Jennez

Jag kan ta en match mot dig din ärkefisk. Min ranking har också dalat kraftigt sedan comebacken för två dagar sedan. Man måste fan hålla det där igång annars torskar man mot 1000-rankare och andra sopor...

Det må så vara men Matfrid har ju faktiskt en poäng i att man bör gardera sig för alla eventualiteter. Inte så till den milda grad att man är ekonomiskt oberoende kanske men man bör väl kunna klara av relativt stora svängningar på arbetsmarknaden/bostadsmarknaden, arbetslöshet och framför allt en separation.

Det haltar ju lite eftersom 1. Lotta väljer att inte flytta och 2. Det för att det skulle vara ett giltigt exempel också skulle vara så att Lotta visste om att Nisse skulle börja stjäla av henne innan hon flyttade in.

Det är ju en sak men pengar som trygghet en annan. Att ha ett par hundra k på banken gör att man sover bättre på natten.

Ok, så långt har jag kommit i både tanke och (påbörjat) genomförande. Sen då?

Nej då, inte alls. Bara lite allmänna funderingar. Snackade med en kompis kring det här tidigare idag. Som den lundapåg jag är så är bekantskapskretsen hyfsat karriäristisk. Doktorander, civilingenjörer, jurister etc - unga och hungriga. Och så avfällingen poker-Jennez så klart. Men det har liksom alltid varit självklart att sätta sig själv och karriären först. Att exempelvis inte skaffa barn, eller åtminstone vänta ganska länge (snittålder för förstföderskor i Lund är typ 34 eller nåt), utan istället "förverkliga sig själv" har varit helt självklart. Min position gällande barnskaffande kanske håller på att flyttas en aning (*gasp*!) eftersom frågan kort och gott är: vad ska man annars göra? Hur fan "förverkligar man sig själv"? Självfallet är det ju individuellt och därför är det intressant att höra hur andra tänker, oavsett livsval. Det handlar alltså inte om man borde skaffa barn eller ej, det handlar om hur just DU skulle vilja förverkliga dig själv. Resa? Bygga ett hus? Bli världsmästare i flugfiske? Fälla en björn? Vinna gocart racet på nästa firmafest?

Självupplevt?

Jaja, allt det där är fine. Men vad ska du göra istället då? Vad är lycka för dig? Hur ska du och din flickvän "förverkliga er själva" längre fram i livet?

Ok, vad har du för drömmar då?

Jo, alla har väl gjort misstag här i livet och alla har vi väl saker i bagaget vi helst skulle vilja ha ogjorda. Men jag snackar de lite mer livsavgörande grejerna här som utbildning, skaffa barn, boende, val av partner osv osv. Inte för att jag tror att ngn skulle dissa sitt val av partner eller att de skaffade barn på detta forum men ja... ni fattar vart jag vill komma. Edit: Vilka är dina största misstag i livet då?

Det är ju det som är poängen. Det kanske inte är meningen med livet för dig. Men känns det inte som att allt är uppbyggt på det viset att man liksom styrs i den riktningen om man inte tänker efter riktigt? Jag menar, det känns som att alla förväntar sig att man någon gång skaffar barn. Mina föräldrar (eller främst morsan) fick nästan en panikattack när hon fattade att jag kanske aldrig kommer att skaffa barn. Det finns liksom något socialt kontrakt på att det är så det ska vara bara. Iofs väldigt enkelt att gå en annan väg men om man inte tänker efter noga så är det nog lätt hänt att livet bara rullar på och då sitter du där helt plötsligt med lån, villa, fru och barn. Käns det inte som att "de" driver flocken ditåt? Barnkunskap i skolan, otroligt noggrann undervisning i hur man ska planera för graviditet osv osv. Edit: Jag lägger alltså ingen värdering i det. Hellre att jag får blir barnlös med vettig utbildning i "föräldraskap" än att ngn trashmänniska får barn utan samma kunskaper.

Ja, så verkar det ju vara för många men är det så för DIG? Det är det jag undrar.

Jag sitter här och funderar på allt möjligt. Vad livet handlar om är ngt som jag just har kommit på är värt att tänka på. Jag snackar alltså inte om meningen med livet för det lär det ju inte finnas något svar på. Jag tror att livet handlar om olika saker i olika skeden, men är det inte så att den stora massan, eller rättare sagt majoriteten, trots allt har samma slutmål? Dvs skaffa familj och ha det så trevligt som möjligt. Prio ett för alla är ju att överleva, dvs skaffa pengar. Helst vill man göra detta på ett någorlunda självvalt sätt, alltså utbildar man sig, startar eget eller whatever. Vissa orkar inte bry sig och knegar på på sin halvtråkiga arbetsplats. Jag är väl inne i den fasen just nu. Att skaffa pengar. Det har gått rätt bra hittills men vad behöver jag pengarna till? Större boende, resor, bil och annat prylbögeri. Varför större boende? Tänk om man får tillökning. Även om jag inte är säker på att det är den vägen man vill vandra så "planerar" man på något sjukt genetiskt sätt för det. Alltså handlar livet just nu om att bygga bo, trots att man inte vet om man behöver det. Är det sunt? Nu kommer gubbarna in i bilden. TF och alla ni andra med barn. Ni har kirrat så att er familj har det någorlunda förspänt. Sen då? Nu gäller det att se till att ungarna håller sig på den smala vägen och inte blir kriminella osv. Se till så att de fixar skolan. Så småningom växer ungarna upp och skaffar egna familjer. Om de är glada så är du glad. Du kan somna in och veta att det inte gick åt helvete för dina barn. Det är väl i korta drag den bana man får följa om man inte direkt gör några drastiska val i livet. Så nu undrar jag vad livet handlar om för just dig? - Gammal som ung, hur ser du på framtiden? - Blev det som du har tänkt dig fram tills nu? - Hade du gjort några andra val om du hade kunnat? - Hur tror du att dina val ser ut längre fram i livet?

