Kontextus

Hans Villius dokumentärer om 1:a och 2:a världskriget gjorde mig intresserad av krigshistoria för livet. Jag såg dem när jag var i 7-årsåldern och är 35 idag. Villius legendariska berättarröst i kombination med Stukaplan etc är den bästa TV-upplevelse jag har haft. Tyvärr så är dessa program extremt svåra att få tag på idag.

En nog så viktig upplysning. Thanks!

Smurfröster?

Håkan sjunger kanske inte falskt i egentlig mening men rent röstmässigt så är han inte helt olik en jamande marschkatt . En del texter jag har hört med honom är för övrigt så diffusa att det är svårt att få en klar uppfattning om innebörden. Ursäkta mig men jag håller definitivt inte med om att han håller legendstatus. Snacka inte om att han kan jämföras med storheter som ABBA, Evert Taube och Cornelis Wreesvijk för då är ni verkligen patetiska.

Ja ursäkta, han är ju nästan lika stor som Elvis. The King II is alive! Håkan has left the building!

Den ger en bra sommarkänsla, det var allt jag menade.

Jaja.. du är ett av Håkans stora fan so case closed (jag är som synes inte ensam om min åsikt). Det tycks för övrigt inte spela någon roll vad jag skriver för du bara måste dryga dig.

Okej, tack för det givande svaret. Ska tänka på det.

Sant.. fel av mig

Menar ni att jag alltid ska maxbetta på floppen om jag får triss i ess även om det inte ligger några farliga drag? (eller åtminstone då). Jag är ny ifråga om Omaha så var inte så jävla hånfulla.

Det var därför jag satte apostroftecken runt säker. På floppen är det iallafall en jäkligt stark hand som bara blir slagen av en kåk vilket både kräver triss och att bordet parar sig.

Herreys kommer trots allt på andraplats efter Friends som mesigaste gruppnamn. T o m Vänner hade låtit tuffare. Coolaste namnet anser jag vara Frontline Assembly (synth). The Beatles är dock det mest underfundiga.

Elvis Presley p g a rösten. Dolly Parton p g a brösten (skojar bara). Beatles och Depeche Mode.

Not!

Tomas Ledin i sommaren är kort: - Na na na na na.. na na na na na.. na na na na na, na na na na, na na na na na na! (bra sommartext i övrigt). Många som gillar hans låtar stör sig dock på hans scenframträdanden som inte visar minsta tecken på självdistans.

Ja de slår nog gärna ihjäl dem mot att få bo i Sverige.

Jag stör mig inte jättemycket på honom men han är tveklöst en tillfällig innefluga och knappast någon legendar i svensk musikproduktion. Ifall du anser att killen har sångröst så bryr jag mig inte om fler kommentarer från dig . Jag var medveten om att jag skulle trampa en o annan på tårna ifråga om Håkan men jag står för vad jag tycker. Om hans texter skulle framföras av en artist med behaglig och välljudande röst så hade jag nog tyckt att det varit rätt okej.

Ja hon är nog fanken värst av dem alla. Jag står bara inte ut med hennes röst och låtarna är fruktansvärt mainstream. Särskilt jobbig är hennes "Believe"

Pure terror

Med mainstream syftar jag på slätstruken och tråkig "radiopop" a la Madonna, Brittney Spears, Erik Gadd, We are from Barcelona o s v o s v. Den personliga smaken avgör givetvis vad som är slätstruket men generellt sett så är det konventionell musik som inte sticker ut på något sätt och som ofta upprepas i det oändliga i P3 och Radio RIX m.m. Utan de stora rika skivbolagens uppbackning så hade många kändisars låtar aldrig haft en chans att spelas så många gånger. Både Michael Jackson och Madonna har "gjort" riktigt trista och kompetenslösa låtar som ändå har använts som hjärntvättsubstans i radio under månader bara för att de är världskändisar med miljontals fans. Jag är så trött på att bara en viss sorts artister spelas i de kommersiella kanalerna trots att det finns väsentligt bättre musik som inte får en chans. Det finns mycket vacker och cool synthmusik men den musikstilen spelas så sällan i radio att många ungdomar inte ens känner till dess existens. Varför inte variera istället för att tråka ut?

Men vad menar du med tom då? Är det när han i princip drar dött som i fallet med essfärgen? (kan förvisso få kåk). Enligt mina erfarenheter så blir vinsten ytterst liten om man bara checkar i förhoppning om en bluff så du har säkert rätt. När det t ex kommer två knektar på floppen och man sitter med AAJK eller JJKA. Hur spela då? Eftersom man med en sådan hand i regel har höjt eller återhöjt före floppen så har ju fi redan tillräcklig respekt för vad man kan ha.

Jag har många gånger upplevt svårigheten med att få betalt när bordet skrämmer och man själv har nötterna. Som t ex då jag floppade esshög färg utan att bordet var parat. Man vill ju öka potten lite i början så att det inte blir en liten skitsumma på rivern. Kruxet är att det ofta räcker med att betta 4-5 euro/dollar (nivå 0.50/1) så lägger sig fi. Om man har höjt före floppen och checkar så misstänker de slowplay istället så det är förbannat svårt. Det ska tilläggas att jag ändå är en ganska lös spelare så jag är ingen Mr Tight. Surast är ju om man slowspelar triss i kungar och den enda motspelaren får in stege för då får han desto mer betalt . Jag vill alltså ha goda råd angående spel med floppad monsterhand. Bör man nästan alltid betta lite på floppen (halva?) även om man sitter med en säker vinnare? Hur tänker ni om det psykologiska intrycket av att betta resp. checka?

Kan ni höra standaren fladdra och tusentals stövlar dåna mellan husväggarna? Symbolen är en gul överstruken Blunt mot blå bakgrund. - MOT RADIO RIX!!

Vad skönt mycket hat det finns i forumet mot den värsta radiodyngan . Jag skulle vilja bilda en marschformation och starta en revolution mot musikbolagens ständiga terror. KAMRATER!! DET ÄR DAGS ATT SÄGA STOPP OCH DET NU!!!

Angående förvrängningar så hatar jag när de låter som smurfar i en låt som faktiskt tycks vara seriöst menad. Förstår ni vad jag syftar på? Det brukar vara en man med fin vanlig röst som sjunger sentimentalt om någonting och så kommer en fånig jävla smurfröst in emellan eller som akompanjemang. Jag har även svårt för när sångaren använder ett elektroniskt röstvibrato i sina smörsånger (oftast MTV-amerikaner). För allvarligt talat, hur många tycker att det låter coolt nuförtiden? Det är en förlegad effekt som kanske var häftigt 1989.