Omoraliskt att spela Poker?

[Largo-Sama]

Jag tycker inte att poker är moraliskt fel. trisslotter däremot.. Man måste verkligen vara galen om man köper såna. Lär er räkna potodds tanter!

 

Nu yrar du väl ordentligt? Pottoddsen är väl kalas om något för en Trisslott. Däremot chansen att vinna är ju försvinnande liten, men det är ju en annan femma...

 

potodds OCH vinstodds då .

[quads]

Skulle du försöka göra något överhuvudtaget för att hjälpa X?

Eller är X själv personligt ansvarig för sina handlingar och får skylla sig själv?

 

Han skulle knappast bry sig om han vann stort över andra så varför ska vi bry oss om alla andra? Jag hade tyckt synd om honom pga att han har ett spelmissbruk men jag hade inte hjälpt till. Hela hans släkt och dem få vänner han har kvar har nog försökt ett antal gånger tidigare att säga till honom. En främling som säger till honom kommer han inte bry sig om. Ett kasino kanske måste göra nåt, men vi andra vinnande spelare lever på förlorarna och vill givetvis inte att dem försvinner.

[Johan Axelsson]

Ganska svår frågeställnig detta ändå. Jag har hitills inga samvetskval över mina vinster, men samtidigt har jag bara spelat ett litet tag och på de lägre nivåerna.

 

Hur som helst, jag vill inte spela med spelmissbrukare, jag vill spela med personer som är som jag, dvs upplever att poker är roligt och att pengarna inte är det absolut viktigaste. Om jag upptäcker att nån är vansinnigt fast och dessutom spelar extremt dåligt hoppas jag att jag säger åt honom att göra nått annat, även om jag förlorar på det på just det bordet.

Jag är ganska säker på att de jag vunnit pengar av är vanliga personer som tycker det är ok att spela bort några dollar i månaden. Hobbies får ju som bekant kosta.

 

Jag vill vinna glada pengar, inte ledsna

[Frege]

Varför ska du känna skuld för andras beteende? Om de inte kan hantera det, ska de inte spela. Sen kan det vara svårt att sluta, men då är man ingen spelare (gambler), då är man spelberoende och bör besöka slutaspela.nu eller nåt.

[eurythmech]

Känner du något som helst ansvar för X missbruksproblem?

 

Nej. En del i att vara vuxen och myndig är att antingen se vad ens handlingar för med sig, eller ta de konsekvenser man inte förutsåg. Dvs, om vi förutsätter att X tog upp spelandet i vuxen ålder så ska han antingen själv förstå att det kan leda till missbruk, eller (tyvärr) lida av sin dumhet om han inte insåg att så kunde bli fallet. Har X börjat spela för pengar i barnaåldern ligger ansvaret mer på föräldrar och samhälle.

 

Skulle du fortsätta spela vid Xs bord och fortsätta ta hans pengar?

 

Jag skulle inte alltid specifikt välja hans bord för att plocka honom. För även om jag anser att spelet har sjyssta regler, så skulle det kännas otrevligt att medvetet sikta in sig på honom. Dock är det väl så att så länge min ekonomi inte är jättekass, så skulle nog X:s närvaro inverka NEGATIVT min lust att spela vid just det bordet.

 

Skulle du försöka göra något överhuvudtaget för att hjälpa X?

 

Jag tvivlar på att jag skulle vara kapabel till det, möjligen om jag på något sätt kom i kontakt med X:s anhöriga...

 

Eller är X själv personligt ansvarig för sina handlingar och får skylla sig själv?

 

Visst är han det, men medlidande har jag i vilket fall.

 

Om ditt resonemang stämde skulle vi förmodligen fortfarande leva på stenåldern. Du kan ju inte på allvar tro att det finns ett konstant antal valutaenheter som flyttas fram och tillbaka mellan människor.

 

Av ren nyfikenhet, varför kan det inte vara så?

[m_sjoberg78]

Känner du något som helst ansvar gentemot x:s spelproblem?

 

Nja, det är verkligen blandade känslor. Själv sitter jag där för att vinna pengar (pengar som jag själv mer eller mindre behöver) men jag är inte heller ute efter att sätta någon på bar backe.

 

Skulle du fortsätta spela vid X:s bord och fortsätta ta hans pengar?

 

Med största sannolikhet, av samma anledningar som i förra frågan.

 

Skulle du försöka göra något överhuvudtagetför att hjälpa X?

 

Ja, det skulle jag kunna göra. Till vilken grad denna hjälp blir beror på min relation till X.

 

Är det en nära vän skulle jag ställa upp på alla tänkbara sätt. I ett sådant fall skulle jag försöka få honom att inte spela alls, eftersom han inte är en vinnande spelare i längden. För att ge honom incitament att sluta spela skulle jag förmodligen låna ut pengar (ej för att spela med) för att vederbörande ska komma på fötter. Om han insisterar på att spela skulle jag kanske försöka låna honom lite pengar som han sedan kan staka mig med, om vi antar att jag är en +EV spelare.

