Jag förstår vad du menar. Och jag vet inte hur det är för andra, men för mig, och det är säkert ett fel hos mig, så var det lite, okej, JAG var nöjd med detta manus och trodde verkligen på det, och visst, det gav mig njutning att skriva det, men vad fan är poängen om ingen läser det liksom. Och vid en viss punkt, eller säkert vid flera flera tillfällen och under långa tidsperioder var det liksom bara en grej jag gjorde för det var vad jag (förut för längesen) hade bestämt mig för att göra.
Jag vet att många, även jag själv skriver under på denna maxim, säger att man ska finna sitt syfte, ha ett mål och så vidare.
Men det är också typ kinda najs att inte ha det, helt ärligt.
Vet inte om jag förklarade så väl, men typ så känner jag.