Blev ju stor humor av den där bumpen till slut ändå.

Andrew är Worst. Golddigger. Ever.

Nej, det gjorde jag inte. Jag undrade bara hur just skuldsatta passade in i mallen för människor "det är synd om". Hur de mänskliga rättigheterna sedan kom in i bilden var ännu mer förbluffande. Skönt att höra.

Inget illa ment men hur gå det idag Albert? Update?

Du menar den här idén? Ok.

Lol, nej. Jag undrar faktiskt hur han menar med just de skuldsatta som jag också förklarar i ett annat inlägg. Synd att du missade det. En hyresrätt HYR du av någon annan, därav namnet. Det är alltså inte hyresgästerna som äger fastigheten. Vi kan ju leka med tanken att du hyr en bil på obestämd tid med tre månaders uppsägning. Efter ett tag säger ägaren av bilen att han vill säga upp kontraktet eftersom han vill sälja sin bil. Du får behålla den i tre månader till enligt gällande avtal. Du (eller decoy) menar nu alltså att den som hyr bilen har någon slags rättighet att få fortsätta hyra den. Ägaren erbjuder då dig att få köpa bilen men du kan inte få ngt lån och därför... så ska du få fortsätta hyra den trots att ägaren vill sälja?

Mitt svar blir att det beror helt på vad dessa pengar går till. I dagsläget anser jag alltså att en viss del av summan är ok medan en annan del inte är det. Man kan ju se Sverige som en bostadsrättsförening. Man betalar i strikt mening ingen hyra i en brf utan en avgift. Denna avgift går till föreningen som använder avgiften till underhåll av boendet. Man kan argumentera att man bör plocka bort avgiften helt och hållet och låta föreningsmedlemmarna äga sin egen lägenhet istället för en del i föreningen. Min fråga blir då hur du hade tänkt dig att man skulle vårda de delar av huset som inte ägs av någon? Trapphus, förrådsutrymme, tvättstuga, entré osv?

Ja, faktiskt. Jag lägger till två ord på slutet. Jag trodde diskussionen handlade om just Sverige i första hand och därför förutsatte jag att du förstod att det var så jag menade. Jag borde givetvis förutsatt att du medvetet skulle försöka missförstå och tolka om istället. My Bad. För säkerhets skull så stryker jag under några ord också så att du inte börjar jämföra Sverige med Tanzania eller något annat. Slänger in en liten asterisk också och förtydligar kring den längre ned. Helt enkelt därför att levnadsstandarden är lägre i de länder där staten har ett väsentligt mindre inflytande i grundläggande samhällsfunktioner (även utan extremfallen*) än Sverige. *Med extremfallen menar jag alltså länder som inte är något sånär jämförbara med Sverige och/eller västeuropeiska länder.

Lol, du gnäller alltså på min argumentation? Släpp sargen nu. Dessutom har du ju ingen aning om hur stort eller litet inflytande jag anser att staten bör ha. Det enda jag har sagt är att jag vill att den ska ha mer än inget alls.

Jag la det på den nivån därför att du tramsar runt med argument om hot och annat fjanteri. Ja, i den mest grundläggande meningen så hotar staten med våld. Att det är så överallt var det jag försökte klargöra med exempel om arbetsgivaren. Du menade då att det inte är arbetsgivaren som utgör hotet utan naturlagarna varpå jag upplyste dig om att det inte är lag på att betala skatt osv osv. För att fungera som grupp krävs regler, för att dessa regler ska kunna följas så krävs hot; statligt, inom gruppen eller från utomstående faktorer. Överens så långt? Sen kan man tycka vad man vill om de uppsatta reglerna, oavsett anledning. Du har alltid valet att lämna gruppen om du inte vill lyda reglerna. Vill du inte göra det så får du försöka förändra reglerna (vilket jag antar att du gör genom bl.a den här diskussionen). Så långt inga problem. Det är när du för upp hotet som den springande punkten som jag slutar hålla med dig. Hotet behövs för att reglerna ska kunna följas vilket i sin tur förhoppningsvis ger att gruppen fungerar.

Jag skrev att det var omoget att tro att större av befolkningen inte skulle få sänkt levnadsstandard om man plockade bort alla eller majoriteten av alla skatter. Det är långt ifrån samma sak som att inte tycka att staten skall fylla lika stor roll som som jag tycker att den bör göra. Nåja, till frågan om varför jag tycker så då. Helt enkelt därför att levnadsstandarden är lägre i de länder där staten har ett väsentligt mindre inflytande i grundläggande samhällsfunktioner (även utan extremfallen). Det skrev jag också tidigare i tråden.

Du menar att jag anser att vissa samhällsfunktioner bör vara under fortsatt statlig kontroll? Det är det enda påståendet jag har sett dig bemöta så nej, det tar jag inte tillbaka. I övrigt har jag inte sett dig kritisera några misstag som du själv inte gladeligen har begått i samma stycke så det bortser jag ifrån.