All aktivitet

När Pokerforum nu återpublicerar årgång 2007 av Poker Magazine riktas blicken mot en spelare som under den tiden befann sig mitt i sin karriär, men som samtidigt alltid rört sig vid sidan av rampljuset. Mats Gavatin är ett namn som för de insatta är förknippat med djup förståelse för spelet, snarare än stora rubriker. Han är högt respekterad inom spelteoretiska kretsar i Sverige, och var tidigt ute med den typen av resonemang inom pokern. Genombrottet kom 2005 när han vann EPT i Dublin, en seger som placerade honom bland de första svenska EPT-vinnarna och gav honom en självklar plats i den svenska pokerhistorien. Därefter följde flera djupa placeringar i stora turneringar både i Sverige och internationellt däribland en andraplats i WSOP Europe 2009 samt tredje- och fjärdeplatser i Nordic Masters 2010 och 2012. Samtidigt har han genom hela sin karriär valt en låg profil och varit sparsam med intervjuer. Jag passade på att höra av mig till Mats för att kolla hur hans liv ser ut idag, och hur han ser på sin pokerkarriär. Hej Mats, hur ser din vardag ut idag, och på vilket sätt skiljer den sig från hur livet såg ut under din mest aktiva period som pokerspelare? ”Hej! Jag arbetar som ST-läkare på en vårdcentral. Det är på gott och ont, men mestadels gott, en betydligt mer inrutad tillvaro än vad jag hade under pokertiden. Hur ofta tänker du på segern i Dublin 2005, och i vilka sammanhang dyker den upp för dig? ”Det är sällan jag tänker på den spontant, men däremot kommer den upp i samtal då och då, till exempel när någon frågar vad min största vinst i karriären varit. I sådana sammanhang nämner jag den.” Vilken betydelse kom segern att få för dig, både i ett större livsperspektiv och för din fortsatta pokerkarriär? ”Den fick nog mindre betydelse än man kanske skulle kunna tro. Det var väldigt roligt att vinna, inte minst eftersom det var min första egentliga turneringsseger och dessutom mitt första finalbord i en större turnering, vilket gav ett stärkt självförtroende. Samtidigt fortsatte jag att spela på ungefär samma nivåer som tidigare, och redan efter någon vecka hade livet i stort sett återgått till hur det såg ut innan, om än med en större bankrulle.” Mats seger kom ett drygt år efter att Alexander Stevic skrivit historia genom att vinna den allra första EPT-turneringen, då i Barcelona. Turneringen i Dublin hade även namnet Irish Masters, och förstapriset uppgick till €317 000 i ett startfält på omkring 250 spelare. Finalen fick dessutom en tydlig svensk prägel, då Gavatin ställdes mot Henrik Olander i heads up-spelet, medan Jonas Molander slutade på nionde plats. Att vara Sveriges andra EPT-vinnare någonsin innebär en särskild plats i pokerhistorien. Var det något du reflekterade över då eller är det något som har fått betydelse i efterhand? ”Nej, det har faktiskt inte haft så stor betydelse. Kanske hade det kanske varit bättre att vara den första vinnaren.” Hur upplevde du pokerscenen på den här tiden, både internationellt och i Sverige? ”Det här var 2005 och före den stora uppdelningen mellan GTO och explo, eftersom det i princip bara fanns explo. GTO som koncept var fortfarande mycket otydligt för de flesta, inklusive mig själv. På ett sätt var det en roligare tid, i och med att den psykologiska dimensionen fick så stort utrymme. Kändisarna inom poker var nästan uteslutande livespelare från den gamla skolan, och många av dem började nu bli omsprungna av onlinespelare.” GTO, eller Game Theory Optimal, handlar om att spela på ett sätt som i teorin inte går att exploatera, där besluten balanseras så att motståndaren inte kan tjäna på att anpassa sig. Explo, eller exploativt spel, är motsatsen, där man i stället medvetet avviker från balans för att utnyttja specifika svagheter hos motståndaren. I praktiken rör sig spelare med förståelse för spelteori på en skala mellan dessa två poler, men i mitten av 2000-talet var spelet i stor utsträckning rent exploativt, eftersom verktyg och förståelse för GTO ännu inte hade fått genomslag. När du ser tillbaka på din pokerkarriär, vilka minnen är det som står kvar som mest betydelsefulla för dig? ”EPT-segern ligger högt, men det som verkligen etsar sig fast är känslan av att gå djupt i stora turneringar. Samtidigt finns det något särskilt med den tidiga perioden, när allt fortfarande var nytt och oförutsägbart. Jag minns till exempel en promotion på UB runt 2001, där det handlade om att samla så mycket rewardpoäng som möjligt för att vinna en resa till Aruba. Jag bodde i studentkorridor i Uppsala vid den tiden, och vi var tre korridorskamrater som spelade dygnet runt i treskift, åtta timmar per pass, under flera dagar i sträck. Vi vann visserligen inte, men det är ändå ett minne som stannat kvar. Även min första resa till Las Vegas var väldigt rolig. Innan dess hade jag knappt spelat live alls, bortsett från något enstaka besök på Kortoxen och spel med vänner.” Hur ser din relation till poker ut idag, och vilken roll har spelet i ditt liv jämfört med tidigare? ”Den är fortfarande varm, men mer distanserad än tidigare och något som kommer i perioder. Jag tycker fortfarande om att spela och åker då och då iväg för att spela live under några veckor, oftast i USA. När jag spelade på heltid kunde jag bli fruktansvärt trött på poker, något jag mer sällan upplever i dag när mitt spelande är mer begränsat. Det händer också att jag tittar på pokervideor och leker lite med solvers i perioder.” Jag tackar Mats Gavatin för ett fint samtal. Hans namn är ett av dem som alltid kommer att finnas kvar i den svenska pokerhistorien. Han var där när det hände, när allt tog fart, och var med och satte tonen tillsammans med andra från samma generation. Det är lätt att i efterhand bara se resultaten, men det som blir tydligt när man pratar med honom och andra som var med är allt runt omkring, hur det faktiskt var då, när mycket av det som vi idag tycker är självklart med poker inte hade satt sig än. Och att det som var välbekant då var nytt och spännande. För mig är det lätt att glömma bort, men det är fint att känna att jag bara är ett samtal ifrån att påminnas om den tiden. /Erik “Valterego” Rosenberg (april 2026)

