Waggho försöker klonka sig uppåt

[amisho]

Nej nu får det vara nog. Har förlorat ytterligare $500 på 3/6 och 5/10. Jag skulle vilja gå ner i nivå till 2/4 och lugna ner mig men det är dåligt med bord på den nivån på de ställen jag spelar nu. Nåt drastiskt måste till i alla fall, det här håller ju inte. Imorrn åker jag hur som helst till Göteborg.

 

Det här är ju bedrövligt...vad sägs om någon veckas uppehåll från spelandet, alternativt att du börjar spela NL eller PL istället för FL (för att få ett break)? Nej, men allvarligt, det här måste ju hänga ihop med hur du spelar...hur spelar du egentligen!? Du kan ju inte spela sämre än mig! Och jag plussar...hm...

[Waggho]

hur spelar du egentligen!? Du kan ju inte spela sämre än mig! Och jag plussar...hm...

Men du spelar ju på NL20!

 

Nej men många här vet hur hopplös en downswing kan vara och om man spelar ett tag så kommer den med jämna mellanrum. Du har ju inte haft nån downswing än!

 

Sen har jag ju smugit upp på 5/10 också och har spelat kanske 40 % av tiden där vilket ju ger både större svängningar och bättre motstånd. Plus att jag spelar mot bättre motstånd än på de flesta andra sidor då det är mest andra proppar man kör mot där jag är prop och sannolikt generellt mer medvetna spelare som söker sig till rakefria WPX.

 

Det kan inte gå bra jämt. Samtidigt har jag säkert byggt på en del läckor i mitt spel och har närmare att slå över till tiltmode. Kanske borde/ska jag också göra nån slags mall över mitt spel och hur jag vill att det ska se ut; vilka händer jag exempelvis försvarar blindsen med varierar ganska kraftigt som det är nu (och variationen beror inte främst på att jag har en bra read på motståndaren).

 

När jag kommer hem blir det nog att skära av 5/10-spelet i alla fall. 3/6 kan jag nog fortsätta på och jag är inte särskilt sugen på att gå tillbaka till NL. Jag har ju inte förlorat jättemycket av min rulle, har ganska marginellt mindre än i början av månaden så finansiellt behöver jag knappast gå ner i nivå.

 

Jag har ändrat lite uppfattning beträffande downswings, förut ansåg jag att en stor del av dem var att ens eget spel blev sämre, nu lutar jag mer åt att den överskuggande delen helt enkelt är otur. Jag funderade på detta en del när jag horade blackjack och var med om diverse svängningar. Där går man ju hela tiden efter optimal strategi enligt en tabell så den variabeln kan ju så att säga förkortas bort. Kvar är ändå massiva svängningar upp och ner, och då lägger man ändå bara ett bet per "pott". I poker kan ju storleken av en enskild pott motsvara ett hyfsat dagsresultat och vem som vinner den kan ändras genom en ödets nyck på rivern. Dessutom ska man komma ihåg att turen och oturen inte bara ligger i att bli utdragen av en tvåoutare eller att få AA tio gånger under en kväll. Sådana saker som att du råkar ha rätt när du tror att fi kommer lägga sig för en bluff på turn, att fi träffar tvåparet och därför hänger med till rivern när du har floppat stegen, att big blind ofta har dåliga händer just när du försöker stjäla den eller att dina motståndare sitter i en ordning som gör att du kan höja med stål utan att någon behöver syna två bets kallt för att stanna i handen.

