parre

I och för sig sant. Får plocka in demontränare från staterna, á la systrarna Williams pappa, istället. Tack för rådet!

Det klagas mycket på LI och CC på detta forum och jakten på pokerklubbar. Det hävdas att CC inte tillgodoser det spelbehov som finns och att folk därför söker sig till privata spelklubbar. Att CC inte tillgodoser spelbehovet är sant, men varför skulle de göra det? Vad har CC för intresse av att dra in nån hundralapp per timme och bord på att ett gäng sitter och slaskar lite 5-5 dealer's liksom (eller 10/20 för den delen). I Stockholm finns det tillräckligt med folk som har råd/tror de har råd/är spelmissbrukare och fixar deg/tar skott för att 100/200 FL och 25/25 eller 50/50 PL ska vara gångbart. Finns ingen som helst anledning för CC att konkurrera med privata klubbar, kompisgäng och dylikt. Dock finns CC där när någon full lowlimittomte får för sig att han ska mäta krafter med hajarna efter att ha turat in 10k på rouletten... CC drivs i mitt tycke enbart i ett syfte: vinstsyfte. De drar in mer pengar på casinospel, de spelare som har råd spelar på CC ändå för att plocka fisken, deras turneringar med högt inköp drar relativt mkt folk. Visst skulle ALLT kunna göras bättre och mer användarvänligt, men vad har CC för intresse av det? Vill de få uppskattning av pokerspelare? Nej. De behöver inte den. Vill de få in mer deg av folk som spelar black jack? Ja. Att det som ett resultat av pokerboomen uppkommit ett gäng klubbar är helt perfekt för LI/CC. Jag kan tänka mig att de sitter där på sina privata styrelsemöten och ler åt situationen. Tänk er själva: Vi driver ett företag som vill göra vinst. Vi har en briljant affärsidé och stor kundbas. Vi har dock ett problem: För att behålla kundbasen och inte utsättas för konkurrens måste vi behålla spelmonopolet. Vi har pokerklubbar som i förlängningen skyfflar spelare även till CC, kundbasen växer. Pokerklubbarna är inte vårt egentliga problem, det är vår lycka! Pokerklubbarna bidrar alltså till att pokern växer och till att fler spelar på CC, vilket bidrar till att CC ökar sin vinst. Helt ärligt, hur många av er som spelar på CC spelar enbart poker där? Hur ofta händer det att nåra hundringar hamnar på Pai Gow-bordet, eller en lax på rouletten? Hur ofta köper ni mat och dryck? Alltså är pokerklubbar ur den aspekten positiva. Pokerklubbarna är även enormt positiva ur en annan aspekt, nämligen den rättsliga. Genom att börja en hetsjakt på "illegala svartklubbar" och starta ett mediadrev (medierna hakar såklart på, de vill också tjäna pengar och en löpsedel som "LI anmäler SVARTKLUBB. Micke, 21: Jag spelade bort mitt liv!" säljer bättre än "Greta, 72, blev rånad på sin rullstol" (so what, händer varje dag)). Vidare så visar jakten på klubbarna att monopolet har ett syfte och att vi ska bibehålla monopolet. Folkets Försvarare rycker ut för att rädda människor från fördärvet. Vill de spela så får de väl spela på CC, där är de skyddade och välmående! Alltså är förklaringen till CC's och LI's agerande synnerligen logiskt och egentligen inget att klaga på. De gör bara sitt jobb, och än så länge lyckas de bra med det, i alla fall på denna punkt. De riskerar heller inte att kapa av grenen som de själva sitter på: stängs en klubb ner kommer efterfrågan skapa en ny i dess ställe, och proceduren återupprepas. Så, LI/CC/Svenska Spel/S/SSU och övriga: Grattis! Ni har lyckats försätta er i en win/win-situation, i alla fall så länge folk inte får reda på era bakomliggande motiv till ert handlande. Men å andra sidan har ni uppfostrat folk i 70 år till att inte ifrågasätta. Bra jobbat, killar och tjejer!

Det som jag blev intresserad av är vad för SPEL de lirade på den klubben...

