henjon

Utifrån hur fi hittills spelat: Vad har du för argument för att han INTE kan antas ha en snäv trebetsrange?

Ja precis herr ordmärkare. Jag skrev ju "trots att det i en SnG troligen är en mycket mer självklar fold på turn"

Nu vet vi ju som sagt inte stackdjupen på dina synare. Om du är nere på ett M på 1 och det är 4-5 spelare kvar t ex så är Ax en helt resonabel callhand. Annars tror jag inte att förklaringen oftast är att spelare har "läst" en när de synar med KToff. Det är oftast nötter som tror att de har en stark hand, eller bara blir otåliga och tänker "äh va fan, jag chansar och trycker". Det är inte alltid man sett en sån stack spela löst tidigare heller. Sen går det ju inte att komma ifrån att man nästan alltid måste ta risker i bubbelspelet om man inte har en fetstor stack. Det är liksom ett av livsvillkoren i SnG:s Ibland kommer man då att få en donksyn och bli utdragen. Å andra sidan så får man ju många gånger också en gratis påökning av stacken när K6o inte förbättrar sig mot ens A5s. Känn av bordsstämningen också. Är den passiv kanske du inte behöver ta så stora risker om du har en hyggligt stor stack: Du får rundfold på din BB hyggligt ofta och har du sen en passiv spelare till vänster så kan du begränsa dina pusher mot hans BB när alla foldat till dig. Är folk väldigt aggro så surfar man ju ibland in i pengarna på att själv sitta still i båten. Nackdelen är att man då kommer in med så liten stack att man nästan måste pusha/syna med vad som helst direkt ITM och oddsen för att åka ut direkt blir då rätt feta...

Han kanske menar att den rimliga tolkningen av betandet hittills utifrån våra kunskaper (eller brist på kunskaper) om fi säger oss att vi ligger efter i handen och då höjer vi ju per definition inte för värde, utan som en bluff.

Jag tror fortfarande att den här spelaren med de intryck vi har: tight/konservativ har en stark hand som troligen slår oss. Men visst är pocketkungar (eller kanske rentav damerna) en möjlighet. Tror dock att vi springer in i AK eller rentav AA (se förra posten) tillräckligt ofta för att handen bör vika. Samtidigt är ju hela förloppet en jättebra illustration till svårigheterna som händer som AQ ofta leder en in i. Jag vet inte om jag som spelat grejar att släppa handen själv, trots den marginella situationen och trots att det i en SnG troligen är en mycket mer självklar fold på turn och senast på river (equityförtjänsten de gånger vi vinner handen väger inte upp equityförlusterna de gånger vi bustar och är ute ur turren helt även om det faktiskt skulle vara 50-50) Nu skulle jag nog iofs på lägre blindsnivåer folda pre mot en höjning.

Den andra polletten på Bet24 såg ut att arta sig hyggligt lovande när jag en bit in i andra timmen fick in mina dryga 3000 (låg i mitten av det ca 400 man kvarvarande fältet) med pocketdamer på bräda med tre underkort mot vad som visade sig vara ett färgdrag från en storstack. Tyvärr satte han dock sin klöver på rivern och därmed var det bust. DoN 9-6 (57-35 totalt) idag så återigen ett litet, men hyggligt plus för dagen. Åker för att hjälpa flickvännen flytta i helgen, så inte säker på om det blir så mycket mera poker resten av denna månad. 26 maj $10,50 (9 SnG alla DoN - 6 ITM, 1 MTT fripollett - bust, Total insats inkl rake: $49,50 Månadsresultat: $129,98 Handbetyg på dagen:

Jag lirar lite NL25 (dollar), men i huvudsak SnG på mellan $5 och $10. Har hängt kvar på 5-nivån mest för att det varit svårt att fylla upp (jag brukar 4-5 tabla) tillräckligt snabbt på Everest med 10-spel. Men nu lirar jag på Ongame också och där verkar det gå snabbare, så det blir nog mer 10 framöver. Har ungefär samma winrate på båda nivåerna tror jag. Lirar förstås inte i närheten av det antal händer du skyfflar in, månadssnittet ligger väl snarare på 8-10K