 

Men man ska ju inte underskatta värdet av att se över sitt spel när det går dåligt, om inte annat för att man förmodligen är mer motiverad att göra det då än när det går bra. Effekten av detta tror jag dock knappast egentligen är märkbar på kort sikt om man bara tittar på resultatet. Jag vill dra paralleller till en intressant föreläsning vi hade för ett par veckor sedan då läraren berättade om att effekten av många läkemedel ofta överskattas av både läkare och patient. Detta kommer sig av att symtom som smärta eller depression går i vågor och man besöker läkaren när läget är som värst. På grund av den naturliga variationen kommer symtomen efter besöket gå ner igen, vilket hade skett även om inget läkarbesök hade gjorts och patienten känner sig bättre. Även läkaren blir lätt lurad när patienten kommer på uppföljningsbesök två veckor senare och mår finemang (detta fenomen, tillsammans med placeboeffekten, kan också förklara varför många människor tror på diverse alternativmedicinska metoder utan evidens). På samma sätt tror jag att det kan kännas som att det man gjorde när downswingen var som värst hjälpte mot själva downswingen fast det egentligen bara var variansen som vände, oavsett om det man gjorde var att ta en veckas paus, att se över sina starthänder eller att byta nätverk (och kanske anklaga den gamla sajten för att vara riggad).

 

Nåväl, det om det. Goda nyheter är att jag klarade tentan trots allt! Jag firade med en glass i solen tillsammans med en kompis i klassen.

[asken]

Nåväl, det om det. Goda nyheter är att jag klarade tentan trots allt! Jag firade med en glass i solen tillsammans med en kompis i klassen.

 

Ni galna läkarstudenter vet allt hur man festar.

[Smygaren]

 

Jag vill dra paralleller till en intressant föreläsning vi hade för ett par veckor sedan då läraren berättade om att effekten av många läkemedel ofta överskattas av både läkare och patient. Detta kommer sig av att symtom som smärta eller depression går i vågor och man besöker läkaren när läget är som värst. På grund av den naturliga variationen kommer symtomen efter besöket gå ner igen, vilket hade skett även om inget läkarbesök hade gjorts och patienten känner sig bättre. Även läkaren blir lätt lurad när patienten kommer på uppföljningsbesök två veckor senare och mår finemang (detta fenomen, tillsammans med placeboeffekten, kan också förklara varför många människor tror på diverse alternativmedicinska metoder utan evidens).

 

Jag kom att tänka på något Sklansky skriver i "Fighting Fuzzy Thinking in Poker, Gaming & Life" på s. 187-188. (Stycket nedan något kortat av mig)

 

Vid en studie av en medicin angav 40% av patienterna att de mådde bättre. Den grupp som fick placebo uppvisade också 40%. Medicinen förbjöds. Sklanskys slutsats tycker jag är ganska underlig med tanke på att han har en del högskolepoäng i statistik: "It seems absurd to suggest that a drug that has proven to be a fraud be kept on the market, but the alternative in this case seemed worse yet. If fooling the brain can make some people better, maybe we should do it." Jag undrar vad Sklanskys förslag är; stoppa medicin i vissa burkar och placebo i andra, då kommer ju 40% att må bättre...

 

 

 

Anm: Apropå det är Sklansky helt ute och cyklar på s. 177ff. (Jag läste i någon post att Hjort tyckte att Sklansky hade en del mysko åsikter i den del av boken som handlar om LIFE, och detta exempel är väl ett av de mest mysko)

Om du är beredd att riskera livet med sannolikheten 1/1000 för 25000kr måste du även vara beredd att riskera livet med sannolikheten 1/100 för 250000kr. Det är samma EV. Och så säger han i samma andetag "An argument can be made against this idea by applying something called utility theory, but it would rarely apply..."

Detta är inte direkt något som filosoferna tvistar om; det råder konsensus om att marginalnyttan är avtagande (man blir inte 10 ggr lyckligare av 10 ggr mer pengar).

[Waggho]

Jag kom att tänka på något Sklansky skriver i "Fighting Fuzzy Thinking in Poker, Gaming & Life" på s. 187-188. (Stycket nedan något kortat av mig)

 

Vid en studie av en medicin angav 40% av patienterna att de mådde bättre. Den grupp som fick placebo uppvisade också 40%. Medicinen förbjöds. Sklanskys slutsats tycker jag är ganska underlig med tanke på att han har en del högskolepoäng i statistik: "It seems absurd to suggest that a drug that has proven to be a fraud be kept on the market, but the alternative in this case seemed worse yet. If fooling the brain can make some people better, maybe we should do it." Jag undrar vad Sklanskys förslag är; stoppa medicin i vissa burkar och placebo i andra, då kommer ju 40% att må bättre...

