Ni som är spelberoende- vad fick er att vilja sluta?

[lessen]

Efter att jag gav mig in i ett förhållande med en spelmissbrukare där kampen om att förstå och försöka ändra började har jag blivit mer nyfiken kring detta som än idag är för mig ett mysterie - varför det inte bara går att sluta.

Jag har varit på föreläsningar och läst expertutlåtanden kring detta problem som förr var okänt för mig.

 

Jag har insett, trots alla försök, att man aldrig kan ändra ett beteende när det frivilligt ej önskar ändras.

Jag riktar nu min fråga till er som varit/är spelmissbrukare, utan något annat syfte än att försöka förstå grunden till spelandet:

Vad fick er att sluta spela? Och ni som fortfarande kämpar, vad hade fått er att vilja (och ännu viktigare Kunna) sluta spela?

[Strlxen]

Vet inte riktigt om jag nånsin sett mig som riktigt spelberoende, om än vi alla som hållt på med poker frekvent under en längre tid är beroende i viss utsträckning.

Slutade för att jag tappade mycket annat i livet, inte bara närhet till familj och vänner och hobbys,utan framförallt hur jag brukade fungera, känslomässigt och kognitivt. Kom underfund med att jag blivit den empatifattiga, egocentriska människa jag aldrig trodde jag skulle kunna bli.

Frågan är om det går att bryta mönstret ur det rådande "mindset" som en spelande person besitter.

Att bryta helt , och göra saker där andra egenskaper han har får komma fram och lysa kan göra skillnad.

[lessen]

Det du beskriver är de största "symptomen" jag sett hos folk, två personligheter i en och samma kropp vars motsatser är som dag och natt.

Den största förklaringen till varför många spelar brukar vara spänning eller brist på annat. Det känns dock för enkelt, skulle man fylla livet med spänning, god ekonomi och sysselsättning och voilá så ser man aldrig mer åt spelandets håll..?

En spelare som har alltet och mycket mer då? Och ändå dras till det, i vilken kategori hamnar de personer? Det är väl de som kan undanfly rubriken "spelmissbrukare".

När man väl hamnat i mörker är det svårt att minnas tillbaka till ljusa tider, och när de egenskaper väl får komma fram till ytan igen kan hopp väckas? Din Låter vettigt det du skriver.

[freddex1989]

Du blandar begreppen spelberoende och spelmissbrukare. Vilket gäller?

Jag ser det som två helt olika saker.

 

Jag har varit ganska mycket spelberoende, men aldrig spelmissbrukare.

[lessen]

För mig är det samma sak, missbruk är ett problem av något slag och uppstår av en anledning. Spelar man när man ej bör är det ett missbruk enligt mig och fortsätter man är det ett beroende.

[kalle111]

Intressant ämne!

Först och främst så finns det riskbruk, missbruk och beroende. Jag var spelberoende i många år och mitt liv fick flera större negativa konsekvenser tills jag hittade pokern för ca 10 år sedan. Jag var i början en beroende förlorare, sedan en beroende vinnare på pokern. Jag spelade 10-12h/dygn i början tjänade mycket pengar men skottade oftast bort de på högre stakes. jag var dock en reg på nl1k dollars och behövde aldrig tänka på pengar. Det höll på såhär i flera år till jag helt tappade motivationen eftersom jag skottade bort så mycket pengar hela tiden.

Efter år av sjukt mycket spelande och spelande för mycket pengar försvann mitt beroende. Jag vet att jag alltid är i risk när jag är i miljöer som triggar mitt beroende som tex att vara i ett casino och speciellt om det finns alkohol inblandat, då kommer ofta allt det destruktiva fram igen men annars har det där maniska försvunnit vilket jag är tacksam för.

 

Hoppas det var till någon hjälp.

[sulla]

Har ett enormt spelberoende. Spelmissbruk nur ein bischen.

[Crappy]

Vi är säkerligen många både vinnande och förlorande, spelberoende medlemmar, mig själv inräknad, här på PF.

 

Jag tror också att vi har en del medlemmar som är spelmissbrukare, tyvärr

Men de kommer nog sällan ge sig till känna här, eller de kanske rent av inte inser det själva

 

Men för att återgå till det som diskuteras.

Den är i min värld en stor, om än hårfin, skillnad mellan missbrukaren och den beroende.

Missbrukaren släpper allt, det finns inga spärrar. All kontroll är borta, det sociala har fallerat, ekonomin är körd, människor i närheten råkar illa ut, du själv lider alla helvetes kval Självklart finns det några få lyckliga som är vinnande på sitt missbruk också, och lever lyckliga med det.

