valterego

Några teveserier sticker ut från andra när det kommer till status bland tittare och kritiker (främst de sistnämnda). På senare år har jag konstaterat att min egen, personliga filmsmak korrellerar allt sämre med vad kritikerna tycker. För mig är det några få faktorer som helt avgör om serie ska få högsta möjliga betyg eller ej. Det första kriteriet är kanske det mest uppenbara; skådespelarinsatser. Det finns få saker som förstör en bra serie så mycket som när man verkligen stör sig på en av aktörerna. I sitcomen Seinfeld kommer titelpersonen och hans självbetitlade persona undan med det då det blir en metadel av humorn i serien. Det väntas att Jerry Seinfeld ska skrika fram sina repliker och ha en smula svårt att hålla sig för skratt. Hade det varit ett drama eller en thriller hade det varit otänkbart. Detta är något som gör att jag har extremt svårt för kritikerrosade True Blood till exempel. Bra serie, bra story, fantastiska jävla opening credits. Det spelar ingen roll, Anna Paquins skådespelarinsats monterar effektivt ner varje spår av intresse jag kan tänkas ha för serien. Nästa punkt är en bra story. Det bör vara något som binder fast en och får dig att vilja veta mer. Att bara se ett avsnitt till. Åter igen är detta inget större problem för en komedi, men allt med lite tyngd i måste kunna leverera på denna punkt. Det här är nog den mest subjektiva punkten på min lista; vad som är en bra story för mig behöver absolut inte vara det för dig. Breaking Bad är en av det senaste decenniets mest hypade serier, och jag ser varför. Men den griper inte tag i mig; det är en historia som tyvärr inte lockar mina sinnen. Ett välskrivet manus vad gäller dialog och research. Sitter ofta ihop med ettan. En bra skådis behöver bra linjer att jobba med. Annars blir det ändå skit. Til sist vill jag lyfta den punkt som jag tycker kanske är viktigast, men som jag tror minst antal människor tänker på när de ska bedöma serier. Finslipningen. Hur tight och jämn är serien? Hur bra är den ihopknuten? Jag pratar inte om säsonger här, eller ens avsnitt. Scener, klipp,ögonblick. De allra bästa serierna ska ha få om ens någon överflödig scen, och när det är över ska man tänka: "Ja jävlar!". Kritikerfavoriter som Sopranos, Game of Thrones, Walking Dead och Sons of Anarchy faller bort just på grund av detta. För att inte tala om Lost. Det finns olika långa transportsträckor i dem, men de finns. I Walking Dead talar vi delar av säsonger, i Sopranos om scener. Men tillräckligt för att de ska märkas. Nämnda Sons of Anarchy tycker jag kommer bra nära perfektion mot slutet, i säsong sju och slutet av säsong sex. Där byggs allt på ett mästerligt sätt upp mot slutscenernas klimax. Tyvärr är de överflödiga scenerna på vägen dit allt för långa. Mina personliga favoriter är serier som spikar full pott på allt det ovanstående. ju längre serien är, desto svårare kommer det bli att hålla höjd. Jag har tidigare skrivit om Lonesome Dove, som är en bra exempel på perfektion. Generation Kill är ett annat exempel. Liksom första säsongen av Heroes. Den mest fullkomliga av alla serier, sett till ovanstående faktorer är emellertid i mina ögon Band of Brothers. Skaparna har putsat allt till perfektion. Inte en död ruta, inte en skådespelare som inte levererar i världsklass. Inte en replik som inte bär handlingen framåt.

Jag har upptäckt att det är en klar emotionell skillnad på att ha media som enda förhållningskälla till världspolitiska konflikter, jämfört med att uppleva det. Visst, jag är fortfarande en priviligerad västerlänning som lever ett Svenne Banan-liv, men det händer nåt skumt i en när man från sitt sovrumsfönster faktiskt hör bombplan starta och landa för skarpa uppdrag. För att inte tala om att Royal Air Force tydligen tappat ett par missiler i vårt närområde. Ooops. http://www.independent.co.uk/news/world/europe/missiles-fall-off-raf-fighter-jet-as-it-lands-at-akrotiri-base-in-cyprus-10391193.html För övrigt undrar jag hur arrangörerna för Global Gaming Awards tänker när de lägger ett väldigt onlineinfluerad event på Sheldon Adelsons anläggning.