Om vi gör ett litet försök att tänka logiskt här: Vi har inga reads på honom och det dröjer cirka 50 händer innan han trebetar. Om han dessutom gör ett tight intryck kanske det inte är orimligt att anta att trebetar med sin starkaste handrange. Statistiskt borde väl det innebära ungefär en range med AA, KK och AK för ung. en träff i rangen på 50. Det finns totalt 28 möjliga såna händer (6 AA, 6 KK, 16 AK), men pga att du sett två av essen så kan du räkna du räkna bort 13 och får då 15 kvar: 1 AA 6 KK 8 AK Mer sannolikt att han har en hand med ett ess i således och du är slagen. Men man behöver ju bara utöka rangen till QQ eller bestämma sig för att han oftast bara synar med sina bästa händer för att vända upp och ner på resonemanget. Då skulle kanske t.o.m ett set med tiorna vara tänkbart? Ett fullbordat drag skulle kräva att han gått med antingen på typ eller på valfri QJ-hand. Det verkar ju stämma dåligt med hans konservativa spel så långt... Å andra sidan blir man ju misstänksam av att han ställer. Men hur kan han tänkas ha tolkat din linje med checksyn genom hela handen så långt? Om han tror att du slowspelar en triss så skulle det ju vara perfekt att ställa rivern med AA. Tror han å andra sidan att du har ett ess med typ Q eller J som kicker så skulle ju ett ställ vara en tänkbar linje för att försöka tvinga ut dig om han har pocketkungar. Många frågor, men få svar tyvärr

Däremot verkar du ha en bra BR-managementinställning så gott jag på mina låga nivåer kan bedöma det. Verkar finnas alltför många som tycker att det är berättigat att kliva upp så fort rullen har nått en viss storlek.

Nu spelar jag ju väldigt lite CG, men en allmän reflektion från de här överparen du postat nu senast är att du spelar svårbedömda marginalsituationer väldigt hårt - samtidigt som jag antar att du med ditt jättelika multitablande får väldigt lite tid att utvärdera dem. Ett överpar mot bordet är en stark hand, men ändå inget monster. I KK-handen tycker jag att du får ett klart besked av fi på två gator att han har stål. Tycker visst att det går att hitta en fold här, i varje fall på den här nivån. Om du inte har en read på honom som lös och bluffande så är det här kanske en läcka i spelet? Du kanske om inte annat ska försöka hålla ner de här potterna lite mer och inte spela om hela stacken om det går att undvika? Alternativt gå ner i antal bord och ge dig själv mer tid att tänka över besluten? Vad har du för VPIP förresten? Eftersom du spelar så många bord kan den inte vara så hög antar jag. Även på NL25 får man väl anta att det finns spelare som lägger märke till sånt och - i så fall - inser att när du lägger in höjningar pre så har du oftast en riktigt bra hand. Om de då ändå visar stark vilja att lira om hela stacken så är det kanske en varningssignal så god som någon? Å andra sidan inser jag problemet med att vika höga pocketpar på dragfria eller relativt dragfria bräder så fort man möter riktigt motstånd. Det är väl inte för inte som att ex.vis Sklansky menar att en stor del av skillnaden mellan om du är vinnande eller förlorande pokerspelare ligger i hur de hanterar dina par.

fortsatt VAB-grind. Det känns ganska soft att gå hemma så här faktiskt får man erkänna Några samtal om smärre problem på jobbet, men inget som egentligen rubbar friden hemmavid. En liten DoN-grind nu efter vår lilla lunch. Började som så ofta knackigt, men gick bättre mot slutet. Slutade på 5/3 vilket ger totalen 53/32. Sjysst - behöver bara typ 400 såna pass till så har jag tjänat in kostnaden för servicen och bromsbytena på min gamla tråkiga Opel 2001:a som de nyss ringde om från verkstaden. Piece of cake Nu åter till verifikationsgrinden i bokslutet med Caspian prins av Narnia som bakgrundskuliss.

Hehe... här kommer "låtsas att man har ett moget förhållande till varians"-riggen och slår till. Smörja, smörja, smörja på DoN-borden och när man så äntligen får raketerna på bubblan på ett bord så går bordets jättestack/monsterfisk in och ställer emot med "Doyle Brunsson" och träffar en kåk med den! :lol:

OK - bra, jag är dålig på att skriva kort&kärnfullt: Huvudpåståenden: - Varians existerar naturligtvis i högsta grad, men vi både överdriver den och bidrar till den genom eget dåligt spel - De flesta pokerspelare överskattar sig själva - Vi har en felaktig bild av vad som är vår normala framgångsnivå och upplever därför downswingsen djupare än vad de är eftersom vi mäter från fel ställe - Med låg vinstmarginal i % blir förlorande streaks både vanligare och djupare - Många spelar på för hög nivå pga fixeringen vid att "klättra" och drömmar om större och mer lättförtjänta vinster - Många inser inte att de går break-even eller t.o.m. förlorar på pokern i långa loppet - Pokern har utvecklats med hårdare konkurrens, tuffare och mer intellektuellt krävande spel och fler riktigt intelligenta och skickliga spelare. Många har tappat i framgång de senaste åren för att de inte haft förmågan att hänga med i den utvecklingen. - Flera av dessa punkter bortförklaras psykologiskt med att man har otur, har "sjuk motrigg" etc.