Ja, det här är också något som läkemedelsföretagen kan exploatera. Säg att de har hittat ett ämne som i studier visar sig ha en effekt mot låt oss säga ledvärk, men att denna effekt är högst marginell. Om effekten dock finns där och biverkningarna inte är alltför svåra så kan de mycket väl få ämnet godkänt som läkemedel. Öser de sen in stora summor på marknadsföring (läkemedelsbranschen överlag lägger mer pengar på reklam än på forskning och utveckling) så medvetandegör de produkten hos allmänheten och läkarkåren, det börjar skrivas ut (människor med ledvärk kanske även börjar kräva att få det utskrivet) och både doktorn och patienten tycker att allt är frid och fröjd eftersom det verkar fungera. I verkligheten kanske förhållandet mellan kostnad och nytta kraftigt väger över på kostnad och sjukvården får kvar mindre pengar att lägga på bättre saker. Som du säger, Sklanskys tanke om att fortsätta betala dyrt för en overksam medicin är befängd. Tycker han att det verkar som en bra idé ser han inte hela sammanhanget.

Anm: Apropå det är Sklansky helt ute och cyklar på s. 177ff. (Jag läste i någon post att Hjort tyckte att Sklansky hade en del mysko åsikter i den del av boken som handlar om LIFE, och detta exempel är väl ett av de mest mysko)

Om du är beredd att riskera livet med sannolikheten 1/1000 för 25000kr måste du även vara beredd att riskera livet med sannolikheten 1/100 för 250000kr. Det är samma EV. Och så säger han i samma andetag "An argument can be made against this idea by applying something called utility theory, but it would rarely apply..."

Detta är inte direkt något som filosoferna tvistar om; det råder konsensus om att marginalnyttan är avtagande (man blir inte 10 ggr lyckligare av 10 ggr mer pengar).

Nja, i exemplet som du citerar pratar han ju om att riskera att förlora jobbet, inte livet, och i nästa stycke förklarar han var saker och ting blir "screwed up" när man applicerar spelteori på att riskera livet istället. Men det påverkar ju egentligen inte din invändning, eftersom han säger "This makes perfect sense. If you´re not willing to get fired for $100,000, you shouldn´t take a one in a 100 chance of being fired for $1,000." Jag undrar hur han tänker när han säger att "this would rarely apply" om utilitetsteorin, jag skulle snarare säga att spelteorin han använder "would rarely apply" på det verkliga livet.

 

Sen slår han ju lite knut på sig själv när han kommer in på att riskera livet. Först säger han att EV-tanken faller isär när döden kommer in, eftersom ingen normalt sett skulle låta sig dödas i utbyte mot en summa pengar. Därefter drar han slutsatsen, utifrån denna nyss förkastade teori, att det i princip aldrig är värt att riskera livet även om risken är liten och belöningen stor. Det som han nyss tyckte hade fallit isär tyckte han nu alltså var vettigt att utgå ifrån, och listar några undantag för när det trots allt är logiskt att riskera sitt liv: För att förhindra att ditt barn dör, för att förhindra att du förslavas om risken att dö är liten, samt om du har en ännu större risk att dö om du inte tar den första risken. Om man tänker efter kan man nog komma på många situationer där det är vettigt att ta en liten risk att förlora sitt liv för en hyfsad belöning.

[Waggho]

Jag skulle vilja läsa en "Fighting fuzzy thinking in poker, gaming and life" skriven av Hjort. Det vore uppfriskande läsning.

[Waggho]

Utdrag ur "The Tao of Poker" av Larry W. Phi, om bad streaks:

 

"All real gamblers know the feeling that Steve McQueen had in "the Cincinatti Kid" or Matt Damon in "Rounders": that walking -outside-in-the-cold-dawn-after-losing-it all, completely-tapped-out feeling. They know the feeling of standing in the morning sunlight with their pockets turned out and not a cent to their names.

