Idag är det två år sedan jag fick ett morgon-SMS om att min vän Patrick hade somnat in på Västerås Sjukhus efter ett halvt helvetesår av lidande i sviterna av en firningsolycka. Hans sambo A, som skickade mig det enormt sorgliga men ändå vackra SMS:et var där till slutet, och jag själv hade varit där dagen innan. Jag skojade om hans raggsockor, pratade om resor till Norge, och om framtiden. Ändå visste både han och jag att det var vårt sista möte.
Micke Norinder sammanfattade det väldigt bra för mig en gång i tiden. "Sorg måste inte gå över. Man ska bara fila bort kanterna och lära sig leva med den."