Det är ju inte jag som ska sköta skolan, jag ska bara håva in cashen. Lärare rekryterar jag från någon avlägsen f.d. Sovjetrepublik, typ Uzbekistan, som har vana av sådan uppfostran Din son skulle ju för övrigt passa perfekt, går ju rykten om att han är en riktig pokerhaj redan nu. Tänk vad lite isolation, brist på kärlek och konstant pokertänkande skulle göra för hans utveckling!!

Det verkar vara en del folk här på forumet som har barn. Inspirerad av tråden om barn till försäljning så har jag ett förslag: Vi startar Projekt Pottskola. I den klassiska eugenismens och rashygienens namn ska vi samla alla ungar till pokerspelare på forumet i en Pottskola - som gärna får ligga lite avsides ute i skogen. Dels för att myndigheterna inte ska få någon insyn, dels för att ungarna när de växer upp inte ska få kontakt med utomstående icke-spelare. Planen är alltså att uppfostra x antal barn till att bli pokerproffs. Genom att redan i tidig ålder tvinga barnen genom en strikt och hård uppfostran och genom att låta dessa växa upp i en pokermiljö göra dessa till fullblodsproffs utan andra intressen. Barnen kommer att redan i tidig ålder lära sig räkna odds, kort och så vidare. Disciplinproblem kommer icke att uppstå, då hjärntvätten i kombination med strikta straff kommer leda till att de spelar disciplinerat. All undervisning kommer ske med betoning på poker poker och ännu mera poker. Barnen kommer slippa all reklam och allt fokus på kläder, sociala umgängesregler och liknande. Pressen och prestationsångesten från den yttre världen kommer vara som bortspolad. Den enda pressen kommer ligga på prestationer! Mobbning kommer ej att förekomma. Pottskolan kommer drivas på en strikt meritokratisk basis. Barnen kommer leva ett avskilt eremitliv, där deras mål är att dra in mer pengar till skolan samt på sikt föröka sig för att fortplanta nästa pokergeneration. Denna idé tror jag starkt på. Vem skulle INTE vara beredd att offra sitt barn för att bli miljonär? Tänk vad stolta ni kan känna er som föräldrar när ni läser på olika forum om hur Totte123 krossar motståndet på Primas highstakesbord! Naturligtvis kommer föräldrarna ej tillåtas att ha kontakt med barnen, då detta kan påverka deras tankar i fel riktning. Projekt Pottskola - Våga ge era barn en vettig framtid!

Om han inte känner till tyngdlagen och därför tror att det är ett jämnt vad så är killen gravt mentalt efterbliven, varför du borde kunna buras in för typ vållande av annans död eller något sådant för att ha lurat han till att hoppa Verklighet -> Teori

Återigen inte mycket att säga. Spelat lite BJ och Jack Vegas ute på krogen ibland, men inte mer än så. Pokersuget är för det mesta helt obefintligt, även om jag börjat följa plantskolan som kollat en del HH:s. Tänkte mest "han spelade bra" eller "han spelade konstigt, han borde gjort si och så" samt skrattat lite åt alla weak-tighta nissar som tycker att man inte ska lira A2s med en raise UTG i SH Tx NL Men annars, vet inte. Varit sjuk ett par dagar och tagit det lugnt, men att sluta spela går bra i alla fall. Känner mig mest likgiltig inför poker nuförtiden. Ligger så jävla långt efter med min B-uppsats. Är typ meningen att jag ska lämna in en 5-6 sidor imorrn, men min lärare får nöja sig med 2-3. Mest på grund av att jag är så lat, men seriöst, jag jobbar så jävla mycket bättre under tidspress. Hatar sådana här jävla onödiga "mellan-inlämningar". Jag vill i lugn och ro läsa igenom allt, tänka igenom allt, bilda mig en förståelse kring ämnet för att sedan snabbt som fan på ett par dagar skriva ihop en briljant text... Datanörd som jag är så skriver jag blixtsnabbt, så det är inte direkt några problem. 23e ska visst ett uppsatsutkast vara inne, så jag kommer antagligen skriva majoriteten av hela uppsatsen den helgen, inte innan. Varför ska folk ha så jävla svårt att förstå att jag gör saker på mitt sätt, inte på deras? Eller, jag vet inte om de har svårt att förstå. Läraren kommer ju bli ställd inför faktum på seminariet på torsdag när jag har praktiskt taget noll vettigt redovisningsmaterial... Annars är väl mitt liv helt okej, förutom sjukdomen. Hockey-VM.. mitt älskade Lettland ska krossa Sverige ikväll och slå ut finnarna ur VM. (Så länge Kanada inte torskar mot Ukraina nu, står 1-1 nu... mindre betryggande). På torsdag är jag bjuden på födelsedagsfest, kul. Sen är det helg, då kan jag plugga och dricka bira. Skönt. Fan, det här börjar mer och mer likna någon patetisk mediahoras blogg. Får ta och skärpa mig, känns som om sjukdomen tar bort för mycket av min bitska och cyniska sarkasm. Får hoppas att den återvänder snart!