2007 var året då allt började på riktigt, även om jag själv inte riktigt förstod det då. Jag klev in i det svenska pokercommunityt genom att börja blogga på Prosharks, ett onlinecommunity som tillsammans med WSOP.info och pokerforum.nu utgjorde navet för en hel generation svenska pokerspelare. Det var där allt hände. Diskussionerna, drömmarna, positioneringarna. Alla var där, som man säger. I dag återstår egentligen bara pokerforum.nu, och resten har antingen försvunnit eller lösts upp i det som kom att bli nästa fas, sociala medier. Men det där är också en sanning med modifikation. Forumen var aldrig avgörande för alla. Många spelade, vann och byggde sina karriärer helt utan att vara särskilt aktiva i de digitala mötesplatserna. Det är viktigt att säga. Men för oss som var där, som skrev, läste, diskuterade och tog plats, kändes det som att det var där allting utspelade sig. Och på ett sätt var det sant. Inte för hela pokersverige, men för oss som var där. Den delen kom att betyda mer för mig än vad jag förstod då. Det finns en linje från det jag gjorde då till var jag är nu. Jag bloggade, diskuterade och stod i. Med facit i hand finns det delar av den perioden som framkallar en del skamsköljningar. En brist på självinsikt, en övertro på den egna förståelsen, både av spelet och av branschen. Det är svårt att värja sig mot den där känslan när man ser tillbaka. Samtidigt var det också en läroperiod, och en rolig sådan. Misstagen var en del av processen, även om man inte alltid förstod det då. Det som i efterhand framstår som kanske mest värdefullt var tillgången. Att få ha en direktlina till svenska pokerprofiler i en tid när avståndet mellan etablerade namn och nya röster var förhållandevis kort. Det gick att ställa frågor, få svar, bli tillrättavisad och ibland till och med tagen på allvar. Det var en miljö som både kunde vara hård och generös på samma gång. Men det var inte bara en plats för spelteori och resultatdiskussioner. Det var också en social struktur, en gemenskap som växte fram. Flera av de relationer som för mig började på forumen blev bestående. Ola Brandborn, Olof Haglund, Ludwig Pettersson, Adrian Bussman. Bekantskaper som med åren har fördjupats till vänskapsrelationer jag håller nära. Det är sådana saker som inte syns i resultatlistor eller rubriker, men som i längden betyder mer än det mesta annat. Och det stannar inte där. Både min karriär som pokerskribent och det jag arbetar med i dag är, i praktiken, direkta följder av de kontakterna. Av forumen. Av att jag råkade kliva in där just då, och stanna kvar tillräckligt länge för att bli en del av det. Det var också där någonstans min betalda karriär som skribent tog sin början. Jag hade åsikter, ibland fler än vad jag hade fog för, men det fanns också ett behov av innehåll. Och i den situationen blev jag, mer eller mindre, tvingad att höja min verkshöjd. Att lära mig. Att lyssna. Att försöka sortera bland röster som ofta pekade åt olika håll. Det var långt ifrån en rak resa. Tvärtom handlade mycket om att lyssna på fel personer, dra fel slutsatser och i efterhand inse att man borde ha förstått bättre. Men det fanns också en utveckling där någon form av känsla började växa fram. En intuition kring vad som var relevant, vad som höll, och vad som mest var brus. Med tiden blev jag bättre på att lita på mig själv, och kanske ännu viktigare, att lyssna lagom mycket. Det där speglade också hur pokern såg ut just då. Väldigt lite var hugget i sten. Strategier utvecklades i realtid, idéer testades och övergavs, och communityt i sig var fortfarande i rörelse. Även livearrangemangen bar på den där känslan av experiment. Nya koncept dök upp, testades, justerades eller försvann. Mitt i allt det där kom också en första form av erkännande. Jag nominerades till Årets pokerskribent 2007 på galan Svenska pokerakademien, arrangerad av Svenska Spel. Det var stort, även om jag nog inte riktigt kunde sätta ord på varför just då. Priset gick till Johan “Indiscreet” Kretz, fullt välförtjänt. Han var, och är fortfarande, en av de skarpaste skribenter svensk poker har haft. Samtidigt började nästa kapitel ta form. Jag började blogga på Poker.se, utan att riktigt veta vad det skulle leda till. Det som då bara var ytterligare en plattform kom med tiden att bli något helt annat. En relation som sträckte sig över tolv år, och som i förlängningen gjorde mig till det som många i pokersverige kanske främst förknippar mig med, ansiktet för Poker.se. När jag ser tillbaka på 2007 är det lätt att fastna i strukturerna. Forumen, sajterna, resultaten, namnen. Men det som stannar kvar är något annat. En känsla av att vara i början av något, i ett sammanhang som ännu inte hade stelnat i form. Det var stökigt, motsägelsefullt och ibland ganska naivt, men det var också där det började på riktigt för mig. /Erik “Valterego” Rosenberg

