Jennez

Nej, det har jag inte men du vet likaväl som jag att grupperna jag nämner är tillräckligt stora för att det ska ha bäring. Spelar ju egentligen ingen roll alls hur stora dessa grupper är eftersom det utöver kronor och ören handlar om principer; man bor inte på för någon annans pengar om man inte absolut måste.

Bidrag behövs, bostadsbidrag behövs inte. Lek med tanken att bostadsbidragen för enkelhetens skull kostar samhället en miljard. Vi plockar bort alla bostadsbidrag, +1 miljard i kassan alltså. Nu finns det en grupp männsikor som behöver bostadsbidrag men som alltså står utan. Det kan vara tillfälligt sjukskrivna, arbetslösa, pensionärer, sjukpensionärer osv. De får tillbaka samma belopp som de tidigare fick, fast den här gången får de det på sin pension, a-kassa, socialbidrag eller vilken annan form av bidrag de nu har. Vi säger att det är ca 70% av de tidigare bostadsbidragstagarna som faller in i den kategorin. De som trillar ut är alltså (generellt nu, undantag finns ju alltid), studenter, barnfamiljer som vägrar flytta, semi-nyligen separerade, sambopar och makar utan barn mfl. Då har vi alltså 300 miljoner kvar i kassan. De som verkligen behövde bostadsbidraget får behålla samma summa, de som inte behöver det blir utan. Dessa 300 miljoner kan vi nu lägga på de som verkligen lever på marginalerna. Den ensamma mamman som bor i en etta och alla de som knappt får pengarna att räcka till mat och kläder. Var fan finns egoismen i detta undrar jag nu? Edit: Ni tycker alltså att exempelvis barnfamiljen i Umeå eller den ensamma, nyligen frånskilda mamman behöver bostadsbidrag m.a.a barnen ska slippa byta skola? Det är ju bara pinsamt. Vissa kanske anser att de inte ska behöva sänka sin standard. Varför inte? Om jag gör ett aktieklipp och flyttar in i en sexa och allting sen går åt helvete, ska jag få behålla min standard då? Självklart inte, och det är här som våra empiriska exempel kommer in. Standarden är för högt satt. Barn behöver inte nödvändigtvis ha ett eget rum, man måste inte ha uteplats, man måste inte gå i samma skola i nio år för att inte hamna på glid osv osv.

Neeeeeeeeeeeeej. Jag skrev att du väl är en sådan som inte vill ha något maxtak på A-kassan. Snälla, lär dig använda citatfunktionen. Helt sant, men uppenbarligen beror det inte på bostadsbidragets vara eller ickevara. Fullkomligt lysande. Vi har helt olika syn på vad egoism är. Jag tycker att det är egoistiskt att vilja ta mina pengar för att själv kunna bo bättre. Men nej, det är jag som är en egoist som inte vill att folk ska utnyttja mig för att de inte vill flytta. Var är medkänslan och empatin för de som verkligen behöver mina pengar? Mmm, det är jag som är egoist... Fattar du inte att det finns fattigt folk på riktigt i det här landet? Det finns de som har det bra mycket värre än barnfamiljen som tvingas flytta till Stockholm. Jävla I-landsproblem. De ska vara jävligt glada att de har jobb. Lite bostadsbidrag som socker på kakan är väl inte fel antar jag. Men det är fortfarande jag som är egoist? Vakna upp för fan.

Du är verkligen dåligt läskunnig. Vem har sagt att A-kassan inte är bidrag? Jag säger att det är bättre att han får ut det från A-kassan eftersom det då ställs krav på individen. My point exactly. Ta några djupa andetag nu. Som man rent juridiskt inte har något ansvar för, nej.

Haha, halvt om halvt. Har hoppat över de senaste matcherna, har varit för mycket resande, men höll "ettan" i de två sista jag spelade. 1-1 slutade båda matcherna. Jag försökte spela ute i en match men det sket sig rejält. Vi har för få avbytare och min kondis pallar helt enkelt inte med det. Blodsmak i munnen efter fem minuter. Dessutom är det en jävla plåga för fötterna att åka skridskor innan man har vant sig igen. Smärtan är fan olidlig. Jag kör hårt på innebandy, gym och box tills vidare. Det är sådana saker man klarar sig i utan kontinuitet. Funderar på att lägga ner hockeyn eftersom kroppen troligtvis inte kommer hinna vänja sig när det blir så långt mellan varven pga jobbet. Idag på jobbet fick vi för första gången "träffa" (via tfn-möte) vår nya VIP Director. Ska bli riktigt skoj att jobba med honom. Han är amerikan och har tidigare jobbat för Harrahs och varit VIP Manager på alla deras casino över hela USA. En riktig Sam från tv-serien. Synd att han är kille och antagligen inte lika snygg som henne dock. Mycket på gång nu. London Poker Weekend kommer att plockas upp igen fast det blir nog inte i London. Något soligt och varmt ställe hoppas vi på. Snart dags för en lite VIP-kväll i Sthlm igen och dessutom planeras det VIP-fest i Lund i mellandagarna. Har jag ett tråkigt jobb? Nej.

