo på i så fall.

 

För det första så pratar du om ifall jag tycker det är moraliskt-ok att OP får bostadsbidrag, vilket jag inte överhuvudtaget har kommenterat...

 

 

 

 

Sen vad det gäller dina personliga värderingar så har jag uppfattat det som att du tycker det är ok att OP söker bidraget, vilket jag inte gör. Annars är det ju svårt att förstå att du argumenterar så hårt för det. Men ok, mitt fel och my bad. Men...........

 

Om han har rätt till bostadsbidrag kan det väl knappast anses vara bidragsfusk eller snylteri!

 

från ditt tredje inlägg i tråden och för mig verkar det som ett ställningstagande att du inte tycker det är snylteri.

 

 

 

Överhuvudtaget så är ju all ni "haters" moraliska åsikter helt off-topic

 

Inte helt men till viss del men alltihopa handlar om samma sak. Bostadsbidraget. "Haters" är alltid ur betraktarens ögon.

 

 

Edit: Kul tråd. Här görs det 3-4 inlägg medans man försöker hinna med att svara på ett när man försöker jobba samtidigt.

[Vrakman]

Ja, absolut. Att lägga på samma slant på andra typer av ersättningar skulle ju göra att bidraget försvinner för de som faktiskt inte behöver det. Jag är lite inne på jw1700's spår här även om jag är osäker på de exakta detaljerna kring hur han/hon menar.

 

Min mormor och morfar bodde i en tvåa med tre barn under några år. Det blev folk av dem också och inte verkar de ha lidit skada av det heller.

 

När jag bodde i London bodde jag först

 

Jag må vara trög, men du menar alltså att vissa står i behov av det sociala skyddsnätet, och de får ungefär så mycket som du tycker att de bör få? Men linjen är kanske att vissa (hur många?) som tar/får bostadsbidrag borde absolut inte få någon form av bidrag alls.

 

Hur stor andel av de som får/tar bostadsbidrag skulle du uppskatta har andra former av bidrag? Hur många av dessa menar du skulle få höjda bidrag i andra former om vi tog bort bostadsbidraget?

 

Vad är det med all denna vardagsempirism!!! Du är långt ifrån ensam om att använda den, men HUR är det intressant med era morföräldrar, barn som är gifta och allt annat ni har skrivit i tråden? Skulle det vara bevis för era ståndpunkter?

[Jennez]

Jag må vara trög, men du menar alltså att vissa står i behov av det sociala skyddsnätet, och de får ungefär så mycket som du tycker att de bör få? Men linjen är kanske att vissa (hur många?) som tar/får bostadsbidrag borde absolut inte få någon form av bidrag alls.

 

Hur stor andel av de som får/tar bostadsbidrag skulle du uppskatta har andra former av bidrag? Hur många av dessa menar du skulle få höjda bidrag i andra former om vi tog bort bostadsbidraget?

 

Ingen aning om hur stor den andelen är. Dock får vi ju finfina exempel här i tråden. Familjen i Umeå, den (iofs hypotetiska) ensamma mamman osv.

 

Umeå-familjen borde inte få bostadsbidrag hur de än väljer att göra, däremot a-kassa om de väljer att bo kvar i Umeå (under en begränsad tid, säg ett år för argumentets skull).

Den ensamma mamman kan ju få bostadsbidrag tills hon har hittat ngt nytt. Säg max ett år här också då för argumentets skull.

 

Och överlag så anser jag att de som har behov av det sociala skyddsnätet bör prövas indivduellt utifrån vad de behöver (vilket ju i viss mån sker idag).

 

Vad är det med all denna vardagsempirism!!! Du är långt ifrån ensam om att använda den, men HUR är det intressant med era morföräldrar, barn som är gifta och allt annat ni har skrivit i tråden? Skulle det vara bevis för era ståndpunkter?

 

Det är helt enkelt bra exempel som slår omkull argumentet "think of the children!!!" så hårt att det blir pinsamt. Ni yrar om att folk har rätt till en viss standard medan vi visar på oss själva och anhöriga som exemplifierar att det går finfint att leva under den standard ni vill finansiera med våra pengar.

 

Missförstå mig rätt, ingen ska bo i en pappkartong bakom mataffären, men den standard ni tror man behöver för att inte skada barnen eller vem det nu kan tänkas vara är ju bara önsketänkande.

[jw1700]

Observation1: jw1700 är en han, kvinnan på bilden är min bedårande fru

Observation2: Vrakman? Va fan är vi överens om något en gång i livet? Kanske borde byta ståndpunkt...

[Snabelguy]

 

Det är helt enkelt bra exempel som slår omkull argumentet "think of the children!!!" så hårt att det blir pinsamt. Ni yrar om att folk har rätt till en viss standard medan vi visar på oss själva och anhöriga som exemplifierar att det går finfint att leva under den standard ni vill finansiera med våra pengar.

 

 

Det gick finfint att leva i en grotta med 15 ungar också.