Leverantören skriver väl avtal med ATG, och där finns säkert ett svar. Något som kan vara intressant är att man kan spela med dolt saldo (som killerwolf2 är inne på) hos ATG, det skulle kunna ligga dom i fatet.

Hur ser juridiken ut om ett bolag med svensk licens köper en tjänst av ett bolag på t.ex. Malta? Om det maltesiska bolaget i sin programvara har en bugg som gör att bolaget med svensk licens förlorar en massa pengar till sina spelare, är verkligen det maltesiska bolaget utan ansvar? Kanske Ola Brandborn vet?

Jag får ett erbjudande varje år att byta jobb ungefär. Det bygger alltid på att flytta till antingen Malta, London eller USA. Det finns tre ställen jag verkligen inte skulle kunna tänka mig att bo: Malta, London eller USA. Dessutom har jag absolut inga som helst ambitioner att "göra karriär". Konsulta åt andra sajter kan jag såklart inte göra. Byta arbetsgivare kan jag såklart göra, men jag kommer inte göra det. Vill Paf bli av med mig så får de skjuta mig. Jag har hittat mitt himmelrike på jorden. Åland är som Sverige var när Sverige fortfarande var Sverige. Men det är klart, ringer ett fysiskt kasino från Nya Zeeland så kan vi kanske ta ett snack.

