Gå till innehåll

Wellbok - well...


heltok

Vad ska wellboken diskutera 2015?  

117 medlemmar har röstat

  1. 1. Vad ska wellboken diskutera 2015?

    • Bitcoin & Kryptovalutor
      32
    • Politik
      32
    • Filosofi
      26
    • Kost & Träning
      32
    • Personlig utveckling
      31
    • Brudar
      30
    • Teknik, vetenskap och nörderi
      38
    • Prylar
      18
    • TVserier, filmer, böcker
      28
    • Allt som är contrarian
      17


Recommended Posts

Tanker inte lasa mises, utdrag fungerar som innan, kollade videon men den har ett flertal problem i sina argument tanker inte diskutera mycket om det hela sa om du inte svarar ar det helt ok. I slutandan uppstar det problemet han tar upp om det verkligen finns en generell begransning av ramaterial, arbetare eller kapital skulle jag gissa eller att det behovs for mycket kapital eller arbetare for att mojliggora ett hogre tillstand utan att dra ner pa konsumptionen. Dock finns det inte det just nu och alla andra faktorer som bidrar till tillvaxt enligt keynes leder till en hogre exponentiell tillvaxt an alternativet som tex att blint investera i nagot utvecklingsprojekt som inte ar en ipod eller kanske nagot nytt revolutionerande som en ipad. Tror foretagen och manniskorna i de ar battre pa att utveckla och veta vad vi vill ha an randoms och ocksa forstorelsen av Apples resurser det skulle leda till, dessutom hur ska detta randomprojekt fa kapital nar ingen vet forvantningarna och ingen tycks vilja konsumera? Enligt nuvarande systemet gar det bade att konsumera och spara och multiplikatorn fran bada dessa ar hogre an alternativen. Daremot om man helt gick ifran marknadsekonomi och demokrati finns det sakert rimliga alternativ till en fortsatt hog tillvaxt.

 

Tror och hoppas ocksa pa en allmant okad tillvaxt!

 

nu tänker du förvisso inte läsa mises, men här var en bra artikel från mises:

http://www.mises.se/2012/08/02/sparparadoxen-och-vodooekonomin/

 

och purfärska

 

 

också bra artikel:

http://www.mises.se/2011/04/16/tio-anledningar-att-inte-avskaffa-slaveri/

skrämmande hur lika argumenten för slavari är lika argumenten emot liberalism som man ständigt får höra...

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Intressant fundering i solen här:

Till vardags är det inget konstigt med att människor tillsammans utför tjänster åt varandra till ömsesidig vinning. Som att en hittar på att vi borde grilla i parken, en annan bidrar med sin utsökta sallad, en tredje ordnar musikunderhållning, en fjärde ordnar bestick å sånt där viktigt praktiskt som andra inte tänker på i första hand o.s.v. Denna slags situation kan så gott som alla gilla, helt oavsett "politisk hemvist" eller syn på ekonomi och miljö och whatever. Det är så människor trivs med varandras sällskap.

Men TÄNK om man betalade pengar sinsemellan för dessa tjänster under grillningen i parken! Ojojoj. Även om var och en betalade den andre t.ex. hundra spänn, så att samma hundring gick laget runt från hand till hand och allt gick jämnt ut monetärt. Ojojoj. Det skulle bli sån uppståndelse hos somliga. En del skulle känna sig utnyttjade. Andra skulle skämmas för att få betalt. Återigen andra skulle prata om att det hela är en konspiration. Jag erkänner att jag själv skulle tycka att det vore udda.

