Idag är det två år sedan min vän Patrick begravdes. Det går inte en dag utan att han är med mig på ett eller annat sätt. Sorg fascinerar mig i det att det är en känsla som kan innehålla så många andra känslor i sig, som ilska, glädje, vemod, saknad mm.
Om en dryg vecka tar jag och Karlsson vårt pick och pack och drar till Malta för SM. Jag har inte varit på en liverapportering sen just Malta i våras, då EPTn var där. Över ett halvår sedan, så är grymt taggad nu. Dessutom länge sen jag åkte med en sidekick, och jag tror Karlsson har finfin potential hur mycket vi än raljerar om hans personkännedom. Ska bli jävligt kul att återse gamla vänner och bekanta i communityn igen också.