Lärdom tre: Poker är en svår produkt att marknadsföra Hinner inte ta denna nu. Återkommer!

Lärdom två: Nätverksmodellen med olika skin är väldigt bräcklig och måste kureras rätt Vi älskade alla 24h-pokernätverket eller hur? Det dog för att vem som helst fick starta ett skin, ett kompisgäng eller till och med om du var en högrejkande spelare så kunde du i proncip ha ett eget skin (med då enkel rakeback). Större affilliates med ett eget onlineforum kunde bli affilliates. Det fungerade bra så länge pokern växte så det knakade, men sedan funggerade det inte längre. Pokern var skitstort tills det inte längre var stort. Ja, det är ju svaret själv som du var inne på här: För att få vara med i ett nätverk så måste du komma med något till bordet. De sajter som fungerar väldigt bra, och som överlevt alla åren, är dels sajter som har en fysisk verksamhet. Tänk Svenska Spel med alla sina spelombud, tänk Paf med vår verksamhet på båtarna, tänk alla engelska bookmakers med massa fysksika bettingshoppar, tänk fysiska kasinon som exempelvis Genting. Pokern för denna grupp är inte huvudprodukten, utan det är en produkt som är till för att "hobbyspelaren" ska kunna ha något nytt, kul, att göra med sina pengar hos det brand som han älskar. Det vill säga nya pengar in i nätverket. För det är så att spelare som spelbolaget mött fysiskt, i shoppar eller hos spelombud eller ombord båtarna är mycket mer lojala kunder än en random Internetkund. Den andra gruppen som passar bra i nätverket är stora online sportsbettingsajter. Tänk Betssongruppen. Jag skrev det tiigare, men en storspelande pokerspelare spelar bara poker. En storspelande bettingspelare bettar bara betting. Men det finns en stor grupp spelare som bettar för några 100-lappar i veckan på sina favoritlag och spelar några pokertävlingar med samma kassa. En stor grupp, som inte jagar det absolut bästa oddset på AIK eller Manchester City, utan som är nöjd med att kunna spela på ett och samma ställe. Även detta ger nya spelare och nya pengar in i nätverket. ATG borde för övrigt "skaffa poker" imho. Perfekt kundkategori, spelare som är analytiskt lagda, har en stor fysisk närvaro, där poker är ett litet komplement till huvudprodukten. Det hade verkligen gett nya stålar och nya spelare in i nätverket. Tala bara inte om för iPokernätverket att de ska approacha dom. Dåliga sajter för ett pokernätverk är alltså, väldigt icke-intiutivt, sajter som har poker som huvudfokus. Om de inte har något annat att bidra med, som exempelvis WSOP (men där är de ju tillbaks i att de har den viktiga fysiska närvaron)... Poker-only sajter ger bra med trafik så länge poker är nytt i landet, alla springar omkring och skriker all-in åt varandra osv, men det är lite som att kissa i byxorna, det går jättebra tills det inte går så bra längre.