Vilopuls 46? Jävlar vilken atlet

Heja Lettland!

Juste det, novellen i Off Topic har jag inte haft tid med att skriva... men fortsättning följer, jag lovar mer av min humor och mindre sentimentalt filosofiskt bullshit i fortsättningen...

Mjo, tentan som jag snackade om tror jag det gick riktigt bra på. Trots att jag totalt pluggade effektivt kanske 6-7 timmar (ca 1000 sidors kurslitteratur). Visar väl hur seriöst statsvetenskap är som disciplin, alternativt hur överjävligt intelligent jag är I och för sig brukar jag alltid ha känslan av att det gått dåligt på tentor det gått bra på, så jag vet inte vad jag ska göra med denna känsla egentligen... men jag tror det gick bra i alla fall. När det gäller spel så går det i alla fall bra. Inte tänkt på spel eller så, torskade i och för sig 150 på BJ i fredags när jag var ute och krökade. Dock känns inte förlusten så farlig med tanke på att jag med lätthet brände pengar på en sexa whiskey = 96 kr. Eller njöt av de formidabelt fantastiska ölpriserna på Stockholms klubbar: en liten Staropramen = 45 kr. Självklart så är man ju inte snål, så priset blir 50... Har en kusin på besök nu som jag måste ta hand om och roa, sen så är det Bajen på Söderstadion imorrn (jaktsäsongen på danskjävlarna är igång) samt Lettland i hockeyn imorrn mot USA, och Champions League. Fan, blir en hel del sport... Borde fokusera mer på att skriva min B-uppsats, men det fixar sig så fort jag bestämt mig ungefär hur jag ska lägga upp skiten. Jag skriver snabbt, bra och övertygande, samt döljer de logiska hålen i mina argument genom skickligt användande av retorik och värdeladdade ord, så det ska inte vara något som helst problem. Vet inte, egentligen inte mycket att säga. Inte tänkt alls på poker på kanske en vecka nu, känns skönt med tanke på återfallet för några veckor sedan. Fattig är jag som in i helvete, men deg kan alltid fixas, hoppas bara jag inte har FÖR mycket skulder vid månadens slut så det blir som denna månad. Men fuck pengar, vad är det egentligen? Går ju alltid att fixa vid behov, så länge jag har mer pengar över efter nästa lön än senaste två månaderna är jag nöjd. Eftersom jag inte tänkt på poker så har jag svårt att skriva något om eventuellt spelsug eller tankar på spel i framtiden då jag inte haft några såna. Över och ut. Med packet. Skåne till Danmark!

