Bara att släppa det och gå vidare. Ingen idé att vältra sig i ångest. Det kommer komma många fler möjligheter att göra nästa intervjuer betydligt bättre.
Till nästa gång, lyft fram på ett ödmjukt vis dina styrkor. Det är inte fel att säga att man är duktig, men det behöver levereras på ett sätt som inte blir arrogant och drygt.
Tex, att du tycker om problemlösning och att du är en i klassen som presterar väldigt bra på era uppgifter och att du tycker om att förklara och hjälpa dina kursare.
För företagen så är det en risk att rekrytera, en felrekrytering är ofta väldigt kostsam. Och det kan vara av olika anledningar. Antingen så lämnar den anställde efter inlärningstiden för ett annat arbete, eller så är personen inte kompetent nog att utföra uppgifterna, eller så fungerar man inte i samspelet mellan andra människor.
Ett sätt att vora att säga att du vill stanna för att utvecklas och göra karriär och att du tycker om rutiner.
Gällande dina svagheter, om det kommer upp på tal, så kan du säga att du är medveten om att det inte är dina bästa egenskaper men att du arbetar på att bli bättre.
Det är tyvärr så mycket mer än att vara bäst. Det sociala är initialt är viktigt för att få in en fot. Men jag tror att alla som behöver göra en operation eller dylikt hellre väljer den mest kompetenta personen även om den är ett socialt rövhål än en medioker figur som är likeable och skojfrisk.
Gällande kemi och intervjuer, det är en knepig situation. Men försök svara på frågorna kort och koncist och att inte raljera så du hamnar i en jäkla röra av ordbajsande. Sen förbered dig med lite frågor som du kan ställa, de flesta människor gillar att prata så om du frågar tex om rekryteraren kan förklara djupare vad en anställnings hos dom skulle innebära och vad de har för förväntningar på dig.
Nu är det ett bra tag sedan jag avslutade mina studier, och de från klassen som "lyckats" bäst med bättre yrke är inte de som var bäst i klassen utan de var duktiga på att framhäva sig själva och duktiga socialt.