Fördelen är väl uppenbar? Man riskerar ingenting själv. Om man är den som stakear så har man väl uppenbart en tro på den man ger pengar till och hoppas tjäna en hacka. Nu har jag bara stakeat ett fåtal personer och mest för att för att få med dem på lir. En social grej helt enkelt. Självfallet har jag ju då stakeat personer som jag vet är duktiga spelare. Jag skulle ju inte stakea en nybörjare med några seriösa summor direkt. Dealen jag har haft med dem har varit insatsen+50% av vinsten tillbaka. Har för övrigt gått finfint.

Ingen aning om hur stor den andelen är. Dock får vi ju finfina exempel här i tråden. Familjen i Umeå, den (iofs hypotetiska) ensamma mamman osv. Umeå-familjen borde inte få bostadsbidrag hur de än väljer att göra, däremot a-kassa om de väljer att bo kvar i Umeå (under en begränsad tid, säg ett år för argumentets skull). Den ensamma mamman kan ju få bostadsbidrag tills hon har hittat ngt nytt. Säg max ett år här också då för argumentets skull. Och överlag så anser jag att de som har behov av det sociala skyddsnätet bör prövas indivduellt utifrån vad de behöver (vilket ju i viss mån sker idag). Det är helt enkelt bra exempel som slår omkull argumentet "think of the children!!!" så hårt att det blir pinsamt. Ni yrar om att folk har rätt till en viss standard medan vi visar på oss själva och anhöriga som exemplifierar att det går finfint att leva under den standard ni vill finansiera med våra pengar. Missförstå mig rätt, ingen ska bo i en pappkartong bakom mataffären, men den standard ni tror man behöver för att inte skada barnen eller vem det nu kan tänkas vara är ju bara önsketänkande.

Det handlar ju inte om det. Allt beror ju på om han verkligen står till arbetsmarknadens förfogande medan ha spelar poker eller ej. Gör han det så är det väl ok tycker jag. Bättre vore dock om man höjde a-kassan (vilket alltså kräver att han faktiskt söker jobb). Vad har detta med det hela att göra? Det är dyrt att bo i Stockholm. Slutsats: Bo inte där om du inte har råd. Det är det enda det säger mig. Tanken "om jag ska bo i Stockholm så måste jag ha bostadsbidrag" finns inte ens på kartan. Men fattar du inte att barnets situation är föräldrarnas ansvar så långt det bara är möjligt? Jag tycker absolut att staten skall ingripa om barnet far illa och jag är gärna med och betalar via skattsedeln till det, men om det handlar om att familjen ska bo så bekvämt som möjligt så har det gått för långt. Lite humor kanske kan pigga upp: Då får vi väl dra åt på svångremmen:

Ja, absolut. Att lägga på samma slant på andra typer av ersättningar skulle ju göra att bidraget försvinner för de som faktiskt inte behöver det. Jag är lite inne på jw1700's spår här även om jag är osäker på de exakta detaljerna kring hur han/hon menar. Under tillfälliga perioder är det givetvis ok. Arbetslöshet är dock inte en sådan period enligt mig. Man ska ta mig fan vara så förtänksam att man klarar att bo kvar även om man skulle bli arbetslös. Det är ditt ansvar som individ. Har man problem med det så finns det två enkla saker/regler som gör att man kan hålla det någorlunda under kontroll. 1. Boendekostanden bör inte överstiga 1/3 av din disponibla inkomst. 2. Skaffa en buffert. Beroende på hur stor bufferten är kan man då alltså dryga ut A-kassan tillfälligt vid arbetslöshet. Nu inser jag naturligtvis att det finns de som har det riktigt dåligt ställt även i detta land och inte lyckas spara ihop till en buffert. Men om boendekostanden inte överstiger 1/3 av inkomsten och du får ut 80% i a-kassa så ska du klara dig. För i princip alla permanenta tillstånd som pension, bildande av familj osv så vet man ju förhoppningsvis vad man gör och har planerat ekonomiskt för det. Det är ju bara helt vrickat att andra ska betala för dina barn. Har man inte råd att skaffa barn så får man skita i att skaffa barn. Får man ändå barn så får man kanske bo i en tvåa tills saker och ting löser sig? Min svägerska bor i en tvåa med man och barn. De har råd att flytta men letar efter "drömhuset", så situationen är väl lite annorlunda men de har bott så nu i 1,5 år och inte fan tror jag att barnet mår dåligt av det. Min mormor och morfar bodde i en tvåa med tre barn under några år. Det blev folk av dem också och inte verkar de ha lidit skada av det heller. Nej, folk är helt enkelt bortskämda idag. Kastar sig in i saker, handlar på avbetalning, tar sms-lån, bara måste ha de senaste möblerna osv osv. Nu i finanskrisens tider kanske vi borde hjälpa folk att lösa lånen så att de inte tvingas flytta? Jag fattar verkligen inte vad det är som är så hemskt med att flytta? Så är det i livet bara, man har inte rätt att bo var fan man vill. När jag bodde i London bodde jag först i en företagslägenhet som väl kunde jämföras med en normal lägenhet av svensk standard. När jag sedan skulle ge mig ut och hitta eget boende så insåg jag att det nog bara var att bita i det sura äpplet. En etta kostade minst 15k sek i månaden. Jag fick dela en trea med två andra svenskar för 21k i månaden. Det var med svenska mått mätt otroligt sunkigt och kanske inte i världens trevligaste område. Skulle jag sprungit till staten och krävt ersättning då? Aldrig i livet. Det är mitt val var jag bosätter mig, inte mina barns eller någon annans. Alltid MITT val och då får JAG ta de ekonomiska och sociala konsekvenserna av det.

