Valterego minns pokeråret 2007

[Poker Magazine]

2007 var året då allt började på riktigt, även om jag själv inte riktigt förstod det då. Jag klev in i det svenska pokercommunityt genom att börja blogga på Prosharks, ett onlinecommunity som tillsammans med WSOP.info och pokerforum.nu utgjorde navet för en hel generation svenska pokerspelare. Det var där allt hände. Diskussionerna, drömmarna, positioneringarna. Alla var där, som man säger. I dag återstår egentligen bara pokerforum.nu, och resten har antingen försvunnit eller lösts upp i det som kom att bli nästa fas, sociala medier.

Men det där är också en sanning med modifikation. Forumen var aldrig avgörande för alla. Många spelade, vann och byggde sina karriärer helt utan att vara särskilt aktiva i de digitala mötesplatserna. Det är viktigt att säga. Men för oss som var där, som skrev, läste, diskuterade och tog plats, kändes det som att det var där allting utspelade sig. Och på ett sätt var det sant. Inte för hela pokersverige, men för oss som var där. Den delen kom att betyda mer för mig än vad jag förstod då. Det finns en linje från det jag gjorde då till var jag är nu.

Jag bloggade, diskuterade och stod i. Med facit i hand finns det delar av den perioden som framkallar en del skamsköljningar. En brist på självinsikt, en övertro på den egna förståelsen, både av spelet och av branschen. Det är svårt att värja sig mot den där känslan när man ser tillbaka. Samtidigt var det också en läroperiod, och en rolig sådan. Misstagen var en del av processen, även om man inte alltid förstod det då.

Det som i efterhand framstår som kanske mest värdefullt var tillgången. Att få ha en direktlina till svenska pokerprofiler i en tid när avståndet mellan etablerade namn och nya röster var förhållandevis kort. Det gick att ställa frågor, få svar, bli tillrättavisad och ibland till och med tagen på allvar. Det var en miljö som både kunde vara hård och generös på samma gång.

Men det var inte bara en plats för spelteori och resultatdiskussioner. Det var också en social struktur, en gemenskap som växte fram. Flera av de relationer som för mig började på forumen blev bestående. Ola Brandborn, Olof Haglund, Ludwig Pettersson, Adrian Bussman. Bekantskaper som med åren har fördjupats till vänskapsrelationer jag håller nära. Det är sådana saker som inte syns i resultatlistor eller rubriker, men som i längden betyder mer än det mesta annat.

Och det stannar inte där. Både min karriär som pokerskribent och det jag arbetar med i dag är, i praktiken, direkta följder av de kontakterna. Av forumen. Av att jag råkade kliva in där just då, och stanna kvar tillräckligt länge för att bli en del av det.

Det var också där någonstans min betalda karriär som skribent tog sin början. Jag hade åsikter, ibland fler än vad jag hade fog för, men det fanns också ett behov av innehåll. Och i den situationen blev jag, mer eller mindre, tvingad att höja min verkshöjd. Att lära mig. Att lyssna. Att försöka sortera bland röster som ofta pekade åt olika håll.

Det var långt ifrån en rak resa. Tvärtom handlade mycket om att lyssna på fel personer, dra fel slutsatser och i efterhand inse att man borde ha förstått bättre. Men det fanns också en utveckling där någon form av känsla började växa fram. En intuition kring vad som var relevant, vad som höll, och vad som mest var brus.

Med tiden blev jag bättre på att lita på mig själv, och kanske ännu viktigare, att lyssna lagom mycket. Det där speglade också hur pokern såg ut just då. Väldigt lite var hugget i sten. Strategier utvecklades i realtid, idéer testades och övergavs, och communityt i sig var fortfarande i rörelse. Även livearrangemangen bar på den där känslan av experiment. Nya koncept dök upp, testades, justerades eller försvann.

Mitt i allt det där kom också en första form av erkännande. Jag nominerades till Årets pokerskribent 2007 på galan Svenska pokerakademien, arrangerad av Svenska Spel. Det var stort, även om jag nog inte riktigt kunde sätta ord på varför just då. Priset gick till Johan “Indiscreet” Kretz, fullt välförtjänt. Han var, och är fortfarande, en av de skarpaste skribenter svensk poker har haft.

Samtidigt började nästa kapitel ta form. Jag började blogga på Poker.se, utan att riktigt veta vad det skulle leda till. Det som då bara var ytterligare en plattform kom med tiden att bli något helt annat. En relation som sträckte sig över tolv år, och som i förlängningen gjorde mig till det som många i pokersverige kanske främst förknippar mig med, ansiktet för Poker.se.

När jag ser tillbaka på 2007 är det lätt att fastna i strukturerna. Forumen, sajterna, resultaten, namnen. Men det som stannar kvar är något annat. En känsla av att vara i början av något, i ett sammanhang som ännu inte hade stelnat i form. Det var stökigt, motsägelsefullt och ibland ganska naivt, men det var också där det började på riktigt för mig.

/Erik “Valterego” Rosenberg