Kapitel 1 Snart skulle turneringen börja. Jag var oerhört laddad, efter att ha kvalat in till denna stora turnering för en billig penning skulle jag äntligen få chansen. Över 10 000 dollar i förstapris. 10 000 som skulle bli mina. Jag pratar naturligtvis om Internetpoker. Jag har innerst inne alltid varit något av en spelare, spel har lockat. Möjligheten att vinna, att beräkna, att krossa en motståndare, men utan att tillfoga den någon skada. Efteråt, efter krossandet och det fullständiga demoraliserandet, kan vi skaka hand och vara vänner. Spel, essensen av det mänskliga urtillståndet. Egentligen är ju själva livet ett enda stort spel. Människor följer vissa spelregler, de som inte kör det kastas helt sonika ut och får tillbringa sina liv på mindre glamorösa platser benämnda ”fängelse”, ”anstalt” eller ”vårdhem”. Vissa tvingas ut på gatan av livets brutala verklighet, märkta av detta spel. Men som i alla spel så finns det vinnare och förlorare, det är ett måste för att spelet ska fortgå, för att intresset för spelet ska bevaras. Livets roulettehjul snurrar konstant, ibland stannar det på ett för en själv mindre gynnsamt utfall, ibland på ett mer gynnsamt. Dock vinner banken, döden, alltid i längden. Spelet framkallar det människan egentligen är. En egoistisk nyttomaximerare, som i vissa moment av svaghet försöker sprida en bild av sig själv som medkännande, sympatisk, som en som bryr sig om andra. Under långa stunder kan människan framstå som en solidarisk medmänniska, en socialists idealskapelse, men under ytan döljer sig den iskallt beräknande hjärnan, som (medvetet eller omedvetet) planerar nästa drag, nästa möjlighet att attackera, att hugga. I alla fall hos tänkande individer, det är inte direkt så att det saknas idioter i världen. Det räcker ju med att läsa en dagstidning för att förstå vilken nivå de människoliknande bestarna, de som inte förstår spelet, eller inte vill förstå spelet, befinner sig på. ”Man högg sig själv i benet när han skulle skala potatis”, typ. Hur som helst har jag aldrig varit en av dem. Turneringen skulle dra igång vilken stund som helst. Snart skulle spelet i spelet, spelet som skulle bli min International, som åt mig lycka bära skola. Att fundera på all idioti, all efterblivenhet, fick mig att må bra. Jag var skapad att vinna i spel, att kalkylera fram den där genialiska vägen ut ur en knipa som inte ens Djingis Khan kunnat ta sig ur. Att briljera. Spelet som jag valt för mitt självförverkligande, spelet som jag ovetande suktat efter hela mitt liv, spelet som skulle förlösa mig, var pokern. Den hade kommit in i mitt liv av en ren slump, träffat mitt hjärta likt en pil från en kärlek som, till skillnad från mänsklig, aldrig skulle svika, aldrig lämna mig i sticket. Visst hade vägen hit varit hård, lektionerna många och ibland brutala, men nu har jag bestämt mig. Som Nordman en gång sjöng i melodifestivalen, ”ödet var min väg”. Pokern är min väg. Ödet, pokern. Pokern, ödet. Sammantvinade. Att pokern hittade mig var av en ren slump. Efter en tråkig dag på mitt jobb, som jag förvisso rätt ofta trivs bra med (som sekreterare på en statlig myndighet lär man sig en hel del om hur människor fungerar och hur deras svagheter och brister kan användas mot dem), kom jag hem till ett berg av reklam och räkningar. Hemköp – nu kan du få två läsk till priset av en (vem fan bryr sig, vill jag ha två köper jag två och skiter i priset). Onoff – nu ännu bättre pris på mobiler (ja, bli slav under oss i två år så får du en lurjävel billigt). Dock såg jag något annat bland högen, något som skulle förändra mitt liv – enbart till det positiva: En simpel CD-skiva med orden ”Ladbrokes Poker” på. Jag satte in skivan i datorn. Något program öppnades, snart var jag inne i en lobby. En uppsjö av bord fanns tillgängliga. Texas Hold’Em, Omaha, Seven Card Stud. Många konstiga ord. Dollarsymboler som betecknade insatsgränserna. Jag satte in lite pengar, något som gick oerhört smidigt och lätt. Jag klickade på något bord, satte mig ner med de pengar jag satt in. Framför mitt namn stod plötsligt även en summa: 200$. Jag var en människa, från att ha varit exkluderad till att bli en del av en gemenskap. Allt bara på grund av ett knapptryck. Jag minns fortfarande nybörjareuforin. Ruschen av att trycka på knappar, se dollartecknena byta ägare. Se hur mina 200 blev till 400 och sedan till noll. Se hur jag satte in 200 till, kände gemenskapen, kände lusten, kände hur jag blev uppfylld av liv, hur orosmolnen försvann. Jag insåg att i detta spel var jag i underläge. Jag började fördjupa mig, borra mig längre igenom pokergemenskapens hårda skal. Jag började simma uppåt, mot ytan, bort från den mörka fattigdomens djup. Jag kände mig levande. Snart kom också första vinsterna. Dollartecknena förvandlades efter några knapptryck och lite oändligt lång vandring till papperslappar i min hand, papperslappar som jag kunde investera i vettiga saker, såsom alkohol, kläder, mat. Jag levde. Turneringen hade börjat. Första fasen var som vanligt ett långt och erbarmligt väntande på kort, ett väntande på att de dumma motståndarna skulle göra fel vid fel lägen och ge sina marker till mig. Snart skulle prispotten vara min.

