devalanteriel

Det där var väl inget... *kJAmiZzzZZzajJJ!!!!1*

Tre ord var det också ja... förgyll, tyll, mesofyll. Edit: Oj, du hade tyll... tar syll då.

Hahaha! Ledsen QoS, ny signatur.

Vilket Spel :NL THE $10'000 guaranteed Antal Spelare : 209 Antal Platser Betalda : 27 Inköp : $25+2 (före $4 tillbaka i bonus) Placering : 3 Pris : $1160 Site : Bodog Tycker att jag spelade riktigt bra hela turneringen, läste mina motståndare väldigt bra utom vid två nyckelhänder... i den sena början / tidiga mitten synade jag en all-in med KK, min opp hade AA, synd för mig. Ned på 245 chips (1'000 i start) med 30/60-mörkar. Lite tur, många trevliga steals och några fisksynar av motståndare senare var jag efter ytterligare trekvart chipleader, och sedan var jag aldrig sämre än fyra. Näst sista handen trodde jag att jag hade en bra read, och synade en all-in med A8 medan han hade A9s. 25k kvar, all-in nästa hand med K8o, syn av 66, 8 på flop men 6 på river. Lite surt att ettan fick oändligt mycket mer (nästan), men jag är jättejättenöjd ändå.

Jag har sett de äldre proven och det verkar vara ungefär samma svårighetsgrad. Gjorde som ni också... 14.7 i snittbetyg (räcker till nada jag vill läsa) och 2.0 i hsp... vilken motivation jag fick sedan! Det borde inte vara tillåtet att skriva hsp förrän tidigast sista terminen i trean, fast det är klart, det kanske skulle strula ihop sig med komvux osv då.

Grattis thuno! Och bra gjort dev som skrev i fel tråd.

Top10 itm, klart att jag slutade tolva... det är klart... kunde ha kommit elva. AQo mot AJs, all-in preflop, turn J, end of story.

rakt ut... i en tunna!

Va, nej nej! Jag tänder bara inte på transvestiter. Sorry om du tolkade mig som förbannad.

Du kan få en t-shirt med texten "Klä av mig den här så får du se varför jag är BANNAD från POKERFORUM.NU!" om du vill.

Sett dem förr... alla rätt på ettan, nio kvar på tvåan.

Poker OT funkar som så att allt som är poker och inte hör hemma i de andra läggs där... så jag flyttar hit tråden ändå. Jag gillar idén, men det känns svårt att genomföra. Poker är i mycket, mycket högre grad ett spel där den som kan anpassa sig bäst vinner än t.ex. fotboll, och hur det skulle gå att få över till en simulering vet jag inte.

Jaså, håller du också på HV?

Låter som Mystery Science Theater 3000. Vet inte hur det är med tv-visningar dock.

Den är ju underbar! Men jag förstår att du blev besviken om du väntade dig en piratrulle.

Empedokles: har du sett http://www.uweboll.com/ ?

Äh, Shaun of har bara namnet gemensamt med Dawn of... däremot håller jag med om att filmen är riktigt bra!

Jag åkte ut före QoS i en moderatorturnering i december... fortfarande inte kommit över skammen...

Men det gör jag ju inte! Jag talar bara om hur du ska skriva!

Jag är miljöskadad. Det blir lätt så efter några tusen korrekturlästa texter att man automatiskt tänker "ååh! Suck! Stön!" vid läsning av all skrift istället för enbart i de man jobbat med.

Det stör mig inte, finns värre fel och skriver man fel på de/dem så visar det åtminstone att man bryr sig och inte bara skriver dom rakt av för att man inte orkar tänka. Stör jag mig på något med personliga pronomen så är det att svenskan varken har regler eller ens riktlinjer för hur en sådan här mening ska skrivas: "För de/m som regelbundet fiskar, [...]". Det mest korrekta i dagsläget verkar vara "För dem, de som regelbundet fiskar, [...]", men hur bra ser det ut på en skala mellan 1 och 29?

