eurythmech

Det här kanske låter skumt, men jag var något osäker angående hur den typen av inlägg skulle mottas på det här forumet, och även om er reaktion borde varit den enda troliga, så var det bra att få det bekräftat. Mitt mål är inte att uppfattas som otrevlig och kommer med andra ord hålla mig ifrån den typen av poster i framtiden. Jag vill inte er hårdrockare något illa. Det sköter ni så bra själva

Jag tror han är lite ironisk nusse.... men isf kan han ju slänga dit en smiley så man hajar. Om inte så var det barnsligaste inlägg jag sett (tror jag) Äh jag uttrycker mig bara sådär ibland, skruvar upp mina gliringar en miljon gånger för att ge något slags absurd effekt som jag själv tycker är ganska rolig. Men givetvis, jag förstår om det uppfattas som väldigt otrevligt (jag är snäll i verkligheten).

Aldrig! Död åt hårdrocken. Må all er avkomma ruttna och dö. osv. osv.

Eller så kan folk sluta gå så jävla OT med hårdrock i en musiktråd.

Kanske ett bevis på en massa gamlingar här. Som var sportintresserade på 80-talet innan oninepokerns framfart. Själv har jag gillat Liverpool sedan de sista stapplande stegen i herrar Rush och Groobbelaars karriärer, dvs, jag har bara upplevt misär och pest under min tid.

Då är det bara att hålla tummarna för Per H och Micke Westerlund då.

Swingstänket var tokigt av mig. Typisk måndagsgroda på en söndag. Satt och tänkte att man när man åker på pumpen mot en mindre stack så torskar man ju en mindre del av sin stack (kanske halva istället för hela), men givetvis handlar det om lika stora förluster dessa gånger i dollars.

Det låter utomordentligt dumt. Mer marker = större potter och störe tolerans mot swings (att torska 30/70-situationer osv)

Och en sak till, en bot måste kunna tillämpa spelteoretiska strategier 100% optimalt, något en människa aldrig kan göra. (typ vid ett visst läge bluffa exakt 13.2% av fallen eller att exakt 23% av ens preflophöjningar är med mer spekulativa händer än vad en optimal motståndare föväntar sig). Ja, alltså, några exakta värden kan man väl inte komma fram till utan att känna till motståndarnas kort, men jag tror ni fattar vad jag syftar åt.

Låt oss alla hoppas att endera av följande sker a) Någon ansvarig på siten du spelar på tycker det är lite halvskumt att du spelar 50-timmarssessioner och vinner pengar b) Du åker på några riktigt feta torskar mot folk som läser din bots spelstil

Men herregud...släng ut alla jävla metalheads Artister jag har tagit till mig det senaste året som jag tror att andra också skulle må bra av att ta till sig (men delar man min smak har man troligen redan gjort det, så det är ganska stor värdelöspotential på den här posten) Frank Black Beth Orton Anna Ternheim

huh? whisky = skottland, japan, kanada och sverige whiskey = irland och usa Övriga länder vet jag inte. Eller har jag fel? Hur som helst, Octomore har jag varit intresserad av allt sedan jag läste Aflodals tankar om den. Mina favoriter innrfattar, men är inte begränsad till: Ardbeg Lagavullin Laphroaig Bruichladdich Oban I övrigt så växte jag upp ett par kilometer från Mackmyra och väntar med spänd förväntan tills dagen då den uppnår intressant ålder.

Intressant intressant...

Det här låter jättebra. Jag är på.

Spelade igår en Freeze Out med 13 andra och det var gemytligt som vanligt. Här följer en hand som jag inte var inblandad i, men som jag vill höra synpunkter på. 2 spelare kvar. Knappen har ca 3k marker Lillstack har ca 1,2k Mörkar 75/150 Knappen höjer till 300 Lillstack funderar en stund, tittar på sina kort, funderar lite till, och trycker sedan in sina marker. Knappen funderar i ca 5 sekunder, kanske 10, och synar sedan med något knekt hög, tror handen var J9o. Kan man rättfärdiga det spelet? Knappen är fantastiskt duktig på att ana svaghet hos motståndaren, men det finns ju gränser för HUR svaga kort killen har. * RP - QoS *

Ganska ointressant fråga, svårt att bli sådär jättekåt på nån man aldrig träffat... Men...tre kända kvinnor då... Hmmm... Utan inbördes ranking: Sophie Zelmani Scarlett Johanson Kim Deal

Jag mottar gärna tips från stout- eller alekonessörer. När jag är på pub blir det oftast Guiness, Kilkenny eller liknande. Annars är några bra bryggerier Jämtlands, Young's och Wisby.