Lärdom ett: Rakeback kan vara bra, men är generellt katastrof för ett nätverk I pokerns barndom så började man ge lite kickback till de vinnand espelarna på deras rake, de betalade ju en massa i avgifter. Helt rimligt. Sedan började man annonsera om rakeback, och var och varannan tjomme skulle ha 10%-20%-40%-60% av sina avgifter tillbaks. Helt orimligt. Tanken var god: Om vi ger hög rakeback så kommer spelarna flytta från Pokerstars till vår fina sajt KalleAnkaPoker (som ligger på X-nätverket. Men vad som skedde i praktiken var ju att spelare som spelade på X-nätverket och gillade det nätverket flyttade över från sin nuvarande sajt till KalleAnkaPoker. * Ingen ny spelare skapades, bara en gammal spelare flyttades från en sajt till en annan * Inga nya pengar sattes in Sajterna slutade tjäna pengar på pokern och slutade därmed att marknadsföra pokern. Affilliaten slutade tjäna pengar och slutade marknadsföra sajterna. Inga nya spelare och inga nya pengar kom in i nätverket. Spelet dog långsamt ut. En ny sorts affilliate kom till, rakebackaffilliaten, som enbart var en blodsugare som tjänade pengar på ett flytta spelare från olika sajter inom nätverket. Rakeback är bra om den sköts på "toppnivå", det vill säga hos den tekniska leverantören (antingen som en procent, eller på andra sätt som bad beat jackpots, pengaregn, kistöppningar och andra mer eller mindre slumpmässiga saker). Rakeback är dåligt om den kommer på spelsajtnivå, då man bara skyfflar runt spelare. Rakeback kan dock vara bra på denna nivå om den görs rätt, exempelvis om spelaren får en kickback i form av marker att hämta ut hos spelsajtens fysiska kasino (det finns exempel på detta). Här blir det ju en kickback till "rätt spelargrupp" utan att det blir en konkurrens. Du snor inte en spelare från Europa för att du ger ut spelmarker i ditt kasino i Brasilien. Rakeback är jättejättedåligt om den delas ut genom rakebackaffilliates. Rakebacken var en stor del i att 24h-pokernätverket gick under, att Ongame gick under, att Microgaming lade ner (orsaken där var en annan, men rakebacken tidigare hindrade tillväxten). För 20 år sedan fanns det massvis med olika pokernätverk. Rakebacken var en stor del av deras öde. Daniel Negreanu sade en gång "Higher rake is better" för hobbyspelare. Givetvis har han fel, men en välvillig tolkning är att han tänkt på allt detta ovan men kommit fram till fel slutsats. Det är antingen okej med en hög rake men med en hög kickback från toppninvån (tekniska nivån), så att den faktiska nettoraken blir låg. Eller så ska raken från start vara så låg som möjligt, och ingen annan rakeback ska förekomma. En sidenote här: Reloadbonusar är däremot gynnsamt på ett helt annat sätt än rakeback. Då kommer det in nya pengar, förvisso från gamla kunder, in i spel i systemet. Reloadbonusar är ett av de verktyg jag kan sakna i den svenska spelregleringen. Ett annat verktyg jag saknar är frirullar / added moneyturrar, som var ett effektivt sätt att stoppa in pengar på låga nivåer som sedan sakta steg upp i nivå tills de antingen plockades ut som vinster eller omsattes i rake.

Allt nedanstående hänger ihop, så det kan bli rörigt, men jag ska försöka bena ut det ur lite olika "perspektiv". Lärdom ett: Rakeback kan vara bra, men är generellt katastrof för ett nätverk Lärdom två: Nätverksmodellen med olika skin är väldigt bräcklig och måste kureras rätt Lärdom tre: Poker är en svår produkt att marknadsföra Innan jag går igenom varje punkt lite mer så behöver jag beskriva hur ekosystemet fungerar på en pokersajt eller ett pokernätverk. Vi har dessa aktörer: * Den tekniska leverantören. Det är denna som gör pokermjukvaran, ansvarar för säkerhet och de flesta supportärenden "när något skiter sig". Deras uppgift är att ha en bra pokerprodukt till en rimlig rake. * De olika spelsajterna. Dessa kan vara olika "skin" som är anslutna till den tekniska leverantören, typ SvS, Paf, Betsson och Bet365 som alla är anslutna till iPoker/Playtechnätverket. Det kan också vara samma aktör som den tekniska leverantören som i fallet Pokerstars, som är sin egen tekniska leverantör. Eller ett mellanting. Sajternas uppgift är att dra in nya spelare och/eller nya pengar till spelet. * Affilliates: Affilliates är samarbetspartners till spelsajterna och är någon som kan hjälpa dessa att få in spelare till sajterna. Dessa får betalt av spelsajterna, i vissa fall väldigt bra betalt. En bra affilliate är guld värd. En dålig affiliate är katastrof för nätverket (kommer till detta under rakebackdiskussionen) Affilliatens uppgift är att dra in nya spelare och/eller nya pengar till spelet. * Spelarna: Deras uppgift är att ha roligt och omsätta pengarna. Varje krona som stoppas in i spel via spelsajterna kommer tas ut som endera vinster av de vinnande spelarna (eller turande förlorande spelare) eller i form av rake. Värst att notera är också hur pengarna flödar i pokersajten. En spelare stoppar in en slant och börjar spla på en nivå, där han antingen vinner eller förlorar. Vinner han så tenderar han att gå upp i nivå. Förlorar han så tenderar han att sätta in nya pengar. Pengarna flödar alltså uppåt i nivåerna, aldrig nedåt! Pust, det var en lång introduktion, nu tar jag lärdom 1-3 i olika inlägg nedan. Det kan ta ett tag, men det kommer.