[niotio]

Det handlar ju inte om det. Allt beror ju på om han verkligen står till arbetsmarknadens förfogande medan ha spelar poker eller ej. Gör han det så är det väl ok tycker jag. Bättre vore dock om man höjde a-kassan (vilket alltså kräver att han faktiskt söker jobb).

 

Du är verkligen dåligt insatt, har du missat att en del av A-kassan också är bidrag?!

 

Vad har detta med det hela att göra? Det är dyrt att bo i Stockholm. Slutsats: Bo inte där om du inte har råd. Det är det enda det säger mig. Tanken "om jag ska bo i Stockholm så måste jag ha bostadsbidrag" finns inte ens på kartan.

 

Du vänder ju på allt! Vem faan har flyttat till Stockholm för att få bidrag? Vem snackar du om?

De flesta flyttar väl hit för utbildning eller jobb?!

Det som jag förklarade för Ängeln17 var att det är svårt att hitta en billig bostad i Stockholm, alltså går det inte att bara byta lägenhet hur som helst!

 

Men fattar du inte att barnets situation är föräldrarnas ansvar så långt det bara är möjligt? Jag tycker absolut att staten skall ingripa om barnet far illa och jag är gärna med och betalar via skattsedeln till det, men om det handlar om att familjen ska bo så bekvämt som möjligt så har det gått för långt.

 

Här har du också fel, det är deras ansvar tills du är myndig.

Och det var egentligen den myndiga utflyttade ungen som diskuterades.

[Jennez]

Du är verkligen dåligt insatt, har du missat att en del av A-kassan också är bidrag?!

 

Du är verkligen dåligt läskunnig. Vem har sagt att A-kassan inte är bidrag? Jag säger att det är bättre att han får ut det från A-kassan eftersom det då ställs krav på individen.

 

Du vänder ju på allt! Vem faan har flyttat till Stockholm för att få bidrag? Vem snackar du om?

De flesta flyttar väl hit för utbildning eller jobb?!

Det som jag förklarade för Ängeln17 var att det är svårt att hitta en billig bostad i Stockholm, alltså går det inte att bara byta lägenhet hur som helst!

 

My point exactly. Ta några djupa andetag nu.

 

Här har du också fel, det är deras ansvar tills du är myndig.

Och det var egentligen den myndiga utflyttade ungen som diskuterades.

 

Som man rent juridiskt inte har något ansvar för, nej.

[jw1700]

Men snälla lilla Jennez. I början av vår diskussion sa du lite halvt översittarskåneaktigt något i stil med" att du är väl en sån som vill höja a-kassan också". Nu argumenterar du själv för det.

 

För övrigt är det jättebra att det gått bra för Ängelns barn och Jennez svägerska. Jag är dock övertygad om att vi kan hitta ganska många exempel på liknande fall där det inte gått lika bra så den vinkeln är fullständigt ointressant.

 

För övrigt känner jag att jag inte kommer längre i den här diskussionen. Ta det gärna som att ni vunnit den om det får er att må bättre.

 

Själv känner jag mig bara lite över att en del av människorna i detta land är så förbaskat egoistiska och totalt saknar medkänsla och empati.

 

Over and out

[Jennez]

Men snälla lilla Jennez. I början av vår diskussion sa du lite halvt översittarskåneaktigt något i stil med" att du är väl en sån som vill höja a-kassan också". Nu argumenterar du själv för det.

 

Neeeeeeeeeeeeej. Jag skrev att du väl är en sådan som inte vill ha något maxtak på A-kassan. Snälla, lär dig använda citatfunktionen.

 

För övrigt är det jättebra att det gått bra för Ängelns barn och Jennez svägerska. Jag är dock övertygad om att vi kan hitta ganska många exempel på liknande fall där det inte gått lika bra så den vinkeln är fullständigt ointressant.

 

Helt sant, men uppenbarligen beror det inte på bostadsbidragets vara eller ickevara.

 

Själv känner jag mig bara lite över att en del av människorna i detta land är så förbaskat egoistiska och totalt saknar medkänsla och empati.

 

Fullkomligt lysande. Vi har helt olika syn på vad egoism är. Jag tycker att det är egoistiskt att vilja ta mina pengar för att själv kunna bo bättre. Men nej, det är jag som är en egoist som inte vill att folk ska utnyttja mig för att de inte vill flytta. Var är medkänslan och empatin för de som verkligen behöver mina pengar? Mmm, det är jag som är egoist...

 

Fattar du inte att det finns fattigt folk på riktigt i det här landet? Det finns de som har det bra mycket värre än barnfamiljen som tvingas flytta till Stockholm. Jävla I-landsproblem. De ska vara jävligt glada att de har jobb. Lite bostadsbidrag som socker på kakan är väl inte fel antar jag. Men det är fortfarande jag som är egoist? Vakna upp för fan.

[Vrakman]

Ingen aning om hur stor den andelen är. Dock får vi ju finfina exempel här i tråden. Familjen i Umeå, den (iofs hypotetiska) ensamma mamman osv.

 

Umeå-familjen borde inte få bostadsbidrag hur de än väljer att göra, däremot a-kassa om de väljer att bo kvar i Umeå (under en begränsad tid, säg ett år för argumentets skull).

