Att vara bäst, fenomen hos pokerspelare?

[ett_äpple]

Jag har nyligen upptäckt en stark trend hos pokerspelare: alla, nybörjare som proffs har verkar en tendens att tycka att just dom är bäst, i världen, på sin nivå eller i sin kamratkrets (inkluderar mig själv där).

 

Antagligen många fler som har iaktagit detta...

 

Men vad beror det egentligen på, någon som har någon aning?

 

* Lite kreativ RP - QoS *

[moody]

I mitt fall är det nog för att jag är bäst.

[lethe]

Bah, för att motsäga dig, det enda jag verkligen är strålande på är att hitta folk som är sämre än mig på poker. Men man klarar sig hyffsat på det.

[psykologen]

Nu orkar jag inte nyansera.

 

Det är väl inte så konstigt att folk går in med grundinställningen att de är bäst. Det gör väl alla idrottsmän för det mesta? Det skulle väl annars vara lite svårt att motivera ett spel med pengar. "Nä, jag är så jävla dålig på poker men jag skall spela bort halva min lön ändå. Döhh"

Hur bra är det för självförtroendet?

 

Generellt sett så atribuerar? de flesta människor positiva egenskaper på sig själv och negativa på andra. Mao om en pokerspelare förlorar skyller han på att motståndaren hade tur (alt han hade otur) medan om han vinner förklarar han det med skicklighet.

 

Mao är de flesta människor ganska korkade och subjektiva. Det är tur för mig som krossar allt motstånd och när fi aldrig inser det så.....

[Zyr]

klart man måste va bäst i poker

[Reaper]

Så "alla" skryter på ett eller annat sätt?

 

Jag kör istället varianten att hålla en låg profil, då jag får för mig att det skulle kunna bli en dålig stämmning ifall jag varje gång vi kör homegame börjar snacka om hur mkt jag spelar in på kvällarna online eller hur grym jag är osv. Kan dock ha med att jag kännt dom sen 10-15 år tillbaka iofs. Men tror att det i viss mån det kan bilda jobbiga situationer samt en avundsjuka om man en kväll kommer och säger "Igår drog jag in $xxx på 3h, fyfan vad jag är bäst"

 

Låter istället polarna fråga hur det gått, om dom nu är intresserade, så svarar jag dom istället

 

Bara jag som är så ödmjuk?

 

EDIT: sen att jag tänker tyst för mig själv att jag är bäst är juh en annan 5:a, men skillnad på om man säger det rakt ut eller håller det för sig själv. Ett bra exempel på hur det kan bli är tex, Lennard

[cheunce]

Bah, för att motsäga dig, det enda jag verkligen är strålande på är att hitta folk som är sämre än mig på poker. Men man klarar sig hyffsat på det.

 

Kan bara hålla med. Mitt mål på nätet är att hitta spelare som är sämre än jag och som bluffa när jag har stål Finns ju ingen mening att leta upp någon som är bättre än en själv och donera pengar till dem

[LuckyMan]

Tror det beror till rätt stor del på spelets form också, att det finns en turfaktor och att det därmed är svårt att mäta hur bra någon egentligen är vid ett specifikt tillfälle... Nästan alla har ju vunnit någon/några turneringar och placerat sig bra i andra och kan därmed tro att de är bättre än andra. Sen kan ju hjärnans selektiva perceptionsförmåga spela in, att vi kanske förtränger tecken som tyder på att vi spelar dåligt och istället skyller på utdragningar och klonkar som motspelare fått. De gånger det går bra glömmer man kanske ibland de utdragningar och dåliga spel som gick hem, som man själv gjorde?

 

I längden borde iaf utvecklingen av bankrullen visa hur bra någon är.. Eller?

 

Tillägg: En pokerspelare som säger sig vara bra men som aldrig når resultat, kan iaf sägas inte vara så bra... Är man bäst så måste det visa sig i resultat förr eller senare...

[mbman]

Själv tycker jag inte att jag är särskilt bra på poker överhuvudtaget faktiskt. Visst, jag är inte den största fisken i sjön, men inte direkt någon jag själv skulle vara rädd att möta. Går dock stadigt lite plus och försöker hela tiden utveckla mitt spel och bli bättre för att på så sätt gå upp i nivå och öka vinsterna. Tror rent allmänt att många skulle tjäna på att vara lite ödmjuka angående sin förmåga, att ta lite pengar av superfiskar som alltid ger bort stacken med obskyra händer är inte direkt svårt. Att slå spelare som är tänkande och har lite koll kräver genast betydligt mer av en har jag märkt.

