Anfallet

[Riggdevil]

Här kommer en tänkt upplevelse för en brittisk soldat under första världskriget:

 

Ypres 1917. Kall tidig morgon, fuktiga kläder.. dålig nattsömn. Vårt artilleri har bearbetat tyskarna med trumeld i tre timmar nu men tidigare anfall har visat på dess ineffektivitet. Taggtråden förstörs inte som det var tänkt utan faller bara ner igen. Förbannade generaler som vägrar inse det! Minns hur det var sist då över halva kompaniet strök med. Är det min tur nu? De dystra och oroliga minerna hos mina kamrater avslöjar att de är lika rädda som jag. Löjtnant Baxter skämtar i ett spänt tonläge, kanske för att försöka lugna sig själv och oss andra. Kommer jag att dö idag? Får jag aldrig mer träffa min familj? Är allt som var jag för alltid borta sedan och till vilken nytta? Det mesta har gått fel sedan vi kom hit.

 

- BAJONETT PÅ!! Kaptenens order skapar ett sug av ångest för nu är det snart dax att klättra över krönet. Undrar hur en kula känns och hur länge är man medveten och lider efter en dödlig träff? Värst vore ändå att bli ett kolli för resten av livet. Så sjukt det här är! - FORMERA LINJE!! Allas ansikten är sammanbitna och vända mot ena gravväggen. Artilleriets stormeld upphör efter ett par dova sista knallar och allt blir kusligt tyst. Bara en svag vind hörs när den drar genom ledet av rädda män. Vi vet att några av oss måste dö idag, om en stund. Kaptenen betraktar vaksamt sin klocka, plockar fram visselpipan och blåser. Hjärtat dunkar hårt i bröstet men jag kan knappt tänka längre. Känslan av overklighet är alltför påtagande då jag sparkar mig upp från avsatsen och kravlar mig över krönet.

 

Efter några meter börjar tyskarnas kulsprutor knattra därborta och jag hör vinande och snärtiga ljud i luften. Åh helvete! Jag försöker hålla mig bakom kaptenen och några andra i det kraterfyllda landskapet. Marken är mycket våt och lerig vilket gör det svårt att ta sig fram. Ricky blir plötsligt träffad i armen och svänger runt med en pinad grimasch. Sedan träffas min vän Paul i benet och i magen. Jag hinner bara dra ner hans blodiga kropp i en krevadgrop för vi har inte tillåtelse att stanna upp. Kaptenen får en träff i axeln och huvudet. Han är död.. Baxter tar över ledningen. Det snärtar till nära mitt öra och jag blir helt kall inombords. Först nu ser jag de tre kulsprutenästena, ett skjuter åt mitt håll och de andra mot de flankerande kompanierna. Jag hör ångestfyllda skrik till höger och vänster om mig. Nej nej! upprepar jag inombords då jag hyperventilerande tar mig framåt, segt som i en mardröm.

 

Främsta skyttegraven är nu runt 150 meter bort och fler och fler faller ifrån i den intensiva beskjutningen. Löjnanten svär och manar på oss. Vi är slutligen framme vid de fruktade taggtrådshindren. Uniformsjackan fastnar i en av virvlarna och jag rycker förtvivlat loss den samtidigt som en kula träffar vänstra armen. Skarp smärta men adrenalinet och rädslan lindrar plågan. Flera kamrater trasslar in sig i sina desperata försök att ta sig igenom och blir lätt nedskjutna av tyskarna. Kläderna rivs sönder alltmer och huden rispas blodig av de vassa taggarna. 50 meter från målet ser jag en eldkastare komma i ställning och börjar spy ut rykande lågor mot det tvekande andra kompaniet. Några fattar eld och skriker av ångestfylld smärta medan andra desperat drar sig tillbaka. Eldkastargruppen får dock uppmärksamheten på sig och blir snart oskadliggjord.

 

Mindre grupper lever fortfarande och lyckas mirakulöst ta sig igenom taggtråden, ca 25 meter från kulspruteställningarna. Löjtnanten beordrar skrikande - LIGGANDE LINJE!! ELD PÅ MITT KOMMANDO! Kulsprutornas skyttevinklar hamnar nu för högt för att träffa effektivt. - ELD!!

Trots våra glesa led får det gemensamma eldöppnandet en god effekt och fäller ett 10-tal skyttar framför oss. - FRAMÅT!! Med kalla sinnen rusar vi med bajonetterna mot och över skyttegravskanten. Grå hjälmar och stirrande ögon möter oss när vi med rädslans vilda huggande attackerar tyskarna som besvarar anfallet med gevärskolvar och skarpslipade spadar. Jag trycker bajonetten i bröstet på ett befäl som rosslande faller ihop. Bajonetten fastnar och jag får ett bedövande kolvslag mot hjälmen. Får inte svimma!!

 

Tysken som slog mig får en bajonett i sidan, skriker och faller. Jag är tillfälligt räddad och sparkar loss geväret men snart faller en stavhandgranat ner vid kängorna. En annan tysk står i vägen så jag slår honom desperat i huvudet med kolven, rusar iväg och slänger mig på gravgolvet. Tryckvågen slår emot mina sulor då smällen blandas med skrik och stön. Jag reser mig på darrande ben vilt stirrandes då en tysk springer fram och stöter sin spade under hakan på mig. Smärtan är enorm och jag känner hur det flödar varmt från det djupa såret. Min energi går snabbt förlorad och jag sjunker med dödsångest ner mot marken där jag blir liggande på rygg. Jag ser grå moln mellan de dystra väggarna samtidigt som någon går på mig, snubblar och faller. Kan inte röra mig längre, hör bara rop om reträtt innan jag obevekligt somnar in.