Mitt tips är att det finns en aspekt av pengar där, som kanske är föga förstådd, eller åtminstone formellt beskriven (vad jag vet). Pengar *tillåter* anonyma transaktioner, vilket ju är en sån enorm lättnad när man har med främlingar eller överhuvudtaget många människor att göra. Men på nåt sätt *skapar* pengar även anonymitet på nåt sätt. Pengar är konstigt nog en belastning i sammanhang där informellt och icke-kvantifierat förtroende är ett fungerande alternativ. Även när pengar och vänskap samsas, så är det avigt. Lån som ges, skulder som stryks, det skapar ofta dåliga känslor och distans. Även om det "borde" vara så att pengar bara är ett verktyg som kan hjälpa till att mäta och byta. Med pengarna följer en slags skugga, en kostnad.

 

Det icke-monetära värdeutbytet (bekanta) människor emellan gör det tydligt, tycker jag, hur värden är en stege av rangordnade handlingsalternativ. Man gör tillsammans det man trivs med, var och en väljer sitt bästa alternativ från stund till stund, tanken på att kvantifiera hur mycket mer nån trivs än nån annan, är ganska avlägsen. Men på en anonymiserad monetär marknad, där verkar det tas för givet att somligas nytta är X gånger högre än andras. Att välja sitt bästa alternativ när pengar är inblandade, misstänkliggörs nästan som om det vore en fientlig handling. I grunden det kanske handlar om att förväxla pengar med värde. utan pengar är värdet det självklara. Med pengar, hamnar värdet lätt i skymundan i folks tankar, verkar det som (är min tillfälliga hypotes). Kanske problemet är att pengar tydliggör vår faktiska egoism i våra vänskapliga relationer?

 

era tankar?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

era tankar?

 

Exemplet är fånigt eftersom det när man sätter pengar i omlopp mycket snart står klart att några blir "utnyttjade" på andras bekostnad. Det kommer aldrig uppstå en situation där 100-lappen "går jämt ut".

 

En stor del av poängen med en trevlig grillkväll på knytkalasvis är att alla bjuder till utan motkrav. För en lyckad kväll bör man faktiskt göra en poäng av att vara givmild och storsint på ett subtilt sätt.

 

Pengarnas dualitet som poängräknare för mänskligt värde förstör på gott och ont känslan av obunden villkorslös generositet.

 

Pengar tydliggör värde, uppoffring och att alla människors tid är olika mycket värd, något som kan få människor att känna sig obekväma.

 

Om du t.ex. har en stor bensinslukande motorbåt (eftersom diesel är för fattiga människor) och gärna tar med dina vänner ut i skärgården för en underbar sommarkväll med nygrillad färsk fisk, blå blå vindar och vatten osv och dina vänner tar med sig mat och dryck, storstilade picknickkorgar et.c. blir det lätt underligt om du börjar förklara att ditt eget bidrag till utflykten går på 10 papp bara i bensin och därtill stora kostnader för båtägande / underhåll / hamnplats whatever, dvs att du tekniskt sett borde ha rätt till sisådär 20k i mellanskillnad i jämförelse med deras "svindyra" kräftor.

 

Pengarnas problem är inte att det synliggör vår egoism utan att det belyser hur olika våra värdesystem är. Det uppstår också frågor kring mänskligt värde, social rättvisa, avundsjuka och trångsynt jantementalitet. Utan pengar i omlopp kan vi tillsammans njuta av sommarkvällen på lika villkor. I stunden lyckligt vilande.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Den trillskeanska läran om mänsklighetens kärlek till kvantifiering och undermedvetna eller medvetna strävan att färdas bakåt i kunskapsutvecklingen (så kunskapsmassan blir överskådlig) kan användas för ett och annat filosofiskt resonemang av den något komplexa sorten. Ska försöka. Varning för lång prolog, kort och irriterande trivial slutsats.

 

Jag håller med om att pengarna förväxlas med värde. Har även fått uppfattning om att de flesta håller med om detta. Inte minst de som blivit rika och kliat sig i skägget när det inträffade, eftersom det "makalöst nog" inte var en speciellt värdeskapande händelse.