Vad använder du för stack för din hemsida? 🙂 Lägg gärna upp den.

Ska inte spela så mycket mer denna månad. Ett par timmar imorgon också, sen är jag bortrest de sista dagarna och då ska jag fokusera på att socialisera mig. Tror det kommer göra mig gott. 😃

Det är ett frustrerande spel! Ibland ... för det mesta. Nämen, jag har varit typ helt trasig både förra månaden och ännu mer denna månad. Måste försöka hitta tillbaka ... Idag ser jag som en seger ändå! 🙂 Spelade två timmar på rad (brukar inte spela så länge utan paus, men hinner fan inte med annars) och jag började med att spruttorska mot en 73/10, asså han satt med en 800bb stack, fan vilket spring han hade mot mig. Sen spelade jag faktiskt okej och slutade med +2BIs. Trodde det skulle bli ytterligare ett magplask, med tilt och cp-spel från min sida. Tjack rör jag inte! Har inte tagit det på en bra bit över ett år, tror jag, eller kommer inte ens ihåg senast i alla fall. Fy fan. Fattar inte hur jag kunde gilla den drogen så jävla mycket back in the days.

jag luktar mig till att många kommer sitta på argumnetet "jag spelar med dolt saldo för att inte stressa upp mig, hur skulle jag kunna veta?"

Ur dagens nummer av Dagens Nyheter: "Natten till den 14 maj 2025 börjar ett rykte spridas. På vissa spel på travjätten ATG:s nätcasino kan du spela hur mycket du vill utan att sätta in en krona. Och du kan ta ut alla pengar du vinner. På ATG är pengar gratis, helt enkelt. Det lät som ett rykte från barndomens skolgårdar, eller som bluffannonserna på sociala medier. Men de som testade insåg snart att metoden fungerade. Det första ”gratisspelet” ägde rum 07:36 den 13 maj. Under det kommande dygnet skulle rekordmånga nya spelare registrera sig hos ATG. De berörda spelen hade en vanlig dag runt 900 spelare och omsatte ungefär 870 000 kronor. Men den 14 maj spelade 2 325 personer något av spelen. Tillsammans omsatte de nästan 55 miljoner kronor, innan ATG drog i nödbromsen. Casinofelet ledde till att hela ATG Casino omsatte mer än fem gånger så mycket pengar som en vanlig dag. ATG själva märkte först ingenting av det som skedde. I domstolshandlingar uppger företaget att det dröjde till klockan 10:20 den 14 maj, mer än ett dygn efter det första gratisspelet, innan man upptäckte problemet. Vid 13:35 hade ATG stängt ned alla spel från Pariplay. Då var skadan redan skedd. ATG svarade med att stänga ned tusentals konton som spelat på något av de berörda casinospelen. Man skickade också ut sms med uppmaningar om att betala tillbaka pengarna, någonting som under de följande veckorna kompletterades med formella kravbrev. - - - Bakgrunden till buggen, som ATG själva kallar för ”casinofelet”, var en uppdatering som det maltesiska spelbolaget Pariplay genomförde på morgonen den 13 maj 2025. Den ledde till att Pariplays spel inte längre ”lyssnade” när ATG skickade signaler om att en person inte hade pengar på sitt konto och därmed inte borde kunna spela." En liten fundering: ATG kräver att spelarna ska betala tillbaka allt som dom vann. Men om felet låg hos en underleverantör på Malta så borde ATG kanske i stället kräva att få tillbaka pengarna från det maltesiska bolaget?