 

They know the feeling of serious re-evaluation, of taking stock of one´s life. They know the feeling of: Maybe you´re in over your head; maybe you never understood the game from Day One and you´ve been fooling yourself all along. Your opponents had you´re number all along and you didn´t know it. Oh sure, a period occured when you were running well, and that threw them of briefly - and allowed you to keep the fiction going to yourself - but by and large they had your number all along.

 

All real gamlers know the Inner Scream. It´s like the face in that one painting, The Scream, the oval-headed guy with his mouth open and his hands on his cheeks. Its exactly like that, only it´s on the inside. It´s a scream for just average luck, not even for good luck anymore. For that wondrous stage of affairs where, every time you get annihilated, there is some kind of offsetting win of some kind, somewhere. It is pleading just to break even.

 

Even the most calm, serene, and composed among us has a limit. It might be 7 losing hands in a row. It might be 7 bad beats in a row; it might be 7 hours or 7 weeks or 7 months. However long it is, there is a limit beyond which our sense of humor begins to leave us.

 

A true cold spell is a thing of wonder. It is almost breathtaking in its scope and depth. It is breathtaking in the way that it feels as if the oxygen has been sucked out of the room. It´s a feeling caused by a combinations of events so unlikely, so statisticaly improbable, that it´s really hard to believe. And yet we see it happen right before our eyes, often over and over again.

 

Statistical occurrences that are 20-1 against, 50-1 against, 100-1 against happen routinly, in an unbroken string. And as a player you know these odds. And you know that they are even longer when combined.

 

So as a player, you know how unlikely it all is. You know the statisticaly likelihood of missing the flop a couple of hundred times in a row. You know the statisticaly likelihood of every player in the game getting playable hands except you - and having this go on for days - or weeks. You know the statisticaly likelihood of sitting in a certain seat for 8 hours straight without getting a playable hand. Only to move to a different seat, and watch the guy who took your old seat start a winning streak that lasts for 4 straight hours. You know the statisticaly unlikelihood of this sort of thing, and it is this that creates the emotional component - anger, rage, resentment.

 

But the enoying part, really, is not the losing. And it´s not the money either. Because you can always get more money. It´s a feeling of betrayal almost, the apperance of a suddenly topsy-turvy world where logic no longer seems to function, where bad players win effortlessly, and good play is penalized. It´s a funhouse-mirror world where logic - and the familiar laws of long experience - no longer apply. It´s as if you accidently dropped something, some object, and now the object falls up, not down. It´s the dismissal of a world you knew - or thought you knew.

 

You question your game. You question deeper things too; your luck (ill-starred from birth?), your fate, your destiny. You start to dredge up the memories of all the losses in your life, going back to grade school and beyond. And in retrospect, they all do seem to form a pattern. You begin to question your grasp of the fundamentals, your body language ("Am I utterly transparent to the other players?"). You begin to question your religion, your god, your place in the universe.

 

You become the dictionary definition of "indeciciveness" - doubtful, tentative, defensive, and fatalistic. On a personal level, "feeling sorry for yourself" reaches a level you didnt know existed - and certainly wouldn´t have belived you were capable of. It reaches the final level, the one that doesn´t just soak itself in self pity but involves a thick seasoning of bitterness, anger and resentment. "

[morberg]

Först säger han att EV-tanken faller isär när döden kommer in, eftersom ingen normalt sett skulle låta sig dödas i utbyte mot en summa pengar. Därefter drar han slutsatsen, utifrån denna nyss förkastade teori, att det i princip aldrig är värt att riskera livet även om risken är liten och belöningen stor. Det som han nyss tyckte hade fallit isär tyckte han nu alltså var vettigt att utgå ifrån, och listar några undantag för när det trots allt är logiskt att riskera sitt liv: För att förhindra att ditt barn dör, för att förhindra att du förslavas om risken att dö är liten, samt om du har en ännu större risk att dö om du inte tar den första risken. Om man tänker efter kan man nog komma på många situationer där det är vettigt att ta en liten risk att förlora sitt liv för en hyfsad belöning.