 

Den spelberoende, tror jag har lite kontroll. Hen väljer inte alltid att spela i första hand. Hen kan inse att det är klokare att äta än att spela, hen inser att det är inte så dumt med en spelbudget som hen också klarar att följa. Hen låter inte andra bli lidande av hens spel. Men får hen välja själv, spelar hen.

(Nä jag trivs inte med att använda "hen")

 

Tyvärr har inte heller jag något svar på lessens fråga, jag tror dessutom att det är svårt att få ett svar av missbrukaren här. Eller för den delen någon annanstans. Det är oerhört komplext och individuellt.

 

Det bästa råd jag kan ge för att du skulle kunna få något svar och insikt i de olika missbruken är nog att vända dig till exempelvis http://www.stodlinjen.se.

 

Skulle du dessutom kunna dela med dig av den kunskapen hit tror jag det vore mycket uppskattat av fler än mig

[slasktratten]

Spelmissbruk kan väl jämföras med vilka missbruk som helst egentligen? Det är en fix för hjärnan att känna ruset och spänningen i om den stora smällen kommer eller inte.

 

På samma sätt som alkoholister, missbrukare, rökare osv osv inte har nån av eller på knapp för sitt beroende. Varför slutar man inte bara röka?

 

Hjärnan är fantastisk på många sätt men i dessa fall så slår det ju tillbaka på oss då den kan fucka upp oss rejält när vi fastnar i ett mönster som är skadligt för oss själva.

 

Varför kan inte människor med depression eller avsaknad av självförtroende en dag bara bestämma sig för att må bra?

 

Jag kanske bara svamlar men grubblar mycket själv på såna här frågor.

 

För det första så måste man ju själv vilja bli av med det beroende man har. Du kan inte spontant säga att det här är sista ölen jag tar eller sista liret jag tar (>1% av befolkningen kanske kan göra så). Utan det krävs en medvetenhet och en jävla järnvilja att själv vilja bli kvitt sitt beroende för att det ens ska vara möjligt.

Att aldrig dömma folk som har ett beroende är nåt jag lärt mig för det finns inget som är enkelt att ta sig ur.

 

Själv är man en stor jävla sockerjunkie och hade det bara varit att sluta tänka på att en cola hade smakat fint eller lite godis hade suttit fint hade man ju slutat på stört. Jag vet ju att det är skadligt för min egen hälsa och att det i framtiden kan förkorta livet, ge mig fetma och diabetes. Men trots det så dricker man ju cola och flyttar fram målet en vecka att nu jävlar ska jag sluta.

 

Har för mig att jag läst att det forskats och att dom kommit fram till att det tar ca 21 dagar för hjärnan att ställa in sig på en ny rutin/vänja sig.

Jag kan känna igen mig i det iaf innan när man började träna hårt osv. Efter ett par veckor gick man till gymmet per automatik.

 

För att kunna sluta så behövs ju proffesionell hjälp i de flesta fall när det gått långt. Det kommer ju tära på alla närstående när man ska stötta någon så min rek är att söka så mycket hjälp det går för att spara energi.

 

Lycka till!

[random_user]

Oj oj oj, spännande att folk har så olika syn på saker och ting. Bara på detta forum

 

Först och främst skulle det vara intressant att veta vad den senaste forskningen säger, gärna med inriktning på poker (alt. gambling). Någon som har lite koll? Jag tänker bland annat på definitioner av spelberoende, missbrukare med mera.

 

Sedan skulle det vara intressant att höra era svar på dessa frågor:

 

1. Är du, eller har du varit, spelberoende? (Ja/Nej/Kanske)

Mitt svar: Kanske

 

2. Är du, eller har du varit, spelmissbrukare? (Ja/Nej/Kanske)

Mitt svar: Nej

 

3. Behöver en person vara förlorande för att klassas som spelberoende?

4. Behöver en person vara förlorande för att klassas som spelmissbrukare?

5. Skulle ett proffs kunna klassas som spelberoende eller missbrukare? (t.ex. en känd online- eller livespelare som är stort vinnande) Varför/varför inte?

 

Avslutar med ett allmänt råd som inte går att upprepa för många gånger:

Satsa inte mer pengar än du är redo att förlora.

[Crappy]

 

Sedan skulle det vara intressant att höra era svar på dessa frågor:

 

1. Är du, eller har du varit, spelberoende? (Ja/Nej/Kanske)

Mitt svar: Kanske med en dragning åt ja

 

2. Är du, eller har du varit, spelmissbrukare? (Ja/Nej/Kanske)

Mitt svar: Nej

 

3. Behöver en person vara förlorande för att klassas som spelberoende?

4. Behöver en person vara förlorande för att klassas som spelmissbrukare?

Nej, även en vinnande kan vara spelberoende

5. Skulle ett proffs kunna klassas som spelberoende eller missbrukare? (t.ex. en känd online- eller livespelare som är stort vinnande)

Varför/varför inte?