Bikern: Du menar säkert också väl (liksom både MickeB och psykologen), men det hindrar inte att jag också tycker att MickeB:s råd är åt helvete. Mina erfarenheter av behandlande psykologi sträcker sig till IG i B-kursen på gymnasiet, så jag är inte the dark side eller vad du nu verkar tycka om psykologer. Dessutom har jag faktisk erfarenhet om vad spelberoende innebär både för mig själv och för min omgivning, så jag vet vad jag talar om. Om jag ska skriva vad jag tycker om MickeB:s förslag punkt för punkt: Själva påståendet stämmer väl iofs. Men det förutsätter ju att det bara gäller att bli en riktigt bra pokerspelare, samt att man kan tackla när gamblingen går åt helvete. Det finns ju massor av steg mellan vinnande low limit-spelare och en spelare på Doyle Brunson-nivå. Hur det där skulle vara applicerbart på parre, som både har en på tok för stor portion gambling i sig och själv inser att han har problem med spelet, det förstår jag inte. Det här stämmer ofta, men ett riktigt farligt tecken är om man vet att man spelar kasst medan man spelar, men ändå måste försöka vinna tillbaka pengarna för att man behöver dem. Vet inte om det gäller parre eller inte, men rent generellt är det ett bra råd. Jag märker i regel själv när jag spelar kasst och lägger då ned för dagen omedelbart, men det kräver att man inser problemet och klarar av att slita sig från pengafaktorn. Det här rådet är helt åt helvete. Har man bankkort kan man göra av med alla pengar man har, har man kreditkort kan man göra av med mer. Det senare är sämre, men det första är knappast bra. Har man ett problem och inser det ska man inte spela poker över huvud taget. Jag gillar idén med att föra över pengar till andras konton, men jag tror inte att den funkar i praktiken. Kommer man - särskilt som beroende - hem och tvunget vill spela bryr man sig inte om att föra över pengar först, och då har man inte löst något. Det kan man visst, och det kommer man att göra. Det tar bara några bankdagar extra innan man hinner. Helt klart! Och bästa sättet för det är att lägga ned pokern. Jag vet inte hur det är för parre, men för mig hade det varit ett bra råd som knappast funkat. Jag behöver datorn för både jobb och skola (nu pratar vi 3-8h/dag, så det är lite omständligt att sitta i skolan varje gång), och jag använder den till mycket annat än poker också. Förslagen hade helt enkelt inte varit genomförbara. Återigen, jag vet inte hur alla är funtade, men om jag spelar en $20-MTT utan att göra något annat blir jag väääldigt uttråkad. Jag blir iofs uttråkad av att fyrtabla också eftersom det händer för lite. Då är risken på tok för stor att jag startar upp ett eller flera cash games också. För de som inte spelar nyktra måste risken vara ännu större. Det förstår jag, och det kan jag tycka är bra. Men parre behöver få ordning på sina problem före han kan sätta sig och börja titta på pokern igen. Vill han att det ska gå snabbt finns det gott om utmärkta psykologer (det trodde inte jag heller förrän jag fick egen erfarenhet av det). Sett analogt kan man likna pokerberoendet som en trappa. Är man längst ned är det dags att börja ta sig uppåt, ett steg i taget. Att försöka hoppa längst upp direkt, över alla trappstegen, är ett typiskt tecken på att man inte fixar beroendet och det är framför allt jävligt korkat. MickeB:s förslag innebär ett hopp någonstans till mitten av trappan, och det är bättre men jag tycker inte att det är bra. Bara att gratulera! Kommer parre eller andra beroende dit så är det verkligen jättebra, men jag tror inte att din metod är den smartaste vägen. Jag är glad att det fungerade för dig dock. Sett analogt igen så finns (fanns ) det en läcka i parres spelande, eller i hans ekonomi, liv, whatever. Blir det en stor läcka så att allt rinner ut i en damm eller något, så lagar man den läckan fort som fan. Därefter kan man börja titta på alternativa lösningar, eller hur man kan förbättra tätningen så att det inte händer igen. Jag önskar parre all lycka till, och jag tror att det är rätt att du tar det här beslutet. Hell, jag vet att det är rätt. Hoppas och tror innerligt att du får ordning på dina problem.