Men kom igen med det då så det blir en riktig SnG-blogg igen av det här!

[DISCLAIMER: Jag har bara lirat poker ett halvår och kör lowstakes; mestadels SnG $5-10 och ibland lite NL25. Har således inget att bidra med vad gäller verklig erfarenhet och "riktig" poker på de högre nivåerna. Men jag läser teori och jag läser forum och försöker hela tiden reflektera kring min egen inställning till spelet och andras inställning till det.] Poker är inget turspel, men det är ändå ett spel där turen spelar en mycket stor roll. Det knepiga är att vi som pokerspelare måste hantera det här från två angreppsvinklar samtidigt: 1) Vi måste lära oss att mentalt acceptera och hantera de VERKLIGA svängningarna mellan perioder av bra och sämre kort så att vi håller vårt A-game uppe hela tiden och vare sig försämrar oss pga tilt och/eller rädsla när det går dåligt eller blir lättsinniga och sprätter iväg vinster i onödan när vi rushar. 2) Vi måste lära oss att analysera och granska oss själva och vårt spel kritiskt så att vi inte felaktigt bortförklarar bristande resultat med "otur" Efter ett halvår i den här cirkusen vågar jag utan att darra på målet säga att gemene pokerspelare - mig själv icke undantagen - delar en central egenskap med gemene bilförare: Båda anser sig oftast vara bättre än genomsnittet. Jag har för mig att undersökningar visat att nånstans runt 80% av alla förare anser sig bättre än snittföraren. Man måste inte ha en doktorshatt i matematisk statistik för att förstå att det inte kan stämma. Möjligen kan man lägga till en liten reservation för pokerliraren: Man anser sig oftast åtminstone vara bättre än nivån man spelar på. Jag har som sagt inte lirat så länge, men jag har lång erfarenhet från andra spel med slumpkomponent inblandad. Det var länge sen jag tyckte mig se att vi som spelar såna spel av någon anledning tenderar att betrakta de situationer då slumpen är på vår sida som normaltillståndet och motsatsen som någon slags anomalier: onaturliga avvikelser som vi lägger en jävla massa energi på att gnälla över och betrakta som någon slags personliga förolämpningar ("Varför händer detta mig?") Motsatsen gäller dock sällan. Okej: Om vi är någorlunda seriösa så kan vi bli lite generade över att ha de värsta formerna av grisflyt på vår sida. Men när vi sätter nötfärgdraget för femte gången i rad efter att ha gått allin på floppen mot en aggressiv motståndare - då är allting bara helt i sin ordning. Vi gjorde ju ett ev+spel, klart vi förtjänar att plocka potterna då! Men vårt minne är kort. När vi några veckor senare MISSAR vårt drag fem gånger i rad så ger vi ingen credit åt flytsekvensen innan. Vi är bara orättvist drabbade av "motrigg". Och motriggen är alltid värre och hårdare. Men det stannar inte där. Vi inte bara förtränger de sekvenser av flyt som nu blir sannolikhetsmässigt balanserade av oflytet: I våra hjärnor blir ofta oflytet större och mäktigare än det är i verkligheten. Jag ska erkänna en sak: Några av de gnällposter jag skrivit i min egen dagbok är inte helt sanna. De beskriver en känsla, inte den exakta verkligheten. Jag har några gånger gått igenom händer i efterhand och jämfört det verkliga utfallet av allins med min känsla av att "allt" gått åt helvete. Det har ALDRIG varit så jävligt som jag själv har tyckt. Däremot har jag nästan alltid hittat tveksamma spel där frustrationen gjort mig för aggressiv. Eller bara spel där jag förstår att jag felbedömt situationen och överbetat i en i bästa fall marginell situation. Och då är jag ändå inte en tiltspelare. Jag blir visserligen lätt arg, men det slår inte över i de vansinnigheter som man både läser om i olika forum titt som tätt och ibland ser på pokerborden. Skottar gör jag inte heller och jag har inte heller fallit för frestelsen att gå upp på högre nivåer som min ekonomi lätt skulle tillåta. Men om jag trots denna bättre kontroll ändå spelar så pass illa i motgången så förstår man lätt hur illa det är för de som har dålig eller ingen kontroll alls. Eftersom vi nu alla kör bättre än genomsnittet så beror förstås det mesta av våra förluster på "bad beats" och "downswings" En del anser sig t.o.m. vara konstant otursförföljda - det finns flera intressanta exempel i dagböckerna. Men hur stor är eg. sannolikheten för en rejäl avvikelse från snittresultatet över t ex 100K händer om vi bara ser till slumpen? Har det gjorts datorsimuleringar på detta? Man borde ju t ex kunna låta 10 likvärdiga datorspelare sitta och nöta mot varandra fullring på SnG eller CG. Om vi struntar i rake så borde alla gå +-0. Jag misstänker att mer än små avvikelser från nollresultatet är relativt eller rentav mycket ovanliga. Här inser man om man tänker efter att det finns ytterligare en psykologisk faktor som inverkar: Varifrån mäter vi fallhöjden när vi "swingar"? Säg att jag är en SnG-spelare som har ett ROI