btw är nog lite kär. trodde inte den här gubben var aktuellt @ soon 38 med vad jag trodde mitt "good run" på relationsfronten bakom mig, epic 11 år som resultera i 2 barn och good standing med mamman efteråt.
Jag har lite för mycket pliktkänsla gentemot ungarna för att tillåta mig själv bli en som dras med massa kvinnor kring dem i onödan så har varit svårt hålla dem i mitt liv i några längre perioder än lite mys @ mammoveckor , det funkar ju ett tag men sen blir ju dem lite purkna när man inte släpper in dem i ens andra liv med barnen och då har det alltid känts lättast bara släppa dem och gå vidare(ganska sjuka krav också i guess på vad för kvinna som skall vara och fucka upp mina kids). Men slutligen, ingen vits bluffa, gillade att vara singel. Inte svårt krossa när man är mid 30, RTA på axeln basically. Mitt early 20 jag hade n o l l talang.
edit: funnits ett par prospects faktiskt som jag kärat ner mig i som var grymt bra på alla sätt och vis men det var ju omöjligt from the get-go, undrar om ändå inte psyket ens är så sjukt att det är därför man blev kär i just dessa för att man visste någonstans att det inte var möjligt. Distansrelationer med någon som har barn från tidigare förhållande, så ingen kan flytta till den andre osv. INTE DEN MINSTA ELEFANTEN I RUMMET OM VI SÄGER SÅ men vi blundade för stunden för att vi tyckte om att hänga med varandra. Hjärtat fick lite spö av det, men lajf osv när man spelar det knäppt.