 

Om det är ngn som jag inte känner eller tycker särskilt bra om skulle jag nog bara fortsätta att spela mot honom och se han fortsätta gräva sin egen grav.

 

Problemet är om det är lite mittemellan, ngn man kanske inte känner så bra men tillräckligt för att känna empati mot. Svårt att säga men jag skulle förmodligen försöka prata honom tillrätta, men där går nog också gränsen. Det skulle nog inte vara tal om att låna ut pengar eller så.

 

Eller är X själv personligt ansvarig för sina handlingar och får skylla sig själv?

 

Självklart är alla ansvarig för sina egna handlingar och jag tycker inte att det finns något tvång att hjälpa någon ur en knipa. Men som sagt, om det är en bra vän skulle jag göra mitt yppersta.

 

 

Jag har varit i situationer som denna ett antal gånger (och säkert ni oxå) och det är inte helt enkelt att hantera. Det är inte särskilt roligt att spela mot folk som man vet har spelproblem och inte har råd att ta förluster. Samtidigt spelar man själv för att vinna och man har ingen lust att göra avkall på sin potentiella vinst pga empati mot ngn. Dessutom tillkommer problemet med att en sådan person ofta vill låna pengar när hans egna tar slut. Dessa pengar får man ofta bara tillbaka inom rimlig tid ifall han lyckas göra ett omedelbart uppslag, vilket då ofta sker på bl.a ens egen bekostnad.

 

Därför tycker jag att det känns ganska skönt att spela på nätet eftersom alla såna här problem inte tycks existera, medan det i själva verket såklart inte är så. Dessa problem kvarstår för den drabbade personen, men det är en annan krets av människor som drabbas. Så, det blir som om spelets baksidor på nätet verkar osynliga, vilket passar mina mörka syften alldeles utmärkt.

 

//Marcus

[parre]

En främling som säger till honom kommer han inte bry sig om. Ett kasino kanske måste göra nåt, men vi andra vinnande spelare lever på förlorarna och vill givetvis inte att dem försvinner.

 

Är det inte viss skillnad att leva på någon som har poker som förströelse som kostar pengar, än att leva på någon där pokern har konsumerat hela hans liv?

 

Jag skulle luta åt att det är just ovanstående synsätt, som jag antar är rätt så vanligt, som ger bränsle åt de människor som argumenterar att poker är omoraliskt. Att ruinera en människa gång på gång som man VET har problem och sedan skita i honom fullständigt så länge han matar dig med pengar strider mot rätt många personers moral, kan jag tänka mig.

 

Dvs, om vi förutsätter att X tog upp spelandet i vuxen ålder så ska han antingen själv förstå att det kan leda till missbruk, eller (tyvärr) lida av sin dumhet om han inte insåg att så kunde bli fallet. Har X börjat spela för pengar i barnaåldern ligger ansvaret mer på föräldrar och samhälle.

 

Spelar ansvarsfrågan egentligen någon större roll i denna fråga? Gäller samma sak andra laster som är skadliga för den som fastnar (t.ex. alkohol, narkotika)? Lite off-topic iofs.

[greywolf]

Jag brukar ibland undra vars alla pengar kommer ifrån . för det är sjukt mycket pengar som är i omlopp på de högsta borden på internet. ( och förmodligen ännu mer live - fast det vet jag ingenting om) ..Jag menar det är ju inte utan man undrar vad den där människan tänker och vad han har fått sina pengar ifrån när man ser nån förlora kanske 10-20k $ på en kväll.. eller när man ser nån idiot som uppenbarligen inte kan spela sitta vid bordet kväll efter kväll

[Hjort]

Känner du något som helst ansvar gentemot x:s spelproblem?

 

Ja, jag medverkar ju till situationen kring hans destruktiva beteende. Jag styr honom inte, men jag har definitivt en del i hans problem om jag konsekvent tar pengar av honom.

 

Skulle du fortsätta spela vid X:s bord och fortsätta ta hans pengar?

 

Antagligen. Fast jag tror inte jag skulle klara av att spela under sådana förhållanden särskilt länge.

 

Skulle du försöka göra något överhuvudtagetför att hjälpa X?

 

Antagligen inte. Möjligen skulle jag hjälpa X att spela bättre eller förklara att jag tycker att han har problem om det någonsin skulle vara läge för det.

 

Eller är X själv personligt ansvarig för sina handlingar och får skylla sig själv?

 

Det är inget eller här, det är ett och. Jag har ett delansvar i situationen, och huvudansvaret är ju hans.