Jag läste hans Russell-biografi och den var ju bra. Ser man på, då fick ju även jag en rekommendation.

Angående King och Koontz har jag väl ungefär samma åsikter och tycken som Ector. Vill minnas att Kingfavoriten var Eldfödd och Koontzfavvon var Främlingar. Dock vill jag också påstå att Silver Bullet är en helt OK film, om än ingen Shining eller Stand By Me. On writing har jag hört mycket gott om, och borde kanske ge den en chans. Det kanske ger några tips om hur man kombinerar alkoholberoende med skrivlust

Jag kan rekommendera Ray Monk - The duty of genius, en briljant Wittgensteinbiografi som kanske är det mest intressanta jag läst.

Jag tror att SMS kom i tre olika utföranden, men jag kan inte minnas vad ett eventuellt tredje inbyggt spel kunde vara.

Det finns antagligen någon mer än jag på detta forum som i pojkåren hade en SMS att roa oss med (långt innan SMS var något som flickvänner krävde svar på 4 ggr om dagen). Jag var ung, 5 tror jag, när mamma och pappa glädjande nog köpte en sådan där konsol till mig, och jag blev genast förälskad! Visst, jag hade spelat lite pong förr, och även Wonderboy på en arkadmaskin (jag fick spå på en stol för att nå upp, detta var i kvarterspizzerian), men det här var något helt annat, mitt eget tv-spel! Givetvis nötte jag inledningsvis det medföljande Hang On, och även "snigelspelet", det där lilla lustiga spelet med en snigel och en massa labyrinter. Sedan, alltmedan åren gick, kom julaftnar och födelsedagar och annat då spelbiblioteket fylldes på. Även tv-spelsbörsen var bra, då man kunde byta in sina gamla spel mot nya roliga utmaningar. Jag kunde gå omkring där inne i en halvtimme och ögonen lyste medan jag funderade på vilket spel jag skulle välja den gången. Några av höjdpunkterna: Phantasy Star - Till en början förstod jag mig inte på spelet (vem kan klandra en pojkvasker på 6 eller 7?), utan bytte in spelet. Ett par år spelare köpte jag dock tillbaka det begagnat och som jag älskade det! Det första RPG jag spelade, och så välbyggt det var! Men jag minns än i dag hur läskigt jag tyckte det var i grottan där Medusa bodde... Wonderboy II - Det här spelet varvades ett flertal gånger, även om det till slut visade sig vara väldigt lätt att ta sig till sista banan (den tolfte tror jag) som istället var skitsvår. Dels med den sk hissen, där man ska hoppa mellan två plattformar, höger-vänster-höger-vänster en massa gånger med perfekt timing, men också sista bossen, draken. Shinobi - Ninjor, kaststjärnor och mycket annat, fan vad ballt! Jag tycker än i dag att det är ett ytterst välsnickrat och genomtänkt spel, rädda en massa fåniga barn som ser ut som apor så får du power-ups - lysande! Spelet hade en fantastisk spelkänsla och svårighetsgraden vägde upp för det lilla antalet banor (6 om jag minns rätt). Plus också för bonusbanorna! Populous - Till en början fattade jag ingenting, men när jag till slut kom underfund med spelet älskade jag det. Spelet gjorde sig naturligtvis bättre till dator, men det var inget jag visste då. Att jag sedan som av en slump råkade hitta en kod som ledde till bana 4000-nånting var ju inte heller så illa Wonderboy III - Troligen det allra snyggaste spelet i hela 8-bitarseran. Storyn var riktigt finurlig, då den tog vid där tvåan slutade. Men istället för lycka möttes vår hjälte av en förbannelse då han besegrade draken, han förvandlades själv till en drake! Nåja, fort ut ur slottet och vidare mot nya äventyr. Hav, öknar, djungler och undergjordiska palats väntar oss och våra 4 alternativa skepnader (mus, ödleman, lejon och hök) under äventyrets gång. Det bästa plattformsspelet någonsin?

Angående de andra testerna:

Hehe 4/8, men jag har väldigt svårt att förstå bettet på sista frågan. I övrigt missade jag prefloppsraisarna och nån till. Där lärde jag mig nånting, faktiskt.

Den senaste tidens överväldigande FA Cup-resultat skulle jag tro