En gång i tiden fanns det något som hette motbok. Man fick bara köpa alkohol upp till en viss gräns, sedan var det stopp. Men i mitten av 1950-talet slopades motboken och människor fick rätt att själva bestämma hur mycket man ville köpa. Man övergick från en auktoritär till en liberal syn på alkohol.
När det gäller spel går man i motsatt riktning. Hittills har varje människa själv fått bestämma över sitt spelande, men nu ska det bli gränser. Man går från en liberal till en auktoritär syn på spel.
Men är då spelberoende ett stort problem? Undersökningar visar att 2-3% har problem och att 97% inte har det. Av dessa är det cirka 10-15% som inte spelar alls, vilket innebär att 80% spelar utan problem. Är det då rimligt att tvinga människor till en begränsning som den stora majoriteten inte behöver?
Jag har tittat en del på ett program i TV3 som heter Lyxfällan. Det främsta skälet till att folk får problem är överkonsumtion. Man köper mer än man har råd med. Det är krogbesök, kläder och smink, teknikprylar, motorcyklar, bilar och allt möjligt. Det handlar inte särskilt ofta om spelproblem.
Vad kan det bero på att just spelberoende har uppmärksammats så mycket? När Casino Cosmopol öppnade skrev tidningarna mer om spelberoende än om själva öppnandet. Oscar I lär år 1847 ha infört ett totalföbud för casinon. Att Sverige efter mer än 150 år avskaffade förbudet (för riktiga casinon, restaurangcasinon är en annan sak) var en stor händelse som tidingarna missade. Det är nog mycket massmediernas fel att spelproblemen har förstorats så mycket.
Vi har fått ett Sverige med en liberal syn på alkohol men en auktoritär syn på spel.