[Largo-Sama]

Jag vill spela poker, och jag tänker inte låta mitt inresse förstöras för att någon spelberoende råkar sitta vid mitt bord. Jag tänker inte heller låta bli att ansöka till ett jobb för jag vet att någon annan med dålig ekonomi riskerar att bli vräkt om inte han får jobbet. Han är en vuxen människa och föräntas kunna ta egna beslut.

[anth]

Han är en vuxen människa och föräntas kunna ta egna beslut.

Det stora problemet är att upp till 10% av jordens vuxna befolkning borde omyndigförklaras.

[parre]

Jag vill spela poker, och jag tänker inte låta mitt inresse förstöras för att någon spelberoende råkar sitta vid mitt bord.

 

Du tror inte att ditt intresse kan påverkas negativt om spelberoende människor går ut i t.ex. pressen och klagar över de hjärtlösa pokerhajjarna som spelade av dem deras livs besparingar, etc?

[eurythmech]

Spelar ansvarsfrågan egentligen någon större roll i denna fråga? Gäller samma sak andra laster som är skadliga för den som fastnar (t.ex. alkohol, narkotika)? Lite off-topic iofs.

 

Vet inte riktigt vad du menar...om jag ska vara ärlig.

Men ja...jag menar att det spelar roll, någon (troligen X själv) är ansvarig för att han/hon är beroende.

[Largo-Sama]

Jag vill spela poker, och jag tänker inte låta mitt inresse förstöras för att någon spelberoende råkar sitta vid mitt bord.

 

Du tror inte att ditt intresse kan påverkas negativt om spelberoende människor går ut i t.ex. pressen och klagar över de hjärtlösa pokerhajjarna som spelade av dem deras livs besparingar, etc?

 

Det är klart att jag inte VILL att de ska vara spelberoende och det är klart jag inte sitter och väntar på att kunna suga pengarna ur dem. Jag skulle allra helst föredra att slippa göra det också, men som sagt, jag vill spela poker. Jag tar ansvar för mitt spelande, och det är upp till var och en att göra detsamma. Det är inte mitt fel ifall jag skulle råka spela av någon hans besparingar, även om det skulle vara tråkigt.

 

Dock så spelar jag på sådana låga limits nu att den enda chansen jag har att spela av någon hans livs besparingar vore om något fattigt barn från afrika satte sig ner vid bordet.

[Hjort]

En annan intressant fråga är ju om den spelberoende fisken begår något omoraliskt när han sätter sig ner och gör av med sina pengar. Efter mina värderingar så gör han nog det.

[parre]

En annan intressant fråga är ju om den spelberoende fisken begår något omoraliskt när han sätter sig ner och gör av med sina pengar. Efter mina värderingar så gör han nog det.

 

Den frågan tycker jag lite beror på människans samhällsställning: Har han familj och spelar bort familjekassan så är det stor skillnad om någon ungkarl spelar bort precis alla sina pengar så fort hyran är betald och nudlarna inköpte.

 

I det första fallet har personen ansvar inte bara för sig själv, utan även för sin familjs välstånd, i det andra fallet tycker jag att personen väljer en sorts självvald (relativ) fattigdom.

[anth]

eurythmech skrev:

någon (troligen X själv) är ansvarig för att han/hon är beroende.

Du missar en sak här.

Missbruk, oavsett om det är spelmissbruk, alkoholism eller shoppoholics är en SJUKDOM.

 

En psykisk sjukdom som den sjuke INTE kan kontrollera.

 

Om du har haft en missbrukare i din närhet så vet du att det svåraste är att överhuvudtage få missbrukaren att inse att han faktiskt är sjuk och att han behöver vård.

 

Nästa svåra steg är att den sjuke som vill ha vård inte får vård - missbrukarvården i sverige är patetisk.

 

I en perfekt värld så skulle alla missbrukare självmant söka vård och omdedelbart få det.

 

Men vi lever inte i en perfekt värld,

Det är därför jag ser A-lagare på parkbänken, hittar kanyler i sandlådan och en del av minapokervinster kommer från spelmissbrukare.

[Hjort]

Du missar en sak här.

Missbruk, oavsett om det är spelmissbruk, alkoholism eller shoppoholics är en SJUKDOM.

 

En psykisk sjukdom som den sjuke INTE kan kontrollera.

Det finns rätt många som inte köper den förklaringen alls, det är definitivt inte någon okontroversiell sanning.

[devalanteriel]

Jag tror inte alls att det är en sjukdom, men poängen blir ju densamma - missbruk är något som kräver mycket stark viljestyrka och självinsikt för att komma ur själv, något som de flesta missbrukare saknar (annars skulle nog rätt många färre av dem vara missbrukare).