Nu har jag inte läst boken, men jag ser inte att det finns ett motsatsförhållande i det du parafraserade. Ingen riskererar normalt livet i utbyte mot en summa pengar, men man kan tänka sig att göra det mot andra typer av belöningar; frihet, andras liv, etc.

[Waggho]

Nu har jag inte läst boken, men jag ser inte att det finns ett motsatsförhållande i det du parafraserade. Ingen riskererar normalt livet i utbyte mot en summa pengar, men man kan tänka sig att göra det mot andra typer av belöning än pengar; frihet, andras liv, etc.

Jo men så länge risken att dö är liten så är det ju vettigt att riskera det om belöningen är tillräckligt stor, oavsett om den består av pengar eller ej. Om du får 100 000 SEK för att köra en bil mellan Stockholm och Göteborg så ställer du antagligen gladeligen upp på det även om det innebär en viss risk att dö i trafiken. Sklansky utgår från EV-tänkande, kommer fram till att utifrån detta perspektiv är livet pengamässigt oändligt mycket värt och drar av detta slutsatsen att det aldrig är värt att riskera sitt liv för pengar. Och det märkliga är att han, innan han gör detta, förklarar att just det att livsvärdet är odefinierat gör teorin omöjlig att arbeta med i sammanhanget.

Receptet är alltså:

- Ställ upp en teori.

- Visa att i ett visst sammanhang är teorin icke tillämpbar (när man sätter nämnaren till noll).

- Bena upp vilka märkligheter teorin skulle leda till om man lät nämnaren vara noll.

- Dra slutsatser utifrån dessa märkligheter och acceptera dem som sanna.

[amisho]

Jo men så länge risken att dö är liten så är det ju vettigt att riskera det om belöningen är tillräckligt stor, oavsett om den består av pengar eller ej. Om du får 100 000 SEK för att köra en bil mellan Stockholm och Göteborg så ställer du antagligen gladeligen upp på det även om det innebär en viss risk att dö i trafiken.

 

För att det ska gå att bedöma detta scenario måste du ha minst två valalternativ, vilket det ena ska innehålla chansen att få 100 000 SEK med X% stor risk att man dör och det andra att du inte får några pengar med X% stor risk att man dör. Kanske ett alltför simpelt exempel, men du fattar väl min grundtanke!?.

 

Sätter vi inte upp två eller flera valalternativ går det egentligen inte att diskutera beslutsfattandet eftersom risk/vinst-bedömningen blir personlig och det går inte (eller blir i alla fall mycket svårt) att avgöra vilka faktorer som var avgörande för beslutet. Visst går det att spekulera, men det känns väl aningen ovetenskapligt?

 

Kul att Sklansky talar om utilitetsteorin förresten...den är ju bara 60 år gammal (och med det menar jag att den kanske inte är helt vattentät...).

[Smygaren]

Nu har jag inte läst boken, men jag ser inte att det finns ett motsatsförhållande i det du parafraserade. Ingen riskererar normalt livet i utbyte mot en summa pengar, men man kan tänka sig att göra det mot andra typer av belöningar; frihet, andras liv, etc.

 

 

Jag tror du har rejält fel.

 

Lägg 100 lotter i en urna, skriv BAD LUCK på en av dem. Erbjud en person 100 miljoner kr om denne drar en vinstlott och avrätta personen om den drar nitlotten.

 

Jag accepterar direkt. (Däremot avstår jag om det är 2 lotter och 50 miljarder kr.) Och det är få personer som skulle kategorisera mig som risk-preferent, jag har snarare en risk-avert image...

 

Jag hävdar att du kan finna ganska många personer (en hyfsad minoritet av befolkningen) som är beredd att delta. Kanske för en så "liten" summa som 10 miljoner.