 

Det verkar som människor dras till det kvantifierade helt oavsett om det är rätt eller fel. Det verkar lättare att tro på något som är helt fel men enkelt att sätta fingret på, än att tro på något som är närmare sanningen men oerhört diffust och långt bortom kvantitativ lösning. Det är inte nödvändigtvis mindre dumt än det låter; kanske är vi framtidens djur eller insekter. Det ser aldrig smart ut när en skalbagge kliver in under en jättes fotsula och inväntar döden, men det är ju relativt.

 

Fokus då, i den trillskianska bibeln, är ju det monetära och hur det ofta översätts. Men det har jag ju skrivit en massa om, och inlägget där gör det också. Så jag tänkte istället plocka fram en annan kvantifikation:

Kanske problemet är att pengar tydliggör vår faktiska egoism i våra vänskapliga relationer?
Det kvantitativa handlar egentligen inte om siffror, det handlar om generella sanningar. Jag förundras lite av hur man skapar ett språk ganska snävt och godtyckligt, fastnar i det språket, och sedan förvånas när något motsäger det där godtyckliga. Som om språket var ett slags naturligt fundament, eller åtminstone att dess beståndsdelar var på något vis vetenskapligt exakta. Vad vet vi om egoism? Vi vet att det betyder något vi är hyfsat överens om. När man hör ordet egoism förstår man innebörden. För att kommunicera är detta en tillräcklig egenskap; när någon använder ordet egoist får vi en hyfsad bild av vilken typ av människa som beskrivs. Men det är egentligen perifera och diffusa egenskaper vi översätter det till, och det är därför det fungerar. Vi kommer inte hantera personen som ett känt, linjärt system om vi möter honom. Ordet gav oss en kvalitativ hjälpande hand. Betydelsen är oerhört oprecis.

 

Ändå görs hela tiden en kvantitativ tolkning. Och plötsligt använder vi mängden [Altruism, Reciprocitet] för att förbryllas över [Egoism]. Detta ineffektiva förfarande har möjligen sin plats i det akademiska (jag vet inte, jag är lika låst i vår fyrkant som de flesta andra halvt friska personer). För den spekulerande individen, däremot, blir det helt galet. Individen vet nämligen väldigt mycket mer än sin utbildning.*

 

Jag tycker därför inlägget är lite snett. Det kretsar kring följande resonemang: Människor är egentligen egoister men vet inte om det, det kvantitativa monetära systemet visar obehagligt tydligt att vi är egoister. Håller förstås med i att det monetära är kvantitativt och tydligt, men notera att ordet egoist har blivit en kvantitativ {0,1}-variabel.

 

 

Egoist = 1 om du bara bryr dig om dig själv

Egoist = 0 annars

 

Vad har vi skalat bort? Vi har ingen aning och vi bryr oss inte. Kan man vara 0,8 egoist? Spelar det någon roll? Är intervallet kontinuerligt och linjärt? Återigen: vi har ingen aning och bryr oss inte, utan gläds åt att vi nu kan jämföra olika omgivningar kvantitativt, skitsamma om det är galet. Låt gå att vi satt egoist = 1 för alla människor och gjort 0an betydelselös, men vi har ändå på vägen tappat den mer diffusa, kvalitativa omgivningen hela ordet vilar på.

 

Jag argumenterar för att det här är ett väldigt bra sätt att hamna helt fel utan att riktigt tänka på det. Notera att inlägget alltså jämför den monetära marknaden med ett knytkalas som om de vore fullt likvärdiga kvantitativt mätbara system. Hur mycket har vi skalat bort och hur viktigt var det?

 

Den enkla slutsatsen är helt enkelt att backa och glömma en massa förenklingar man snurrat in sig på, huvudet är väldigt mycket smartare än pappret. Separera systemen och behandla dem för sig. Det monetära är kvantitativt och tydligt, där är en lägre siffra irriterande och hotande. Ett knytkalas är komplext och, åtminstone i våra ögon, långt ifrån kvantitativt (idag). Vad gör att du uppskattar ett knytkalas? Den enkla frågan bör ge ett hyfsat svar. Vad skiljer att bjuda på chips på ett knytkalas mot en monetär transaktion? Det enda de har gemensamt är att det sker ett utbyte.