[zener]

saken är den att det ligger i människans natur att bara komma ihåg "roliga" stunder och förtränga de mindre roliga...

exempel.. säg att du e ute och super en kväll.. har hur som ¤"% osv osv.. bakis som aldrig förr dagen efter.. man säger jag ska aldrig dricka igen och allt det här, men 1 vecka senare har man glömt det och tänker bara på hur sanslöst kul man hade..

 

likadant är det på poker skulle jag tro. Skulle man vinna en stor pot så är det för man är så sanslöst bra och när du förlorar är det lätt att skylla på otur och man gnäller över det ett tag. Men ett tag senare har man glömt det och minns bara hur sjukt mycket bättre man var än dom andra närman vann den stora poten.. och man förtränger att bankrollen inte ökat nåt märkvärt..

 

bara en fundering.. hoppas ni förstår mitt flummiga resenomang ;D

....

själv anser jag mig inte vara så bra.. men så länge bankrollen ökar i storlek så klagar jag inte

[Torsus]

Jag kan i varje fall säga att jag INTE är bäst. Hur bra jag är

vet jag faktiskt inte.

 

Jag tror i varje fall att man måste ha spelat i flera år innan

man kan bli en stabil vinnande spelare.

 

Det finns förvisso många superduktiga spelare i åldern 18-22

som har haft framgånger men jag ger dom inte ett 100% erkännande

förrän om 5 år, om deras framgångar då har fortsatt...

 

Anledningen är att jag vet att slumpens variationer är OERHÖRDA.

Och man är inte karl för sin hatt med mindre än att man har råkat ut för långvarig otur men ändå har kunnat överleva det - ekonomiskt som psykologiskt.

[Emilio]

Det är tack vare detta man kan tjäna sin stålar, för att alla tror att dom är bäst så man kan busta dom. Ganska så kul egentligen att man kan sakna sådan insikt och logik och tro stenhårt på att man verkligen tillhör toppen när det gäller poker. (typ folk som jag, 18-20 åringar som spelat i ett år eller liknande) Förstå att det är hur lätt som helst på nätet just nu och det betyder bara att man inte är efterbliven om man lyckas plussa på låga nivåer, det betyder inte att man är bäst.

[cheunce]

Det är tack vare detta man kan tjäna sin stålar, för att alla tror att dom är bäst så man kan busta dom. Ganska så kul egentligen att man kan sakna sådan insikt och logik och tro stenhårt på att man verkligen tillhör toppen när det gäller poker. (typ folk som jag, 18-20 åringar som spelat i ett år eller liknande) Förstå att det är hur lätt som helst på nätet just nu och det betyder bara att man inte är efterbliven om man lyckas plussa på låga nivåer, det betyder inte att man är bäst.

 

Man behöver iofs inte vara efterbliven bara för att man går minus. För isf skulle majoriteten av pokerspelarna vara efterblivna. Det är ju inte en majoritet av pokerspelarna som går med utan tvärt om.

[Sommar]

Jag är iaf bäst på pf

[jna]

De flesta seriösa spelare har väl ofta en spelstrategi som de använder och tror på. Om då andra inte spelar på exakt samma sätt kanske det är lätt att tycka att man är bäst. De andra spelarna spelar ju inte som man "ska".

 

Exempel: En tight spelare höjer 3-4 BB med AK och får syn av en som enligt honom spelar alldeles för löst. Floppen kommer med K 4 2. Tighta spelaren betar pott och får syn. Turn 8. Pottbet-syn. River 3. All in - syn. "Tomten" visar upp K4o.

 

I detta läge händer det hur ofta som helst att killen med AK skriker livet ur sig i chatten om "hur fan kan du syna pre-flop raisen med K4 din jävla idiot", fortfarande helt övertygad om att han spelat handen bra. Han själv skulle ju aldrig ha spelat "Tomtens" hand på det sättet. Senare kanske han också skriver ett inlägg på ett forum där han beklagar sig över att det inte går att vinna på microlimit.

 

Förresten: Det skulle inte förvåna om "Tomten" på samma forum skriver ett inlägg om hur lätt det är att sno pengar av tomtar som inte kan släppa toppar och överpar...

[Myssion]

Alla som har skrivit har bra poänger.

 

En annan aspekt är väl "jag vet bäst"-attityden, som finns hos många. Det spelar ingen roll vad man diskuterar med vissa människor, så vet dom "hur det är", utan att egentligen vara särskilt insatta. Att det t.ex. går att läsa en bok om ämnet och FAKTISKT lära sig lite är inte en tanke som slår dom, de vet ju redan bäst...

