henjon

Hehe... här kommer "låtsas att man har ett moget förhållande till varians"-riggen och slår till. Smörja, smörja, smörja på DoN-borden och när man så äntligen får raketerna på bubblan på ett bord så går bordets jättestack/monsterfisk in och ställer emot med "Doyle Brunsson" och träffar en kåk med den! :lol:

OK - bra, jag är dålig på att skriva kort&kärnfullt: Huvudpåståenden: - Varians existerar naturligtvis i högsta grad, men vi både överdriver den och bidrar till den genom eget dåligt spel - De flesta pokerspelare överskattar sig själva - Vi har en felaktig bild av vad som är vår normala framgångsnivå och upplever därför downswingsen djupare än vad de är eftersom vi mäter från fel ställe - Med låg vinstmarginal i % blir förlorande streaks både vanligare och djupare - Många spelar på för hög nivå pga fixeringen vid att "klättra" och drömmar om större och mer lättförtjänta vinster - Många inser inte att de går break-even eller t.o.m. förlorar på pokern i långa loppet - Pokern har utvecklats med hårdare konkurrens, tuffare och mer intellektuellt krävande spel och fler riktigt intelligenta och skickliga spelare. Många har tappat i framgång de senaste åren för att de inte haft förmågan att hänga med i den utvecklingen. - Flera av dessa punkter bortförklaras psykologiskt med att man har otur, har "sjuk motrigg" etc.

Men kom igen med det då så det blir en riktig SnG-blogg igen av det här!