 

Mörker, en tunnel... vitt ljus.

[eurythmech]

fl;li

[Riggdevil]

fl;li

Var det meningen att någon skulle förstå det där?

[The Grand Bark]

"Said whenever a nerd makes a post that is too long to bother reading."

 

http://www.urbandictionary.com/define.php?term=tl%3Bdr

 

Eury har hjälpsamt nog översatt det till svenska.

[greywolf]

7. A sign that, not only is someone too lazy and stupid to read but, clearly, too lazy and stupid to even type out four words indicating such.

[eurythmech]

Mmm, det känns verkligen "korkat" att inte läsa dylika skitinlägg.

[Riggdevil]

Mitt första försök som novellförfattare bemöttes alltså av väldigt ljum kritik . Jala shiit allså! Kanske bör skippa planerna på att bli en världsberömd autografskrivare?

[Macroman]

Mitt första försök som novellförfattare bemöttes alltså av väldigt ljum kritik . Jala shiit allså! Kanske bör skippa planerna på att bli en världsberömd autografskrivare?

 

Det finns väl sidor där du man posta noveller och få dem bedömda av likasinnade? Tyckte det var ett ok försök men att texten var lite väl kompakt. Jobba lite mer med texten och posta den på en novellsida istället för här är mitt råd.

[Riggdevil]

Vad syftar du på med kompakt? Att jag borde ha broderat ut texten lite mer? Jag är medveten om att "novellen" slutade lite abrupt men det var bl a för att jag postade i ett pokerforum . Somliga läsare tyckte ju ändå att texten var lite för lång för deras smak.

[Macroman]

Vad syftar du på med kompakt? Att jag borde ha broderat ut texten lite mer? Jag är medveten om att "novellen" slutade lite abrupt men det var bl a för att jag postade i ett pokerforum . Somliga läsare tyckte ju ändå att texten var lite för lång för deras smak.

 

Layoutmässigt menade jag dvs göra texten luftigare och därmed mer lättläst. Jag tycker du ska testa att lägga ut den på en novellsida lite omarbetad.

[Matfrid]

Var det meningen att någon skulle förstå det där?

 

Jag tror att om man läser varannan rad eller dylikt så kommer den verkliga texten fram.

[honest99]

Riggdevil,

 

du tänker väl inte flippa ut på ett köpcentra eller i en skola snart?

Du är helt ok skall du veta...

 

(Börjar bli orolig)

[Riggdevil]

Sablar! Mina planer är röjda . Nåväl, ni får säkert veta mer i tidningarna om några dagar.

[Riggdevil]

Layoutmässigt menade jag dvs göra texten luftigare och därmed mer lättläst. Jag tycker du ska testa att lägga ut den på en novellsida lite omarbetad.

Kruxet med att göra novellen luftigare än så här är att den då blir frustrerande sönderdelad. Alltså om meningar som hänger samman blir placerade i olika stycken.

[Jennez]

Kruxet med att göra novellen luftigare än så här är att den då blir frustrerande sönderdelad. Alltså om meningar som hänger samman blir placerade i olika stycken.

 

Om jag ska ge några råd så är det också att du borde gjort det luftigare. Det innebär inte att gå haywire med return-tangenten i det du redan har skrivt. Du får helt enkelt skriva om vissa stycken. För övrigt var det ett tråkigt ämnesval. Känns som att man har läst det där 100 gånger redan. Skriv om något nytt och intressant istället. Något oväntat.

I den här texten visste man att han antingen skulle dö eller överleva och bli hjälte genom att rädda sina kamrater på något sätt. Oavsett brydde jag mig inte. Fick liksom ingen sympati för karaktären, kanske eftersom det är ett vanligt tema.

[Riggdevil]

Jennez kan uppenbarligen inte annat än kritisera mig vad jag än skriver så jag vet inte hur jag ska ta det där. Visst är själva ämnet ganska mossigt men jag har läst väldigt många böcker om första världskriget men faktiskt aldrig stött på en enda självupplevd anfallshistoria av det här slaget. Så var har du läst något dylikt så många gånger??

[Jennez]

Jennez kan uppenbarligen inte annat än kritisera mig vad jag än skriver så jag vet inte hur jag ska ta det där. Visst är själva ämnet ganska mossigt men jag har läst väldigt många böcker om första världskriget men faktiskt aldrig stött på en enda självupplevd anfallshistoria av det här slaget. Så var har du läst något dylikt så många gånger??

 

Jag menar det som seriös kritik; några tips som du kan använda för att förbättra ditt skrivande. Ta åt dig eller glöm det.

Stilen hittar du i vilken dussinpocketbok från 60 och 70-talet som helst, Iron Maidens "The Trooper", The Trench etc etc.

[Riggdevil]

Kruxet är väl att jag inte brukar läsa 40 år gamla pocketböcker

[Jennez]

Kruxet är väl att jag inte brukar läsa 40 år gamla pocketböcker

 

Och därför upplyser jag dig.

[FreePlopp]

Text

 

Soulmate.