Paradisets gröna fält Prolog Jag ska göra det. Bli stor, större än störst. Lysa som den klaraste stjärnan på himmelen, bli beundrad, uppnå hittills oanade höjder. Det finns ingen som kan stoppa mig, inga oövervinnliga hinder, inga återvändsgränder. Bara en spikrak motorväg upp som går rakt mot höjden av ära och berömmelse, mot rikedom, mot friheten. Bilen är snabb, tanken är full, tankarna är rätta. Uppåt, uppåt, nu finns det ej längre någon möjlighet till återvändo. Självförverkligandet, som ibland verkar vara en oändligt lång slalombana, är nu istället bara ett kort och rakt störtlopp mot målet. Så nära, så oerhört nära. Lukten av framgång är inte längre abstrakt, alla konstiga begrepp som jag brottats med, alla oklarheter, allting har klarnat. Livsvalet är gjort. Där andra fortsatte rakt fram har jag gjort en U-sväng, där andra bara accepterade har jag ifrågasatt, tänkt. De andra, de vet ingenting. Snart så är jag där. Jag känner det i hela kroppen, min själ är uppfylld av en egendomlig glädje, jag känner mig som något av en upplyst Buddha. Den enda skillnaden är väl egentligen att jag kan sitta vid en dator i en modern storstad istället för isolationen som något ensligt berg erbjuder. Min meditation har blivit mitt liv. Min upplysning ska leda till storhet. Jag ska lyckas.

Så har jag äntligen tagit tummin ur arslet och bestämt mig för att skriva en längre novell. Den heter "Paradisets gröna fält". Handlingen kommer ni bli varse om såsmåningom. Så fort jag skrivit ett kapitel kommer jag lägga in det i denna tråd. Snälla - kommentera inte denna novell i denna tråd. Skapa en annan tråd. Jag hoppas att detta är okej för moderatorerna, men jag vill verkligen att novellen ska gå att läsa i ett streck utan avbrott för en massa diskussion emellan. Jag vet inte hur mycket och när jag kommer uppdatera den, jag har jävligt mycket idéer men jävligt ont om tid för tillfället. Dock hoppas jag kunna hinna med minst 2 uppdateringar per vecka, även om jobb, b-uppsats, tenta imorgon och lite andra åtaganden tar upp helvetiskt mycket tid. Hur som helst - mycket nöje! EDIT: La till en poll.

Om jag inte var tvungen att käka nu och sen dricka öl o glo på fotball skulle jag ha kommit med en briljant kontring. Nu låter jag det vara istället.

Jag har ruskigt dålig karaktär och självdisciplin när det gäller praktiskt taget allt. Beror dels på medföddhet, dels på att hur fan ska man motivera sig själv att göra något vettigt i skolan t.ex. när man klarar av alla uppgifter på 10min och sen får sitta och vara uttråkad bara för att resten av klassen inte fattar... Självdisciplin är ett stort problem för mig och det rä jag medveten om. Jag har tenta på fredag, så istället för att plugga planerar jag att dricka öl med polare och se fotboll