[DISCLAIMER: Jag har bara lirat poker ett halvår och kör lowstakes; mestadels SnG $5-10 och ibland lite NL25. Har således inget att bidra med vad gäller verklig erfarenhet och "riktig" poker på de högre nivåerna. Men jag läser teori och jag läser forum och försöker hela tiden reflektera kring min egen inställning till spelet och andras inställning till det.] Poker är inget turspel, men det är ändå ett spel där turen spelar en mycket stor roll. Det knepiga är att vi som pokerspelare måste hantera det här från två angreppsvinklar samtidigt: 1) Vi måste lära oss att mentalt acceptera och hantera de VERKLIGA svängningarna mellan perioder av bra och sämre kort så att vi håller vårt A-game uppe hela tiden och vare sig försämrar oss pga tilt och/eller rädsla när det går dåligt eller blir lättsinniga och sprätter iväg vinster i onödan när vi rushar. 2) Vi måste lära oss att analysera och granska oss själva och vårt spel kritiskt så att vi inte felaktigt bortförklarar bristande resultat med "otur" Efter ett halvår i den här cirkusen vågar jag utan att darra på målet säga att gemene pokerspelare - mig själv icke undantagen - delar en central egenskap med gemene bilförare: Båda anser sig oftast vara bättre än genomsnittet. Jag har för mig att undersökningar visat att nånstans runt 80% av alla förare anser sig bättre än snittföraren. Man måste inte ha en doktorshatt i matematisk statistik för att förstå att det inte kan stämma. Möjligen kan man lägga till en liten reservation för pokerliraren: Man anser sig oftast åtminstone vara bättre än nivån man spelar på. Jag har som sagt inte lirat så länge, men jag har lång erfarenhet från andra spel med slumpkomponent inblandad. Det var länge sen jag tyckte mig se att vi som spelar såna spel av någon anledning tenderar att betrakta de situationer då slumpen är på vår sida som normaltillståndet och motsatsen som någon slags anomalier: onaturliga avvikelser som vi lägger en jävla massa energi på att gnälla över och betrakta som någon slags personliga förolämpningar ("Varför händer detta mig?") Motsatsen gäller dock sällan. Okej: Om vi är någorlunda seriösa så kan vi bli lite generade över att ha de värsta formerna av grisflyt på vår sida. Men när vi sätter nötfärgdraget för femte gången i rad efter att ha gått allin på floppen mot en aggressiv motståndare - då är allting bara helt i sin ordning. Vi gjorde ju ett ev+spel, klart vi förtjänar att plocka potterna då! Men vårt minne är kort. När vi några veckor senare MISSAR vårt drag fem gånger i rad så ger vi ingen credit åt flytsekvensen innan. Vi är bara orättvist drabbade av "motrigg". Och motriggen är alltid värre och hårdare. Men det stannar inte där. Vi inte bara förtränger de sekvenser av flyt som nu blir sannolikhetsmässigt balanserade av oflytet: I våra hjärnor blir ofta oflytet större och mäktigare än det är i verkligheten. Jag ska erkänna en sak: Några av de gnällposter jag skrivit i min egen dagbok är inte helt sanna. De beskriver en känsla, inte den exakta verkligheten. Jag har några gånger gått igenom händer i efterhand och jämfört det verkliga utfallet av allins med min känsla av att "allt" gått åt helvete. Det har ALDRIG varit så jävligt som jag själv har tyckt. Däremot har jag nästan alltid hittat tveksamma spel där frustrationen gjort mig för aggressiv. Eller bara spel där jag förstår att jag felbedömt situationen och överbetat i en i bästa fall marginell situation. Och då är jag ändå inte en tiltspelare. Jag blir visserligen lätt arg, men det slår inte över i de vansinnigheter som man både läser om i olika forum titt som tätt och ibland ser på pokerborden. Skottar gör jag inte heller och jag har inte heller fallit för frestelsen att gå upp på högre nivåer som min ekonomi lätt skulle tillåta. Men om jag trots denna bättre kontroll ändå spelar så pass illa i motgången så förstår man lätt hur illa det är för de som har dålig eller ingen kontroll alls. Eftersom vi nu alla kör bättre än genomsnittet så beror förstås det mesta av våra förluster på "bad beats" och "downswings" En del anser sig t.o.m. vara konstant otursförföljda - det finns flera intressanta exempel i dagböckerna. Men hur stor är eg. sannolikheten för en rejäl avvikelse från snittresultatet över t ex 100K händer om vi bara ser till slumpen? Har det gjorts datorsimuleringar på detta? Man borde ju t ex kunna låta 10 likvärdiga datorspelare sitta och nöta mot varandra fullring på SnG eller CG. Om vi struntar i rake så borde alla gå +-0. Jag misstänker att mer än små avvikelser från nollresultatet är relativt eller rentav mycket ovanliga. Här inser man om man tänker efter att det finns ytterligare en psykologisk faktor som inverkar: Varifrån mäter vi fallhöjden när vi "swingar"? Säg att jag är en SnG-spelare som har ett ROI på 7%. Kommer jag att mäta därifrån? Nej