Han ville väl vara snäll Skämt åsido, jag såg inte dealen, men är det så att han oombedd försämrar sina villkor känns det så klart något udda.

Personligen skulle jag kunna ge upp rätt mycket ICM-tänk för att säkra upp en större summa i ett sånt läge.

Grisdåligt.

Tror det är denna post han syftar på...

Även om svensk fotboll intresserar mig måttligt när det inte handlar om landslagsspel har jag så klart inte missat händelserna kring Erik Israelsson och hans skada. Tyckte fram tills idag att samtliga inblandade representanter från AIKs sida i bästa fall hanterade det blekt, och sämsta fall ryggradslöst. Det uttalande som klubben nu gjort på sin hemsida var stort och värdigt. En rakryggad ursäkt, cred för det: http://aikfotboll.se/Article.aspx?contentID=9657

Jag är inte på något sätt AIKare, men det här tycker jag var stort av klubben. En rak och uppriktig ursäkt utan krusiduller: http://aikfotboll.se/Article.aspx?contentID=9657

Framkom väl typ att hans handlingar inte riktigt motsvarade hans ord. Samt att han gillade att ta betalt enligt devisen the sky is the limit.

Den här hade helt gått mig förbi. Har svårt att se att den inte skulle vara bra.

Idag är det två år sedan jag fick ett morgon-SMS om att min vän Patrick hade somnat in på Västerås Sjukhus efter ett halvt helvetesår av lidande i sviterna av en firningsolycka. Hans sambo A, som skickade mig det enormt sorgliga men ändå vackra SMS:et var där till slutet, och jag själv hade varit där dagen innan. Jag skojade om hans raggsockor, pratade om resor till Norge, och om framtiden. Ändå visste både han och jag att det var vårt sista möte. Micke Norinder sammanfattade det väldigt bra för mig en gång i tiden. "Sorg måste inte gå över. Man ska bara fila bort kanterna och lära sig leva med den."

Klassisk sagoläsningstaktik. Dubbelbläddrandet....

Haha, fan vad jag ser dig och Jarne i era turistoutfits framför mig nu, ute på dåligheter

True. Många avstånd som man skulle kunna gå i andra sammanhang är inte speciellt roligt i 40+ värme och ökensol.

Nåja, det gjorde jag inte explicit, men om han rent hypotetiskt vore ett så är han ett väldigt likeable sådant

Äh, folk är alldeles för pretto. Ströunderhållning är underskattat

Hunger Games 3 håller jag helt med om att den inte är mycket att hänga i gran, och Hobbit 3 var inte heller jätteimponerande. Men Maze Runner gillade jag Möjligen för att jag har en rejäl hookup på labyrinter.

Kollade på Maze Runner härom dagen och blev positivt överraskad. En stunds riktigt skaplig underhållning. Nytt avsnitt i minivideoprojektet. http://www.poker.se/videos/77962022/vagen-till-sm-del-ii.html

Bump. Verkar som MrGal vunnit bioplåtarna, så hen får gärna höra av sig till mig eller partneransvarig.

syryoyo får en vecka för flera personangrepp

Förvånar mig inte. Learning to fly och Eye of the Tiger får väl dessutom fortfarande anses tillhöra toppen i popularitet av motivationshöjande låtar.... Fyran är för övrigt i mina ögon den i särklass sämsta i serien.

Jag såg Rocky omkring 1983 någon gång, och inga filmsläpp under 80-talet var mer emotsedda än uppföljarna till den. Så här i backspegeln kan man väl konstatera att de i princip hade kunnat stanna efter tvåan, även om jag tycker det finns poänger i del 5. Oavsett vad så är det dags igen, och jag ska erkänna att det lockar fram någon form av förväntan i mig att se trailern till Creed.

Låter onekligen intressant ska kollas in

Du kommer (förhoppningsvis) inte att ångra dig Däremot har jag hört att tvåan ska vara en besvikelse.

Senaste lekprojektet. http://www.poker.se/videos/77962021/vagen-till-sm-del-i.html