 

Vissa har t.ex. tittat lite på WPT på TV, och sen "vet" dom hur man ska spela i alla situationer, och ingen kan övertyga dom om motsatsen, de tror de är guds gåva till pokern...

 

 

Kan ta ett exempel från amerikansk fotboll. I en studie i USA visade det sig att ca 50% av åskådarna var fullständigt övertygade om att de själva skulle göra ett bättre jobb än spelarna, och ca 80% om att de skulle göra ett bättre jobb än de befintliga tränarna (kommer inte ihåg de exakta siffrorna här)...

 

I det stora hela tror jag det handlar om en en avsaknad av ödmjukhet inför kunskap... eller nåt... Folk allmänhet har ingen insikt i hur komplicerade vissa saker kan vara (amerikansk fotboll är troligen en av de mest taktiska i hela världen, och som vi alla vet är poker mer än att bara bluffa all-in), de kör på känn och tror att de kan allt och att det inte finns något mer att lära, att det hela är rätt simpelt egentligen...

[Myssion]

Alla som har skrivit har bra poänger.

 

Men självfallet är min bäst!

[spacemac]

Mao är de flesta människor ganska korkade och subjektiva.

 

Skönt att det inte bara är jag som har idiotförklarat större delen av befolkningen (3/4 närmare bestämt)...

[Notbadatall]

Det är det som är det fina i kråksången. Att det går ganska enkelt att försörja sig på spelet utan att behöva vara bäst, men behöver inte ens vara speciellt bra, bara lite bättre än sina motståndare minus raken.

[Phew]

Det är bara för att poker i så stor utsträckning handlar om tur som man lätt kan tro att man är riktigt bra. Jag pendlar själv ständigt mellan känslan att jag är klart bättre än medel, till att jag borde sluta spela för gott.

Det finns ju inte särskilt många andra spel/sporter/idrotter där en tvärblåst dokusåpa-kändis kan få proffskontrakt utan att nånsin provat på grenen ifråga.

Sen är det är ju inte ovanligt att man hör folk fundera på att sluta skolan för att bli pokerproffs efter bara 6 månaders spel på internet, inte heller detta förekommer inom någon mer talangkrävande sport. Men min åsikt är, och nu blir säkert många upprörda, att poker är inte kräver några färdigheter alls förutom disciplin för att exempelvis kunna gå plus 7-8 bb/100 på NL100, och det är förmodligen kring dessa nivåer de flesta spelar. Och efter några månader har man en rulle på ett antal tusen dollar och det är klart att man då gärna vill tro att man är en grym talang. Man kan anlalyser sina händer i timmar men det enda man egentligen behöver är tålamod och disciplin, vilket uppenbarligen är svårt nog för vissa.

 

På högre nivåer är det antagligen en helt annan sak, men de flesta som går runt och svävar på moln har nog aldrig spelat så särskilt högt.

[LuckyMan]

Har för mig att jag läst en liknande undersökning om bilförare där, om jag inte minns fel, 80% ansåg sig bättre än medel... Det går ju liksom inte ihop

[Fido]

Som ovanstående skriver, det är inget speciellt för poker, utan en allmängiltig grej. Man tror alltid att man tillhör den bästa tredjedelen. Smartaste tredjedelen osv. Så fungerar människor.

 

Majoriteten av "folk" är 7-8 på snygghetsskalan, 7-8 på smarthetsskalan osv. Så är det bara.

[jb05]

Jag tror att det beror på egot. En falsk bild av sig själv som man skapar och tror på, och som man vill övertyga andra att tro på. Man bör göra allt man kan för att ignorera sitt ego.

[Nisseman]

Det är bevisat i någon undersökning att dumma människor generellt tror att dom är smartare än vad dom egentligen är och smarta människor generellt tror att dom är dummare än dom egentligen är. Detta borde ju återspegla sig i hur duktig man tror man är på poker också. Dumma människor har tur (i enstaka händer) och tror att dom är bra och tvärt om.

 

Edit: undrar om detta gäller för vissa kända pokerspelare också?

[MajkTheBike]

Tror det flesta som har den inställningen är mellan 13-23, efter det kommer något som heter mognad för de flesta och man inser att man inte behöver skrika ut att man är bäst bara för att man är det. Iställer blir man cool/ödmjuk och gör sin grej man är bra på och låter resultatet prata sitt tydliga språk.

Sen mognar inte alla och de måste forsätta snacka för att hävda sig. I grund och botten handlar det om osäkerhet!