Kontextus

lol

Många pokerteoretiker råder till att köpa in fullt vid NL-bord. Detta för att det ger högre respekt och en bra utgångsnivå. Jag köper således nästan alltid in fullt MEN... faktum är att jag av den anledningen också många gånger har förlorat hela inköpet genom badbeats och annat skit mot lika stora eller större än min egna stack. Ifall jag bara hade gjort ett halvt inköp så hade jag ju bara förlorat hälften så mycket av det jag hade från början samtidigt som man fortfarande har chansen att spela sig upp till maxinköpssumman. Frågan är således hur ni andra brukar göra och vad ni har för argument för er inköpsnivå?

Jag försöker hålla den balansen men det kan ju vara väldigt komplext beroende på vilka händer och vilken typ av spelare man möter.

Nu har jag läst ditt med

Faktum är att få spelare har hunnit bli särskilt rutinerade inom två års tid så 100 000:- ser jag trots allt som riktigt bra.

Särskilt inte med tanke på den låga medelnivån (0.50/1).

Hur mycket har du själv plussat då? Nu snackar vi om pengar du inte senare har spelat bort.

Ja det aer dejligt

Med bomba menar jag ca 20xbb. Continuationsbet brukar i mitt fall inte vara högre än 10xbb. Vid så hög träff som med AK och utan synliga steg- eller färghot så anser jag det vara dumt att betta bort motspelare direkt.

Faktum är att när du får AA så innebär det att det bara finns två ess kvar i hela kortleken. Dina foldande motspelare har troligtvis inget ess och finner det inte så lämpligt att syna din höga pre-bet. Jag känner igen mig för det foldas hejvilt nästan varenda gång jag får AA

I´m not surprised dude. KK är helt klart den farligaste handen att äga

Jag menade inte slowplaya AK men jag bombar inte heller på floppen eftersom jag även vill mjölka lite fram till turn. På river brukar det alltid dyka upp jävligheter så på turn skickar jag alltid Stukas

Jag har länge uppfattat uttrycket värdebetta som en bet för att öka potten i förhoppning om hög träff och att samtidigt försöka få den andre eller övriga till fold. Men jag vet att uttrycket continuationsbet är mer korrekt när man saknar träff.

och så klappar vi lite på huvet

Tack för de relevanta svaren. Jag brukar inte bara köpa blinds etc men det är så många som spelar tight och räddhågat att det inte är några större problem att "spela spelaren" om man säger så . När jag har träff med AK t ex utan några synliga hot så pangar jag naturligtvis inte på redan på floppen. När jag skrev värdebettar (continuationsbettar) så menade jag utan träff. Alltså för att skrämma till fold och i förhoppning om hög träff på turn eller river. Om jag får syn på en hög bet på floppen så checkar jag om jag inte har träff då jag inte i onödan vill agera mjölkkossa . Kraftiga bluffar körde jag tyvärr ofta med förr men nu gör jag bara det vid väl avvägda tillfällen eftersom man oftare förlorar stort än vinner med sådana. Har ni förresten tänkt på att folk är mer benägna att lägga sig om man bettar misstänkt lite ("mjölkbet") än något som lätt tolkas som en överbet?

Jag undrar vad ni tror om det här. När jag spelar på 1/2 dollarnivån (Ongame) så tycker jag att det ofta är lätt att dominera bordet, d v s upplever edge mot många spelare. Detta innebär att jag ofta stjäl blinds och värdebettar i regel så högt (utan träff) på floppen att motspelarna ser det som säkrare att lägga sig. Jag vinner alltså många bäckar små genom denna spelstil. Min fråga är om jag inte i längden bör nöja mig med detta och t ex strunta i att satsa stort på höga par som t ex QQ och KK (utan A på bordet) om jag får hårt motspel? Förstå frågan som att det väl är onödigt att utan nötterna riskera en stor procent av stacken eftersom jag vinner i övrigt? Jag kanske formulerar mig flummigt men hoppas att ni förstår själva andemeningen. Tanken är ett långsiktigt vinnande utan att hänga upp så mycket på höga par.

- Är detta EV+?

Faktum kvarstår dock att vissa spelare kan ha sin procent av flyt först efter en lång otursperiod vilket innebär att deras möjligheter mer eller mindre elimineras av utdragningar och annan skit redan långt före deras del av kakan (fördelningen av bra kortsnitt) skulle ha inletts. Med detta menar jag absolut inte att vinnande poker bygger på tur men att variansen kan ha en väldigt förödande inverkan för byggandet av BR. Det lär dock vara ovanligt att någon så ofta råkar ut för utdragningar att det påverkar mer än själva spelskickligheten under en längre tid.

Värst tycker jag är när självförtroendet får sig en rejäl knäck. Då tror man inte längre på sina händer, knappt ens på AA och spelar så försiktigt att man blir utdragen istället . Efter en hel dag med oflyt så brukar jag vänta i några dagar med att spela vidare. Annars domineras mittt undermedvetna av "måste spela tillbaka".

Ursäkta men jag bara måste lägga in ett bra exempel på vad jag upplever som rigg men som giiiiivetvis inte är det (eller?). Jag hade många gånger haft djävulsk otur vid det bordet då jag fick K10 och synade en medelstor höjning före floppen, d v s 3 x bb. Det kom en 10:a som högsta hand. Han bettade och jag höjde och han återhöjde, jag synade. Turn gav ett ess vilket fick honom att checka och jag med. River gav en 10:a till och han gick all in med flera hundra dollar. Jag tänkte givetvis på risken för AA men hur stor var chansen för det? Han kanske bara ville representera det med KK så jag kände mig tvungen att syna... mooot AAA . Jag fattar inte hur det kan komma sig att en spelare har konstant oflyt i flera timmar medan en annan hela tiden har konstant megaflyt?! Det är ärligt talat rena magin ibland. Angående den nämnda handen så hade jag inte synat med K10 ifall killen hade 3-bettat före floppen.

Han är vad jag vet inte regular (har inte sett honom så ofta) men jag upplevde att han hela tiden utnyttjade motspelarnas svagheter.

Lägg till Riggmaker på 1/2 och 2/4

Det måste ha varit Sverigerekordet i Tilt