Bra kommentar av killerwolf2. Det bästa vore om pokerbolagen med svensk licens kunde erbjuda spelarna samma befrielse som nixregistret innebär när det gäller telefonförsäljare. Den som har anmält sej till nixregistret slipper (hoppas jag) oönskade telefonsamtal från försäljare. Det borde finnas ett nixregister mot "omsorg". Den som har anmält sej borde vara fri från alla begränsningar när det gäller tid, pengar och annat sådant som spelaren upplever som tjafs. Vi är ju vuxna människor.

Efter midnatt var det helt dött på /0,5 hos SS, och bara ett bord igång på /0,2. Det brukar vara glest, men inte så illa.

spelgränser är den stoppkloss som är jobbigast för många professionella pokerspelare som inte kan visa på en inkomst som skall motivera en insättning på 100k+ så då kan dem bli tvungen sitta där och peta in 5k i veckan om dem har tur att få så mycket och försöka skotta upp det. sen om dem nu väl lyckas skotta upp det, så slappar anna-greta en 5tim i veckan gräns på dig för att rädda dig från att spela bort allt.

slipper jävlas med spelgränser, rakeback, obskyra spelformat,högre stakes. stora sänket är ju skatt förstås.

Vecka 17 Har gjort en liten smygcomeback på lägre stakes. Kännts bra förutom en session där jag spelade en fisk HU som sprang bättre än gud där jag gulade typ fem inköp. Har i slutet av veckan återupptagit ett hobbyprojekt som jag påbörjade förra sommaren där jag på egen hand bygger en hemsida där man kan spela olika klassiska spel och har en Elo-rating baserat på hur mycket man vinner/förlorar. De spelen som jag hann bygga förra sommaren innan det intresset svalnade var Sten-sax-påse, Fyra i rad, Kinaschack, Pentago och Sänka skepp. Tänker att jag ska finslipa lite mer saker på sidan innan jag kanske väljer att dela den här i dagboken om det skulle finnas något intresse för att kika på den :). Tyvärr så går ju det återuppväckta intresset för hemsidan direkt ut över pokerspelandet, så vi får se hur mycket lir det blir till veckan.

Vecka 17 Började veckan med -6bi, nöjd över hur jag hanterade det. Tog en break och lite luft istället för att jaga tillbaka. -334kr

som @ShipThat$$ skriver. Ta 3 djupa och en paus gubben A3s handen är gör ont i pokersjälen

Svenska Spel – NL €0.02/€0.04 – € (6 max) – Holdem Spelare: SB: €1.62 BB: €5.38 UTG: (€4.01) MP: €4.23 CO (Hero): (€4.73) BTN: €6.21 Posts: SB posts €0.02 BB posts €0.04 Hålkort: Hero: Preflop: UTG : call €0.04 MP : fold CO (Hero) : raise €0.16 BTN : fold SB : fold BB : fold UTG : call €0.12 Flop (2 players) – Pot: €0.38: UTG : bet €0.96 CO (Hero) : raise €4.57 UTG : all-in €2.89 Turn (2 players) – Pot: €8.08: River (2 players) – Pot: €8.08: Showdown: CO (Hero) shows: UTG shows: Result: CO (Hero) wins €7.58 with färg Rake: €0.50 Board: Inte fan donkar man med ett set så här?

Kämpa på kompis! Jag har tappat all form av sug till pokern senaste månaderna Men ska försöka få in lite volym i Maj kanske. Gott att du pluggar och söker jobb, hoppas på det bästa. Ta det lugnt med det vita!

Och vilka är fördelarna för den som spelar poker på ett bolag som inte har svensk licens?

Tack för lyckoönskningen, kamrat. 🙂 Asså, inte för att skryta, men jag är bäst i klassen by far. Har hållit på med programmering och Linux-nörderier ända sedan jag var i yngre tonåren. Minns att jag skrev ett Tetris-spel i C när jag var 14. Sen har jag haft lite andra "perioder" med poesi och klassiska språk och schack och lite sånt. Så jag har väl haft uppehåll ibland liksom. Men det är lite som att lära sig cykla. Det är mycket samma lika koncept, oabsett vilket språk eller framework man använder.