 

*

 

 

Jag har testat en massa olika människor angående antifragility, då jag är rätt fascinerad över att ordet mer eller mindre inte finns. Inte en enda person har greppat innebörden speciellt snabbt. Då har jag ändå till och med dragit ganska tydliga exempel om något som ska hanteras varsamt, och efterfrågat motsatsen. Svaret brukar länge bli icke-omtåligt, robust etc.

 

Man är så låst i språket att när det framgår vad antifragility innebär gör de flesta någon form av "wtf"-grimas; de fattar inte varför det skulle vara användbart. Vilket system tjänar på misshandel?

 

När man börjar dra lite enkla exempel angående den egna kroppen förstår dock alla innebörden till 100%. Med andra ord: vid samtliga exempel har personen behärskat och förstått begreppet praktiskt, men hållits tillbaka av vad de lärt sig.

 

 

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Om nån börjar pissa ner kvällen med att hävda att den har blivit orättvist behandlad kommer det ses som småsint och snålt. Uppoffringen av att ha bidragit med någonting ska ställas i relation till vad alla har tjänat, dvs en trevlig grillkväll i glada vänners lag. Om man i det tillståndet har mage att klaga över petitesser, ja, då är man en loser.

 

Har tagit några bärs, hoppas jag svarat på frågan någorlunda :)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

hoppas ni ser

Eat, Fast and Live Longer

eller på deras hemsida(om ni bor i england) eller i en videobutik nära er.

 

nu verkar ju inte gubben eller hälsofreaksen köra GTO, men man kan nog helt klart lära sig lite och börja begränsa intaget lite. kräver väl vilja men som tur är har man utrustats med en prefrontala cortex så ska väl gå.

 

loldejtingprofiltext:

Spoiler!
f7qwN.png

 

also, har en läkare-polar-tjej och vi diskuterar allt från d-vitamin till lchf. skickade talebs kapitel om medicin till henne, fick inget svar. sedan insåg jag att hon kanske inte förstår det han skriver. hur många procent av alla IQ>120 med 3+år på högskola tror ni kan läsa hans text och följa resonemangen och jämföra dem med sina egna och eventuellt ändra sina ståndpunkter pga resonemangen verkar hållbara?

 

utdrag ur hans text:

Chapter 21 Medicine, Convexity, and Opacity

What they call nonevidence—Where medicine fragilizes humans, then tries to save

them—Newton’s law or evidence?

The history of medicine is the story—largely documented—of the dialectic between doing and

thinking—and how to make decisions under opacity. In the medieval Mediterranean,

Maimonides, Avicenna, Al-Ruhawi, and the Syriac doctors such as Hunain Ibn Ishaq were at

once philosophers and doctors. A doctor in the medieval Semitic world was called Al-Hakim,

“the wise,” or “practitioner of wisdom,” a synonym for philosopher or rabbi (hkm is the Semitic

root for “wisdom”). Even in the earlier period there was a crop of Hellenized fellows who stood

in the exact middle between medicine and the practice of philosophy—the great skeptic

philosopher Sextus Empiricus was himself a doctor member of the skeptical empirical school. So

were Menodotus of Nicomedia and the experience-based predecessor of evidence-based

medicine—on whom a bit more in a few pages. The works of these thinkers, or whatever remains

extant are quite refreshing for those of us who distrust those who talk without doing.