Hahaha. Knäckt

Obs. Innehåller sarkasm och grovt språk. Om du inte gillar något av ovanstående: läs någon annan jävla trådjävel och dö. Annars, fortsätt läsa och njut. Nu i dagarna har mycket skrivets om nätpoker i pressen (bl.a. om skatterazzia, ngn rakebacknisse som åkt dit, samt om hur en pokerklubb blivit polisanmäld). Det har även skrivits en del om nätpedofili, dvs killar som raggar brudar runt 12-13 upp till 18-årsåldern på nätet, får dessa att klä av sig på webcams och skicka massa uppkåtande bilder, samt ibland knulla IRL. Jag tror att nätpoker är bra för att få nätpedofiler att sluta. Helt ärligt, hur många nätpokerproffs har tid för brudar? När du vet att spelbordet med fiskar väntar, att du kan tjäna så och så mycket pengar på att spela, varför då börja ragga brudar på nätet och tappa massa värdefull tid? Din sexdrift kan du tillfredställa genom snabba och regelbundna besök på någon av nätets 100000-tals porrsidor. Du slipper tjafs, jidder och polisanmälan, och kan hitta all sorts pornografi, teens, djur, QoS insmord i olja etc. En matematiskt tänkande människa inser snabbt att nätpedofili är -EV: 1) Det tar tid att fixa någon dum fjortisslyna som vill skicka bilder. Under den tiden blir spelet lidande. 2) Fixar du någon dum fjortisslyna som du också vill knulla tar det ännu mer tid och kostar pengar (resor, kondomer för att undvika kondylom). 3) Du riskerar att bli polisanmäld och få förhinder för pokerspelet. Jämför detta med att ta en kort paus (t.ex. i ett turneringsbreak) för att kolla lite porr och köra en snabbrunk. Klart -EV att nätpedofilera. Klart +EV att ej nätpedofilera. De proffs som är mest hardcore (ingen nämnd, ingen glömd) har spelat så pass mycket att deras sexdrift är utrotad. Maximalt +EV alltså. Pokerspelare kan alltså delas in i följande kategorier: 1) Nätpedofiler. Slösar så mycket tid på nätpedofili att deras winrate blir kraftigt lidande. 2) Runkare. Slösar marginellt med tid på internetporr. Winrate blir knappast lidande. 3) Pokerproffs. Har ingen sexdrift, utan satsar allt på att maximera EV. Grymma.

Ehh. Vart tror ni de 6000 till plantskolan kom ifrån? QoS var generös nog att skänka lite mer än ett inköp på de nivåer han vanligtvis spelar på...

Många inlägg att besvara. Jag ger mig på ett försök: När jag skriver mer prosaistiska texter så blir det lätt poetiskt och framstår som något positivt. Just ovanstående skrev jag när jag druckit några bira och var spelsugen (dvs istället för att spela så skrev jag ner mina tankar). När jag druckit ett par bira och ska skriva något så blir det lätt så. Mjo, bra eller obra. Att andra rycks med i mina texter bevisar väl snarare på att jag skriver bra än något annat. Jag vet inte, skriver jag ner mitt spelsug och mina tankar blir det lättare att acceptera att jag inte får spela, inte kan spela. Jag tänker ibland som så, nu när jag skrivit om hur skönt det skulle vara o slaska på Klubben, hur skulle det se ut om jag 2h senare skriver "jag spelade bort xxx kr på nätpoker för att jag ville spela". Men det fungerar som en slags terapi och i överlag tänker jag jävligt lite på poker. Jag försöker mota bort pokertankarna när de dyker upp, enbart för att inte börja snurra mig in i olika moment och spelteoretiska diskussioner med mig själv. Något som är ett måste ifall man vill bli bra, men enbart kommer till skada om man vill sluta spela. Har även haft tankar på att börja på en novellföljetong här på forumet (alltså rent fiktiv). Skriva istället för att spela, typ. Naturligtvis med min patenterade cyniska mörka humor Absolut. På grund av att jag hade slantar kvar i sltuet av månaden hade jag råd att köpa det allra nödvändigaste förra månaden. Dock hade jag ALDRIG kunnat tänka mig hur långtgående ekonomiska konsekvenser en total bankrutt har. Man lånar lite deg, sen vips har man ingen deg nästa månad heller. Men det kan bara gå uppåt, så jag klagar inte. Mjo, det jag ser allvarligt på är att jag spelade nätpoker för 700SEK, inte att jag brände 2000 på en kväll. Bränna 2k händer på en kväll, men just att jag inte lyckades förmå mig att hålla mig borta från pokern sved. Pengarna är relativt oviktiga i sammanhanget, det viktiga är att ej spela. Jack Vegas har ändå sin charm... kommer jag få frispel? Nej! Fan. Kommer jag få frispel? Nej! Fan. Repeat x100. Nej, men jag har flera gånger visat stor brist på karaktär... Men vi får se, jag behåller som mål att någon gång i framtiden testa spela live igen. Och se hur det funkar. Skulle vara så jävla oerhört skitsurt att ALDRIG mer kunna lira live. Det gör dom flesta som tur var inte. Mjo, det hände en del ja Oftast i samband med fylla. Alltså, jag kan fortfarande berätta om den gången då jag torskade hela rullen (500E) på en hand där jag var 97,5% favorit... typ. Du verkar tänka på pokern hela tiden. Någotsom jag också gjorde närjag spelade. Det är väl den egentligen enda förändringen i mitt liv - jag tänker inte poker från morron till kväll längre.