säger jag. Jag kommer att mäta från de höjder jag når när pokergudarna är med mig eftersom jag som random pokerspelare tenderar att se det som "normaltillstånd" - så min poker alltid borde vara. Jag kommer alltså att uppleva att jag fallit från inte 7 utan kanske 15-20% eller ännu mer. Då känns förstås fallet både högre och tyngre. Men jag är utsatt för en illusion. Om jag är en +7-spelare är streaks av nollresultat precis lika naturliga som streaks av 15-20% i plus. Och kan jag under vissa rusher plussa ännu mer så kan jag naturligtvis också falla djupare. Jag har förstått att många spelare på de högre nivåerna lirar med en ganska liten edge: De slår i snitt nivån med bara några få procent - för att inte tala om de som behöver rakebackdeals för att överhuvudtaget kravla sig upp över 0. Har du en sån dålig vinstmarginal så blir du naturligtvis också sannolikhetsmässigt mer utsatt för perioder av negativt resultat. Min känsla är att långt fler pokerspelare än som medger det spelar på marginalen och därmed också får vidkännas både längre och tyngre förlustsessioner. Frågan är dock om det stannar där. Jag vet att det gjorts undersökningar som visar att många pokerspelare har en felaktig självbild som "vinnande" när de i själva verket går max break-even eller förlorar över längre perioder. Psykologiskt förstår man att förklaringen är den samma som ovan: Om jag betraktar de perioder då jag är rungood som normaltillståndet så är jag ju en vinnare - det är bara motrigg som hindrar mig från att plocka ut mitt rättmätiga plus från spelandet. Eller så lurar jag mig själv genom att tänka på de uttag jag gjort från kontot då jag rushat och förtränga alla insättningar på olika sajter. Även här har jag läst flera spelare som jag misstänker resonerar så. Sen har vi förstås detta med att "klättra i nivåerna" - pokervärldens egen, inre dynamik. Ju högre spel - ju högre status och ju mer och större pengar att vinna! Uppenbart så drivs många av ambition och ärelystnad uppåt i systemet tills man slår huvudet i taket - och det brutalt. Det heter ju att vi har en tendens att befordras upp till precis över vår inkompetensnivå - men därifrån har vi av prestigeskäl svårt att gå tillbaka neråt. Att erkänna att man inte höll för nivån är ett nederlag och för många spelare är det uppenbart svårt att erkänna. Då ligger förstås räddningsplankan "varians" och de dumma fiskar eller "nitiga regs" som tycks fylla alla niåver och väntar. Jag har läst flera dagböcker där man kan följa spelares fåfänga försök att etablera sig på en nivå. De går upp - får stryk och skyller på minskad bankrulle och varians när de går ner igen. Sen bygger de upp rullen igen (med viss möda ofta) och stöter igen. Med samma nedslående resultat. Men trots flera nedslående resultat så lever drömmen vidare. Andra är uppenbart knappt break-even ens på den nivå de spelar, men tror ändå på att de skulle kunna klara nivån över "om jag bara slapp motriggen" eller "om jag bara hade rullen för det" Sen har vi de som - säkert ofta sanningsenligt - säger att de slagit en nivå tidigare så det kan bara vara otur som hindrar dem. Här kommer vad jag tror är den sista stora delförklaringen in: Pokern utvecklas och inte alla spelare kan dessvärre inte hänga med. Jag har sett det hända i andra spel. När nätpokern exploderade för några år sen så hade naturligtvis alla som hade en hyfsad intelligens och förstod att ta seriöst på det en stor edge mot alla nybörjare och dumskallar. Vissa har uppenbarligen också lyckats bygga stora rullar med mer av djärvhet och aggressivitet en verkligt solitt spel. Men så går tiden och alltfler spelare kommer till. Bland dem många som är både intelligenta och med rätt psykiska förutsättningar. Ju mer spelets strategiska del utvecklas, desto mer kommer också egenskaper som hör ihop med hög intelligens att premieras: Förmåga till bred och kreativ analys och djupförståelse av ett problem. Detta gäller särskilt när strategin blir alltmer komplex och kräver förmåga till stor variation. När spelet samtidigt också verkar ha utvecklats till att spela om allt större snittpotter med tre- och fyrbetandet som nästan standard på högre nivåer så förstår man också att risken ökar för att även marginella felbeslut blir mycket dyra i längden. Om jag skulle göra en vild gissning så skulle jag säga att medel-IQ:n hos de 10% vinnande spelare på nätet har höjts med flera enheter sen säg 5 år bakåt i tiden. Jag tror att många spelare helt enkelt blivit omsprungna av mer kvicktänkta spelare med rörligare intellekt och kanske också mer mental energi för spelet. Det är fruktansvärt tungt att erkänna för sig själv att man förvandlats från en i toppen till en på sin höjd god medelmåtta. Då finns naturligtvis också varians och downswings att ta till som förklaring för sig själv.