Den ensamma mamman kan ju få bostadsbidrag tills hon har hittat ngt nytt. Säg max ett år här också då för argumentets skull.

 

Och överlag så anser jag att de som har behov av det sociala skyddsnätet bör prövas indivduellt utifrån vad de behöver (vilket ju i viss mån sker idag).

 

Det är helt enkelt bra exempel som slår omkull argumentet "think of the children!!!" så hårt att det blir pinsamt. Ni yrar om att folk har rätt till en viss standard medan vi visar på oss själva och anhöriga som exemplifierar att det går finfint att leva under den standard ni vill finansiera med våra pengar.

 

Missförstå mig rätt, ingen ska bo i en pappkartong bakom mataffären, men den standard ni tror man behöver för att inte skada barnen eller vem det nu kan tänkas vara är ju bara önsketänkande.

 

Jag tycker det verkar (återigen) som att du ser behovet av att bostadsbidrag behövs, men inte riktigt orkar/vill/känner att du inser detta. Eller har jag jättefel här?

 

Självklart har man rätt till en viss standard, det är ju bara befängt att säga nåt annat! Det vet ju du också. Fortfarande blir det dock helt ointressant att du och flera med dig väljer att inte ta/få bostadsbidrag, och att ni beskriver varför ni inte vill göra det. Det hindrar ju inte att andra faktsikt står i behov av olika former av bidrag! Det är helt enkelt inget argument, så snälla sluta upp med det!

 

[Ängeln17]

 

För övrigt är det jättebra att det gått bra för Ängelns barn och Jennez svägerska. Jag är dock övertygad om att vi kan hitta ganska många exempel på liknande fall där det inte gått lika bra så den vinkeln är fullständigt ointressant.

 

I OPs fall är det fullständigt irrelevant ja, men att som argument för att få behålla ett bostadsbidrag längre än akut nej (inte specifikt för att det är mina barn). Barn är inget som ska hindra en flytt till en billigare bostad.

 

 

Själv känner jag mig bara lite över att en del av människorna i detta land är så förbaskat egoistiska och totalt saknar medkänsla och empati.

 

 

Är det egoistiskt att ha en åsikt om hur mina skattepengar förvaltas? Empati har jag så det räcker och blir över, det tror jag de som känner mig kan skriva under på. Men att tycka att reglerna för bostadsbidrag är felaktiga och därmed att för många får det, har inget med empati att göra.

[Jennez]

Jag tycker det verkar (återigen) som att du ser behovet av att bostadsbidrag behövs, men inte riktigt orkar/vill/känner att du inser detta. Eller har jag jättefel här?

 

Bidrag behövs, bostadsbidrag behövs inte. Lek med tanken att bostadsbidragen för enkelhetens skull kostar samhället en miljard. Vi plockar bort alla bostadsbidrag, +1 miljard i kassan alltså. Nu finns det en grupp männsikor som behöver bostadsbidrag men som alltså står utan. Det kan vara tillfälligt sjukskrivna, arbetslösa, pensionärer, sjukpensionärer osv. De får tillbaka samma belopp som de tidigare fick, fast den här gången får de det på sin pension, a-kassa, socialbidrag eller vilken annan form av bidrag de nu har. Vi säger att det är ca 70% av de tidigare bostadsbidragstagarna som faller in i den kategorin. De som trillar ut är alltså (generellt nu, undantag finns ju alltid), studenter, barnfamiljer som vägrar flytta, semi-nyligen separerade, sambopar och makar utan barn mfl.

 

Då har vi alltså 300 miljoner kvar i kassan. De som verkligen behövde bostadsbidraget får behålla samma summa, de som inte behöver det blir utan. Dessa 300 miljoner kan vi nu lägga på de som verkligen lever på marginalerna. Den ensamma mamman som bor i en etta och alla de som knappt får pengarna att räcka till mat och kläder.

 

Var fan finns egoismen i detta undrar jag nu?

 

Edit:

Ni tycker alltså att exempelvis barnfamiljen i Umeå eller den ensamma, nyligen frånskilda mamman behöver bostadsbidrag m.a.a barnen ska slippa byta skola? Det är ju bara pinsamt. Vissa kanske anser att de inte ska behöva sänka sin standard. Varför inte? Om jag gör ett aktieklipp och flyttar in i en sexa och allting sen går åt helvete, ska jag få behålla min standard då? Självklart inte, och det är här som våra empiriska exempel kommer in. Standarden är för högt satt. Barn behöver inte nödvändigtvis ha ett eget rum, man måste inte ha uteplats, man måste inte gå i samma skola i nio år för att inte hamna på glid osv osv.

[gdaily]

Semi-ontopic.

 

Läste på Text-tv i går att det är ett förslag att bidragsfuskare ska bli utan bidragsmöjlighet i två år.

 

WTF!

 

Alltså, hur kan det

a) Inte redan finnas denna regel?

b) Tycka att tå år är en lämplig tid? 10-talet år vore mer lagom. Helst ska återbetalningsskyldigheten av tillfuskade pengar ärvas till tredje led.