på 7%. Kommer jag att mäta därifrån? Nej säger jag. Jag kommer att mäta från de höjder jag når när pokergudarna är med mig eftersom jag som random pokerspelare tenderar att se det som "normaltillstånd" - så min poker alltid borde vara. Jag kommer alltså att uppleva att jag fallit från inte 7 utan kanske 15-20% eller ännu mer. Då känns förstås fallet både högre och tyngre. Men jag är utsatt för en illusion. Om jag är en +7-spelare är streaks av nollresultat precis lika naturliga som streaks av 15-20% i plus. Och kan jag under vissa rusher plussa ännu mer så kan jag naturligtvis också falla djupare. Jag har förstått att många spelare på de högre nivåerna lirar med en ganska liten edge: De slår i snitt nivån med bara några få procent - för att inte tala om de som behöver rakebackdeals för att överhuvudtaget kravla sig upp över 0. Har du en sån dålig vinstmarginal så blir du naturligtvis också sannolikhetsmässigt mer utsatt för perioder av negativt resultat. Min känsla är att långt fler pokerspelare än som medger det spelar på marginalen och därmed också får vidkännas både längre och tyngre förlustsessioner. Frågan är dock om det stannar där. Jag vet att det gjorts undersökningar som visar att många pokerspelare har en felaktig självbild som "vinnande" när de i själva verket går max break-even eller förlorar över längre perioder. Psykologiskt förstår man att förklaringen är den samma som ovan: Om jag betraktar de perioder då jag är rungood som normaltillståndet så är jag ju en vinnare - det är bara motrigg som hindrar mig från att plocka ut mitt rättmätiga plus från spelandet. Eller så lurar jag mig själv genom att tänka på de uttag jag gjort från kontot då jag rushat och förtränga alla insättningar på olika sajter. Även här har jag läst flera spelare som jag misstänker resonerar så. Sen har vi förstås detta med att "klättra i nivåerna" - pokervärldens egen, inre dynamik. Ju högre spel - ju högre status och ju mer och större pengar att vinna! Uppenbart så drivs många av ambition och ärelystnad uppåt i systemet tills man slår huvudet i taket - och det brutalt. Det heter ju att vi har en tendens att befordras upp till precis över vår inkompetensnivå - men därifrån har vi av prestigeskäl svårt att gå tillbaka neråt. Att erkänna att man inte höll för nivån är ett nederlag och för många spelare är det uppenbart svårt att erkänna. Då ligger förstås räddningsplankan "varians" och de dumma fiskar eller "nitiga regs" som tycks fylla alla niåver och väntar. Jag har läst flera dagböcker där man kan följa spelares fåfänga försök att etablera sig på en nivå. De går upp - får stryk och skyller på minskad bankrulle och varians när de går ner igen. Sen bygger de upp rullen igen (med viss möda ofta) och stöter igen. Med samma nedslående resultat. Men trots flera nedslående resultat så lever drömmen vidare. Andra är uppenbart knappt break-even ens på den nivå de spelar, men tror ändå på att de skulle kunna klara nivån över "om jag bara slapp motriggen" eller "om jag bara hade rullen för det" Sen har vi de som - säkert ofta sanningsenligt - säger att de slagit en nivå tidigare så det kan bara vara otur som hindrar dem. Här kommer vad jag tror är den sista stora delförklaringen in: Pokern utvecklas och inte alla spelare kan dessvärre inte hänga med. Jag har sett det hända i andra spel. När nätpokern exploderade för några år sen så hade naturligtvis alla som hade en hyfsad intelligens och förstod att ta seriöst på det en stor edge mot alla nybörjare och dumskallar. Vissa har uppenbarligen också lyckats bygga stora rullar med mer av djärvhet och aggressivitet en verkligt solitt spel. Men så går tiden och alltfler spelare kommer till. Bland dem många som är både intelligenta och med rätt psykiska förutsättningar. Ju mer spelets strategiska del utvecklas, desto mer kommer också egenskaper som hör ihop med hög intelligens att premieras: Förmåga till bred och kreativ analys och djupförståelse av ett problem. Detta gäller särskilt när strategin blir alltmer komplex och kräver förmåga till stor variation. När spelet samtidigt också verkar ha utvecklats till att spela om allt större snittpotter med tre- och fyrbetandet som nästan standard på högre nivåer så förstår man också att risken ökar för att även marginella felbeslut blir mycket dyra i längden. Om jag skulle göra en vild gissning så skulle jag säga att medel-IQ:n hos de 10% vinnande spelare på nätet har höjts med flera enheter sen säg 5 år bakåt i tiden. Jag tror att många spelare helt enkelt blivit omsprungna av mer kvicktänkta spelare med rörligare intellekt och kanske också mer mental energi för spelet. Det är fruktansvärt tungt att erkänna för sig själv att man förvandlats från en i toppen till en på sin höjd god medelmåtta. Då finns naturligtvis också varians och downswings att ta till som förklaring för sig själv.