Hade hoppats hinna lira lite ikväll också, men detta eländiga bokslut har tagit alla krafter och all tid i anspråk. Men men... inget att hänga läpp för egentligen då ju dagen ändå slutar med dugligt plus med mina mått mätt. 26 maj $17 (6 SnG alla DoN - 5 ITM, Total insats inkl rake: $33) Månadsresultat: $119,48 Handbetyg på dagen: - måste balansera så att debet och kredit går ihop, precis som i mitt bokslut

... just ja, foldat mina första pocketess också. Tror jag iaf, har vikt nåt väldigt högt par vid något tillfälle i Everest satellit till 2,5K-frirullen. *plockar fram champagnen och skålar med intresseklubben*

Det är inte så självklart. Wikipedia säger t ex: "Ibland används begreppet "sport" synonymt med idrott, men orden är inte helt utbytbara. Termen sport omfattar även vissa aktiviteter som till exempel motorsport och enligt en ännu vidare definition även spel som frågesport och schack." Fast egentligen är det här en ointressant sidodiskussion. Vi kan skippa alla etiketter och bara fundera över "aktiviteter som man håller seriöst menade tävlingar i" - låt oss kalla det X. Om man gillar att tävla i X eller att det tävlas i X och vill att andra (både utövare av X och bara allmänt intresserade)ska ta det hela på allvar så bör man fundera lite kring hur tävlingarna hålls och förhållandena kring dem. Ett praktexempel av det negativa slaget (åtminstone fram till för några år sen) var styrkelyft. Där brydde man sig inte om att ha några dopingkontroller och följden blev att när andra seriösa kraftsporter började ta tag i den frågan på allvar så blev styrkelyftet ett eldorado för steroidbroilers. Det dödade mycket av ett bredare intresse för sporten och jag har för mig att det t.o.m. gick så långt som att TV-sporten slutade rapportera om det. Så: Är allt bra som det är med tävlingar i poker, eller finns det saker man skulle kunna ändra på? Där är väl själva kärnfrågan.

febern har flyttat över från yngste till äldste sonen som är på gränsen till VAB-mässig, men okej då. Orkade inte gnälla på deras mamma (min barnvecka annars) som hade ett sååå viktigt möte idag på sitt jobb. Och ska sanningen fram så är det rätt vilsamt att vabba med barn som kommit upp i skolåldern och inte är alltför sjuka Pysslar med lite pappersarbete och ett föreningsbokslut, men tog också ett litet DoN-pass på Ongame. 6/5 blev det och därmed är totalresultatet nu 48/29. Säkert tillfälligheternas spel, men jag inbillade mig att jag spelade med mer disciplin och större försiktighet/uppmärksamhet idag. Var bara uppe i ett par coinflips förutom den jag bustade i och då hade jag stål och vann. Fixade också frustrationen i den sista där jag ett tag hade 3700 (starstack 1500) och trodde att det var grönt. Men en seg semi-bubbla och bubbla, ett par 3bb-bet jag fick vika mot omslag och en mycket aggressiv spelare till höger om mig som inte gav mig chansen att pusha mot småstackarna omedelbart till vänster gjorde att min stack smalt och smalt och tillslut hade jag bara en obetydlig edge mot minsta stacken på bubblan. Det gick dock vägen till slut.

Ja det borde de. Tyvärr är det ofrånkomligt att så fort typ 0,01K personer (lol vad man blir påverkad av pokertugget fort) samlas för att festa så får man räkna med att åtminstone en av dem inte kan hantera alkoholen på ett godtagbart vis. Det behöver inte betyda att de är vardagsalkisar som missköter arbete och familj, men de har likafullt ett problem med sin alkoholkonsumtion. Förmodligen är det dock en mer allvarlig varningssignal när man börjar falla ur ramen på personalfester och 40-årsskivor i vänkretsen än att man krökar ner sig på "bortaplan". Representerar man någon, t ex en pokersite, så kommer saken förstås i ett helt annat läge. Även om alkohol och party har en given plats i pokerkulturen (utan nån värdering av om det är bra eller dåligt) så misstänker jag att spelföretagen inte vill att deras affischnamn ska gå över gränsen för att vara lite glad i hatten till att börja ragla omkring eller rentav börja uppföra sig som svin. Satt jag i position på ett sånt företag så skulle jag ta ett mycket allvarligt samtal med personen ifråga - både för företagets skull och för honom själv

Om man deklarerar att man spelar ett mästerskap i något så anser man väl per definition att det är en "idrott" eller "sport" - åtminstone i den mer vida bemärkelsen där det inte nödvändigtvis är en fysisk prestation inblandad. Eller vad menar du annars att det skulle vara?

Nån som har en aning om varför Ongame har denna löjliga prisstruktur: 1 HERO Real $58.35 2 Mr.Fortune1 Real $41.66 3 olsen411 Real $25.00 4 Jani_Bana Real $16.66 5 kossi0207 Real $8.33 ... även procentandelarna av totala potten är ojämna. Varför inte ex.vis 60-40-25-15-10??? Busto i turren efter en dubbling men sen var det godnatt med A7 som fick två synare och inte träffade nåt. Men det är svårt att vara kräsen med pushhänder när man har ett M på 2 Ut som 172:a av 1238 med 72 platser kvar till pengarna, så inget att gräma sig över egentligen. En KK-hand, två AK och en 99 på de nästan två timmar jag spelade är inte mycket att bygga stor stack med när inte heller flopparna bjöd på några underverk. Sammanfattning av pokerdagen: 26 maj $40,35 (16 SnG - 7 ITM varav DoN 13-6, 1 MTT för gratisbiljett, bust. Total insats inkl rake: $88) Månadsresultat: $102,48 även om jag inte håller detta in i kaklet så känns det skönt med mina modesta krav bara att vara uppe på ett tresiffrigt plus för månaden. Handbetyg på dagen:

... och där satt miniklonken i nämnda turnering! $58,35 - nytt vinstrekord för undertecknad (säger väl mer om mina blygsamma pokerskills iofs men ändå... Riktigt skönt kortflyt. Däremot åt skogen i stora turren verkar det. Varit lite upp och ner där men flera ställ utan syn har hållt mig flytande. Nu dock syn av två stycken med AK. Synare ett med 77 träffar färg samtidigt som jag träffar stegen på river :cry: Vann sen en tvångsallin men har bara 900 kvar och ett M på exakt 1.

poker är lustigt - har varit genomgående kortkall hela dagen och träffat mycket få bra saker. Och så plötsligt bara smäller det till i en 30-manna SnG jag sätter upp - och det med halvspekulativa händer från mörkarna. Först kåk K9 och sen nötfärg och jag mer än dubblar stacken på två givar...

tja... nån gång ska man ju själv sätta tvåoutaren på River också. Höjer 2BB med 88 och får ett ställ av spelaren till höger med 1000 kvar i stacken (jag 1700). Jag tänker: "två överkort, troligen AK - måste ta min chans eftersom det är MTT2. Det visar sig att jag bedömt situationen rätt, men på floppen kommer en kung. Jag har redan börjat sucka uppgivet och undra vad jag ska göra med en stack på 700 när åttan faller på river. 270:e plats av dryga 600 kvar (1200 startande) är inte mycket att hurra över, men jag är ändå med i en långt ifrån hopplös position.

Det är ganska roligt med avatarerna på Bet24 som inte går att ändra. Har suttit första halvtimmen som rätt stilig, brunhårig snubbe i kavaj, men blev nu hastigt och lustigt en gråhårig tant!

men... slarv igen. Jag ligger 5:a på bubblan och har några hundra ner till sexan. Analyserar inte situationen utan pushar med K9. En lika dålig spelare med nästan identiskt stack synar med AQ som står. Onödigt, onödigt, onödigt! Blev ändå 3 av 4 ITM och totalt 42-24. Nu lirar jag en av de tre fripoletter jag fått på Ongame. På den första halvtimmen har det hänt att jag ökade stacken med 33% med hjälp av KK. Sen har jag limpat in i en pott till tror jag och fått vika flopp, samma med någon av mörkarna. Annars bara skräp, eller så har jag inte fått chansen att gå med preflop på halvhyggliga händer pga hårt betande. Ligger i mitten av det kvarvarande startfältet ganska precis... M dryga 12 så det känns varken läge för spekulativa syner eller vildsinta pusher just nu..

Från höjden av mina 42 år vågar jag mig dock på att säga att man inte ångrar det man investerar här - även om det senare går åt skogen. Så ut, ut och fynda sommaren är här! (sen kanske man med åren upptäcker att det är lika svårt att leva med kvinnor som utan dem, men that's another story)

