Kontextus

Den här tråden ledde till argumentationsrik hjälp för en gångs skull. På vilken nivå anser ni att spelet börjar utvecklas till generell skicklighet där man måste bluffa mer etc? För närvarande är 0.50/1 standard för mig. Man märker av en viss skillnad redan från 0.25/50.

Tack för dina insiktsfulla svar. Vi snackar B2B (oupps nu sa jag det!)

Tack för ett kanonviktigt svar! Kort men koncist och mycket tänkvärt. Men om man inte bettar något på floppen så kommer man ju i många fall inte att kunna bomba tillräckligt hårt på turn för att få spelaren att lägga sig (det är ju PL). Hur tacklar du det?

Är ni smurfkukar med påhängd gitarr?

Superman in action

Han fick antagligen för lite uppmärksamhet när han var liten

Jag tycker att Softish gör riktigt logiska uttalanden i de visade inläggen utom det mer hypotetiska om riggade platser, så vari ligger det roliga?

Ey sluta jiddra jälla svenne!

Kan du inte börja med mig? *ställer mig på alla fyra*

Dags för språktråden igen?

Men bör jag inte hålla nere potten något tills faran är över? Det svåraste är ju när man själv vill spela avvaktande men den andre bombar i jakt på sin färg samtidigt som man själv har högsta tvåparet eller nötstegen. Av någon anledning så har de flesta av mina motspelares färgdrag gått in så det här är en jäkligt viktig fråga för mig. Det har gått så långt att jag har funderat på att skippa stegen när situationen är djupstack mot djupstack och färgdragaren vill spela för hela stacken. Man får en känsla av 35 mot 65 istället för tvärtom

Märklig syn med den skithanden. Du har ju inte ens ett drag på floppen. Tänk att folk spelar sådär även på den höga nivån (hå hå ja ja)

Men det är ju fruktansvärt svårt att veta om han sitter med t ex högre steg- och färgdrag. Om han sitter med både och så lär han bara bli girigare ju mer jag bombar. Visst är det trevligt så länge jag leder men om han träffar så har jag förlorat desto mer.

EDIT: Evermind.

Så sant. Joelbitar blev tyvärr mest betraktat som lyteskomik. Se bara på http://www.hamsterpaj.net där det finns en film som parodierar programmet. Jag måste erkänna att både jag och brorsan garvade friskt åt den . Jag är 73:a och var nog 12 när Stockholmsnatt kom. Visst sparkades det på stolpar och ett o annat huvud efter den "coola" filmupplevelsen.

Jag har tidigare tagit upp den här frågan men fick då som generellt svar att jag måste betta hårt så länge inte färgen ligger. Men när jag har spelat ett tvåpar eller stege stenhårt på flop och turn för att försöka få en motspelare till att lägga sitt färgdrag så har jag fått kritik från flera motspelare (när fi har träffat på river och vunnit stort). You played it to hard skrev de. Är det alltså en klar skillnad från Texas Hold'em där man ska göra allt för att få den andre till att lägga sitt drag? Jag har noterat att många spelar stegar lågt om det ligger färgdrag på bordet och så bettar de hårt först på river då fi ändå har missat. Det verkar som att varenda kotte med esshögt färgdrag är beredda att syna in i döden.

Yes sir! . Tråden syftar egentligen till att diskutera huruvida det programmet gav "normala" barn en bättre och naturligare uppfattning om mongolider eller snarare bekräftade bilden av dem som väldigt udda? Jag tyckte själv att programmets introsång var det enda som inte var tråkigt och meningslöst. Hur många småbarn tror ni var roade av att se en utvecklingsstörd pojke springa runt på dagis eller leka i sandlådor? Som om de inte själva gör det varje dag.

Ätti dä! Gugges! Gugges! *ding ding ding ding* Kommer du ihåg hur det var förra vintern, kommer du ihåg alla stjärnor o strutar, kommer du ihåg när du var på ett jättekalas? *ding ding ding ding* Kommer du ihåg hur det var förra sommarn, kommer du ihåg hur du bada i havet, kommer du ihåg alla fiskar som simmade runt?

Kan inte någon vara schysst och hjälpa honom på traven då?

Ifall du syftar på Manfred von Richthofen (Röde Baronen) så sköt han ner 80 plan under första världskriget och jag levde inte då. Dogge Doggelito var nog den som uppfann uttrycket softish. Kontextus skapades i ett annat sammanhang

Perrellis slagerbidrag måste vara det mest slätstrukna som har vunnit Melodifestivalen. Den är som sådana där banala låtar som ges ut på Mr Music och Lets Dance CD´s. Nordmans bidrag hade ju både vettig text och medryckande refräng. Lite för tragisk text för en slager kanske men i övrigt tycker jag att den var överlägset bättre än vinnaren.

Jag såg några använda killen som fotboll häromdagen och en satte honom från halva plan

Har jag nämnt Sverige i sammanhanget? Jag jämförde bara två artister där den ene definitivt har legendstatus och då syftar jag inte på killen i sjömanskostym. Men som sagt, jag stör mig inte särskilt mycket på Håkan eftersom det går att stå ut med hans *pip* röst såvida inte flera av hans låtar spelas på raken. I min studentkorridor bodde en tjej som var galen i Håkan så vissa kvällar tog jag en promenad. Hans grej är ju stilen och det "flummiga" budskap han vill förmedla. Vacker skönsång varken krävs eller erbjuds till hans hysteriska fans.

Den råkade hamna fel och ska egentligen ligga i "Off topic"

Märk väl vilken mobbare och stalker Djens är. Jag är en nybörjare ifråga om Omaha men enligt honom så måste jag tydligen ställa expertfrågor direkt.