 

sidbyte:

Simple, quite simple decision rules and heuristics emerge from this chapter. Via negativa, of

course (by removal of the unnatural): resort to medical techniques when the health payoff is very

large (say, saving a life) and visibly exceeds its potential harm, such as incontrovertibly needed

surgery or lifesaving medicine (penicillin). It is the same as with government intervention. This

is squarely Thalesian, not Aristotelian (that is, decision making based on payoffs, not

knowledge). For in these cases medicine has positive asymmetries —convexity effects— and the

outcome will be less likely to produce fragility. Otherwise, in situations in which the benefits of

a particular medicine, procedure, or nutritional or lifestyle modification appear small—say, those

aiming for comfort—we have a large potential sucker problem (hence putting us on the wrong

side of convexity effects). Actually, one of the unintended side benefits of the theorems that

Raphael Douady and I developed in our paper mapping risk detection techniques (in Chapter 19)

is an exact link between (a) nonlinearity in exposure or dose-response and (b) potential fragility

or antifragility.

 

hur många procent tror ni inte ger upp artikeln efter den inledningen?

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

börjar man närma sig minus på attraktionskalan så tycker en del det känns lättare att sätta upp orimliga krav än att erkänna för sig själv att det enda man möjligen kan lyckas fånga är en halvful desperat white trash knegare från farsta. det blir pest eller kolera, det slutar med att kvinnan ser ner på mannen och mannen lever olyckligt vetande om sin egen fullkommliga otillräcklighet som man och konstant gnagande avsmak för sin feta socialbidragskossa till kvinna. men någonstans är ändå delad misär bättre än ensam misär. inte minst om man ska avla fram barn någon dag.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

börjar man närma sig minus på attraktionskalan så tycker en del det känns lättare att sätta upp orimliga krav än att erkänna för sig själv att det enda man möjligen kan lyckas fånga är en halvful desperat white trash knegare från farsta. det blir pest eller kolera, det slutar med att kvinnan ser ner på mannen och mannen lever olyckligt vetande om sin egen fullkommliga otillräcklighet som man och konstant gnagande avsmak för sin feta socialbidragskossa till kvinna. men någonstans är ändå delad misär bättre än ensam misär. inte minst om man ska avla fram barn någon dag.

 

Den typen av tjejer finns det i hela skalan, de som är halvsnygga men ser sig som gudinnor. Men finns ju även riktiga läckerbitar som inte riktigt fattat det heller. Tror faktiskt att flertalet fula tjocka tjejer är rätt villiga, detta baseras på egen erfarenhet då jag under ett par år för 8-10 år sen bestämde mig för att aldrig tacka nej till ett ligg. När man nätdejtade visade det sig flertalet gånger vara damer +100kg då man orutinerat nog bara sett ansiktsbild på nätet som troligen varit manipulerad/gammal. Hur som var jag som tur oftast full och hade bara lagt ner marginell tid på att få träffas så ingen skada skedd. Men min erfarenhet är som sagt att de flesta var rejält villiga och att det var de som var medvetna om sin otillräcklighet.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

börjar man närma sig minus på attraktionskalan så tycker en del det känns lättare att sätta upp orimliga krav än att erkänna för sig själv att det enda man möjligen kan lyckas fånga är en halvful desperat white trash knegare från farsta. det blir pest eller kolera, det slutar med att kvinnan ser ner på mannen och mannen lever olyckligt vetande om sin egen fullkommliga otillräcklighet som man och konstant gnagande avsmak för sin feta socialbidragskossa till kvinna. men någonstans är ändå delad misär bättre än ensam misär. inte minst om man ska avla fram barn någon dag.

 

Den typen av tjejer finns det i hela skalan, de som är halvsnygga men ser sig som gudinnor. Men finns ju även riktiga läckerbitar som inte riktigt fattat det heller. Tror faktiskt att flertalet fula tjocka tjejer är rätt villiga, detta baseras på egen erfarenhet då jag under ett par år för 8-10 år sen bestämde mig för att aldrig tacka nej till ett ligg. När man nätdejtade visade det sig flertalet gånger vara damer +100kg då man orutinerat nog bara sett ansiktsbild på nätet som troligen varit manipulerad/gammal. Hur som var jag som tur oftast full och hade bara lagt ner marginell tid på att få träffas så ingen skada skedd. Men min erfarenhet är som sagt att de flesta var rejält villiga och att det var de som var medvetna om sin otillräcklighet.