Tankarna fortsatte att snurra kring den sista DoN:en under ungarnas simskola och ju mer jag tänker, desto mer irriterad på mig själv blir jag. a) Varför höja 3bb UR POSITION bara för att jag får 99? Jag lär ju inte stå upp mot ett omslag mot någon vid bordet, möjligen, möjligen den minsta stacken som jag tror låg runt 1000. Jag måste bry mig mindre om handkorten och mer om situationen i turneringen tror jag. Om jag betar 3bb men planerar att vika för omslag så spelar ju handens värde ingen som helst roll. Däremot positionen och vem som sitter i mörkarna (särskilt då BB kanske). Här hade jag bordets största fisk i BB och bör inte vara förvånad över att det kommer en syn som ställer min hand i stora problem efter floppen. Jag låg trea vid bordet med hygglig marginal ner till 4-7:an, så det fanns ingen ko på isen som tvingade mig till action heller b)Efter denna hand gör jag värsta tänkbara: Låter den påverka mitt spel i nästa. Jag är fortfarande frustrerad och irriterad på "fisken" och beslutar mig därför för att ge allt på att han bluffar när min knekt träffar på turn. Oerhört dumt. Jag hade haft 1900 kvar drygt om jag hade vikit (startstack 1500) och fortfarande en helt okej position i DoN:en. Istället ska jag upp och vara bully för att "sätta honom på plats". Aldrig spela om stacken i marginella situationer i en DoN tror jag, om man inte är så shortstacked att det är det enda rimliga val som står till buds. c) Dessutom spelade jag under lite tidspress (simskolan) och med bara detta bord kvar igång. Dumt båda. Som så många andra har jag lite problem med att gå till för mycket action när jag har för lite att göra och är därför - tror jag - en typisk spelare som SKA lira runt 4 bord för att få lite naturlig hämsko på mig. d) Jag tror också att jag är för angelägen att vidmakthålla en behaglig position i tävlingen när jag fått den. Det är klart att man inte bara kan blinda iväg sin stack (om den inte blivit monsterstor), men man måste också våga lite mer på att det kommer konfrontationer och/eller misstag som slår ut nödvändigt antal spelare INNAN man själv behöver ta risker. Samtidigt måste man naturligtvis hålla koll på att det inte är de små stackarna som stöter hela tiden och plötsligt är uppe och förbi. Summa summarum så tror jag ändå att jag lärde mig nåt av det här och borde därför vara tacksam mot -38-fisken. Fast nä... där går nog ändå gränsen :twisted:

Efter denna motriggsdag är DoN-statsen nere på 38-21. Fullt medveten om att det kunde ha varit åtminstone ett par, tre ITM till med lite mer eftertanke i några kritiska situationer. Vill dock fortfarande tro att det ligger ganska mycket motrigg bakom det dåliga resultatet igår och särskilt idag. Tror inte jag dragit ut en enda allin där jag varit underdog de senaste 15-20 gamen, trots att mitt underhundsskap varit marginellt i flera av dem. Det är helt klart läge för att fortsätta förkovra sig mer teoretiskt dock. Beställt Moshman och Shaw SnG-böcker idag, tillsammans med Harringtons CG för flitiga pokerstudier i sommar Nu: Simskolegrind

bust på sista bordet. En idiot till synfisk som jag precis tänkte skriva om svårigheten att bemästra. Hans stack hade gått upp och ner från 5000 ner till startstack och upp igen till 3500 efter sedvanlig fisktur. Först synade han min 3xbet med 99 - borde väl ha ställt... och betade sen på turn med två överkort. Vad göra i en DoN annat än att lägga sig? Sen limpar han in från SB på mig och med J7 vågar jag inget annat än att passa. Floppen kommer 3K5 regnbåge, båda pass. Turn en knekt och han betar ut halvpott. Jag ställer och han synar. J3... Sinnessjukt. ROI på -38% Denna sköna majmånad har som jag nämnt verkligen bjudit på en stor mängd plågsamma torskar mot fiskar som får betalt för sina miffospel. Hur många såna här flytträffade tvåpar med skitkicker har jag sett t ex?? Varför höjer inte killen upp potten bara och driver ut mig? Slår jag om är det ju bara att lugnt och stilla ta sin J3 och gå ut, fortfarande med racet väl under kontroll (Han låg typ 2 av 7) Men dessa spelsugna fiskar som gör en massa irrationella moves istället för att bara bevaka sin ställning gör helt uppenbart DoN svårare, i varje fall på de här nivåerna. Frågan är om jag borde ha vikt ovan? Problemet är att jag då hade varit nere på samma nivå som de andra lågstackarna. Men när jag tänker efter så måste det rätta spelet vara att bita ihop och låta honom ta hem potten. Situationen är för marginell. Slutsatsen blir således att det satt två fiskar och krigade - en lite mer tursam än den andre bara (Det bör påpekas att fisk 2 dock har ett ROI som är nästan 50 procentenheter bättre än fisk 1)

Vidrig smörja på Ongame just nu. Av de fyra senaste pusherna har jag fått syn 3 med QQ, QQ, KK och förlorat allihop. Själv har jag på hela sessionen fått en enda par över 99 - KK i BB där alla foldade till mig. I övrigt oceaner av 85off och J2off etc. Sjysst. I princip inga som helst bordträffar heller utöver marginella mellanpar. När poker är så här ifrågasätter man sitt sunda förnuft varför man utsätter sig för dyngan..