[Nesta_]

Waggho här har du nått som minskar tilten

 

http://www.youtube.com/watch?v=Y0PH1o1NPPk&feature=Views&page=4&t=t&f=b

[Verdi]

Nu har jag inte läst boken, men jag ser inte att det finns ett motsatsförhållande i det du parafraserade. Ingen riskererar normalt livet i utbyte mot en summa pengar, men man kan tänka sig att göra det mot andra typer av belöningar; frihet, andras liv, etc.

 

 

Jag tror du har rejält fel.

 

Lägg 100 lotter i en urna, skriv BAD LUCK på en av dem. Erbjud en person 100 miljoner kr om denne drar en vinstlott och avrätta personen om den drar nitlotten.

 

Jag accepterar direkt. (Däremot avstår jag om det är 2 lotter och 50 miljarder kr.) Och det är få personer som skulle kategorisera mig som risk-preferent, jag har snarare en risk-avert image...

 

Jag hävdar att du kan finna ganska många personer (en hyfsad minoritet av befolkningen) som är beredd att delta. Kanske för en så "liten" summa som 10 miljoner.

 

För att få lite perspektiv på vad 1/100 är så skulle detta innebära att ungefär 90000 svenskar skulle avrättas om hela befolkningen fick den här möjligheten. Eller ungefär lika många som bor i en medelstor svensk stad.

[Smygaren]

För att få lite perspektiv på vad 1/100 är så skulle detta innebära att ungefär 90000 svenskar skulle avrättas om hela befolkningen fick den här möjligheten. Eller ungefär lika många som bor i en medelstor svensk stad.

 

Jag vet inte vad din poäng är här. Det är uppenbart att 1/100 av 9 miljoner blir 90000.

 

* I ett globalt perspektiv skulle det inte märkas alls om antalet svenskar minskade med 90000.

 

* Det har hänt att en medelstor stad utplånats genom t ex en jordbävning eller i ett krig. Det är naturligtivs tragiskt för de som avled samt för de anhöriga.

[morberg]

Jag tror du har rejält fel.

Det har jag ofta, men i det här fallet var det inte min åsikt jag framförde. Det var ett sätt att förtydliga det Waggho sa att Sklansky skrivit.

[Smygaren]

Jag tror du har rejält fel.

Det har jag ofta, men i det här fallet var det inte min åsikt jag framförde. Det var ett sätt att förtydliga det Waggho sa att Sklansky skrivit.

 

Ok, isåfall missförstod jag dig rejält.

[Verdi]

För att få lite perspektiv på vad 1/100 är så skulle detta innebära att ungefär 90000 svenskar skulle avrättas om hela befolkningen fick den här möjligheten. Eller ungefär lika många som bor i en medelstor svensk stad.

 

Jag vet inte vad din poäng är här. Det är uppenbart att 1/100 av 9 miljoner blir 90000.

 

* I ett globalt perspektiv skulle det inte märkas alls om antalet svenskar minskade med 90000.

 

* Det har hänt att en medelstor stad utplånats genom t ex en jordbävning eller i ett krig. Det är naturligtivs tragiskt för de som avled samt för de anhöriga.

 

Min poäng är att även om 1/100 låter som bra odds så är risken att bli avrättad betydande. Jag skulle inte dra en lott således.

[Waggho]

MAJ

 

Alla pengar överallt:

WPX: $797

Neteller: $580

Propspoker1: $1188

Propspoker2: $938

Battlefield: $385

Bet24: $178

Stars: $89

UB: $43

Skyldig Emil: -$76

Stejkar juggler: $200

Svenska Spel: SEK 1200

Heypoker: €257

Pokerdandy: €206

 

Summa: ~$5077 ($4322 + €463 + SEK 1200)

 

Resultat

Månaden:

Totalt: -$214

 

Året:

Totalt: +$6247

 

En förlustmånad är aldrig kul, speciellt inte som jag har spelat ganska mycket. Tunga förluster vid borden har dock vägts upp av den generösa rakeback som jag har spelat med; jag blev ändå förvånad nu när jag räknade och såg att minuset inte var större än så här.