Hade hoppats hinna lira lite ikväll också, men detta eländiga bokslut har tagit alla krafter och all tid i anspråk. Men men... inget att hänga läpp för egentligen då ju dagen ändå slutar med dugligt plus med mina mått mätt. 26 maj $17 (6 SnG alla DoN - 5 ITM, Total insats inkl rake: $33) Månadsresultat: $119,48 Handbetyg på dagen: - måste balansera så att debet och kredit går ihop, precis som i mitt bokslut

... just ja, foldat mina första pocketess också. Tror jag iaf, har vikt nåt väldigt högt par vid något tillfälle i Everest satellit till 2,5K-frirullen. *plockar fram champagnen och skålar med intresseklubben*

Det är inte så självklart. Wikipedia säger t ex: "Ibland används begreppet "sport" synonymt med idrott, men orden är inte helt utbytbara. Termen sport omfattar även vissa aktiviteter som till exempel motorsport och enligt en ännu vidare definition även spel som frågesport och schack." Fast egentligen är det här en ointressant sidodiskussion. Vi kan skippa alla etiketter och bara fundera över "aktiviteter som man håller seriöst menade tävlingar i" - låt oss kalla det X. Om man gillar att tävla i X eller att det tävlas i X och vill att andra (både utövare av X och bara allmänt intresserade)ska ta det hela på allvar så bör man fundera lite kring hur tävlingarna hålls och förhållandena kring dem. Ett praktexempel av det negativa slaget (åtminstone fram till för några år sen) var styrkelyft. Där brydde man sig inte om att ha några dopingkontroller och följden blev att när andra seriösa kraftsporter började ta tag i den frågan på allvar så blev styrkelyftet ett eldorado för steroidbroilers. Det dödade mycket av ett bredare intresse för sporten och jag har för mig att det t.o.m. gick så långt som att TV-sporten slutade rapportera om det. Så: Är allt bra som det är med tävlingar i poker, eller finns det saker man skulle kunna ändra på? Där är väl själva kärnfrågan.

febern har flyttat över från yngste till äldste sonen som är på gränsen till VAB-mässig, men okej då. Orkade inte gnälla på deras mamma (min barnvecka annars) som hade ett sååå viktigt möte idag på sitt jobb. Och ska sanningen fram så är det rätt vilsamt att vabba med barn som kommit upp i skolåldern och inte är alltför sjuka Pysslar med lite pappersarbete och ett föreningsbokslut, men tog också ett litet DoN-pass på Ongame. 6/5 blev det och därmed är totalresultatet nu 48/29. Säkert tillfälligheternas spel, men jag inbillade mig att jag spelade med mer disciplin och större försiktighet/uppmärksamhet idag. Var bara uppe i ett par coinflips förutom den jag bustade i och då hade jag stål och vann. Fixade också frustrationen i den sista där jag ett tag hade 3700 (starstack 1500) och trodde att det var grönt. Men en seg semi-bubbla och bubbla, ett par 3bb-bet jag fick vika mot omslag och en mycket aggressiv spelare till höger om mig som inte gav mig chansen att pusha mot småstackarna omedelbart till vänster gjorde att min stack smalt och smalt och tillslut hade jag bara en obetydlig edge mot minsta stacken på bubblan. Det gick dock vägen till slut.