Fan, det är nu det börjar bli jobbigt. Pokertänket börjar återvända. Att inte spela alls känns inte så jävla lockande längre. Jag vet inte, på något sätt verkar gamblingen vara så jävla djupt fastetsad i mig. Jag har ingen deg nästa månad, så jag kommer inte spela då. Men efter det? Vad kommer hända? Jag är ibland så oerhört jävla sugen på livespel. Bara en turnering på Klubben (eller, jag har hört att turneringarna är rätt trista nu ifall man hamanr vid ett trist tajtnissebord, men så har det alltid varit. Den enda turneirngen jag spelade bra i senaste 6 månaderna var Pf.live, och det krävde ett jävla fokus...). Bara en slaskskväll med grabbarna. Att bara få sitta där vid det där bordet, antingen hemma hos någon eller Klubben. Se markerna byta ägare. Känna flytet, känna att readsen stämmer. Sätta någon på bluff och syna med A-high. Vinna. Trycka in degen när man känner svaghet. Utnyttja motståndarnas svagheter. Ni vet, de där kvällarna då allt stämmer. Då man inte har fel. Då man inte har otur. Blir man utdragen blir det i en mindre pott. Vinner man en coinflip är det en jättepott. Alltså, när det väl stämmer är poker så skönt. Att det inte alltid gör det, att man torskar rakt ut, spelar dåligt, tiltar. Sånt händer. Men alla de gånger det verkligen går bra, de gångerna allting stämmer. Usch, de gångerna är så jävla sköna. Att sedan (i alla fall jag) oftast bara spelar bland kul människor. Mmmm. Jag vet som sagt inte, jag FÅR inte spela. Men på sistone har jag börjat tänka på en live-comeback nån gång i sommar (naturligtvis nykter). Att spela full tar bort allt nöje med pokern. Man har inga reads, man har tur. Däremot, nykter. Ett skönt slaskbord. Lite sökö8. Att börja med (J) 7. Få (J) 7 J. Motståndaren som tror man bluffar. Storpotten. Att vara in the zone. Att ha action. Att spela. Fy fan vad jag saknar det.

Vad har bordet för maxbelopp du får satsa på en hand? Ta det maxbeloppet, sedan kan du räkna ut hur lång tid det tar innan du når stadiet då en vinst inte kan rädda dig på jämnt upp längre...

K9 i FLT vettefan, däremot funkar den bra i NLT SH, bara man vågar bluffa nog Men nu är detta en tråd om hur jag slutar spela och hur det går, så ta gärna diskussionerna om pokerteori någon annanstans! Om ni inte gör det kommer jag bli tvungen att bryta in med lite teorier om hur EU utvecklats, t.ex. neofunktionalism vs mellanstatlighet. Eller lite teorier om offentlig förvaltning, typ new public management. Eller kanske om medborgarskapsfrågor? Så, ta gärna K9o i SH FLT/NLT i någon annan tråd!

Hur kan du få tips från ngn bättre än dig själv nu när jag slutat hänga på klubben? Obs - denna post var OT. Obs - denna post innehåller ett visst mått av sarkasm. Obs - jag är ett obsbarn.

Klassisk oavgjord match, 114-114 på alla domares scorecards. Hoppas på rematch nästa vecka!