Och i stycket direkt efter skrev jag följande: Tips: Läs hela inlägget innan du kommenterar. Folk har väl rätt att bo var de vill? Eller har jag missat något? Ah, just det ja, det var ju den där lilla detaljen med att man måste kunna betala hyran också. Annars hade jag bott på Drottningholm nu. Varför har det mindre betydelse i mindre städer och var går gränsen? Bra exempel. Återigen, nej, ingen tvingas flytta. De har ju ett ganska solklart val: 1. Flytta ner till Solna 2. Bo kvar i Umeå Beroende på vad de väljer så får det olika konsekvenser. Alt 1 medför att barnen får byta skola, flytta ifrån vänner osv. Alt 2 medför kortare eller längre tids arbetslöshet. Klarar de av det? Har de råd att bo kvar då? Kan de tänka sig att flytta inom Umeås gränser? Dessutom verkställs inte sådana här beslut veckan efter. De har tid på sig att sondera terrängen på jobbmarknaden och finns det inga jobb i Umeå så får de helt enkelt flytta. Jag har själv flyttat till London för ett jobb. Tror du att jag gjorde det för att jag väldigt gärna ville bo i London? Jag kan upplysa dig om att jag absolut inte ville bo i London. Jag vägde dock för- och nackdelar och valde att flytta. Naturligtvis blev detta ansträngande både socialt och ekonomiskt med dubbelt boende, pendlande osv men jag gjorde ändå själv valet. Det är alltså inget konstigt som Umeå-familjen utsätts för. Just nu hänger en eventuell flytt till Stockholm över mig. Tror du att jag vill flytta till Stockholm? Om jag gör det, tror du att jag skulle välja ett boende jag inte har råd med? Hade varit kul att se om du tycker att jag förtjänar bostadsbidrag för att upprätthålla min levnadsstandard i Stockholm. FYI skulle jag behöva ca 6-7k sek till i månaden får att ha lika mycket över som jag har i Lund.

Då undrar jag stilla hur det egentligen står till med dina känslor... Barntråden behöver vi kanske inte gå in på eftersom det är OT men att fortfarande hålla en grudge pga den, där jag dessutom förklarade hur det låg till (dvs att jag hade en stor skopa missförstådd humor med i ekvationen) kan ju inte vara riktigt bra. För övrigt har jag aldrig skrivit att "jag inte kan se någon anledning öht för ngn att få detta bidrag" eller att det är "snylteri av värsta sort, oavsett anledning". Hur blind av ditt raseri blir du egentligen när du tar del av åsikter som inte stämmer överens med dina? Jag skriver uttryckligen i minst två inlägg att det faktiskt finns situationer då det kan behövas. Inte minst i fallet med den ensamma mamman. Jag tycker att hon ska få bidrag, men bara tills hon har hittat en ny lägenhet som hon har råd med. Vad är det för fel med det? Andra exempel är om någon blir förtidspensionär, sjukskriven osv. Bidrag tycker jag att man bör få som en tillfällig lösning. Men när sedan en sådan sak som exempelvis sparation visar sitt fula tryne så får man också ta smällen. Gör man sig ekonomiskt beroende av någon annan så får man också räkna med flytt om man går isär. Jag förstår verkligen inte vad som är så konstigt med det? Fast du vill väl inte ha ngt maxtak på A-kassan heller?