Det som har nån betydelse för hur pokern ses utifrån är nog främst vad som händer under och i nära anslutning till tävling. Om var och varannan spelare lirar åtminstone lätt salongsberusad och det festas hejvilt efter varje spelsession så kommer gemene man - inte helt utan grund - dra slutsatsen att poker knappast tål en jämförelse med andra seriösa sporter&spel. Kanske är det så - hur orättvist det än må verka - att eftersom slumpfaktorn är mycket högre vid en enskild tävling i poker än i random sport så måste pokern vinnlägga sig ännu mer om att tävlingarna framstår som seriösa för utsidan. Å andra sidan kan man ju också hävda att pokervärlden är sig själv nock och inte behöver omvärldens godkännanden eller acceptans. Då kan man nog odla den invanda subkulturen i lugn och ro. Hur är det förresten med inställningen till alkohol hos de stora stjärnorna? Jag har t ex noterat att Doyle Brunson redan i första upplagan av sin bok avråder helt från att spela seriösa spel med någon form booze innanför västen...

Har jag som fullständigt okunnig i frågan fått allt om bakfoten, eller försöker svensk poker övertrumfa boxningen och alla deras konkurrerande "världsmästarbälten"? Markerna har alltså knappt kallnat i ett SM förrän nästa startar? Och så blir det ytterligare ett sen ordnat av Svenska Spel eller? Springer Don King runt i kulisserna eller har nån lust att reda ut röran för mig och eventuella andra okunniga??

sjuk sekvens i en DoN på bubblan: Vi är tre av sex som kämpar med de lägsta stackarna och man måste således stöta. Vi ligger hela tiden mellan dryga 1000 och 2000 och mörkarna är 200/400. Jag plockar då AQ och pushar givetvis. Syn av BB som också visar AQ. Delad pott. I nästa hand drar jag AJsuited och stöter igen. Denna hands BB synar också efter långt betänkande med... AQ! Jag räddas av att brädan kommer med 999 och ett överkort så vi får dela potten. Ytterligare ett par händer senare. AQ igen och ny push (vad annat kan jag göra?) Nu synar BB IGEN!!! och visar denna gång upp pocketkungar. Inget ess kommer på brädan och det blir således jag som blir bubbeloffret... Vilken jävla invasion av premiumhänder. Dessutom bråkar knektarna med mig igen: Nu var jag uppe mot ett par i damer. Borde dock förmodligen låtit bli att syna den lilla stacken här (hälften av min) eftersom den spelat tight så långt. 5 DoN idag (hemma och vabbar och sonen är tryggt förankrad vid PS2) - bara 2 ITM. Totalt således 32-20. Sessionen slutar ändå med lillplus då jag grindat ihop de första 10 bonusdollarna av 200.

Agree! Jag tror det otypiska betet kommer sig av att jag spelar en hand från en position där jag givet mitt nuvarande M och antal kvarvarande spelare normalt skulle slänga. Jag är verkligen ingen "ace high lover" normalt. Slänger allt under AT i tidiga positioner som inte är suited och limpar bara med suited om bordsstämningen är sån att många händer går ohöjda till flop. A7 och under nonsuited foldar jag i princip alltid om någon öppnat potten (även om det bara är med en limp). När jag går med med suited så är det främst nötfärgen jag går efter, även om jag plockar en del potter på flop eller turn när ett ess kommit och ingen annan verkar ha det. Semibluffar också hem nötfärgdrag när de kommer hyggligt ofta, vilket gör att jag tror att den delen av mitt spel är lönsamt. Viktigt att analysera även vinnarhänder. Jag tror att lika stora lärdomar vad gäller luckor och misstag i spelet kan dölja sig i dem. Det gäller att ha självinsikten att inse när man blivit "saved by some great luck" som Harrington uttrycker saken