[anth]

devalanteriel

Jag tror inte alls att det är en sjukdom, men poängen blir ju densamma - missbruk är något som kräver mycket stark viljestyrka och självinsikt för att komma ur själv, något som de flesta missbrukare saknar (annars skulle nog rätt många färre av dem vara missbrukare).

 

Du tror inte att det är en sjukdom och jag tror inte på gud - vad är skillnaden?

 

Jo, det går att bevisa att missbruk är en sjukdom, medans guds existens inte går att bevisa.

 

Desutom så missar du en poäng - det är inte fråga om brist på viljestyrka - utan snarare motsatsen.

En missbrukare kan ha betydligt högre viljestyrka än en icke-missbrukare.

Istället så upplever missbrukare "suget" betydligt starkare än icke-missbrukare.

[Hjort]

Jo, det går att bevisa att missbruk är en sjukdom, medans guds existens inte går att bevisa.

Det gör det bara om du definierar missbruk som en sjukdom, vilket en del forskare på området inte alls tycker är en bra idé. Plus att det är lite svårt att logiskt gruppera cancerpatienter och shoppaholics tillsammans.

 

För övrigt så kan du ju ta ett skott på att motbevisa guds existens.

[anth]

Det gör det bara om du definierar missbruk som en sjukdom, vilket en del forskare på området inte alls tycker är en bra idé.

OK, vi stryker termen sjukdom och ersätter den med "tillstånd".

Låt gå för att missbruk inte är en sjukdom, men det är inte benbrott heller - likväl kräver båda vård.

 

För övrigt så kan du ju ta ett skott på att motbevisa guds existens.

OK, jag uttryckte mig otydligt, jag är inte ateist, utan snarare agnostiker - vilket gör att jag inte är så intresserad av att motbevisa guds existens.

[eurythmech]

eurythmech skrev:

någon (troligen X själv) är ansvarig för att han/hon är beroende.

Du missar en sak här.

Missbruk, oavsett om det är spelmissbruk, alkoholism eller shoppoholics är en SJUKDOM.

 

En psykisk sjukdom som den sjuke INTE kan kontrollera.

 

Om du har haft en missbrukare i din närhet så vet du att det svåraste är att överhuvudtage få missbrukaren att inse att han faktiskt är sjuk och att han behöver vård.

 

Nästa svåra steg är att den sjuke som vill ha vård inte får vård - missbrukarvården i sverige är patetisk.

 

I en perfekt värld så skulle alla missbrukare självmant söka vård och omdedelbart få det.

 

Men vi lever inte i en perfekt värld,

Det är därför jag ser A-lagare på parkbänken, hittar kanyler i sandlådan och en del av minapokervinster kommer från spelmissbrukare.

 

Jag missar ingenting. Visst kan man se missbruk som en sjukdom (själv ogillar jag ordvalet eftersom andra sjukdomar inte har ett element av sjävförvållning i sig) men det påverkar inte min åsikt här. En del i att vara vuxen och att fatta vuxna beslut är som sagt att ta konsekvenserna av sitt handlande. Själv förstår jag att alkoholbruk eller spelande utgör en risk för mig, jag kan fastna, men det är en risk jag tar. Blir jag spelberoende så är det pga en kalkylerad risk som jag tagit. Sen så tycker jag iofs att samhället gärna får vara bättre på att upplysa om olika former av missbruk, det är enbart positivt.

 

Och jo då, jag har och har haft alla former av missbrukare i min närhet. Och nej, de inser inte sitt eget problem. Det känns dock oväsentligt när vi talar om ansvarsfrågan.

[eurythmech]

Det gör det bara om du definierar missbruk som en sjukdom, vilket en del forskare på området inte alls tycker är en bra idé.

OK, vi stryker termen sjukdom och ersätter den med "tillstånd".

Låt gå för att missbruk inte är en sjukdom, men det är inte benbrott heller - likväl kräver båda vård.

 

Jo men precis, benbrott är en mer eller mindre självinducerad skada, det är en bra liknelse. Man kan vara mer eller mindre ansvarig för sitt benbrott, och i mina ögon är spelberoende lika oskyldigt som ett benbrott hos Evel Knievel.

[nikder]

Ummm, intressant. Om jag upptäckte att någon jag spelade med frekvent skulle kunna klassas som spelmissbrukare skulle jag DEFINITIVT ta ett snack med personen ifråga. Av precis samma anledning som jag skulle ta ett snack med någon som dricker för mycket eller stoppar för mycket cola i nästan (och har gjort vill jag väl påpeka också).

 

Varför inte? Något moraliskt ansvar för mina medmänniskor har jag faktiskt och om jag nu kan stoppa någon från att verkligen gå ner sig så har jag uppenbarligen gjort någonting bra. Om personen ifråga inte vill lyssna så finns det inte så mycket mer jag kan göra. Men då kan jag sova gott om nätterna i alla fall.