Eriks Krönika: Pokeråret 2005 och vad det betydde för mig

[Poker Magazine]

Jag har tagit på mig uppdraget att skriva en krönika i månaden om svensk poker från 2005 och framåt, med någon sorts fokus på min bild av det och vad det betydde för mig. Just den här första krönikan kommer att bli än mer introspektiv än de kommande, just för att 2005 var år noll i min bok om poker som vi känner den.

Jag hade förvisso redan då spelat kort i över tjugo då i olika former, där poängpoker var en central spelform. I slutet av åttiotalet började vi spela knektöppning om småpengar, men vi var fortfarande clueless om vad vi egentligen höll på med. Sittandes i ett litet västmanländskt samhälle före internetåldern, och utan kontakt med några andra kortspelare skapade vi våra egna regler och tåg aldrig vårt spel bortom våra egna köksbord. Men 2005 kom detta, precis som för så många andra att ändras.

Jag var en drygt trettioårig småbarnspappa som inte hade spelat kort på många år när min nya bekantskap och granne Robert bjöd med mig på ett privat homegame där det spelades Texas Hold’em. Jag hade bara vagt hört talas om spelet, och var inte övertygad. Två kort och inga byten? Men jag följde med, utan att ha någon koll. Det visade sig att resten av sällskapet inte heller hade så stor koll; Det var förvisso Texas No Limit, men med högst hemmatolkade regler, och med väldigt låga stakes. Men det grep ändå tag i mig. Jag kom in i en gemenskap, och upptäckte att spelet var väldigt roligt. Tillsammans med det där första gänget lärde vi oss reglerna på riktigt, och så småningom även lite rudimentära strategier.

De som känner mig vet att jag är en beroendepersonlighet av rang, och att ordet lagom inte existerar i min vokabulär. När något fastnar omfamnar jag det med all kraft jag kan, och pokern var inget undantag. Jag började läsa böcker, hänga på internetforum. Mitt första pokerhem på nätet var numera nedlagda communityn Prosharks, där jag började blogga om poker. När jag läser om många av mina texter idag är det en hård kram om skämskudden, även om det fanns en passion i mina texter. Något år senare började jag hänga på pokerforum.nu, och började samtidigt blogga på Poker.se. Det var första steget i vad som skulle komma att bli en nästan tio år lång karriär som professionell pokerskribent, troligtvis den siste i Sverige att utöva det yrket på heltid. Men där och då var det fortfarande en hobby.

Att jag började spela Texas 2005, samtidigt som det första numret av Poker Magazine kom ut, var ingen slump. Pokerboomen var på ingång, och otaliga svenskar provade på spelet. Pokerseten började säljas i mängder, fler pokerböcker än vad som behövdes eller vad som egentligen hade verkshöjd nog att publiceras, släpptes ut på marknaden. Och pokersverige fick inte bara en utan två tidskrifter om Poker. Utöver Poker Magazine kom även tidningen First Poker ut med sitt första nummer. Jag personligen upplevde att de två produkterna hade en smula olika inriktning. Poker Magazine var lite mer glossy och lifestyleorienterad, men även mer med känslan av att vara utgiven av pokerspelare, medan First Poker kändes lite mera lowkey och av att komma från folk med mer vana av tidningsbranschen än pokervärlden. Med det sagt hittade bägge sin plats i pokersverige, men Poker Magazine tilltalade mig mer, och blev “min” tidning. Jag älskade att läsa om spelarna, turneringarna och allt som rörde sig i den världen. Den subkultur som var svensk poker intresserade mig mer än spelet i sig, och har alltid gjort det. Och svensk poker har alltid varit mer lockande än den internationella scenen. Jag har alltid hävdat att jag hellre intervjuar de svenska spelarna än de internationella stora namnen,och även om en och annan har synat det påståendet tror jag att det svenska spelarcommunityt vet att mitt påstående är korrekt.

De första svenska namnen som satte sig i mitt medvetande var Martin De Knjiff, Ken Lennaard och Micke Westerlund, och sedan började jag bygga ut min minnesbank med de återkommande namnen som dök upp i Poker Magazine. Det var min första källa till kunskap om svensk poker, kompletterat av att jag hängde ändlösa timmar på de olika forumen för att läsa och diskutera poker. Inte sällan med en felaktig uppfattning som jag fick ompröva.

Trots min kärlek till Poker Magazine var det också något paradoxalt nog det jag inte gillade i den som fick mig att börja skriva om poker på allvar. Jag har alltid brunnit för det skrivna ordet, och hade innan 2005 skrivit en hel del för olika tidningar och sajter om framför allt rockmusik. När jag läste Poker Magazine och annat som skrevs om pokervärlden kände jag att det saknades en dimension. Jag fick ingen bild av vilka de här människorna var. Det som skrevs var livsstilsreportage, jag ville veta mer på djupet. Och det ledde mig till att börja göra egna intervjuer med pokerspelare, som jag ville skulle vara längre och mer personliga. Och att skriva mer nyanserat om pokervärlden. Huruvida jag lyckades lämnar jag till andra att bedöma, men det var startskottet till vad som skulle bli en tio år lång heltidskarriär som pokerskribent och bevakare av den svenska pokerscenen, och ytterligare ett halvt decennium före det som passionerad hobbyskribent. Och totalt sett någonstans kring 20-25 miljoner skrivna ord om poker.

Det är en omfattning som jag är tämligen säker på att jag är ensam om i Sverige. Och att det aldrig kommer att slås. Inte för att jag skulle vara bättre eller snabbare på att skriva mycket, utan för att jag inte tror att vi kommer att få se en pokerscen igen där någon kan få de förutsättningarna att kunna skriva så mycket.

För ett par år sedan gick jag in på en bensinmack i Västerås som låg nära där jag bodde för nära tjugo år sedan. Den vagt bekanta kassörskan tittade på mig och sa att hon kände igen mig, och undrade om det var jag som brukade komma in och köpa pokertidningar förr. Jodå, det var jag. Poker Magazine ges inte längre ut, men för mig har den alltid en stor plats i mitt hjärta som en del av det som ledde mig till ett nytt, livsförändrande kapitel i mitt liv.

Erik “Valterego” Rosenberg (december 2025)

[bomanlol]

♥️

[Ola Brandborn]

Strålande med återutgivningen av Magazinet digitalt här på forumet!