 

De två senaste dagarna har pokern känts helt okej igen. Jag har fått minst min beskärda del av tur och inte alls samma dos otur som tidigare. Nu ser jag fram emot en rejäl sommarsatsning men funderar litegrann på om det är vettigt att köra så intensivt som jag hade tänkt från början. Kommer jag i en downswing vet jag att jag inte kommer orka spela åtta timmar om dagen och det är nog heller inte optimalt EV-mässigt. De längsta passen orkar jag köra när jag står och stampar eller går långsamt plus alternativt går lite minus i början och sen försöker jaga ifatt och står ungefär still. Om jag går för mycket minus tiltar jag och varken kan. bör eller vill fortsätta, om jag går för mycket plus vill jag låsa in mina vinster. Så det bästa ur grindingsynpunkt vore en långsam, stadig vinst, något som man alltför sällan får uppleva.

 

Vi får se hur det utvecklar sig helt enkelt, tid lär jag ha och under de närmaste åtta veckorna kommer jag ha en fin rakebackdeal för att spela som prop för en sida (propspoker2). Mitt mål är att komma upp i $8k innan sommaren är slut.

[Waggho]

Nu leker livet. Sommarlov idag, alla terminens tentor avklarade, fint väder och jag plussade $200 inatt. Finemang!

[amisho]

Raj raj.

 

Det är bara en resa till Norrköping som saknas för att ditt liv ska vara perfekt...

 

Kul att det har kommit en vändning i spelet, det kändes som att det var dags för det. Intressant resonemang angående sommaren, men hur blir upplägget? Schemalagt spelande? Spela när du får lust? Eller något helt annat!?

 

Hoppas att du kan vara lite flexibel så att du inte missar dagarna med värme och härlig sommarkänsla. En regnig dag känns väl lättare att "missa" än om det är 30 grader varmt?

[Waggho]

Jag har tänkt mig något sånt här ungefär: Uppstigning vid lunchtid, ledig tid fram till sextiden på kvällen och sen köra kvällen/natten så länge jag orkar och med nödvändiga pauser såklart. Så ska jag nog köra första veckan när jag är ensam hemma, sen när flickvän och hund kommer hem kanske jag får lägga upp det lite annorlunda. Men om jag är ledig på dagen kan jag ju njuta av solen om den är framme. Jag tänkte också försöka gå och simma så ofta som möjligt så jag får lite motion.

[amisho]

Låter som ett riktigt arbete, typ. Blir det enbart WPX och prop-siterna, eller har du kommit på något nytt?

 

Vad säger Big Brother- Jes...hrm...jag menar, vad säger din flickvän om upplägget? Och framförallt, vad säger hunden!?

[Waggho]

Det lär bli props och wpx. Kanske slänger in nån rolig turnering då och då. När flickvän och hund kommer blir det att omvärdera situationen, men det känns väl ganska vettigt att jag "jobbar" medan hon sover och jag sover medan hon jobbar så kan vi ha eftermiddagen/tidiga kvällen att umgås.

[Waggho]

$430 trillade in på netellerkontot för förra veckans propsspel. Inte så dumt. Jag beräknar att komma igång med sommarsatsningen på torsdag eller så. Då blir det hårdkörning!

[Waggho]

Spelar lite lätt hemma hos min far så här på förmiddagen. Headsup 2/4 mot en regular prop, stället är sjukt riggat till min favör. Efter att fi fått sitt standardinköp tömt två gånger floppar han ett set i nior på brädan . Cappad flop, han synar min raise på turn innan kåken sitter för honom på river. Glad i hågen cappar han såklart, synd bara att jag hade floppat en straight flush med mina . Han skriver "uncle" i chatten innan han (antar jag) går och lägger sig hemma i Toronto. Jag vet inte riktigt vad han menade, men bryr mig inte särskilt mycket heller utan stänger ner klienten $220 rikare.