 

Tror också att det är en medeltjej. Flodhästarna är nog inte riktigt så kräsna.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Yoo skulle behöva tips på ett bra och billigt gainerpulver eller protte och kolhydratpulver. Funderar lite på http://www.gymgrossisten.com/1/sv/artiklar/whey-80-storkop-8-kg och blanda lite med http://www.gymgrossisten.com/1/sv/artiklar/vitargo-pure.

 

Är det för mycket skit i såna här pulver eller äre legit att trycka utan att få dåligt samvete? Tränar 6-7 ggr/v så behöver nåt känner ja.

 

Har även varit inne lite på äggproteinpulver som http://www.gymgrossisten.com/1/sv/artiklar/aggpulver då ja inte brukar käka så mycket mejeriprodukter för ja inte tål för stora mängder. Va tror du om detta, verkar ju va en del dyrare men det kanske det är värt för att slippa mjölken / vasslen?

 

Finns det bättre alternativ för mindre pengar så hojta.

 

mvh kan inget

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

vassle är väl ok, höjer insulinet lite men inte IGF. men undvik kasein. kvarg som folket här trycker kortar ner livet och orsakar cancer:

http://traningslara.se/mjolk-och-prostatacancer-vad-vet-man/

 

min erfarenhet av star nutrition var bra. tar dock inte pulver längre själv, men om du vill ta proteinpulver rekar jag det. men hade själv hellre lagt lite extra och köpt:

http://www.gymvaruhuset.com/whey-stevia.html

 

---

 

 

bokat in resan till Nice nu. bokade även Le Chantecler, verkar riktigt nice. två stjärnor från iår tydligen, fint har blivit för få stjärnor senaste tiden och detta blir vår andra ** efter vi var på Noma. jag skämmer bort min mamma :)

 

tips på vad man ska göra i Nice? I Monaco(förutom casino och kolla på båtar) och eventuellt om man ska ta sig till San Remo också. Är det värt att hyra bil över en dag och köra runt själva eller ska man åka taxi/tåg? (vi är 3pers så taxi är ju smidigt)

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

då jag under ett par år för 8-10 år sen bestämde mig för att aldrig tacka nej till ett ligg.

Funderar på samma, det vore ju rätt skönt att chock-sänka ribban då den nästan snuddar model-nivå fortfarande (minus längdaspekten). Då jag tyvärr är den lite grubbligare sorten har jag redan spenderat halva mitt liv lite stressad över att det en dag förstås är tvärstopp i det facket om man inte betalar för det.

 

Optimala är kanske då stadga med en toksnygg partner som blir bara lite fulare och fulare i taget ( :-P ) men det är ju en rejäl gamble om man inte tillhör topp 1%-eliten och empirisk data säger mig att det kanske inte håller livet ut i vilket fall. Det bör ju vara otroligt mycket jobbigare att tvingas chock-sänka snarare än att göra det med flit.

 

En tjock tjej sov faktiskt hos mig för ett tag sedan. Jag hade gjort väldigt klart att det inte skulle bli något. När man lägger sig i sängen två och två infinner det ju sig dock alltid någon form av skum känsla, och då tänkte jag en stund att "äh.. en mercy eller nåt kanske", men bara sekunder senare insåg jag att.. aldrig i livet. Jag har bara varit med smala tjejer och vet liksom knappt vart man ska.. liksom.. jag vet inte, vart man ska hålla och knappt vart grejer sitter osv. Plus att jag inte varit intresserad av att lära mig föröka gener som äter ihjäl sig.

 

Vidare OnT har jag noterat att tjocka tjejer verkar stöta på mig nu för tiden, jag tar det som ett horribelt tecken. :S Förut stirrade de argt bara jag sa 'hej'.

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa nytt...