Ja självklart kan även ett proffs vara det, proffset är bara tillräckligt bra på det

 

Avslutar med ett allmänt råd som inte går att upprepa för många gånger:

Satsa inte mer pengar än du är redo att förlora.

 

+1

[smeke]

1. Ja har varit

Har undvikit saker jag verkligen borde göra för att istället spela poker. Spelsuget har varit för stort.

 

2. Kanske har varit

Jag ser en förlorande beroende spelare som missbrukare, (edit: ) som förlorar betydande summor. Hur är det med en vinnande spelare som lägger så mycket tid på pokern att det har negativ inverkan på karriär och relationer? Det tycker jag också är missbruk. Svårt att säga var gränsen går.

 

3. Nej

Läs 1.

 

4. Nej

Läs 2.

 

5. Ja

Beroende

Pokerproffs är ekonomiskt beroende, tror att många också är beroende av spelet i sig. Det är min erfarenhet iaf.

Missbrukare

Läs 2. Om man inte har nån balans i livet, kan det bli ett missbruk. Tror att dagens pokerproffs är duktiga på att leva sunt och balansera livet eftersom man måste vara mentalt stabil för att lyckas idag. Tror ändå att det finns pokerproffs som jag skulle kalla missbrukare.

[freddex1989]

Oj oj oj, spännande att folk har så olika syn på saker och ting. Bara på detta forum

 

Först och främst skulle det vara intressant att veta vad den senaste forskningen säger, gärna med inriktning på poker (alt. gambling). Någon som har lite koll? Jag tänker bland annat på definitioner av spelberoende, missbrukare med mera.

 

Sedan skulle det vara intressant att höra era svar på dessa frågor:

 

1. Är du, eller har du varit, spelberoende? (Ja/Nej/Kanske)

Mitt svar: Kanske

 

2. Är du, eller har du varit, spelmissbrukare? (Ja/Nej/Kanske)

Mitt svar: Nej

 

3. Behöver en person vara förlorande för att klassas som spelberoende?

4. Behöver en person vara förlorande för att klassas som spelmissbrukare?

5. Skulle ett proffs kunna klassas som spelberoende eller missbrukare? (t.ex. en känd online- eller livespelare som är stort vinnande) Varför/varför inte?

 

Avslutar med ett allmänt råd som inte går att upprepa för många gånger:

Satsa inte mer pengar än du är redo att förlora.

1. Ja. Är nog fortfarande spelberoende. Jag vill så jävla gärna spela poker, men har inte tid. Jag kollar mycket på pokerklipp på youtube.

2. Nej.

3. Nej.

4. Nej.

5. Ja.

 

Jag tycker att man kan klassas som spelmissbrukare även om man inte är förlorande. T ex en person som starkt prioriterar spelet före familj och vänner, jobb, fritid o s v. Hen betalar/förlorar alltså inte pengar på sitt missbruk, men han förlorar familj/vänner/jobb/fritid/kvalitetstid/livet istället.

 

Livet är inget jävla tv-spel med tre liv och begränsat "re-buys". Ni har bara ett liv, gör något vettigt av livet.

[backgammon]

Jag börjar fundera på detta.... har liksom tömt ur plånboken nu. Det kändes ju skitbra ett tag, och hade ju flyt men sen sade det bara pang och så var det borta. kan lova att det inte var den bästa känslan i magen. Nu har jag bara mig själv och skylla och jag försörjer ingen annan men det är ändå en rätt kass känsla att vara vuxen och lyckas gambla bort alla slantar man har.....

[Joeduck]

Jag spelade poker i princip varje dag i närmare tio år. Kunde spela från morgon till kväll, eller kväll till kväll eller morgon till morgon, i veckors tid utan att träffa folk. Jag var torsk redan från början och förlorade stort. Känslan när man förlorat "allt och lite till" är ju sådär men man vänjer sig. En läxa jag lärt mig iaf är att inse det negativa värdet med pengar.

 

2013 lade jag av med spelandet helt i princip. Spelat några gånger bara, och den enda jag tackar för det är Jesus, min Gud och fader i himmelen. Han som skapade mig ett nytt hjärta sommaren 2013. Året då jag fyllde 33. Han kom till mig när jag legat inlagd på psyket i flera månaders tid och sade "Jag är Sanningen, Vägen och Livet". Sen dröjde det bara en dag eller två tills de släppte ut mig från dårhuset.

 

Ordspråksboken 16:33

Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.

Redigerad 18 December , 2016 av Joeduck