Hehe, damn eturyhetyuhmech, jag får ta tillbaka allt jag sagt. När jag säger obskyrt, då menar jag typ Dragon Against Vampire eller Quella villa accanto al cimitero. En film är obskyr för mig om den är okänd och har en relativt liten potentiell tittarskara. Troll 2 platsar liksom inte riktigt då även om den är kass som en tomat på sumobrottning, den har ju nästan 2 000 röster på IMDb - men det är inte långt ifrån. Edit: Fulci-filmen hade visst också rätt många röster... nåja, den får stå kvar. Utan tvekan. Då ägnar jag ändå den mesta tiden åt saker som inte märks, 95% korrläsning t.ex... Bah! Det är ditt val förstås, men tänk på att överdriven exponering av dylika ämnen kan ge allvarliga men för livet. Consider yourself warned.

Äsch, fick lite tid över ändå... dissar din smak i kronologisk ordning, men det är oxfilé på gång så med lite otur får jag fortsätta senare. Gillade du inte SW1&2 så tvivlar jag på att du kommer att gilla trean heller. Egentligen är inte originaltrilogin något vidare, som redan skrivits lever den på originalitet och kosmossaga. Om samma filmer hade gjorts i dag, hade de blivit lika omtyckta? Hell no. Så till saken. SW1 var lite mer seriös kosmossaga. Tyvärr hade den inte någon allmängiltig målgrupp som ändå 4-6 hade, utan den var betydligt lägre. I min mening är mycket i filmen faktiskt väldigt bra. Strider, förklarande scener, inte minst majoriteten av skådespelarna, och så Darth Maul - det är ju som en våt dröm. Det som sänker betyget ett helt steg är Jar-Jar, och så ett steg till av Anakin. Då hamnar filmen på 3/5 vilket är precis det betyg jag skulle sätta på den. Klart godkänt. Min skala är f.ö. 1 = underkänt, 2 = åtminstone något bra, kan vara en scen eller musiken eller fantastiska skådisar; iaf inte missnöjd med att ha sett den, 3 = bra film, 4 = mycket bra, 5 = mästerverk. SW2 är mycket mer serietidning, särskilt då förstås SW-serier, än vad någon av de andra filmerna varit hittills. Den måste ta stora genvägar för att kunna förklara hela det enorma universet som tas för givet i 4-6, och det tappar ploten lite på. Det blir liksom lite för mycket att få förklaringar på precis allt. I övrigt tycker jag att det är en mycket välskriven och välspelad film som egentligen inte går att kritisera för så mycket. Det skulle vara att sagofaktorn saknas isf. En bra saga är Jean Cocteaus La belle et la bête, eller för den delen SW6. Nu var det några år sedan jag såg originaltrilogin sist, och min filmsmak har utvecklats rätt kraftigt under de åren (till det bättre eller till det sämre får andra avgöra), men jag var förstås tvungen att köpa originalboxen när den släpptes, så snart får vi väl se om filmerna fortfarande håller. Indy-trilogin gjorde iaf inte det, utom möjligen sista filmen, vilket jag blev väldigt ledsen för. Äsch, din... din... din kotte! Nu ska vi reda ut begreppen här. Följande påståenden kan på ytan verka galna, men alla stämmer faktiskt (jäääätteobjektivt, eller nåt) utom ett: 1) Äh, filmen är väl ungefär lika barntillåten som Predator eller Alien 4. 2) Paul WS Anderson är en mycket underskattad regissör som bl.a. gjort mästerverk som Mortal Kombat. 3) AvP är en bra filmatisering av serien, med en annan men bra inriktning. 4) AvP är en bra film. 5) AvP är en massa råröj. 6) QoS är inte alls så dålig på poker som du vill påstå. 