Ja det borde de. Tyvärr är det ofrånkomligt att så fort typ 0,01K personer (lol vad man blir påverkad av pokertugget fort) samlas för att festa så får man räkna med att åtminstone en av dem inte kan hantera alkoholen på ett godtagbart vis. Det behöver inte betyda att de är vardagsalkisar som missköter arbete och familj, men de har likafullt ett problem med sin alkoholkonsumtion. Förmodligen är det dock en mer allvarlig varningssignal när man börjar falla ur ramen på personalfester och 40-årsskivor i vänkretsen än att man krökar ner sig på "bortaplan". Representerar man någon, t ex en pokersite, så kommer saken förstås i ett helt annat läge. Även om alkohol och party har en given plats i pokerkulturen (utan nån värdering av om det är bra eller dåligt) så misstänker jag att spelföretagen inte vill att deras affischnamn ska gå över gränsen för att vara lite glad i hatten till att börja ragla omkring eller rentav börja uppföra sig som svin. Satt jag i position på ett sånt företag så skulle jag ta ett mycket allvarligt samtal med personen ifråga - både för företagets skull och för honom själv

Om man deklarerar att man spelar ett mästerskap i något så anser man väl per definition att det är en "idrott" eller "sport" - åtminstone i den mer vida bemärkelsen där det inte nödvändigtvis är en fysisk prestation inblandad. Eller vad menar du annars att det skulle vara?

Nån som har en aning om varför Ongame har denna löjliga prisstruktur: 1 HERO Real $58.35 2 Mr.Fortune1 Real $41.66 3 olsen411 Real $25.00 4 Jani_Bana Real $16.66 5 kossi0207 Real $8.33 ... även procentandelarna av totala potten är ojämna. Varför inte ex.vis 60-40-25-15-10??? Busto i turren efter en dubbling men sen var det godnatt med A7 som fick två synare och inte träffade nåt. Men det är svårt att vara kräsen med pushhänder när man har ett M på 2 Ut som 172:a av 1238 med 72 platser kvar till pengarna, så inget att gräma sig över egentligen. En KK-hand, två AK och en 99 på de nästan två timmar jag spelade är inte mycket att bygga stor stack med när inte heller flopparna bjöd på några underverk. Sammanfattning av pokerdagen: 26 maj $40,35 (16 SnG - 7 ITM varav DoN 13-6, 1 MTT för gratisbiljett, bust. Total insats inkl rake: $88) Månadsresultat: $102,48 även om jag inte håller detta in i kaklet så känns det skönt med mina modesta krav bara att vara uppe på ett tresiffrigt plus för månaden. Handbetyg på dagen:

... och där satt miniklonken i nämnda turnering! $58,35 - nytt vinstrekord för undertecknad (säger väl mer om mina blygsamma pokerskills iofs men ändå... Riktigt skönt kortflyt. Däremot åt skogen i stora turren verkar det. Varit lite upp och ner där men flera ställ utan syn har hållt mig flytande. Nu dock syn av två stycken med AK. Synare ett med 77 träffar färg samtidigt som jag träffar stegen på river :cry: Vann sen en tvångsallin men har bara 900 kvar och ett M på exakt 1.

poker är lustigt - har varit genomgående kortkall hela dagen och träffat mycket få bra saker. Och så plötsligt bara smäller det till i en 30-manna SnG jag sätter upp - och det med halvspekulativa händer från mörkarna. Först kåk K9 och sen nötfärg och jag mer än dubblar stacken på två givar...

tja... nån gång ska man ju själv sätta tvåoutaren på River också. Höjer 2BB med 88 och får ett ställ av spelaren till höger med 1000 kvar i stacken (jag 1700). Jag tänker: "två överkort, troligen AK - måste ta min chans eftersom det är MTT2. Det visar sig att jag bedömt situationen rätt, men på floppen kommer en kung. Jag har redan börjat sucka uppgivet och undra vad jag ska göra med en stack på 700 när åttan faller på river. 270:e plats av dryga 600 kvar (1200 startande) är inte mycket att hurra över, men jag är ändå med i en långt ifrån hopplös position.