Inte lika enkelt som att bo i din värld tydligen. I min värld måste man nämligen utveckla lite och förklara vad man egentligen tycker innan eller efter man uttrycker en åsikt. Råkar åsikten dessutom vara ett personangrepp så uppskattas en förklaring än mer. Vi ses på avslutningsbalen till våren!

Troll?

Det vore väl bättre om du förklarade för mig varför du ska få studiebidrag till din utbildning? Och när du ändå är igång så kan du väl passa på att förklara på vilket sätt din möjlighet att få banklån korrelerar med att vi råkar bo i en eventuell socialist stat? Jag blev förvånad att du fick lån på upp till 20 k utan borgensman. F.ö är borgenär och borgensman inte samma sak.

Detta är ett bra exempel. Här anser jag att mamman ska kunna få bidrag för att kunna bo kvar tills hon har hittat ett boende hon har råd med! Finns ingenting som säger att hon måste bo i just Kista, hon kan väl hitta en billigare lägenhet där de bor nu? Annars är det sorry och goodbye. Barnen ska inte gnälla på staten för att de blir tvungna att byta skola, de ska gnälla på sina puckade föräldrar. Visst, en skiljsmässa kan drabba vilket par som helst, men att då inte rent ekonomiskt planera för alla eventualiteter har sitt pris. Antingen är man bra dum i huvudet (med konsekvens att man får flytta) eller så får man skita i att skaffa barn om man inte har råd. That's it.

Men snälla... jag hoppas att det levlas till max i den här tråden. Så fort turneringen startar (eller åtminstone när rebuyperioden är slut) så halkar Glenns värde ner till exakt noll i den aktuella turneringen. Det finns liksom ingenting sajten skulle tjäna på att ha kvar honom längre (ja, möjligtvis bountyn då men... nej). Tror ni på allvar att någon tomte loggar in för att kolla på Glenn och sedan slänger iväg några stora summor på [insert valfritt spel]? Släpp sargen.

Frågan är väl snarare varför du lever som en jävla råtta utan kredit? Om vi inte hade levt i en "socialiststat" hade du nog haft utsikt noll att låna ihop en enda krona hos en bank. Tomte. I början var du lite gullig med dina vidsträckta tonårsdrömmar och projekt men nu är du väl ändå så pass gammal att du åtminstone har lärt dig något om livet?

Man räknar 2% per kort på brädan (och på handen). Med ett ess på näven finns det (förhoppningsvis) tre kvar i leken. Vi säger att du är all in mot KK och att du måste träffa det där esset på rivern för att vinna. 3 ess, alltså ungefär 6% chans att träffa ess på rivern (om man plockar bort ev kickerträff och färg/stegdrag). På andra gator får du multiplicera accordingly med hur många kort som ska dras (flopp+turn+river). Så preflop har du alltså...? (Pedagogiska Jennez)

Han är farsa på heltid och jobbar på gissar jag. Inte hört av honom på länge...

Bostadsbidrag är det enskilt mest uppfuckade bidraget vi har i det här landet. Kan inte se att det finns någon anledning för någon att öht få detta bidrag. Snylteri av värsta sort, oavsett anledning. Att ta bort bostadsbidraget hade givetvis krävt att man höjde vissa andra ersättningar, exempelvis för sjukskrivna, men att bo där man inte har råd att bo för andras pengar är den vidrigaste formen av bidragssnylteri som finns. (Jo, det finns säkert värre exempel men bostadsbidrag flippar mig totalt)

Sjukt tiltande att man aldrig har hånglat vid domkyrkan. Pissat på den har jag gjort några gånger dock. Blev utslängd därifrån en gång som liten parvel efter att jag hade spottat i dopfunten. Jag närde tydligen ett hat mot religionen redan som sjuåring. Ah, the memories... Prällen som hade som hade hand om visningen för klassen tog mig dessutom hårt i örat medan han ledde ut mig. Gjorde mig inte mer intresserad av att dyrka direkt.

Sick. Men tur att jag inte bettade. Hade en annan kandidat.

Någon som vet? Guldbollen känns ju ointressant, Zlatan får den. Diamantbollen kan ju ha lite saftigare odds...

I know! Blir dock stor humor när ni inser att ni är fett rökta utan Skåne. Ska skriva det på stockholmska så att alla förstår: Inget Skåne - ingen parra. Eller nja... Sverige skulle nog klara sig hyfsat utan Skåne faktiskt. Skulle dock bli ett otroligt lyft för Skåne som skulle klara sig bra mycket bättre utan Sverige.

Grattis! Bra jobbat!