7) Predator har aldrig varit särskilt spännande. Jag har faktiskt inte ens sett P2, men jag är inte säker på att jag vill heller. Dessutom, och nu lär jag väl uppröra många, tycker jag inte att Alien är något mästerverk heller. A3 är en fantastisk film, tvåan är en av de bästa actionfilmerna någonsin, och A4 är väl ungefär på samma nivå som ettan. Någon direkt mystik runt monstrena kanske det fanns 79, eller när nu ettan kom, men i dag är den som bortblåst. Det för oss in på inriktningen AvP har tagit. Alien är helt enkelt inte spännande längre. Predator har kanske aldrig varit det. Det går inte att göra en film med två monster som håller sig i bakgrunden så att folk skiter på sig av skräck längre. Både älgen och rådjuret måste exponeras för att kunna skapa en film, om du inte vill ha en ny Halloween-film, med dåliga skådespelare och plot holes tagna från en schweizerost, fast med en alien istf Jason. Om jag ska försöka vara lite konstruktiv och inte bara dissa det du säger (vilket iofs är rätt kul det med ) så är jag ett stort fan av filmer med mycket action och lagom liten handling, som inte tar sig själva på enormt allvar. Dålig actionfilm: Con Air (fast det beror rätt mycket på slutet också). Bra actionfilm: Tomb Raider. Det händer saker precis hela tiden i AvP, och storyn är förklarande men ändå skriven så att en femåring kan fatta. Bara att bunkra upp med god mat, popcorn, chips eller vad man nu vill äta till (jag kände att vaniljglass var den naturliga kombinationen). Perfekt att slippa anstränga hjärncellerna till helt enkelt. Nästan lika bra som A2, men på ett annat sätt. A2 var en seriös actionfilm, nästan som ett drama med röj. Det har i princip ingen annan lyckats med (möjligen i The Rock). De spelar i olika kategorier, men i samma division imo. Jag är som amatörpsykolog och wannabeförfattare oerhört intresserad av starka känslor, och framför andra sorg och rädsla. Det är nog mest av det skälet som jag kan se hur mycket skräck som helst, oavsett kvalitet. Senaste 500-miljonerdollarspg13skräckfilmen från USA? Mycket intresserad. Mario Bavas sjunde film med en budget motsvarande värdet av min bokhylla (bildligt talat)? Ännu mer intresserad. Har nyligen fått hem lite ovanlig rysk skräck och en kambodjansk lågbudgetskräckis, och kan inte vänta på att få se dem. Med det i åtanke tycker jag att du ser Scream på fel sätt. Eller ja, jag tänker inte klaga på din smak så, jag menar, tycker du att det är en återupptäckt så får du hemskt gärna tycka det och gilla filmen för det. Men som jag ser den är den en pastisch, en parodi, på alla slasherfilmer av varierande kvalitet. Som sådan blir den nästan ännu bättre tycker jag. Ser man tvåan och trean på samma sätt så håller jag med om att de i mycket är bleka, kommersiella kopior, men de gör samma sak och de gör dem inte sådär värst mycket sämre. De parodierar all hoppa till-skräck på ett underbart sätt - som en homage, inte som en kopia. Bara att ta en öl och luta sig tillbaka i soffan, så har man en helkväll räddad. Som sagt dock: jag och skräck har ett lite annorlunda förhållande än skräck har med de flesta andra, så mina åsikter i ämnet skiljer sig rätt ofta från de gängse accepterade. Du kanske missuppfattade mig, jag gillar alltså ingen av de tre. AP2&3 behöver jag nog inte motivera eftersom du inte heller sett dem (och ska jag vara ärlig har jag bara sett ungefär 1/3 var av dem), men ettan tycker jag är rena katastrofen. En komedi utan roliga skämt, liksom... svårt att gilla då. Sedan, som jag skrev i den andra filmtråden, är jag nog lite för pretto för billig humor-komedier av den här sorten. Jag tänker inte påstå att jag är för mogen för det, eller något sådant korkat, men det är inte riktigt min genre för det mesta helt enkelt. De filmerna har en helt annan målgrupp än den jag är i, sen får jag väl vara glad att andra gillar rullarna, och klaga högljutt på att dagens ungdomar inte gillar Stalker och Peeping Tom eller har hört talas om M och The Most Dangerous Game. Du får hemskt gärna komma med motkommentarer så diskuterar vi vidare när jag hinner. Och som sagt, jag försöker inte säga något objektivt om något alls egentligen. Allt här är ultra-imho.

Hoho, det här blir en rolig tråd! Sitter hos föräldrarna över påsk och kommer inte att ha så mycket tid som vanligt att svara på inlägg - det i den andra filmtråden är nog vad jag hinner med i dag - men jag lovar att svara i morgon! Ser fram emot det.